Lördag :)

Vi fick först ett par snösmockor, och nu är det en köldsmocka... igår var termometern ner och vände på 19 grader, det har väl inte hindrat mig från att ta promenader även om det varit rejält kyligt.

Har haft huvudvärk i veckan, känns som avsaknad-av-snus-huvudvärk. Nåja. inte mycket göra... för det vore väl dumt lösa det med att köpa snus, bättre hålla ut lite till och se om det går över. Jag har två veckor kvar av min champix-kur innan jag ska trappa ner och ut den.

Blir det skidor eller skoter för dig när ni fått så mycket snö? Hur går det med promenaderna?

Huvudvärk av alkoholstoppet hade jag länge. Låg på lut och lurade mest varje dag. Men jag blev så van vid det så jag tänkte knappt på det. Då är huvudvärken efter kaffe värre tycker jag, om jag glömt att dricka kaffe. Det har hänt när jag haft fullt upp med annat. Snushuvudvärk har jag inte provat än. Men när man väl bestämt sig så får det vara värt det tänker jag.

Jag är så sjukt imponerad av dig och Charlie som slutat snusa! Själv trappar jag ner ytterligare en tablett i min SSR-medicinering från och med nästa vecka, och det känner jag mig nöjd med.

Kram ?

Det blir säkert någon skotertur, men bor ju inne i en stad, och vi får än inte köra skoter på gatorna här, trots att det kommit urmycket snö :-)

Jag ligger på 10-15 per dag o snittar tror jag, så det går ganska bra. Jag har börjat smita ut på promenader mitt på dagen.

Ah, ja det är kanske så att just huvudvärken är en del av allt, något som nog går över ☺️

Vi får väl se hur allt går när väl medicinen ska bort helt, om ... 2 veckor? undrar jag om det inte börjar vara.

Nåväl, lite surf innan jag går till jobbet (ett par kvarter och sen hem igen)

Länge sedan! Det tycks som om det går bra med ditt snusstopp! Jag är sugen nu. Något fysiskt sug kan det väl inte handla om så här en dryg månad senare, men definitivt psykologiskt sådant. Funderar på hur du har det VJLO? Har du släppt snuset helt eller? Finns tips?

Kram!

Ja (ang fysiskt snussug), efter så pass lång tid så finns det nog inte mycket fysiskt sug kvar, kanske? Jag tror man måste kliva av från medicinen och vara borta från den ett tag innan det går vara helt säker.

Men en del av förra veckan, och början av denna blev ju en medveten dikeskörning för min del, vad gäller ölinköp...

I min privata dagbok skrev jag att jag haft ett molande sug flera dagar, och speciellt första dagen, abstinens efter snus, kakor, promenader, kickar. Och just denna gång var jag osmart nog att planera och genomföra ett försök att lindra det med öl.

Gjorde ju det såklart inte bara en gång utan flera, innan jag under onsdagen tog mig i "kragen" och bestämde mig för att nej, hit men inte längre.

Ganska tråkigt uppleva hur lätt det var att halka dit, och tråkigt dagarna efter när det helt plötsligt igen stod flaskor jag behövde slänga, beslöt mig för att slänga bort allt när jag städade i onsdag. Rent hus.

Sedan har jag fått ta några dagar med beslut att inte åka och köpa. Jag har inte veltat skriva något direkt, inte för att jag tänkte ljuga om det, men ... för att jag måste ta mitt eget beslut och känna att jag faktiskt vill nykterheten kontra det jag ville och råkade göra nyss.

En av nätterna var det inte kul hur otroligt svårt och svettigt det var att sova. Även något så onödigt. Länge sen jag upplevde sådana dygn. Skönt jag är lite mer ute ur det.

Tröttheten dagarna efter jag köpt hem öl var inte kul, allt blev ju flera gånger jobbigare. Nu några dagar efteråt är jag glad att jag inte halkade mer. Kanske nödvändigt, nästan 7 månader efteråt, att få en "check" om jag vill nykterhet eller inte. Men lite idiotiskt testa det genom att bli onykter.

