av Hitofude

Hitofude
ons, 2021-01-20 - 21:32

Det stämmer, Pixie att vi "sågs" förra året vid den här tiden.
Det som gör mig starkare - men samtidigt svagare - den här gången är min depression. Att jag har en kuratorskontakt, att jag testar KBT, även om det inte har fokus på mina alkoholvanor utan hela mitt mående. Och att jag är sjukskriven, dvs kan fokusera mer på mig själv.
Är fortsatt deltidssjukskriven en period, det behövs verkligen.
Andrahalvlek, det var ett bra tips, ska kolla upp sajten. Jag har nog aldrig kunnat andas riktigt. Men å andra sidan har jag aldrig tränat på det heller!
Gubben min har inte återkommit till ämnet för vårt samtal från igår. Men idag tog han vatten till maten istället för den vanliga folkölen. Jag tar det som ett tecken ?

Hitofude
sön, 2021-01-24 - 20:52

Kanske känner jag en slags ro inombords. Starkare. Är det tillförsikt jag känner? Det har skett någon slags utveckling även om jag inte kan sätta fingret på den.

"Sätt allt på ett kort
det är en chans vi måste ta
Om du gör mig hel igen
Jag var kedjans svagaste länk
men jag håller samman än
Vi drömmer igen äntligen
Vi drömmer igen du och jag"

Hitofude
tis, 2021-01-26 - 21:00

Läste nånstans om en man som hade utmanat sina egna föreställningar, sitt mindset. Tror det handlade om löpning.
Jag har också en hel del föreställningar om hur jag fungerar. Några av dem är dessa, undrans om jag ska testa att utmana dem?
- jag kan inte djupandas, bara ytligt
- jag kommer aldrig att känna den där sköna känslan, som andra har efter ett träningspass
- jag är en allt-eller-inget-människa, aldrig lagom eller mitt-emellan
Går det ens att ändra sitt mindset som 50+??

TappadIgen
tis, 2021-01-26 - 21:11

Det finns såklart saker om oss som vi inte kan förändra, hur gärna vi än vill, men av de föreställningar vi har om oss själva är det nog egentligen bara en minoritet som visar sig stämma om vi låter dem granskas.

Så kör på tycker jag!

Aklejan
ons, 2021-01-27 - 11:47

Idag är jag på arbetet. Ur askan i elden - helt dött.
Det är klart att du/vi kan ändra oss (inom rimliga gränser). Jag är också 50+, visst kanske går det inte lika lätt som för en tonåring.
Heja dig!
Kram

TappadIgen
ons, 2021-01-27 - 21:00

Jag mediterar varje dag och känner att jag har gjort framsteg men känner fortfarande vissa gånger att det gick sådär. Då är det bra med en sådan attityd som din. På't igen bara :)

Andrahalvlek
ons, 2021-01-27 - 22:34

Även här behöver tålamodet tränas. Ibland känns det bra, ibland mindre bra. Gör ingen grej av det, fortsätt träna helst varje dag så kommer resultatet efterhand. I början känns det urfånigt. Kan man släppa alla tankar om misslyckande och bara göra för man godast effekt. Okej, okej, okej.

Kram ?

Hitofude
tors, 2021-01-28 - 21:01

Livrädd för att jinxa, men nåt har hänt med mitt mående. Tror det vände förra onsdan. Så det beror inte på mina fruktlösa försök med meditation ?. Idag har jag tom fått något nyttigt gjort på min deltid på jobbet, jag har kommit ut på hundpromenad i dagsljus.
Idag är en bra dag, men jag lägger inga krav på mig själv att också imorgon ska vara bra. En dag i taget.

Hitofude
lör, 2021-01-30 - 00:04

En bekännelse...
Jag har inte haft 100% vinfria helger sen jag tog tag i konsumtionen efter nyår. Jag har druckit 1 glas per helgkväll och känner mig stolt ändå! Det betyder jättemycket för mig att jag har lyckats begränsa mig, trots det har jag inte känt mig så "duktig". Men allvarligt, varför ska jag jämföra mig med någon annan här på forumet, jag har mina segrar, nån annan har sina, den enda jag tävlar mot är mig själv och mitt eget beroende.
Så nu går jag in med hull och hår i nästa fas, nästa rond mot mig själv. Nu blir det alkoholfritt i februari (med start den här helgen).

Aklejan
lör, 2021-01-30 - 22:29

Jag håller helt med dig i att vi inte ska jämföra oss med andra.
Huvudsaken är att vi mår bra. Och jag tycker att du ska känna dig duktig!
Jag föll tex i torsdags, men upp igen för min del.
Heja dig!
❤️?

