av Soffi

Citrus
sön, 2021-01-24 - 18:51

Är jag nog bäst på ??

Vill ha mer ork och lust. Är ff så fruktansvärt trött... sover 8-10 timmar på helgen (bara 5-6 när jag jobbar dock) och tupplur kan jag också hinna med. Hemmet är i bättre skick nu när jag är nykter, men ff inte riktigt så som jag vill ha det. Har massor av projekt i skallen men kommer inte igång. Frustrerande. Men försöker tänka att nykterheten är prio ett nu. Resten får komma när det kommer.

Laga mat är ett stort intresse jag har, glad jag kan göra det utan kockvin, och ff tycka det är roligt ☺️

Så har inga bra råd att ge egentligen, Soffi, men du och jag skulle kunna ge lite till varandra så hade det nog blivit bra ??

Jempa123
sön, 2021-01-24 - 21:29

Är aldrig nöjd och utvilad när jag vaknar. Skulle vilja vara morgonpigg men det tror jag aldrig jag blir ??? mitt enda råd är att planera in pauser o se till o ta dem även på helgen ❤️? lägg dig i soffan med en pod eller gå en promenad eller vad du vilar av, ställ kanske klockan så du minns att du ska ta dem? Kram

Soffi
mån, 2021-01-25 - 05:57

AH, Citrus och Jempa, Tack!

Jag ska vara ärlig. När jag först läste era svar tänkte jag:
-Nej, det funkar inte...
-Nej, det går inte...
-Nej, jag kan inte, de känner inte mig, det passar inte mig...

Sedan kom jag faktiskt till ett "STOPP NU!"
Jag kan ju försöka.

Nattens funderingar.
"Det är inte svårt för en alkis att sluta dricka, det svåra är att inte börja igen".
Någon mer som har hört/läst det?
När jag dricker men inser att jag borde sluta har jag muttrat många gånger över det "Vaddå inte svårt att sluta?"
Natt ett som nykter (jag har ju varit igenom några sådana) så rent av svär jag över det medan jag ligger i fosterställning och svettas "De har f*n ingen aning..."
Nu vet jag att jag kan sluta dricka, det är inte lätt, men jag dör inte. Första veckan är hemsk, men jag kan ta mig igenom den - det blir bättre sedan, jag vet det nu.
"Det svåra är att inte börja igen" ... -Mmmm, ja....
Så länge jag inte förändrar mig så kommer jag högst troligt att trilla dit igen, förr eller senare.
Att förändra sig i grunden kräver arbete, lång tids arbete och väldigt mycket "trial and error". Prova sig fram helt enkelt, vad kan funka för mig? För att minska antalet "error" bör jag lyssna på dem som går före. Inte slå bort "omöjliga" förslag.
Jo, det ÄR svårare att förändra sig så att man inte får återfall än att "bara" stå ut den där första veckan.

Vilopauser.
Jag har absolut inga problem med (att andra tar) det.
Det är bara det att jag har, om möjligt, ännu svårare att se halvfärdiga saker än helt ogjorda saker. Paus kan jag ta när jag är klar.
Jag studsar på stolen av stress för att få komma igång och göra klart.

...det där höll på att kosta mig förhållandet i somras...
Att måla ett hus tar tid - veckor tom upptäckte jag...
Gubben tyckte att jag blev helt manisk, han blev arg, jag tror att jag stressade honom även om jag var noga med att inte driva på honom också, bara mig själv. Jag såg bara att jag måste bli klar så att jag kan få lite semester också.
Jag sa det aldrig till honom men - det går ju inte att lalla omkring och dricka kaffe titt som tätt om man ska få något gjort.
Han hade semester och målade. Jag målade för att kunna få semester. Vi gjorde samma sak men hade helt olika inställning till det.
Vem som fick mest gjort? Jag vet inte.
Vem som mådde bäst? Definitivt han.
Vem som dricker för att hantera sig själv? Definitivt jag.

En paus och "tjöta lite". Ja, jag minns mitt första jobb. Där gjorde man så. Drack kaffe och tjöta. Löste många problem. Just det där att prata med kollegor och se att man kan lösa en del problem samtidigt som man kopplar av en stund, det gillade jag, det stressade mig inte. Det är många år sedan nu....

