Hej alla!
Jag är ny på forumet. 45 år, kvinna. Har velat sluta dricka alkohol helt ett bra tag, men det har inte blivit av. Jag har hela mitt liv haft problem med att det lätt blir för mycket, även om det ofta inte blir det. Framför allt blir JAG för mycket. Jag är en öppen och glad person som det är, har lätt för att prata med människor. Med alkohol blir jag lätt FÖR öppen och känner mig dum dagen efter. Kan även börja bråka med folk på fyllan.

Så jag tycker inte att jag får ut nåt positivt av alkohol och vill sluta helt.

Men så kommer ju "peer pressure". Vi har en stark alkoholkultur. Jag vill liksom inte bli sedd som tråkig. Det är faktiskt hela mitt skäl till att jag inte har slutat. Jag känner inget sug efter alkohol men jag känner pressen att passa in.

Nån som har tankar/pepp?

Hej och välkommen! Min reflektion efter ett år nykter är att man själv inte alls blir tråkig av att vara nykter. Jag fyller glaset med alkoholfritt och umgås med liv och lust. Skrattar och pratar lika mycket som tidigare. Däremot har jag mindre tålamod med andras fylletjat, så framåt två tiden tackar jag oftast för mig på fester. Angående grupptryck, om du talar om att du väljer bort alkohol för att du mår bättre utan så tror jag alla riktiga vänner respekterar och stöttar det.

Hej @GrönaÖgon! 😊
Jag tänker som så- vilket är viktigast, att ev bli sedd som tråkig, eller att du mår bra i
Dig själv. Du mår uppenbart inte bra när du druckit alkohol, skäms över dina beteenden. Prova nu under sommaren att vara nykter, det kanske inte alls är så som du tror. Några som jag umgås med på sommaren dricker en hel del alkohol. Det ska bli spännande att se hur de reagerar i verkligheten när jag inte dricker alkohol längre. De vet om det via en facebookgrupp
Som vi har. De har inte kommenterat något när jag skriver att jag inte dricker alkohol längre. Men jag bryr mig inte ett dugg, vill de inte umgås med mig nu så kan de vara.
Det är ju bara en bekräftelse på att man enbart har alkohol gemensamt.
Tänk dig själv som den sunda, friska, ärliga och trevliga människa som du är. Tänk att du behöver inget nervgift för att umgås. Tankarna är viktiga.
💕 sländan

Jag håller med föregående inlägg, riktigt trogna och lojala vänner accepterar att du vill vara alkoholfri.😊De som tar avstånd pga det tror jag kan känna sig lite mindervärdiga för att dom dricker alkohol, det är mina tankar. Tänk på vad du själv vill innerst inne med ditt liv, du kan bara må bättre med att välja bort detta "nervgift" som Sländan skrev🥰

Hej GrönaÖgon! Jag har nyligen beslutat mig för att helt avstå från alkohol. Har i perioder helt låtit bli att dricka, men trycket från omgivning har blivit för stort. Jag förstör tydligen feststämningen om jag inte dricker. Men så är det inte. Jag har lätt för att prata, men känner också att jag blir för frispråkig efter ett par glas vin och mår dåligt över vad jag kan ha sagt, nästa dag. Ofta blir det en del löjliga sms till folk också. Idag drack jag alkoholfritt bubblande rosé ”ein, zwei, zero” från systemet. En liten söt rosa burk. Riktigt festligt och gott. Ingen reagerade.

Ingen ska påverka någon på det sättet. Jag har gjort det med folk som var tråkiga enligt oss som drack. Men det är ju det som är den riktiga personen. Nör man har druckit är man ju inte den man egentligen är. Vissa blir nån helt annan eller agresiva bara på fyllan. Vissa somnar efter att första ölen åkt ner. Jag var alltid snäll, pratglad och omtänksam nör jag drack annars hade jag inte kunnat drucka som jag gjorde. Men jag vill inte vara den personen nån mer gång pga alkohol. Det är ju bara en påhittad figur. Jag vill känba vem jag är på riktigt. Kommer inte ihåg hur det kändes innan jag drack och inga bekymmer fanns. Det tar lång tid att bli sig själv igen. Så det är dags att börja innan det tar slut.