Hur går det för dig Vjlo? Känner du dig helt fri nu från div. beroenden som avhandlats här? Jag skrev just lite i min tråd om snuset. Tycker det är trist men jag hänger i! Tänker att jag måste hålla i 6 månader åtminstone. Det gick en magisk gräns där när det gäller nykterheten. Hoppas på motsvarande magi när det gäller snuset :D

Kram!

Mja. jag tror jag aldrig kommer vara helt fri från risken att återfalla, särskilt med alkoholen har det ju redan hänt. Vilket i sig varit en lärpenning hur lätt det var att "förstöra" månader av nykterhet till ingen nytta. Det har varit extremt viktigt är att resa sig upp och skaka sig av och gå vidare om det händer, tänker jag. Att inte slå på sig själv för att jag valde dumt.

Vad gäller champix - nikotin och så känns det bra vara ut ur kuren. Måste dock fortsätta få till bra matvanor då magen inte behöver växa mer.... Humöret är nog mer lugnt och stabilt.

Jag fokuserar mest just nu på att försöka bli bättre på att hantera mindre o större konflikter i relationer och jobb på ett mer konstruktivt sätt än jag gjort tidigare. Dels för att jag mår bättre om jag inte bär och ältar på saker som jag antingen skulle sagt ifrån, eller som faktiskt inte är mitt ansvar :-). Sådana saker är ju för mig en orsak till jag ibland trasslat in mig i dumma vanor med alkohol/nikotin o annat...

Så klart. Relationer av alla de slag är ju det viktigaste vi har vi har i livet. Glad att du tar upp det i inlägget eftersom det är ett arbete i sig som många gånger behöver göras när man blivit nykter. Får mig att fundera på vad jag själv har att göra på det området...

Måndag igen! Det var jätteskönt skönt få gå till jobbet idag (speciellt när min lägenhet är halvt obrukbar på grund av renoveringen som pågår). Det är ju extremt lite folk där, så det är i praktiken mer riskabelt ta en promenad efter en gångbana.... Om man inte kramas förstås och det brukar vi inte göra på mitt jobb ?

Jag behöver verkligen vara IRL med människor, antagligen är det många som känt det lite extra detta år som varit. Jag som bor själv har iofs både tvingats möta min egen smutsiga byk på riktigt då en del av det normala runt omkring mig försvann. Bra på sitt sätt för det fick mig att till slut räcka upp handen mer än en gång "hej, jag kan inte själv" istället för att bara harva på likadant år efter år.

Längtar till varmare tider, då det blir lättare ses lite spontant utomhus.

Nåväl, det blir en hel del kompromisser med IRL:andet nu för tiden, ett webbmöte, ett telefonsamtal, ett sms räcker långt ifrån hela vägen och blir inte likadant. Men ska verkligen försöka odla de kontakter jag har och ta vara på dem.

Har haft huvudvärk idag :-/ faktiskt känns det som lite snusabstinens eller nått. jag vet inte, men vet att jag inte ska göra något av det på fel sätt. Den får vara, gå över eller fortsätta...

Jag är helt svältfödd på småprat. Jag kan börja tjöta en bra stund med tjejen i kassan typ. Möter jag någon jag känner på promenaden stannar jag alltid. Åker jag in till jobbet ägnar jag 90 procent av tiden till att gå runt och småprata med folk. Absolut livsnödvändigt!

Hur går det med matlådorna? Lyssnade på podden ”2 fyllon och 1 sanning” och Freddy berättade att han och frun lagat mat till 32 matlådor, till hela familjen. Typiskt alkisar, alltid all-in på allt ?

Freddy var ändå nöjd att de nöjt sig med 32 matlådor, han hade köpt hem 100 matlådor. Han måste ha valt att köpa engångslådor ?

Glaslådor är bäst, plastlådor blir rejält sunkiga efter ett tag. Nackdelen med glas är att det är tungt att bära.

Och nu har jag småpratat med dig en stund ?

Kram ?

Småprat & så

Ja jag går också runt en del här på jobbet och småpratar. Är ju här ganska mycket; det är minst 30 meter till någon här på kontoret, förutom när vi fikar eller äter lunch, men då är lokalerna så enorma så det skulle gå sitta en individ per 30 kvm...

Lunchlådorna. Alltså. det är för rörigt hemmavid just nu pga att badrummet är under upprustning, så jag ids och vill inte laga mat dessutom. Däremot, håller jag stånget att jag äter någon hyffsad frukost, och har faktiskt tagit med mig laxskivor till lunch i snart en vecka. Kombinerar det med smör o en hård smörgås av nån sort, och kanske en liten köpesallad i restaurangen. Sedan, till middag har det blivit något färdigt ur frysen, eller att jag äter något enkelt på väg hem från jobbet. Ser ut hjälpa lite på vågen. Det hjälper inte för huvudvärk, men det tänker jag lite att det dels är snusabstinens, och dels kanske att jag försöker undvika småäta... ett par dagar så kanske det släpper?

32 matlådor??? en enorm frys... det måste kräva...