Motivation: Även om jag kopplar av ensam nu så kanske jag kan komma till en avkoppling där jag löser problem? Eller ännu bättre: Avkopplingen löser mitt problem med trötthet och ger därmed en stor fördel i nykterheten.

Japp, jag ska prova.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Jag är okej som jag är.

Ha en fin nykter måndag, alla!

Kram!

PS. TACK! igen för att ni hjälper mig med tips och med att starta lite nya tankeprocesser. DS

Sisyfos
mån, 2021-01-25 - 07:59

Oj, oj, oj vad jag känner igen mig. ”Måste bara göra det här först så att jag kan vila sen”. Det slutade med att jag faktiskt hällde i mig alkohol som bränsle för att orka hålla ut och jobba klart (och få avkoppling samtidigt). Tror på sätt och vis att det är det många av oss har lärt in som en reflex, när man får alkohol, då får man också vila.
AndraHalvlek har en så sund inställning till sig själv och livet, varför kan man inte vara lika klok. Hon jobbar förebyggande.

Jag försöker verkligen vara där nu och jobba förebyggande, få bort stressen inuti. Den har bott länge där. Sakta, sakta, sakta men säkert går det nu. Tror att min totala avhållsamhet (från alkohol ?)hjälper. När jag tidigare drack då och då, kunde jag känna hur stressad kroppen blir av alkohol. Alltså både lugn och stressad, konstigt.
Att leva med den stress du gör nu, även om det är roligt också det du gör, är nog inte så bra, men det är svårt att ta sig ur det. Jag började med att testa mediyoga- kan eg inte rekommendera det för jag gick ont överallt, kroppen var så trött, men den hade inte fått prata på länge. Men det du kan testa som jag testade efter en kort sjukskriven period var att verkligen sitta när jag sitter. Sitta på båda skinkbenen, sjukgymnasten som visade mig tryckte ner mig i stolen för att kroppen skulle få en signal om att nu var det vila som gällde, inte att vara beredd till strid. Passa på att andas lite medvetet när du är i en sån position, så har du en bra grund. Det jag inte har gjort nu heller är att starta några jätteprojekt. Lite i taget, överkomligt. Och då plötsligt infinner sig såklart lusten att dra igång något stort, men jag försöker tänka mer som din man nu. Jag har förresten två nära anhöriga som sällan vilar och som starkt bidrar till min stress, men vi har börjat prata mer öppet om det här nu (bland annat eftersom det blev uppenbart att jag drack). Så just nu känns det som om de projekt vi har framför oss kommer att kunna varvas med vila. Inte som förra sommaren. Det är kul att t.ex. måla men när det aldrig blir tid för det man tidigare gjorde för att koppla av (läsa, gå i skogen, sitta vid havet, eller ännu hellre ligga vid havet) då ska man nog tänka efter och lyssna lite på klokare människor. Man kan kanske låtsas att du vilar med din träning, men jag tror inte att din kropp och knopp vilar då. Din knopp vilar nog när du målar, men de kanske kan få vila tillsammans också, kropp och knopp.
Små små små steg framåt räcker långt tror jag.
Vi duger som vi är!

Soffi
mån, 2021-01-25 - 11:55

"Det slutade med att jag faktiskt hällde i mig alkohol som bränsle för att orka hålla ut och jobba klart (och få avkoppling samtidigt)."
"Faktiskt"?
Det är nog nio gånger av tio därför jag dricker/drack? Det är den perfekta lösningen!

Men att sitta när man sitter, utan att vara beredd för strid. Jag kan inte låta bli att skratta... Ja, jag kan nog också behöva en sjukgymnast som visar hur man gör.

Nykter - en dag i taget.
Förändring - ett liiiitet steg åt gången.

Vi är helt okej :-)!

