Ångesten tar mitt liv...

tittar ut genom fönstret...

JAMENVAFAN DET HÄR SUGER JU!

..ännu en gång låter jag vädret styra över mina känslor, det blev ju inte som jag igår hade planerat morgondagen...

Ja det är kallt och det "pissregnar" ute, samtidigt som jag borde vara glad för att all grönska törstar, gräsmattan har gulnat i botten, många tunna blommor utan reservoirkapacitet har blommat ut och dött allra redan, så regnet det behövs...
Hör ni hur jag backar bandet lite och börjar långsamt acceptera regnet som ett nödvändigt ont, vad spelar mitt dagshumör för någon skillnad när annat dör???
Plötsligt känns mina utsvävningar rätt små och onödiga, jag tänker ju mest på mig själv, oh du själviske man...

Jag har ju tidigare skrivit att man är ju självisk i sitt ställningstagande till nykterheten, man får ju ingen direkt praktiskt påhäng av annat än ungarna och hundarna...
Medans de största odjuren för kvällen kommer ju att förbli fyllhundarna...

Jag har under gårdagen varit på en liten resa och umgåtts med mina närmaste släktningar på min sida...
Det blev fint, med lite blandat väder badade ungarna (många) i deras pool, fiskade vid bryggan, jagade ormar i stenröset, och gullade med en sju veckor gammal dvärgcolliehundvalp, äh den var så söt så man bara dog på fläcken, liten ulligt tufsboll med början till en spetsig nos, vikta öron och små pepparkorn till ögon och en bakdel som inte hängde med i framdelens takter, utan svängde lite som den själv ville, rädd och nyfiken på samma gång..

Och hoppsan där ramlade den omkull på sidan, och den låg kvar som om den hade tänkt sig att lägga sig ner och bara softade..i gräset..
(jo då känner igen det mänskliga alko-beteende, skulle inte alls ramla, hade verkligen tänkt att vila i den här vattenpölen..)...

På det mänskliga planet så ser man i nyktert tillstånd kanske mer än man vill, det serverades fri alkohol för de som ville, öl, cider, rött/vitt i obegränsade mängder...
Men när läsken tog slut så var det ingen som reagerade, och där var ändå de som drack alkohol där och tullade, på MIN och ungarnas dricka!!!!

Såg en av mina släktingar som blev mer och mer hätsk, hon lackade till på sin man som blev mer och mer packad...
Och jag vet inte var det som var det värsta för henne, att hon var fyllchaffisen denna gång och inte "fick" dricka, eller att gubben hennes verkligen "blev" full...
Det blev några tillrättavisande vid middagen tvärs över bordet, "..att du behöver inte tillrättavisa ungarna vid maten, eftersom du är full.."
Hon fråntog honom ansvaret att få fostra sina egna barn, det kändes lite märkligt minsann...
Han blev rättslös i och med att han drack, och han fogade sig efter detta, och där undrade jag varför?

Är det så att OM han käftar emot...så kommer det att dröja lååång tid tills han får dricka igen, och han valde att hålla käft, eller bara ville få en lugn matstund..?

Som sagt, som en nykter person får man se och höra mer saker än man vill,
och det skapar frågor, och jag märker hur förbaskad komplext vårat drickande i verkligheten är, vi bete'r oss på en väldigt hög känslomässig tunn tråd när vi dricker alkoholen, och inte undra på att det finns personer som antingen ramlar av eller knäcker tråden...

Vi blir ju inte direkt så mycket smartare när vi dricker, vi bara tror att vi har hela världen framför våra fötter, vi är fantasins kungar över...ingenting...
Ljudimpulser och synintryck tar en direkt kontakt med hjärnan, dock utan att passera vare sig logik eller samvete, utan fram som en bulldozer..

Som nykter betraktare kan det kännas löjligt och man kan ganska så snart sia om personens framtida val och reaktioner i ett par timmar i alla fall...
Man ser lite av samma regi men med olika skådespelare, man frågar sig som betraktare ibland, kommer han att kräkas eller hamna i slagsmål??

Känns det jobbigt då?
Man hamnar i en "show" man har sett så många gånger tidigare, och jag var en gång i tiden varit dess huvudrollsinnehavare, han som utmärkte sig..
Men jag lämnar den rollen med varm hand till någon annan, och sätter mig i publiken, jag kan ju hela story'n redan...
Kanske det finns någon i publiken jag kan föra en dialog med, istället för att vara interaktivt med de på scenen...