När mitt badrum är tillbaka i "min ägo" och brukbart igen kan jag fokusera på att laga mat hemma

Det är verkligen gott och mättande, och man står sig länge. Kombinera gärna med lite valnötter och paranötter som ett mellanmål så du klarar dig till middagen.

Kram 🐘

Ja det var ett bra och enkelt tips, jag brukar ibland ha med mig en liten liten plastburk nötter som jag kan käka på som mellanmål på morgonen. Jag kommer nog inte alltid äta sån lunch, men nu ett tag, och ibland, som långsiktigt flerdagsalternativ till att pressa fram en matlåda, eller att äta lunchen här på jobbet i matsalen.

Min IRL-samtalspartner, terapeut eller vad han nu ska kallas och jag hade samtal idag. Det jag vill försöka med gentemot honom eller någon annan irl är att börja höra av mig till någon de gånger jag är på väg att snubbla in i något dumt beteende. Han var ganska cool med det, jag får absolut, men måste inte, han var jättetydlig med att jag inte skulle känna tvång i det, utan se om det kunde vara en väg att bli friare.

Jag tror det, för jag behöver börja kunna säga till någon. "det här har jag lust göra nu, men vet ju att jag inte ska"..

Så vi ska testa det lite :)

bra

Så mycket har jag har jag aldrig krävt på jobbet som senaste dagarna, sagt ifrån, argumenterat för min sak, men framförallt - lyft upp vissa orimligheter i min arbetssituation till min nye chef. Han lyssnade, det märktes.

Kändes som 3 kilo lättare när jag fått "prata ut", jag har inga direkta lösningar i sikte, men min mening var ju inte att vid ett och samma tillfälle hitta en lösning, utan öppna upp och säga vilka områden jag anser vi faktiskt på allvar behöver fundera hur verksamheten ska vara organiserad. För så frustrerad som jag varit ett par dagar orkar jag inte med , sa jag till honom.

Pust...

I övrigt, det räcker så just nu :)

Det är så viktigt att stå upp för sig själv. Höja sin röst.

En bra taktik som jag praktiserar är att utarbeta ett förslag till 70-80 procent och sen presenterar jag det för min chef som 9 av 10 gg säger ”kör” och därefter går det hyfsat snabbt att fullfölja. Då får man till nödvändiga förändringar som behöver göras. Ska man vänta på att chefen ska ta tag i problemen hinner man bli rejält less tyvärr.

Kram 🐘

Tänk vad nykterheten ger oss. Livet tillbaka, inklusive arbetslivet. För vem vill arbeta på ett ställe som man känner sig missnöjd med? Knyta näven i fickan? Nej, det ger bara en massa frustration. Att sakligt lyfta de probelm eller möjligheter till förbättringar man ser är mycket bra och också vad arbetsgivaren förväntar sig av sina medarbetare. Bra jobbat Vjlo!

Känns bra gå åt det hållet, och stor del av vandringen har nog handlat om sådana här saker, om jag till äventyrs läsa på i min tråd. Att inte sura utan säga till, ifrån eller vad som nu behövs. Att lita mer o mer på att mina tankar har plats och får ta plats.

Jag var nog inte 100% saklig, utan blev delvis känslosam också, men det var ju en del i min frustration som behövde ut. Och ändå försöka hålla linjen - okay här är några punkter som *måste* hanteras. inte nu, och jag har inte svaret nu, men det går liksom inte längre....

Det finns mer och kommer nog mera av denna front. För om inte annat så är det ju sådana här saker som varit en del, ibland väldigt stor del i att jag hamnat där jag var för ett år sen.

Aldrig tillbaka dit.

Det är helt nödvändigt att ta tag i surdegar i hur jag är "van" att reagera på saker, och just nu känns det jättelätt och glatt, som att jag inser att jo, jag får ha åsikt, jag får ta plats, och säga till/ ifrån. faktiskt kanske till och med utan att höja rösten. mer "här är en gräns, innan för den är det mitt område, punkt".

Till slut fredag. Skönt på sitt sätt. Snön och kylan har inte gett vika än här, de sista två dagarna har det snöat och varit blåsigt. Men om det fortsätter så tror jag ändå på att det går ha en ganska fin lördag utomhus. Nysnö i lagom mängd är bara härligt och vackert :-)

hmm det mesta av min energi går åt irl just nu... men här kommer en torsdagsrapport ;;

Det är rätt okay här, förutom riktigt rörigt på jobbet känns det som, många nya krav, och en del situationer jag försöker göra om och flytta gränser. ibland hopplöst smärtsamt... 😪🤢 och ibland riktigt bra för det rör sig åt rätt håll.

Utan snuttefiltar i form av snus, alkohol och så vidare så blir ju en del smärtor så mycket mer smärtsamma och levande... det går liksom inte smita. utan jag måste ta tag i det...