Soffi
tis, 2021-01-26 - 05:40

Jag känner mig helt tom idag. Vad ska jag skriva?
Jag är gnällig fast jag inte vill vara gnällig.
Försök att hitta något positivt...
Sömnen vill inte infinna sig. Jo, jag har sovit. Bara "lite" för lite. Tröttheten känns som domningar i huvudet...
Många säger att de får mer tid när de inte dricker. Jag upplever det motsatta. Det tar sådan tid att göra allt jag behöver för att kunna hålla mig nykter på lång sikt. Eller rättare det tar tid att "göra ingenting" för att få avkoppling istället för att fixa undan saker medan jag häller i mig avkoppling. Det snöade igår. Normalt hade jag utan problem skottat undan snön direkt på kvällen, hade bara behövts några glas under tiden så hade det gått lätt och jag hade fått avkoppling samtidigt. Nu är det fortfarande oskottat... Det går inte att skotta snö nykter och tro att man kan gå raka vägen och sova efter det, då hade jag behövt tid att varva ner efter och klockan var sent. Sömnen måste prioriteras.
Känner mig uppsvullen så jag ställde mig på vågen i morse. +3kg på mindre än en månad... H..vete! Jamen inte konstigt. Dålig sömn är den vanligaste orsaken till övervikt. Kroppen skriker efter energi hela tiden. Dessutom alkostopp som ger sockersug. Ett sockersug som jag medvetet bestämt mig för att ge efter för enligt devisen "socker är iaf bättre än alkohol". Har inte orkat träna med full intensitet heller...

Något positivt var det. Okej.
Det kom bara ca 1 dm snö. Inte hela världen om jag kör ner den. Det blir isgata... Jajjamen, bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
+ 3kg. Så bra att det inte hann bli mer! Så bra att jag kan det där med näringsfysiologi så at jag vet vad jag ska göra för att få bort dem utan att börja med en massa tramsdieter.
Sömnen... Jag har ju faktiskt inte mardrömmar längre de stunder jag sover. Det är sååå skönt!

Jag är nykter! Inte illa!

Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

Jag är okej som jag är.

Andrahalvlek
tis, 2021-01-26 - 07:58

Det är det enda positiva du behöver säga till dig själv jobbiga, tråkiga och nedstämda dagar. Du är nykter - och det är det enda som betyder något. Allt annat faller på plats när det är dags. Tålamod. Inte en alkis bästa gren, men ack så viktigt att träna på.

Kram ?

Soffi
tis, 2021-01-26 - 11:57

Jag är nykter och det är det viktigaste och dessutom riktigt positivt. Tack AH! Men... Tålamod? Vad är det? :-S

Synder? Nej du, Mic, här syndas inte. Skrev jag inte att jag tillåter mig att ge efter för sockersug? ;-)

Idag har jag iaf ätit en stadig frukost och en rejäl lunch. Det är en bra start för att få ordning på småätandet, hjälper inte det så - strunt samma så länge jag inte dricker!

Nej, den här gången ska vi inte ge upp. :-)

Kram!

Soffi
ons, 2021-01-27 - 05:15

Försöker hålla på min morgonrutin att skriva ner nattens/morgonens funderingar. Men... kollade jobbplaneringen precis nu, innan jag började... Ändrad "som vanligt" - måste störta iväg!

Återkommer.

Nykter - allt gott!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram alla!

Soffi
tors, 2021-01-28 - 05:08

Jag börjar dagen med att försöka reda ut härvan av tankar jag har. Nystar upp en tråd i taget, det tar stopp ibland och jag börjar på en ny tråd.. Oreda? Nja, enda sättet (?) för att kanske såsmångingom kunna rada upp välordnade nystan i regnbågens alla färger. Dem ska jag sticka något vackert av!

Gårdagen.
Jag fick kasta mig iväg till jobbet utan att vara klar med min morgonrutin. Inte bra. Jag var så trött periodvis så att jag svajade och nästan fick hålla i mig. Nåväl, jag fick gjort det jag måste. Jag fick ytterligare en påminnelse att jag inte klarar stress. Stress är direkt farligt för mig. Tack och lov fick jag inte impulsen att ta omvägen förbi Systemet på väg hem. Tror att jag var för trött tom för det.
Somnade redan strax efter 19 - och vaknade först vid ett!!!!!! Jag har sovit! :-) :-) :-)