Jag blir inte en tråkigare person, jag har nog mer kontakt med livet än de andra, och livet är inte alltid så förbannat roligt...
Men jag har kraften i min hand att påverka den åt det håll jag vill, och inte låta alkoholen styra den åt vilket håll som helst..
Det är min styrka och min livssituation...

Ångrar jag mig, så vet jag hur jag gör, men vilket liv känns mera ärligt då?

Mors Berra!

märta

Det var väl dags att titta in hos dig igen. Still going strong ser jag...... Härligt att du orkar, Sena natten för mig, borde sova men tankarna snurrar en strund till. Kanske är det lite terapi att sitta här och skrota ihop något på dina sida. Jobbar just nu i ett projekt hos stadsmissionen, tänk att jag äntligen funnit en meningsfull sysselsättning. Jobbar med ett projektuppdrag och känner att jag äntligen kan påverka och förändra för de som verkligen behöver det. Känner att jag använda min kompetens så det blir meningsfullt mig.

Hoppas att du känner att det du bidrar med här med dina filosofiska inlägg också bidrar. Vi kan göra det på så många sätt. Ville bara säga att du är värdefull, för mig, för många andra. Lova att du aldrig slutar med det. En tanke i natten.

Styrkekram Märta

Utan era små kommentarer skulle jag nog inte fortsätta skriva ner mina funderingar på forumet...

En ständigt givande och tagande, på ett emotionellt plan, och jo...jag är tacksam för att jag uppmärksammas och ni ger mig respons..
Det var ett tag sedan du var som mest aktiv Märta, har du det softare idag än då?

Jag tror mycket på att de som försvinner på forumet kan gå två vägar...
Antingen tar sig ett återfall, och vill/orkar inte erkänna sina misstag ännu en gång, men vi dömer ju oftast inte någon, vi stöttar...
Och sedan tror jag på dem som har orkat och klarat sig igenom sin svåraste kamp, och nu lever ett mer innehållsrikt liv och
behöver ingen stöttning från forumet, utan klarar sig själva, och det är väl i sådana fall de bästa av alla sortens farväl man kan få/ge...

Själv sitter jag kvar här fast jag kanske inte egentligen borde, jag är ju "fri" nu ifrån alkoholens påverkningar,
fri att ta vilka vägar jag vill, men sitter likt undulaten kvar i buren för att jag känner mig som hemma här..

Mina ordflätor som jag skapar här ger mig en ännu mera kraft och insikt, tillsammans med era meningar, en mening...med livet..
Jag har förstått att meningen med livet är att inte försöka fly bort ifrån det, utan att vara kvar i dess närvaro och uppleva, hela alltet..
Men det kräver mycket mer av en att våga utstå all verklighet, det finns saker som sätter en på prov hela tiden,
och lösningen på det är inte att fly undan den, utan att våga konfrontera den, och kanske kontrollera den...

Det handlar mycket om kontroll i ens liv, att våga övervaka alla händelser, att försöka vara förberedd...
Men allt går inte att få kontrollen över, och utan att bli hysteriskt inse' att vissa saker rår man helt enkelt inte på, det är min begränsning...
Och med lite hjälp av något däruppe stilla nynna sinnesrobönen för en själv och öka ens egna acceptansnivå, här går min gräns..

och ibland fungerar det, det skapar en sinnesro och man får tid att lägga tankarna på annat...

jag ser felaktigheter hända alldeles intill mig hela dagarna, och istället för att aktivt deltaga i dem, så betraktar jag dem...
Vi fick vårat lönesamtal här i veckan, och det tog husihelvetet (som vanligt), VEM är mer förtjänt av en högre lön än de andra???
Oron och intrigerna stiger med raketfart på jobbet, och jag ser hur chefen verkligen njuter av att meddela sina bittra kronor till alla...

Jag avväpnade honom helt, valde att inte ta ett utvecklingsamtal, och jag tog emot siffrorna med ett helt neutralt minspel,
han tog upp varför jag valde att inte ta ett samtal med honom, och jag lyckades byta ämne snabbt...
Jag sade att jag var nöjd (fast egentligen inte..) och avbröt mötet med att lämna möteslokalen, han så snopen ut!
Och han har inte kontrollen över mig, han vet inte på vilken fot jag står, jag kan veta allting och ingenting, men han vet inte vad jag vet..