Åter till champix - snus -- jag gjorde ju liksom inte det här oplanerat, dvs sträckte ut handen efter ett glas som stod på soffan. En del i planeringen var "jag ska då i alla fall inte börja snusa igen", så jag garderade upp med hela tabletter den första kvällen istället för en halv, för att i alla fall klara av det. Och jag håller det fortfarande, inget snus inköpt. Och nu nere på halvdos sedan igår igen. :-)

Lärdomar? Alltså, jag vet inte hur många de är än. Klart allt var onödigt. Och samtidigt, nödvändigt, lite bra känns det att jag kanske fick upptäcka de trista sidorna av det jag tidigare pysslade med exakt varje vecka i ganska många år. Kanske bra att inte bli för kaxig att jag minsann är oemottaglig?

Nåväl, nu vet ni om det här, kanske ni anat lite. Jag vet inte om jag kommer till 100% låta bli närmaste tiden, jag tror det, men det jag har inga garantier. En dag i taget, igen.. hmm. Fast jag vet faktiskt inte om jag tänker räkna dagar igen, "dag 4" osv. Det känns lite oviktigt, utan viktigare, sättta mig upp, käka frukost, berätta vad jag gjorde med berått mod, lite här o där där det faktiskt är viktigt. Men framförallt glädja mig åt att jag låter bli nu igen, och att mitt liv inte definieras av de där dagarna.

Bra att du skriver om det här och inte ger upp. Nu har du ju testat och upptäckt att det inte är så kul att dricka. Anat, hmm, jo det jag har tänkt på hela tiden är att du haft lite bråttom. Flytt till ” det vidare livet” jättesnabbt. Och så snusstoppet då. Även att du skrivit väldigt lite här på forumet tidvis. Precis som att du trott att nu är det klart, jag är nykter. Sedan är ju alla olika såklart, jag har bara tänkt ur mitt eget perspektiv och tänkt : Oj redan, så snabbt.

Upp på hästen igen bara!

Men du, vilken chock. För mig, men allra mest för dig. Efter alla dessa månader, och så beslutsam som du har varit. Så många fördelar som nykterheten har gett dig. Även den starkaste kan falla, det är tydligt. Hur hjärnan plötsligt börjar resonera positivt om alkohol, som man tidigare varit tydligt negativ till. Läskigt!

Och vilken styrka du visade dig själv genom att bryta efter bara några få dagar, istället för att tänka ”det är kört” och ge upp och fortsätta dricka. Styrkan i det här forumet visade sig också. Du kom tillbaka, och kommer förhoppningsvis bli lite flitigare med att skriva igen.

För mig har forumet fyra stabila ben att stå på: 1) Styrkan med forumet är först och främst gemenskapen. 2) Genom att berätta om sig själv inspirerar man andra. 3) Genom att aktivt stötta och peppa andra hjälper man indirekt sig själv genom att det blir ständig repetetion. 4) När man läser och skriver här prioriterar man naturligt nykterhetsarbetet, samtidigt som man tar sig viktigt tid att reflektera.

Kram ?

Gjort är gjort. Det kunde lika gärna vara jag. Det viktiga nu är väl att (återigen) fundera på varför du drack och bestämma dig för om alkohol är något för dig eller inte framöver. Missförstår jag dig Vjlo eller var det något kring snusstoppet som krånglade till sig och ledde till att du drack? Vill mycket gärna ta del av dina erfarenheter.

Kram!

Hej,
Tack för alla "glada" stöttningar. Känns bra! :-)

Kanske har allt gått snabbt för snabbt, vet inte, men det har ju samtidigt varit nästan noll tankar på alkohol ganska många månader. sen några gånger nu på "slutet" så väljer jag att halka dit.

Hur mycket det har med snusstopppet att göra - ja, jag tror det är en del, men det hade likaväl kunnat vara irritation över något, eller tristess, som fick mig att halka dit även om jag inte var i sluta-snus-arbetet.