Alkohol.
Jag skriver i en tråd på Alkoholhjälpen och jag har upptäckt att det jag skriver handlar väldigt lite om alkohol.
Jag är "bara" på dag 12. Jag "borde" slåss för min nykterhet och kämpa emot sug. Men, nej, någonting är faktiskt annorlunda nu jämfört med tidigare försök.
Botten. Jag har reflekterat över uttryck som "att nå botten" och "att dricka klart". Välkänd "sanning" att man måste dricka klart och nå botten innan man kan sluta, iaf för oss i den här branschen. Jo, jag känner till att man kan "backa ifrån stupet" också.
Jag har kämpat för att nå botten. Suttit med fjärde, femte, sjunde glaset i hand och varit ledsen över att jag inte når botten, att jag inte kan stå emot, att jag inte kan sluta dricka.
Jag har försökt att "dricka klart". Varje gång jag bestämt mig för att var nykter en period så har jag "druckit fritt" sista kvällen. För att fira ut det gamla, för att dricka klart. Sedan gäller det att hålla i, stå emot, bita ihop, kämpa och slåss för att vara nykter en dag i taget. Det har inte funkat.
Vart vill jag komma? Jo. Jag har tappat sugen(/t).
Jag vill bara få vila. Jag vill bara må bra.
Är det så att tom mitt undermedvetna har fattat att alkohol inte är lösningen eftersom det inte lockar och pockar med ett glas? Eller ligger det på lur någonstans och bidar tiden så att jag ska glömma att alkoholen inte är lösningen? Tja, det visar sig nog...
Det blev en lång utläggning om att min känsla är att jag fortfarande inte har nått botten eller backar ifrån stupet. Jag sjönk nog bara ihop på vägen....

Så. Jag fortsätter med att göra vad jag kan för att må bra även idag.
Det bästa sättet är att vara nykter. Så får det bli.

Jag är okej som jag är. :-)

Kram alla!

Sisyfos
tors, 2021-01-28 - 08:03

Ja, jag vet inte jag. Jag tror inte på att man måste nå nån ”botten”, det är väl om man får sådana konsekvenser att man kanske tvingas att hålla sig nykter en period och gillar det, eller när man bara får nog. ”Dricka klart” tror jag att många känner igen sig i, fira ut sista tiden eftersom man ändå ska sluta dricka i morgon. Farlig strategi eftersom det är lätt att börja om igen dag 5 och då har man testat att dricka rätt mycket.

Men jag är skeptisk i grunden och tror att vi är olika och just såna där ”sanningar” gör mig mest förbannad. Tycker att så många uttalar sig tvärsäkert i TV om smittrisker, alloholproblem och sjukdomar utan att ha nån större koll på nåt. Lite ödmjukhet skulle sitta fint.

Jag är också less nu på alkohol, har också sjunkit ihop. Bra ord! 5 månader nu. Är nyfiken på hur det är att leva utan alkohol. Jag är rätt säker på att det är nåt annat som inte står helt rätt till i kroppen också, men häller man på alkohol så påverkas hela kroppen och det är svårare att känna efter. Jag har skrivit det förr, men jag tycker att du ska gå till en läkare med din trötthet. Den låter lite i värsta laget. Och du har varit alkoholfri rätt länge nu, med nåt enstaka undantag.
Skönt att du mår bättre på nåt sätt. Och tänk va bra om både ditt och mitt inre verkligen har fattat att det vi har försökt medicinera med alkohol inte blir bättre. Bara att skriva det där... fy sjutton vad jag var less på det i slutet. Fick ingen kick alls av det längre då.
Spikmatta, har du förresten testat det för dina sömnsvårigheter? För mig ger det ett lugn i kropp och själ.

Soffi
fre, 2021-01-29 - 05:46

Jag ska vidareutveckla det där med dum i huvudet.
Men först:
Tack Sisyfos! Ja, dessa "sanningar" om botten osv gör mig också arg nu. De kan ju vara rent av farliga! Tänk alla därute som sitter fast med glaset i handen och tror på det, att de inte kan sluta för att de inte kraschat totalt än. Vissa kanske "måste" krascha, men långt ifrån alla tror jag. Om man kunde nå ut till dem med lite hopp på något sätt...
Läkare istf alkoholmedicin. Ja, jag funderar... Medicinen är ju skippad iaf.
Spikmatta. Ja! Tack för påminnelsen! Den ska jag ta fram, jag brukade ju somna hårt direkt jag la mig på den. Ska testa om den fortfarande fungerar :-).

Tillbaka till "Dum i huvudet".
Jag var det igår.
Kom hem dödstrött efter jobbet. Det hade kommit nästan 40 cm snö under dagen. Jag ville bara gråta -Jag ORKAR INTE skotta. Tur att det var fluffig snö för jag tog bara sats med bilen uppför min uppfart, tror inte bilen blev skadad när snön for över huven....
Skippade träningen och började skotta. Orkade inte ens en tiondel innan jag gick in, muttrande, inte ens om jag skottar lite i taget med vila emellan kommer jag att hinna/orka klart ens över helgen... Oj! Vad det var synd om mig! Livet funkar ju inte när jag hasar runt så här trött. Lika bra att börja tanka etanol igen, jag mår inte bra av det, men det får ju lite fart på mig iaf...

