Hej Alla!
Varit på forumet i flera år under olika "nick". Glömmer inloggningen och får skapa nytt. Längs var jag nog här som Zorro. Zorro var ett väl valt namn för jag ville inte visa eller erkänna mina problem för någon.
Jag är alkolist.... Ölakis. Dricker bara öl, men stora mängder av starköl 7,5. Är nu uppe i 3 flak på en vecka.
För ett halvår sedan fick jag diagnosen diabetes. Jag har gått obehandlad i flera år och även fått problem med neuropati i fötterna pga detta. Helt kort innebär detta nervsmärtor (tandvärk) i fötterna.
Av förklarliga skäl får man inte ner mitt blodsocker.
Hamnat i ett läge där jag inte längre har något val annat än att sluta.
Tidigare har jag aldrig velat, eller vågat söka hjälp. I samband med alla kontakter med vården har jag dock valt att vara öppen med detta. Kommer att kontakta beroendeenhet för hjälp och även AA. Inser att jag klarar inte detta på egen hand.
Drickandet har också eskalerat under pandemin då jag jobbar hemifrån och nu kan dricka dagtid också.
Ger nu forumet en ny chans.

Kram på er alla!

@Beer så jävla bra av dig att komma tillbaka hit! Du är även på väg att söka hjälp hos proffs. Det är riktigt bra.
Alkohol är ett hemskt gift som förstör livet för så otroligt många.

Tack för ditt svar Fröken H. Det du skriver har jag varit medveten om i flera år. Trots detta drar man i sig giftet!
En sak som är lite märklig är att jag denna gång inte fått någon abstinens. Kanske har med motivation att göra. Mår bättre när blodsockret närmar sig normala nivåer. Dock har jag problem med ångest och ibland panikatacker. Fra mornar. Har diskuterat detta likväl som mitt alkoholmissbruk. Trodde aldrig det skulle hända att jag öppet tog upp det. Det är vårdcentralen som hänvisat mig till beroendeenheten.

Kram alla!

@Beer Välkommen tillbaka till forumet! Ångesten kommer att lätta nu när du har slutat dricka. Sen jag slutade dricka för 14 månader sedan har jag helt sluppit ångest och depressioner, vilket tidigare var en del av min vardag. Alkoholen fuckar upp hjärnans må-bra-hormoner. Det tar några veckor innan nivåerna av serotonin och dopamin stabiliserar sig - håll ut!

Kram 🐘

Andrahalvlek, tack för svar. Hoppas och tror att du har rätt! Det längsta uppehåll jag haft på flera år är 8 veckor och när jag tänker tillbaka, stämmer det nog att det lättade.
Jag mår förhållandevis bra mot vad jag gjort tidigare gånger, men det känns som kroppen skriker och säjer ifrån. Man upptäcker varenda liten krämpa. Gör ont lite här och var. Händer och fingrar värker. Men misstänker att det beror på att jag bröt tvärt.
Började tömma garaget på sista tidens ölflak. Fick inte med alla men räknade till 38 st. 19 200 kr!!!
Man borde ju lobotomeras!!
Räkna på flera år! Hade haft en fin aktiefond nu! :(

Men hejsan Beer eller Zorro som jag minns dig. Välkommen tillbaka. Vad positivt ditt inlägg lät trots motgångarna. Jag har för mig att det gick rätt bra för dig ett tag där som Zorro. Har du gjort det förr kan du igen Zorro. Hoppas du mår bättre Snart både att bli av med alkoholen och att få ordning på diabetesen. Vet inte hur det yttrar sig men det känns ju inte som man borde må så bra när sockervärdena svajar.
All lycka till dig!

Sisyfos, men gud så glad jag blir!!!! :-) :-)
Kan väl säja att efter flera år med obehandlad diabetes och när den upptäcks, då mår man riktigt dåligt. Fra ofantligt trött och orkeslös. Kan sova dygnet runt. Att den varit obehandlad så länge har också lett till nervskador som ger smärtor i fötterna. Man tror att detta ska gå tillbaka dock. Har pga detta en mycket stark motivation till att lyckas denna gången. Zorro har slängt masken och nu bett om hjälp. Det trodde jag aldrig skulle hända. I själva verket handlar det om att överleva nu, för slutar jag inte så blir denna sjukdom livshotande.
Återigen, så otroligt glad att höra av dig.
Många och varma kramar!!
Beer / Zorro :-)

