Heltidsarbetande, Gift (12 år igår), Lycklig, Två Barn (mellanstadiet). Underbar fru mm. mm.
Jag har i princip druckit alkohol VARJE dag sedan 2005. Och säkert en hel del innan det med.
Jag har aldrig varit arbetslös eller åkt dit för fylla eller misskött jobbet. Allt har liksom alltid flutit på.
Jobbar nu heltid inom myndighet. Har ett ansvarsfullt jobb inom IT sektorn.
Vet inte hur länge men de senaste 15 åren har det sett ganska konstant ut på samma sätt. Självklart är man fylld med skam, förnekar både för sig själv och omgivning. Har fått det påpekat flera gånger av Nära och Kära. De har antytt att de tycker jag dricker lite för mycket ibland. Men jag har varit duktig på att förneka och vifta bort.
Jag har alla typiska symtom på alkoholism. Och jag har blivit ett superproffs på att dölja dem.
Min fru är en fantastisk och förstående männsika. Hon är samtidigt väldigt respekterande och vill inte tjata och lägga sig i. Vi har heller inga egentliga problem i vardagen. Jag sköter mitt drickande utan att det syns påverka familjen. Jag dricker alltid på kvällarna efter jobbet när jag kommer hem.
Jag har aldrig behov av återställare, jag behöver aldrig dricka på dagarna och jag sköter mitt arbete perfekt. Inga direkt synliga effekter som skakningar eller balans, syn eller hörsel. Men så klart tjockis om magen på ett osunt sätt.
De senaste åren har så klart toleransnivåerna ökat betydligt.
En vanlig dag som idag t.ex.
Kommer hem från jobbet, börjar laga mat och tar den där första 6,8:an Norrlands Djup. Sveper den nästan på två tre klunkar medan jag förbereder middagen till hela familjen.
Hinner med en burk till lagom till servering. En tredje burk som brukar bli halvtom under middagen, för att dricka resten framför nyheterna på tv.
Efter detta blir det en Whisky (mäter inte utan heller upp ungefär en 6:a)
Sen blir det en till. Ungefär vid kl 20:30, dags för ett ”varmt bad”. Tar med mig en burk öl eller en Whisky till. Whisky är inte så viktigt. Kan lika väl vara Captain Morgan eller något annat.
Efter badet kan det gärna bli ytterligare en Wirre eller en burk öl, beroende på vad som finns hemma.
Osv. Så här har det sett ut under lång tid, med endast ibland några kortare vita perioder. Då har jag fått något ryck och eller att jag varit hos läkare som skrämt upp mig med dåliga blodvärden.
Sen har jag varit duktig en period för att sedan falla tillbaka direkt med en fredagspåse öl och en bag in Box.
Min fru dricker på sin höjd en flaska cider 4.5 på en hel kväll. Och då sker det kanske med en till tre månaders mellanrum.
Jag vaknar varje dag utan problem, sover vad jag tror hyffsat bra. Men snarkar ju som satan så klart.
Det som får mig att vilja ta tag i allt nu är att jag börjar bli rädd för mig själv. Jag har ingen jävla gräns. Och jag känner att kroppen tar stryk. Dålig kondition, Gått upp i vikt, Stor ölmage osv.
Och som sagt min toleransnivå är skrämmande. Över året så kan alkoholdrickandet se olika ut beroende på säsong. Under julen och december, dricker jag lätt en flaska strakvinsglögg när jag kommer hem från jobbet, innan maten är den slut. Och sen fyller jag på till nivåer som känns ok i kroppen. Ingen i familjen märker något på mig rent fysiskt. Jag sluddrar inte, blir inte yvig eller högljudd, vi har aldrig konflikter eller bråk, jag har aldrig blivit våldsam eller dum på annat sätt.
Alla dessa tydliga tecken på alkoholism finns inte med mig. Det är fan skrämmande.
Tankarna och planeringen finns ju där hela tiden. Jag ser till att det alltid finns hemma. Och jag köper dyra fina märken som jag ska ha i mitt skåp. Flaskorna är ju så vackra. Två- tre dagar senare är det slut.
På senare tid har jag börjat argumentera med min dotter. Hon är 10 år. Att hon inte ska äta så mycket godis och dricka så mycket läsk. Vid dessa samtal skojar vi om att om pappa inte dricker alla öl så ska hon sluta med godis. Det kommer från henne och mamma håller med och så skrattar vi åt det.
Frun brukar gömma ölburkar ibland. Inte med ilska, utan lite som på ett busigt sätt.
Ibland missar jag ju min planering och då kan hon ”trolla” fram en burk. Den lyckan då är fantastisk. Men helvete vad sjukt dåligt samvete jag får av allt detta.
Jag önskar att jag skulle vara en ”typisk” alkis som bråkar, skriker och är dum.
Detta är mitt första inlägg så var snälla!
Ångest, dåligt samvete, hjärtskärande smärta inombords och ilska att jag inte kan sluta.
Jag har tur som har en underbar familj och allt. Varför detta satans missbruk?
Så nu måste det ske något!
Har fått Naltrexon utskrivet och testade ett tag för en tid sedan. Blev konstig och fick kallsvettningar och yrsel ca en haltimme efter en tablett på morgonen. Ofta i bilen på väg till jobbet. Så slutade med dem. Men tog en tablett idag igen för att göra ett försök.
Jag åker alltid samma tid varje morgon till jobbet, Ca (07:00). Vid ett par tillfällen efter en normal kväll med 4-6 burkar starköl, kanske 12-18 cl sprit och något glas vin har jag blivit stoppad i blåskontroll på morgonen. Absolut inget utslag. Jag är idag 180cm, vägde mig häromdagen och för första gången visade vågen 100,9 kg. Innan jul var det ca 97 kg.
Så som sagt Nu måste något ske..