Jag läste för ett tag sedan, minns inte var, att "långvarig sömnbrist gör att man blir dum i huvudet", med sömnbrist menade de att regelbundet sova mindre än sex timmar. (..tänk om jag ändå kom upp till sex timmar regelbunden sömn...)

I morse när jag vaknade och tittade ut: -Oj, snön går ju faktiskt tom en bit upp på bildörrarna! Okej, jag får skotta fram bilen sedan får jag ringa runt och höra om någon med traktor kan komma och hjälpa mig ploga.
Så enkelt!
Man kan be om hjälp. Det är inte pinsamt. Ingen kommer att tycka det är konstigt att jag vill ha hjälp och inte orkar handskotta det här.
Varför kunde jag inte se det igår? För att jag var dum i huvudet av trötthet? För att jag "ville" tycka synd om mig??

Så, nej, jag slår inte på mig själv för att jag är dum. Jag betraktar mig som normalintelligent (ja, så normal att jag skattar mig själv som över snittet, naturligtvis ;-) ). Men jag känner att det är bra vara medveten om att jag inte tänker rätt och sunt när jag är för trött.

Många "knasigheter" vi människor har för oss kommer ju av att vi har en stenåldershjärna som inte är anpassad till det moderna samhället. Det mesta går att härleda till att det haft en funktion när vi levde på steppen.
Men... det här med "Det är sååå synd om mig" ....
Vad kommer det ifrån? Vad har det fyllt för funktion?
Välkomnar intressanta teorier!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

Nykter - allt gott

Kram!

Sisyfos
fre, 2021-01-29 - 06:52

En teori, det är så synd om mig, kan det från början ha varit behovet av att tillfredsställa sina grundläggande behov av mat, vatten, etc. Fixeringen vid endast en sak - den egna tillfredsställelsen.
Den ältande alkoholisten, det är ingen trevlig person -hu! Har haft den i min hjärna då och då. Inte lika illa som den som beskrivs på anhörigsidorna, men såhär utifrån en väldigt tråkig människotyp som inte tar ansvar, är egoistisk, självcentrerad och inte gör något åt sin missnöjdhet.
Jag har en teori till om vad som gör oss dumma, sömnbrist, järnbrist - bristfällig kost. Tänker att hjärnan är enormt mycket kemi så för att den ska fungera optimalt måste den ha rätt nivå på alla substanser. Har ni nån gång funderat över hur det kommer sig att Trump vann valet... De är lite dummare overthere med sin bristfälliga kost. Jaja, jag vet att det är fördomar, men efter att ha upplevt när hjärnans kugghjul funkar som de ska igen efter att ha fått järn, då brukar jag roa mig med olika teorier och härinne är det så många som får en lyckoboost när man slutar dricka och några som inte får det. Jag tycker att det vore intressant att veta varför. Min teori är hjärnkemi, i alla fall idag.
Ha en bra dag!
Du är verkligen okej som du är!
Och lite smartare ?!

Andrahalvlek
fre, 2021-01-29 - 09:04

Det finns en del ljudböcker och youtube-klipp med just kvällsmeditation, som syftar till att man ska gå ner i varv rejält. En annan sak jag tänkte på är så kallade sömntåg. Har du koll på när dina sömntåg går? Tricket är att passa det tåget, sen kan de ta flera timmar till nästa tåg.

Jag slår kanske in öppna dörrar här, jag vet ju själv hur eländigt det är med sömnstörningar. Och hur trött man är på till synes enkla och slentrianmässiga sömnråd från kreti och pleti. Båda gångerna som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag blivit sjukskriven efter 2-3 veckor utan upplevd sömn alls. Sov alltså ingenting, vandrade runt på nätterna och gick runt som en zombie dagtid. Och båda gångerna har jag haft 4-5 veckors helvete med sjukskrivning på heltid innan jag ens börjat sova igen.

Så visst vet jag att man blir dum i huvudet av sömnstörningar. Riktigt dum i huvudet. Första gången glömde jag alla koder och lösenord. ALLA koder och lösenord. Andra gången skrev jag ner alla koder och lösenord för säkerhets skull.