Eftersom jag ändå är vaken och inte kan sova nu 02.20 på natten skriver jag bara lite bladder i min dagbok! :)
Vaknade vi 02 och var...... Hungrig!! Förr åt jag alltid sent och kunde vara hungrig på nätterna. Med tilltagande dåligt mående har detta försvunnit. Blev hur konstigt det än låter glad när jag fick gå upp och ta en smörgås! :)
Konstigt att jag fortfarande inte mår dåligt alls efter att ha brutit tvärt! Men stålsätter mig om eller när det kommer.
Första steget är att klara de första dagarna, sen måste jag ha hjälp med fortsättningen, det vet jag. Annars faller jag som alla tidigare gånger.
Vet att många vill räkna nyktra dagar. Jag har alltid ogillat det. om jag är på dag 30 och tar ett återfall, då är jag tillbaka på ruta noll. NEJ!!!! Det är man inte. Man är fortfarande på dag 30 men med ett snedsteg. Det är inget misslyckande!
Om man faller några gånger i början, vilket är vanligt, hur många gånger klarar man mentalt med att "börja om"? Till slut struntar man i det för det är enklare att bra köra på och dricka! Då misslyckas man iaf inte fler gånger!

Slut på "nattbladder" för denna gång! :-)

Kram på er alla där ute i natten!

Har funderat över möjligheterna att som alkolist få hjälp. Skiljer sig säkert beroende på var man bor i Sverige, men i min region verkar det inte helt lätt. I samband med att min diabetes upptäcktes på en vårdcentral för 6 månader sedan berättade jag öppet om mina alkoholproblem. Det var svårt för mig. Hade aldrig gjort det för ett år sedan. Man tog det inte på allvar. allt jag fick var en broschyr till beroendeenheten. Ingen remiss skrevs ens. I stället för att vårdcentralen direkt tog tag i det och gav mig stöd, tog det 6 månader tills nu innan jag tog mod till mig att ringa. En timme telefontid per dag! Jag ringde för sent. Ringde igen idag. Kom till en telefonsvarare. "Lämna ditt namn och nummer så ringer vi upp". Ingen ringde. Verkar som jag får satsa på att klara detta själv. Får se om stöd finns hos AA.

Första riktigt jobbiga dagen. Lördag. Nu är den strax över. En lördag jag inte varit nykter så långt jag kan minnas. Hårt att undvika alkoholen idag, men lyckades. Nu ser jag söndagen komma och är smått skräckslagen!

Jag håller verkligen med dig om att det verkar vara svårt att få hjälp, ens om man ber om den. Konstigt att det ska vara så. Direkt när man är motiverad att sluta borde man få hjälp tycker jag.

Jag ska ge dig ett råd. Hur svårt och konstigt det än känns - försök att fokusera på fördelarna med nykterheten. Till exempel slippa somna framför tv:n, slippa vara orolig över att du har sagt eller gjort något dumt, slippa vakna bakis och ångestfylld, och så vidare. Några fördelar finns alltid, och de blir fler efterhand.

Om du håller dig nykter av tvång, på så kallade ”vita knogar” finns risken att du inte orkar så länge.

Sök på Craig Beck och Sober Leon på youtube, de har mycket bra tankar som kanske kan inspirera dig.

Kram 🐘

Man blir lite bekymrad när du beskriver svårigheten att få hjälp när man väl behöver och satsar.
Ansvarslöst av vårdcentralen kan jag tycka.
Det är ju viktigt.
Håller med AH, att fokusera på fördelarna, avleda sig. Göra annat istället. Jag vill minnas att du faktiskt klarade dig ett tag när du skrev här tidigare. Att göra annat som du mår bra av. Nu är det kanske svårt att träna om du har ont i fötterna, men nån typ av träning/rörelse kanske funkar, cykling?
Hoppas du var utomhus och njöt i solen idag. Sol och värme, fågelsång. Det blir bättre tror jag. När nykterheten blir en vana finns stora fördelar. All lycka till nu. Du klarar det här!