Det är dock bra att ha fått en ny chef för då finns det chans göra lite omtag på saker... det är väl bara att jag inser att jag skulle vilja bygga om större delen av min tjänst o ansvar vad jag gör, då en del jobbsaker faktiskt tar för mycket känslomässigt engagemang. Jag har nog varit för bra bara säga ja, det gör jag, ja det gör jag osv osv. Det skulle vara jätteskönt och rätt att efter alla år kliva av chefsposten, och bara arbeta med några av mina expertområden (får man väl kalla det efter så lång tid), utan att ha vare sig personalansvar eller ansvar för massa processer. Jag kommer nog behöva röja runt i de frågorna, med min chef, och kanske med HR-chefen. Med lite rädsla för att faktiskt tappa jobbet...? vet inte.. Men så dåligt som jag under en period mått av vissa saker på mitt jobb (förutom de jag skrivit lite om här tidigare), kan jag inte fortsätta må.. det är ett jobb, inte något som ska ta så mycket av min energi att jag knappt ibland orkar annat... för jag har inte de ambitionerna som man behöver ha. jag vill ... ju mest leva :-)

Kanske är en del i det, att livet tvingar mig ta tag i en del gamla surdegar som jag smitit om. En del är ju enklare att ta hand om, än andra. Nåväl. en gammal bandspelare i det fallet..... på ett sätt inget nytt.

En del av det jag tvingas se nu är ju sånt som jag förstår drivit mig in i en del dåliga beteenden som jag fastnat i.

Solen har börjat återvända här, nästan vårväder.

Matlagning och så ligger lite på is, med flit för det är fortfarande kaos här hemma pga en pågående renovering..

:)

@Vjlo skrev:" jag har inte de ambitionerna som man behöver ha. jag vill ... ju mest leva :-)"

Det där låter som ett typiskt viktigt samtal med chefen. Eller många samtal. ”Jag vill inte det här längre, det stjäl för mycket energi från mig, jag vill istället göra xx och yy som jag är allra bäst på.” Sen kan det förstås ta tid för chefen att lösa det, och det blir kanske en flerstegsraket av det.

Jag gjorde något liknande för ett tag sedan. Sa till min chef att jag ville göra något annat. Men sen insåg jag att det skulle innebära att jag gjorde något annat, men ingen skulle göra mitt nuvarande jobb. Och jag skulle sitta med två jobb typ. Så jag tänkte om, ”valde om” mitt jobb - men passade samtidigt på att avsäga mig delar av det som hade blivit för mycket för mig.

Jag förstår att det är skitjobbigt för dig just nu. Allra helst om du alltid tidigare lagt alkoholen som en dämpande filt över alla känslor, för att slippa känna en kort stund. Nu funkar det inte längre, nu sitter du mitt i känslokaoset. Enda sättet är att ta dig igenom det - och det kommer att fixa sig. Ha tillit för det. Fortsätt jobba med att vara tydlig och sätta gränser - för dig själv och andra.

Sluta säga ”ja” till allting. De första 20 gg man säger ”nej” gör det ont i magen, sen inser man att det inte är så farligt. Be annars att få fundera på saken, då hinner du tänka ut hur du ska formulera dig på bästa sätt för att säga ”nej”. Det enda folk vill ha är tydlighet. Hellre ett tidigt ”nej” än ett ”ja” eller ”nja” som blir halvdant gjort eller inte alls.

Du jobbar på svinbra Vjlo! 🥳🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

Med förståndet kan jag förstå en del/mycket av det som sker, men känslomässigt är det ibland extremt jobbigt. 😦

Ja, det kommer bli flera samtal... men det är bra när chefen kontrar "fortsätt så, om du behöver stöd så säg till". Han vet ju att jag gärna vill att vi flyttar lite på personer i min närhet. Men det snyter man ju inte fram på en dag. Kan vara en lång resa.

Jag tänker kortsiktigt- fortsätta försöka förändra delar på inom min bef befattning som inte är bra, kanske delegera bättre, och samtidigt fortsätta ta upp situationer där jag känner att jag inte kan leverera, eller inte vill, eller inte räcker till. Både med min chef och andra. Inte säga ja till allting - precis som du skriver...

Några av de i min närhet verkar ha gillat få lämpat en del ansvar och så i knäet :) kanske inte vill ha en chef som alltid ska ligga i allt och göra allt själv :)

Det är skönt med helg. Och ja, den blir nykter på alla sätt och sort och kanter. Bäst så.
Alltså... samtidigt, den här veckan har känslomässigt varit som en torktumlare, rejält fruktansvärt utmattande. Men har kunnat prata med en del i min närhet om det, och pyst ut frustration här o där, att sätta ord på saker verkar kunna göra underverk ibland... Och en del saker har klickat i på ett förunderligt sätt så det nästan känns som ett ingripande från ovan ;-). Det känns hur som helst vettigt och rätt. Betydligt lugnare ingång i helgen än jag tänkte var möjligt.

Kryptiskt skrivet säkert, men men...

Det är på rätt väg. Och det verkar inte vara hopplöst alls ens för en 'gammal stofil' som jag ;-)

Ha en fin, nykter och skön helg. Eller sträck er efter den om den inte ser ut att kunna bli något av det.

@Vjlo Låter som du har haft en toppenvecka, som gjort stor skillnad. Och att den har varit känslomässigt jobbig som sjutton. Bra jobbat! Pusta och vila och tanka energi i naturen är mina helgtips 😍

Chil helgkram 🐘