Min lösning har varit att se till att jag bara är hyfsat uppvarvad under HELA dagen, det vill säga inte enbart när jag ska sova. Jag tillåter mig inte att skena iväg, varken fysiskt eller mentalt. (Funkar inte alltid, men det är en daglig målsättning.) Jag behöver lite uppvarvning för att funka och få saker gjorda, men det får INTE skena. Och de sätt jag har hittat för att bromsa skenandet är mindfulness, planerade pauser, höneblundar, ljudböcker och promenader.

Alkoholstopp har gjort underverk också. Plus att jag inte tillåter mig att bli uppstressad när jag inte kan somna vissa kvällar. Jag gillar läget - okej, okej, okej. Blir jag uppstressad över det blir det bara värre. Mycket värre.

Jag var sådan storkonsument av insomningstabletter under en period att de till slut hade motsatt verkan. Jag var nog mer psykiskt beroende av dem än fysiskt, men beroende av dem var jag. De var min räddningsplanka. När de inte hjälpte längre var jag helt knäckt. Det kändes som någon huggit av mig benen. Hur skulle jag klara mig?

Jag slutade cold turkey och jag kommer aldrig ta sådan medicin igen. Kan jag inte somna är jag för uppvarvad - back to basics. Dra i handbromsen och in med sådant som jag vet funkar för att varva ner. Så har jag löst det. Sex timmars sömn får jag aldrig på vardagar, men 4-5 timmar är jag jävligt nöjd med. Sen fyller jag på med sovmorgnar och höneblundar så fort tillfälle ges.

Kram ?

Andrahalvlek
fre, 2021-01-29 - 09:19

Jag har ju nyligen sträcktittat på Anders Hansens ”Din hjärna”, både säsong 1 och 2. Och jag tror verkligen att det mesta vi gör här idag har sitt ursprung i livet på savannen. Så din fråga är verkligen spännande.

Ett barn är ju hjälplöst och väcker moderskänslor. Man vill ta hand om en bebis, antingen man är dess mor eller inte. Barns näpna och hjälplösa uppsyn och skrik har ju där ett tydligt syfte. Men hur tänkte man om vuxna som gjorde sig hjälplösa? Idag tenderar vi ju att ta hand om hjälplösa individer, det är en stark drivkraft hos oss. Men gjorde man det på savannen också? Eller tänkte man ”du är en svag individ så dig kan lejonet äta upp”? Jag vet faktiskt inte ?

Det enda jag vet är att vi för varje generation fostrar svagare och svagare individer, eftersom vi tar hand om dem som är svagare. Genom sjukvård och annan vård. Ta barnafödelse till exempel. Förr överlevde bara de mammor som hade skills för att föda barn, de andra dog. Själv tillhör jag dem som hade dött i samband med första förlossningen, om jag inte hade haft hjälp av sjukvården. Min dåliga gener för att föda barn kommer att gå i arv till mina tjejer osv.

Men varför hamnar man i läget ”tyck synd om mig” egentligen? Det måste vara för att väcka sympati hos andra. För att få fördelar som man inte behöver kämpa så hårt för. Som tiggaren som vill ha pengar i sin mugg. Vi skänker ju ofantliga mängder pengar till alla möjliga individer och projekt för att vi tycker synd om andra. Så det måste vara en framkomlig väg, som kanske skiljer människan från andra djur. Att vår empati är så välutvecklad.

Kram ?

Sattva
fre, 2021-01-29 - 12:35

Hej Soffi!
Jag vet inte din ålder, men jag är strax över 50 och började sova jättedåligt i samband med förklimakteriet. Man kan tydligen vara i förklimakteriet flera år, där bla sömnen påverkas. I mitt fall vakna flera ggr per natt, ligga klarvaken från 3- tiden.
Nu vet jag ju inte hur mycket av det faktiskt berodde på att jag för det allra mesta hade druckit vin, bla för att kunna somna...
Men, förutom att jag nu sover bättre efter jag slutat med alkoholen, så har jag provat sedan nåt år att ta maxdos magnesium och maxdos glycine en timme före läggdags. Gör mig avslappnad o sömnig (och ja, jag tog det även m alkohol...troligtvis en no-no)...
Glycine är en aminosyra, så (jag tror det iaf) att det inte kan göra någon skada. Men om jag tolkat dig rätt, så kan du kog bättre än jag kring mineraler o aminosyror etc!