Hitofude
mån, 2021-02-01 - 09:24

I helgen blev jag - för första gången på mycket länge - glad över att få besök här hemma. Inte irriterad av att bli störd, inte generad av stöket här hemma, inte trött av att vara social en stund. Kan det vara en skymt av mitt gamla jag som jag fick se, ta del av?
Jag har på senare tid också fått ta del av en annan gammal sida hos mig själv. En sida som jag helst inte vill ska komma tillbaka. Jag har benämnt den som min tävlingsinstinkt alltid, men utifrån det jag går igenom just nu vill jag nog benämna den som min prestationskravs-sida. Att vara vinfri i februari t ex, det är ingen tävling, ingen prestation (jo såklart är det en prestation, men inte i form av att bevisa något, att få andra att tycka att jag är duktig). Ett annat exempel, att de tiotusen stegen per dag är ett krav, en tävling där jag igårkväll tvingade mig att gå upp och ner i trappen för att få ihop de sista fyra hundra stegen. Istället för att ha mitt mående och min hälsa i fokus.
Nej, den där Luther som sitter på min axel har jag kommit att ogilla. Jobbar på att ändra mitt mindset från att prestera för nån annans skull till att gilla saker jag gör för att jag gör dem för min egen skull, för att jag valt dem.

Vin Santo
mån, 2021-02-01 - 09:30

Bra jobbat!
Det där med att man gör det helt för sin egen skull är nyckeln till bestående framgång tänker jag med.
Lycka till!

Hitofude
ons, 2021-02-03 - 21:24

I mitt inlägg #46 skrev jag om föreställningar jag har om mig själv.
Jag fortsätter öva på att meditera (går sådär fortfarande) för att lära mig andas.
I februari har jag utmanat mig själv med "runstreak". Att jogga en engelsk mile varje dag, oavsett väder och min egen dagsform. Grejen med runstreak är att springa en kort sträcka i en lugn takt, men regelbundet. Tänker att det passar mig. Efter en månad borde det ha blivit en vana och då kanske jag kan nå den där känslan alla pratar om, att en får efter träning.
När jag läser det jag precis har skrivit ler jag för mig själv. Det där att jag är en allt-eller-inget-människa kanske är den svåraste föreställningen att utmana ?.

Kennie
ons, 2021-02-03 - 22:03

Efter att ha försökt i 20 år började jag till slut gilla att jogga! Just att inte springa så länge i taget är grejen för mig, jag varvar löpning med promenad . Hoppas du också hittar dit

Hitofude
ons, 2021-02-03 - 22:19

Jo jag ska ge det 20 år jag också ? om jag inte nått det där flowet då så får jag omvärdera!

Andrahalvlek
tors, 2021-02-04 - 06:57

Skönt att du hittat njutningen i löpning. Enklare och mer effektiv motion finns ju inte. När som helst, var som helst, efter hur mycket tid man har. Komplettera gärna med lite styrkeövningar för benen, löpning sliter mer än bygger muskler.

Kram ?

Hitofude
mån, 2021-02-08 - 21:47

Jag läser i en annan tråd om att vara "motor" i familjen och blir mycket berörd. Själv kallar jag mig projektledare, men jag tror det är samma.
Jag har uppskattat att vara projektledare ända tills det inte var mitt eget val längre. Min man blev allvarligt sjuk. Allt, jag menar verkligen allt, blev mitt ansvar. Det praktiska, som snöskottning, städning och sånt som vi delat ansvar för tidigare. Men också mediciner, vakna nätter och sjuktransport till både planerade och akuta besök på sjukhuset. Men det som knäckte mig var att mannens släkt hela tiden var "på" mig. "Blir han inte bättre? Har du lagat den-o-den maten åt honom? Det är minsann synd om oss också, vi är också XX (samma symtom som mannen hade). Varför kommer ni inte och hälsar på oss?"
Det var nog då vinboxarna kom fram på allvar för mig. När jag inte var projektledare för att jag ville, utan för att jag var tvungen. Jag tyckte att vinet var min enda vän och stöttning.
Nu är gubben min frisk, men har fortfarande sviter. Hans familj skuldbelägger mig fortfarande. Jag har varit/är i en depression.
Men jag har börjat ta tag i mitt liv. Börjat leva mitt eget liv, inte nån annans eller ett som nån annan förväntar sig att jag ska leva.
Helt vinfri i februari (och mycket begränsad i januari), runstreak:at i en vecka, fortsätter öva på meditation. Tycker att det är ok med min deltid på jobbet, kan tänka mig öka upp till 50% inom kort. I det här livet kan jag kanske bli projektledare igen. För att jag vill.