Tack både Andrahalvlek och Sisyfos. Era svar stöttar och värmer. Ja, det är lite tråkigt att det ska vara så svårt att få hjälp. Sisyfos, du var ju med i min tråd när jag hette Zorro. Ett väl valt namn. Jag har haft väldigt, väldigt svårt att öppet ta upp detta. När jag väl gör det får jag ingen hjälp. Tråkigt! Men nu när jag lättat på masken blir AA nästa steg.
"Vita knogar" som du Andrahalvlek, nämner, har jag provat. Det funkar inte!
Dock funkar min diabetes som motivation. Det handlar i princip om att överleva. Misskött eller obehandlad diabetes är dödlig. Så motivation saknas inte. Ja, jag kom ganska långt som Zorro, men föll efter, tror jag, 12 veckor.
Att nu efter några dagar se att blodsockret börjar normaliseras är som att få en guldmedalj! Har insulin nu, men de hoppas och tror att jag kan bli av med det senare. Lärt mig att en öl i kolhydrater motsvarar en limpa bröd. Många limpor i veckan har det varit! :-)
Trädgården är svårt eftersatt efter många års felprioritering. Varit ute större delen av dagen. Kroppen är också svårt eftersatt så det blir inte så mycket och det tar lång tid, men ska väl bättra sig med tiden.
Söndagen har således gått rätt bra ändå. Problemet är att det hela tiden saknas något. Trots att jag är väldigt motiverad finns den där saknade och tomheten där hela tiden. Tidigare gånger kunde den till viss del ersättas med socker. Nu går ju inte det! :(
Motion är just nu svårt. Att gå ett par hundra meter är plågsamt. De säjer att det blir bättre men att det går fortare att få bukt med sockret än att läka skadade nervtrådar. Men läka ska de göra med tiden. Inköp av motionscykel sår på min"to-do-list".
Så motivation saknas inte. Hoppas bara innerligt att det räcker. Förhoppningsvis med er hjälp så...! :-)
Tack för stöttning!
Kram på er!

@Beer Tråkigt att din diabetes är så jobbig för dig, men vilken lycka att se blodsockret normaliseras så snabbt. Snacka om motivation - och stabiliserat blodsocker är verkligen en enorm fördel med nykterheten!

Förstår att det känns tomt, att något saknas. Till stor del handlar det om vanor. Att du är van att dricka i en massa olika situationer. Varje sådan situation måste liksom omprogrammeras med nyktra erfarenheter, och det måste dessutom ske flera gånger.

Jag lovar dig att det blir bättre, en dag i taget. Skriv en lägesrapport varje dag så kan du sen gå och tillbaka och läsa och se hur du utvecklas. Bra att gå tillbaka och läsa från början om minnet sviktar framöver också.

Kram 🐘

Hej Beer!
Tappa inte hoppet om att få hjälp av beroendeenheten! Jag tror att det är "standard procedure" att inte få remiss från VC om det inte handlar om tvångsåtgärder. Om man gör en egenanmälan / egenremiss visar man att motivationen och viljan finns, det ger dig en lite bättre sits när det gäller att få den vård du vill ha och behöver.
När jag ringde beroendeenheten i början av februari fick jag först vänta på att en receptionist skulle ringa upp för att boka tid för telefonsamtal med en sköterska. När sköterskan ringde upp (efter 1 eller 2 dagar, minns inte) fick jag redogöra för mina alkoholvanor och varför jag ville ha hjälp. Därefter var det knappt 3 veckors väntetid för ett läkarbesök. Så kvarnarna mal, men de maler långsamt!
I värsta fall får du ringa igen. Ge inte upp! Att sluta "på vita knogar" är svårt. Man kan klara det ett tag, men inte i längden. Enligt sköterskan jag går till bruka en ambivalens sätta in vid 1, 3 och 6 månader. Stämmer för mig, ocg´h det verkar ju stämma med dina erfarenheter också. Det är så mycket lättare att sluta dricka om man får hjälp och stöd, det är åtminstone min erfarenhet.

Hoppas det löser sig så att du får den hjälp du vill ha! Lycka till!

Tack för ert stöd och peppning.
Har några vardagar framför mig som jag tror ska gå lite lättare. Sen en helg på resande fot där alkohol inte är aktuellt.
Vet att dricka inte är aktuellt mer. Inte om jag vill leva.
Motiverad är jag som sagt, men det har jag varit tidigare gånger också.
Alkoholen kommer helt säkert att "blåsa faran över", frågan är bara när och hur jag då hanterar det.
Ser jag tillbaka i backspegeln har jag hanterat det rent åt hvete tidigare gånger.
Jag kommer ge beroendeenheten några dagar på sig att höra av sig, sen får jag försöka igen. Jag inser att jag på sikt inte fixar detta på egen hand. Forumet och ert stöd hjälper mycket dock!
Har ju funderat på AA men tveksam om jag tror på det digitala formatet.
Jag kan ine påstå att det är särskilt jobbigt just nu. Än så länge är jag väldigt motiverad av att min diabetes blir bättre och läkningen av nervtrådar påbörjad. Det som oroar mig är mest den där ambivalensen vid 1, 3 och 6 månader. 6 månadersgränsen har jag ingen erfarenhet av. Har de senaste 7 åren inte varit nykter så länge i en sammanhängande period.