Andrahalvlek
fre, 2021-01-29 - 12:54

Förklimakteriet har varit helvetet på jorden stundtals ? Började redan i 40-årsåldern för mig och jag har inte riktigt kommit ut på andra sidan än. Fyller 52 i år. Men alkoholstoppet har gjort klimakteriet så mycket mer hanterligt, jag slipper nattsvettningar numer till exempel.

Kram ?

Soffi
lör, 2021-01-30 - 06:03

Sisyfos, AH och Sattva, tack för tänkvärda svar!

Sömntåget - jag känner till det och är noga med att inte missa. Just nu ger det mig en helt rubbad dygnsrytm. Jag har alltid haft en tendens att vrida dygnet "åt fel håll", iaf jämfört med majoriteten av mänskligheten, tidiga kvällar och tidiga morgnar. Nu är det extremt. Jag börjar gäspa redan vid 19-20. Nästa "tåg" går ungefär tre timmar senare, för sent för mig som ska upp vid fyra när jag jobbar. Men strunt samma, det finns ju ändå ingen möjlighet att vara social så här i Corona-tider. Jag lägger mig när jag är trött. Att vrida rätt på dygnet är ett senare bekymmer... Tur att det är vår snart, då får jag lite gratishjälp av ljuset :-).

Meditation och mindfulness. Orden får det att krypa i mig efter obehagliga upplevelser hos psykologer. MEN, jag tror att jag fattar grejen nu. Min nedvarvning på kvällen består av att titta på lågorna i kaminen, låta tankarna "ebba ut", försöka vara här och nu. Möjligtvis kan lag lyssna på Närvaropodden eller Alkispodden.
TV kan jag inte titta på, det ger för mycket nya intryck som startar ytterligare processer i huvudet, undviker även andra skärmar som ger ifrån sig "blått ljus".

Näring. Jag har bytt ut chokladen mot mandel som är rik på magnesium (....ja, ja, okej....chokladdragérade och kanderade mandlar. Energimässigt lika illa, men liiite mer näringstäta). Jag äter också något mer protein än vanligt. Glycin är ju ingen essentiell aminosyra. Tillskott är jag lite rädd för, de kan störa den delikata balans som kroppen upprätthåller bäst själv bara man ger rätt byggstenar via kosten (säger en som hällt i sig massor av alkohol.. :-S :-D ).

Klimakteriet. Hmmm, jaaa.. Jag är snart 46...
Jag fick tipset här i somras också (kanske av någon av er?) att lyssna på Klimakteriepodden (tror ja den hette). Jag har inte gjort det, men borde kanske. Visst är det lite märkligt? Jag tror inte att jag är ensam om att närma mig (vara i?) "den åldern" utan att egentligen ha en aning om vad som händer och sker i kroppen förutom typ värmevallningar (det har jag inte än). Detta i en tid när man kan "prata om allt".
Kan det alltså orsaka sömnstörning? Intressant! Dags att börja läsa på.

Anders Hansen. En favorit sedan länge! Fick nyss veta att det kommit en säsong två av "Din hjärna" (tack Mic). Ska titta på den "så snart jag hittar tiden".

Idag är det inte synd om mig :-).
Jag har en hel, härlig nykter helg framför mig!
Träning, vila, god mat och dejt med gubben står på schemat (inte illa va'? Att få dejta samma gubbe i nio år! ;-) ). Jag är så glad!

Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Jag är okej som jag är :-)

Kram alla!

Andrahalvlek
lör, 2021-01-30 - 10:32

Det tipset fick du nog av mig. Otroligt mycket kunskap och insikter fick jag av den podden! Klimakteriet är en enorm omställning för kroppen. Hade man problem i puberteten när könshormonerna invaderade kroppen, så brukar man få problem när könshormonerna överger moderskeppet.

Depressioner, sömnstörningar, viktökning, orkeslöshet, värk i kroppen. Allt kan man skylla på klimakteriet ? MEN vilken skillnad det är för mig nu utan alkohol. Amen. Nu ser jag ljuset i tunneln. Jag vill inte ta hormoner heller, för skiten ska ju faktiskt bort. Jag tog endast progesteron under några år för att komma tillrätta med rikliga blödningar, som ledde till järnbrist och ännu mer orkeslöshet. Allt hänger ihop.

Kram ?