Jag tror själv det är en kombination av flera saker, och ett dumt val att försöka lösa en del frustration och så på.

Sedan, min lärdom så långt är... kliv upp, skaka av dig flaskan och gå vidare. Det känns som jag är lite mer i balans och lite mer beslutsam att det inte är något jag ska fortsätta med. En annan baksida var ju att humöret stack åt skogen, och stoltheten såklart, men den kanske ibland är bra att bli av med, och vara lite mer varsam att det kan gå snett.

Det gav bara något för några timmar, sen massa baksidor jag ju nästan glömt bort.

Försöker välja att se de kortdragningarna jag gjorde på bolaget som en påminnelse om livet jag inte vill ha att göra med längre, och bevisligen efter nästan 7 månader ?inte behöver i min vardag, även om det verkar lätt att välja gamla saker man levt i igen.

Jag har umgåtts med vänner idag, så skönt, och trevligt, inget prat om alkohol och inte tankar på det, utan långpromenad, och kaffe + semla utomhus :-) Mysigt.

Just nu väntar jag på middagen.

Utan snus och utan alkohol :-)

Hmm, får vara uppmärksam på det där känner jag. Det kommer då och då en längtan/saknad efter den där kicken - från snus eller alkohol. Vill ABSOLUT inte riskera något för att man har bråttom. Jag tänker på det du har sagt om att dra ut på champixkuren lite. Tror jag ska göra det så småningom så pillerna och kuren räcker längre. En om dagen i stället för två blir nog bra för mig så småningom.

Bra att du har borstat av dig Vjlo! Nu kör vi vidare!

Kram!

Kan min snubbelolycka vara till hjälp här så andra är lite mer vaksamma så är det juh bara bra ☺️

Jag har inte ältat så mycket, nöjd att det verkat gå ganska bra att inte kladda på mig en nygammal vana, utan det gick skaka av mig den, och bra jag inte tänkt "det är ändå inte lönt att låta bli".

Men det kommer vara viktigt vara lite extra vaksam ett tag för mig tänker jag.

Idag har det varit en fin dag ute, jag tog en längre promenad, men ack så varmt det var... det fungerar inte just nu gå i de tjocka täckbyxorna... Vilket ju är härligt och skönt på sitt sätt. Det börjar ljusna.

Hej!
Måndag här, och jag har förmånen sitta på jobbet fysiskt - det är extremt långt mellan kollegorna här :-)

Detta med att snubbla och ge sig hän åt dumheter. En bit av det som hände handlar som det känns för mig om att jag behöver bli bättre på att lösa konflikter (stora o små), stå på mig själv så att säga, och inte knyta näven i byxfickan eller ta åt mig, osv osv. För när jag gör så, vilket jag inser jag gjort senaste tiden, är risken stor jag behöver missbruk för att orka med eller fly till...

Alltså, öppna munnen och säg som det är, på jobbet eller hemma eller var det är. Utan vilja att såra och skada, men med vilja att vara verklig och inte ta småskit eller storskit från någon :-)

Inte så avancerat inlägg här, men viktigare är nog att få ur sig tankarna tänker jag

mhm.
Det extra jobbiga är ju när man kommer på att jag själv accepterat vissa situationer i ganska många år, så det finns en uppbyggd ilska över att andra aldrig tar sina ansvar, (eller vad det nu är), och jag borde bitit ifrån för säg 7-15 år sen... Då går det ju inte bara att explodera rakt av... inte helt o håller i alla fall....

Lite i taget.

Det som är skönt är att inget av det jag går och är frustrerad över är personliga saker eller privat, utan jobbrelaterade, det underlättar en del :-) Även om jag är bra på att ta det personligt.

Ah, ja snuset lägger en våt filt över en hel del känslor - sköterskan sa något om att det är extra viktigt att sköta om sin kropp nu när jag slutat, eftersom det finns mindre buffertar. Kanske är en sådan buffert som saknas lite just att ilskan, frustration inte längre går dölja med nikotinet.