Jag vet att han är en mästare på att spela ut andra mot varandra, och igår hörde jag hur han gick på personangrepp när han började tappa
sitt övertag, och fyyy...det var lågt, jag tänkte nog spänna ögonen i honom och visa med en min hur illa jag tyckte om detta...
men jag valde att hålla mig....neutral, och då vet han inte vad jag tycker om någonting, alltså har han inte kontrollen...

Jag har nomalt sett inget pokerfejs, utan är lika lättläst som en Ikea-instruktion, men genom att lägga band på mina känslor,
ger jag inga andra några fördelar att kunna läsa av mitt mående..
Jag väljer vilka jag vill öppna med för, och väljer vad jag vill öppna mig med...

På så sätt blottlägger jag mig inte helt, och jag blir mindre sårbar, och jag får en känsla över att jag får en mer kontroll över mig själv..

Skillnaden är att idag så ser och upptäcker jag mycket mer än tidigare, och jag tar idag helt andra beslut än vad jag gjorde förr...
Jag är idag inte allas Berra och en slit-o-släng-produkt, jag är en person där man föräras vänskap med, och så länge man vårdar den
så behåller man den, jag bryr mig idag mycket mera om hur JAG mår, och då ingår inte psykolgisk misshandel där längre...

Jag väljer det som är bra för mig, jag väljer mina anförtrodda, och det som gör ont...väljer jag bort, såsom alkhoholen t.ex..

/Berra

tsandra

"Skillnaden är att idag så ser och upptäcker jag mycket mer än tidigare, och jag tar idag helt andra beslut än vad jag gjorde förr..."

På forumet finns ofta små och stora klokheter att läsa och ibland träffar saker rakt i hjärtat (hjärnan). Tack Berra för att du påminner mig om varför jag ska fortsätta vara nykter. Jag vill aldrig mer fatta den sorts dåliga, ofta destruktiva, beslut som jag gjorde under mina år som alkoholberoende.

/Sandra

..som Adde brukar säga om midsommaraftonen...

Och här står den nu, lika mycket ett faktum som för ett barn inför julaftonen...
För barn är nästan alla förutsägningar fyllda av förhoppningar och en sprittande glädje, hur är det för oss vuxna?

Är det stora frossan nu... inför midsommar när kraven på att fira den och leva upp till någonting?
Jag tänker så här, vem är det som sätter kraven?, traditionen?, men vem styr traditionen då?, du själv?
Min nu vuxna dotter är den som hårdast har krav på att "allt ska vara som det alltid har varit"..suck!

Jo jag har illusioner om hur min midsommar ska vara, svenska flaggan ska vaja lugnt mot en helt molnfri himmel,
solen ska värma utan att vara så där stekhet som i augusti, grönskan är nästan ätbart grön i färgen..
Häggen, syrenen, lupiner och prästkragarna hör midsommar till...

I trädgården dukas långbord och runt husknutar sätts björkris i vattenhinkar med färgglada ballonger isatta...
I köket bubblar det av frenesi och det börjar mer likna samma hysteri som inför julen...
Det kokas färskpotatis och sillvarianterna ska vara så många att uppdukningen inte räcker till, det ska vara ett överdåd..

Tiden på dagen börjar nalkas för den traditionella sill-lunchen, gästerna kommer i omgångar, klädda i vitt och ömma plagg,
pojkarna i sina finaste shorts och nästan vattenkammade, aldrig kommer man att se de så prydliga, gräsfläckarna ligger bara minuter längre fram.
Flickorna i sina skiraste vita korta klänningar och några av dem med en midsommarkrans på dess huvud, ja nu är det ingen tvekan längre...
Nu är det midsommar!

Alla sätter sig till bords, man lyfter på locket till den ångande färskpotatisen, plockar ägghalvor, räkor, pajer, västerbotten, hårt bröd osv...
Till detta skummas en kall öl upp, och någon drar kapsylknastret runt en frostad spritflaska, och plirar med förväntasfulla ögon, likt ett barn på julaftonen...
NU SKA DET BLI ROLIGT!

Och från och med detta ögonblick så är det upp till var och en att ansvara för att midsommaren kommer att fortskrida i ett välbehag,
alla gör naturligtvis sina egna val, men tillsammans har vi ett ansvar att vi inte förstör denna helg med att vi på ett oplanerat sätt dricker mer alkohol än vi tidigare hade tagit i beräkning, inte enbart för vår egen skull, utan för att inte förstöra den fina helgen för alla närvarande...