Forumet och alla ni som hjälper och stöttar, det är min livlina.

@Beer Bra jobbat! För min del så gick det bättre och bättre ju längre tid som gick. Vid 6 månader mådde jag riktigt, riktigt bra. En viktig sak att tänka på är dock att inte oroa sig hur det ser ut långt fram i tiden. Det är ingen idé, man tänker annorlunda för varje månad som går.

Jag var också en riktig öl- drickare. Knäckte som du ca 3 lock 7,5 i veckan den sista tiden. Till slut ballade det ut helt och alkoholen bet inte mer, jag mådde enbart dåligt hela tiden. Då fick jag nog, och har nu varit nykter i ca 16 månader. Mitt framgångskoncept har varit att hela tiden vara positivt inställd. Varenda liten positiv förändring lyfte jag till skyarna. Och sedan så ältade jag inte gammal skit som ändå inte gick att få ogjort. Släppte det helt enkelt. Dagligt häng här på forumet är den enda hjälpen jag tagit från andra. Vita knogar behövdes bara den första tiden, aldrig mer efter det.

Men alla är olika, det viktigaste är att prova allt som kan hjälpa en och inte ge upp.

Det här fixar du! 💪

Alkoholdjävulen bidar sin tid och börjar förr eller senare viska i ditt öra ”du har varit så duktig, en öl är du värd”. Då måste du ryta NEJ tillbaka direkt, inte börja förhandla. Skriv ner din topp-5 över fyllesynder så att du kan drämma den i skallen på alkoholdjävulen. ”Jag minns när....”

En annan strategi är att tänka ”visst får jag dricka men först måste jag....” och sen klurar du ut något svårt men ändå genomförbart. Nästan genomförbart. Stå på huvudet i två minuter 😉 Nä, du kan välja något enklare. Jag skulle kanske välja att cykla en mil, vilket är absolut genomförbart och skulle få mig att tänka på tusen andra saker längs med vägen och den fysiska aktiviteten skulle göra att suget minskar naturligt.

Du måste bereda dig på strid, slipa dina vapen.

Du fixar det här! Det känner jag på mig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek bra tips! Är helt klart förberedd på striden. Dock varit det tidigare med ganska uselt resultat. Har kikat i dina trådar. Inte läst alla tusentals inlägg :-) men förstår att det gått bra för dig. Helt klart en källa till inspiration. Stort tack för att du stöttar. Det är värdefullt.
En dag till, sen firar jag en vecka som nykter. Fortfarnde går det bra. Känner mig mycket motiverad.
Mår jag bra? Tja... nog är det tomt utan polaren.
Jag kämpar vidare!
God natt på er alla därute!

Du har fått bra tips från Torn och AndraHalvlek. Ett annat är att du kan låta det bli ett väldigt medvetet beslut om du ska bestämma dig för att dricka.
Jag ska dricka för att.... och sen kanske sätta plus och minus. Sanningen är väl den att det finns liksom inte något jättebra skäl till att dricka. Listan kan dock göras rätt lång på inte.
Den där känslan att vara offer och halka dit måste bort. Torn skrev också om att ha en positiv livsinställning och det tror jag är viktigt. Notera världen omkring dig på ett positivt sätt.
All lycka till dig!

Godkväll vänner!
Inte skrivit på någon dag, men faktum är att jag firade en vecka igår! :-) Det är jag nöjd med!
Mindre roligt finns dock alltid. Min sambo hävdade att hon visste att jag drack igår kväll. Efter år av lögner hjälpte det naturligtvis inte att jag lovade hur mycket! Har mig själv att skylla och förtjänar väl inte att bli trodd, men måste erkänna att det ändå gjorde förbannat ont! Finns liksom inget jag kan säja för tt övertyga henne.
Kanske måste betraktas som väldigt egoistiskt att känna sig sårad, men måste erkänna att jag gjorde just det!

Kram på er alla och tack för stöd!