A o S påverkar sinnet på olika sätt, A är mer en flykt in i något roligt, medans S nog ger mer den där våta filten / dövandet

Ett år... :-) Det är ju inte alls omöjligt. Vi tar en vecka i taget eller vad som krävs.

Men om ett år... då är vi raka, ärliga, deltagande, arga ibland, närvarande, ute och springer eller tränar annat och käkar bara kålrötter och andra nyttigheter? :-)

Jag var likadan, tog åt mig av skitsaker och gick och byggde upp en stegrande frustration. Lösningen förr var ju att dricka, en väldigt dålig lösning såklart, problemen försvann ju inte, de bara sköts framåt, och blev etter värre pga ångest och dåligt mående.

Efter några månaders nykterhet så hände något. Små problem löste jag direkt, och problem som inte gick att göra något åt brydde jag mig inte om. Släppte det. Större problem såg jag till att lösa på ett genomtänkt och bra sätt. Genom att prata, eller fundera ut det bästa sättet. Det avgörande var att jag inte stressade eller gjorde förhastade saker. Utan lugnt och fint. Det här fixar vi, ingen ko på isen. Det är ingen som kommer dö. Gjorde och gjorde förresten, det är så jag gör nu också.

Jag kan dra ett exempel på ett småproblem från i går kväll. Frugan gnällde om att det var saltfläckar på hallgolvet. Förr hade jag blivit irriterad och fnyst, jaja, jag fixar det i morgon grrr och tagit en extra öl. I går så sa jag: Oj, ja det var inte vackert, och så tog jag en blöt trasa och torkade väck fläckarna. Det tog Max 2 minuter, och var inte det minsta jobbigt.

Om det uppstår ett större problem på tex mitt jobb, så börjar jag nästan småskratta när jag ser hur kollegor och chefer eldar upp sig, blir irriterade och stressade. Haha det är löser vi ju lätt tänker jag. Hmm, om vi gör så här, det här är det bästa sättet, eller hur? Jag stressar aldrig upp mig, för jag mår inte bra av det, och lösningar som sker i uppstressat tillstånd blir sällan bra. Mår jag bra, så blir det bra. Men för att fortsätta må bra så krävs det att jag inte tar till flaskan, så enkelt är det.

Ha en bra dag!

Det kan vara bra med att sätta en hög ribba - sikta mot stjärnorna och nå ...? Men håller med, kålrötter kanske vi kan skippa. ;-) men det är bra köra vidare!

Jag är nog på väg in i det som du skriver Torn - men inte där än helt. Detta att inte bli för stressad över allt. Det känns som jag varit så ganska mycket en lång tid, men nu såklart när jag gjorde som jag gjorde rörde det till det i huvudet, och dessutom hände ett par saker som det så lägligt passade bra att bli extra frustrerad över. Vad som är hönan o ägget. oklart lite. Men bra få lite insikter tänker jag.

Här på jobbet har jag haft ett ganska ... halvt rörigt, men rakt samtal med en av kollegorna, det blev inte helt sagt allt jag tänkte, och kanske inte på det sättet jag ville. Men jag fick säga att jag inte tycker om när vissa saker blir så "här", för jag kommer i kläm. Men jag tänker inte acceptera det längre, och vi ska inte låta bli prata om det, för då springer du bara iväg och är sur, och jag är frustrerad och inget blir bra. Vi kunde prata relativt vettigt och bra, kanske inte hela vägen, men det var nog inte meningen. MEN det känns jätteskönt få säga det jag sa. Vad det nu var *skratt* :-) Det kommer behövas fler samtal, men nu har jag något att nysta in i... att fortsätta bit för bit är bättre än att tiga.

För visst - Torn - är det ganska löjligt ibland att reta upp sig över ... vad det nu än är. För så länge man inte mördar någon har det ju egentligen inte hänt någon katastrof.

"att inte stressa upp sig" känns vettigt.

Ska ha det som mål att reda upp saker eftersom bättre.

Får väl bli 2021:s mål.

Jag kan aldrig hålla tyst. Sådan var jag i mitt tidigare liv, och nu är jag ännu värre. Mitt rättvisetänk och empati med typ alla är enorm. Gud nåde den som försöker sko sig eller maska på andras bekostnad. Men, och det är ett stort MEN, jag har lärt mig att bita mig i tungan och ”sova på saken”. Sen repeterar jag i skallen exakt vad jag ska säga, och sen säger jag det nästa dag eller när ett bra tillfälle ges. Enskilt. Och allt man övar på blir man bättre på - det känns mindre och mindre jobbigt för mig att vara en sanningssägare under kontrollerade former.

Sen tycker jag att man ska ta sitt jobb med en nypa salt ibland. Jag säger ofta till mina kollegor: ”Lugna ner er, vi jobbar inte på akuten, det handlar inte om liv och död”. Det finns lösningar på allt - och finns det inte det, så är det också en lösning.

Kram ?

Sånt blir jag ju lite avis på, för det måste vara mindre trassligt att inte bära en del eller en hel del inombords...

Men jag blir bättre o bättre dag för dag... tra la la la ?? ?

Läste om trötthet i en annan tråd. Den kommer och går, och det får man nog räkna med då inte droger piggar upp. Även huvudvärk, av o till, mindre eller mer. Men vi måste låta bli ta de två sakerna som ursäkt för att busa med droger... det är snarare tecken på att kroppen läker och behöver få vila, eller få kickar av annat.

Jag är ibland för ärlig för mitt eget bästa, och man ska tänka taktiskt. Jag har föga respekt för auktoriteter heller, de måste förtjäna min respekt på meriter snarare än titlar. Jag skulle vara en katastrof i mer officiella sammanhang ? Hade ”framtidssamtal” med min chef idag, i en hel timme. Och jag är som vanligt ärlig och sa bland annat att ”jag kan ju inte hålla tyst” och då skrattade hon hjärtligt och igenkännande. Hon mår bara bra av lite motstånd - att omges av ja-sägare har inte hjälpt någon chef.

Jag är allergisk mot skitsnack. Kan sitta i fikarummet och höra folk tugga och ibland får jag gå därifrån för att inte göra mig ovän med folk. Jag förstår mig inte på de drivkrafterna. Det räcker med en skitsnackare i ett arbetslag för att förpesta en hel avdelning. Prata i de forum som finns, eller gå till din chef och framför kritik, och håll annars tyst. Folk är tröttsamma. Skitsnacket i fikarummet är skönt att slippa i coronatider.

Kram ?

PS. Det här är inget nytt, det är nog en del i min personlighet. Minns en före detta chef, då jag var 20 år, som suckade och sa ”fan vad du är jobbig som alltid ska vara så ärlig”. Och ens personlighet blir förstärkt i nykterheten. Men med åren har jag lärt mig att välja mina strider, och annars gå undan.

Jag kommer nog aldrig vara så ärlig och rak i combo, eftersom det nog ibland skulle smälla mer än jag orkar med. Men... att bli rakare och ärligare, ja... det är som sagt något jag eftersträvar. Tror inte jag är oärlig, annat än att jag säkert hållit tyst om för många saker.

Idag... det är mindre konflikter i min närhet, nåja, de är inte slut, långt ifrån en del av dem, men jag har öppnat asken och släppt ut lite, inte för att förgöra den andre, men för att visa på vad som jag anser är vettigt. Jag var tvungen ta lite stöd av andra kollegor och resonera innan och efter, så jag känner att bilden jag ser är rätt.

Mindre att bära på ☺️

Ofta går man på varsin kant och tycker samma sak, och tror att det kanske är man själv som är problemet. Och sen börjar man prata om det, och inser att man har samsyn. Prata, prata, prata. Enda sättet.

Kram ?