Det är vårat ansvar till man/fru, sina barn och andras barn, gästerna och bordsgranne, vänner och vänners vänner, för andra i området...
..och sin egna morgondag, midsommardagen har ett värde..om man får uppleva den utan allt för mycket bakrus...

Jag älskar midsommar och jag vill att alla förväntningar ska slå in, alla förutan fylla och alla de andra intrigerna som inte hör förväntningarna till,
men som brukar tillhöra slutresultatet OM man summerar hela helgen, och man ska se helheten, så man kan förändra utvecklingen till nästa år...

Så traditioner är traditioner, men de ska fortfarande utvecklas, och ångest hör inte traditionerna till...

Så mina vänner, ha' en trevlig midsommar, och ta ditt egna ansvar, gör den minnesvärd och ...då inte för sina dåligheter...

/Berra

flickvännen där du räknat ner kvartarna skulle vara värt att publiceras. Det finns många som lever just i ett sånt tankemönster. Att se det klargjort på det sättet som du beskriver ger verkligen en tankeställare. Samma gäller din målande beskrivning av midsommaren. Jag önskar dig en midsommar där alla dina förväntningar slår in och härlig midsommardagsmorgon! / mt

Lelas

Japp! Och jag säger som innan - jag skulle köpa boken! :-)

Glad midsommar, Berra och Mulletant och alla ni andra!
/H.

Ni förgyller verkligen min tillvaro, det känns verkligen bra att ni finns här, där jag kan smita iväg när jag behöver vara för mig själv en liten stund...

Min midsommar nr 3 i nyktert tillstånd har varit mitt livs bästa i vuxen regi, allt flöt på så bra, alla var glada och förhoppningsfulla och hjälpte till...
Ingen stress och inga irriterande stunder, allt föll på sin plats, vi blev bara 14st i år, men oj vilket ös..
Jag gick själv och lade mig kvart i tre på midsommardagens morgon, en timme före de andra lite mer hårdpartande människorna..
Det var Ledin och Gärdestad på poplådan, dans och normalt skrål så det ekade mellan öarna, ja vi valde att föra oväsen, för vi hade fest!
Inga kräkfulla, inga dispyter inget negativt alls, bara en glad midsommar...

Jag hamnade i en rätt trevlig situation med en av gästerna, Gugge, han som brukar alltid veta bäst, allra helst när han är full..
Han var nu nyfiken och ville veta hur jag upplevde den tredje midsommaren i sinnernas fulla bruk, jag var den som nu fick briljera och HAN fick lyssna...
Lugnt och metodiskt lät jag honom få intervjua mig, i lagom takt så att jag såg honom reflektera ordentligt, han var ju trots allt full...
Han blev verligen häpnad över hur lugn och och i fullständig harmoni jag var med mig själv, jag var den som njöt men hade precis all kontroll..
Och jag dömde inte heller andra, alla fick dricka efter eget omdöme, men jag visste ju var alla var, de kände sig "säkra" när de visste att en av de vuxna satt där med precis all kontroll, jag var alltså ledningskontrollen...ha!

Känns väldigt bra, just nu ligger jag i sängen på kammaren på landet och lyssnar genom fönstret på av hur två av våra gäster har valt att sitta ute inatten med lite "fyllprat", de sitter i daggen,mörkret och myggen och några whiskey's, själv ligger jag i min varma säng och lyssnar på frugans snusande...

Jag saknar ingenting, de kan lösa all världens problem därute, jag låter just nu inga problem få bygga några bon i mitt huvud, jag är fri i min nykterhet...

Nu ska jag sluta mina ögon, och se fram mot en morgon, utan ångest...

/Berra

Brandbil

jag köper gärna boken. Den tanken kom, om du skriver en, för det borde du! Precis när jag tänkte så var det någon annan som hade skrivit det. Det verkar som om det kommer att bli kö när du ska signera boken...

Tack för allt du skriver, det är hjälp och stöd!

Kram till dig!

Lelas

Åh, vilken härlig upplevelse, Berra! Tänk att liksom få en spegel att titta in i så där, för er båda. Och grattis till din tredje midsommar! :-)
/H.

lillablå

tack för att du vrider tillbaka perspektivet igen, när jag behöver det!
kram!
/k

Tack Lelas och Lillablå!

Nu sitter jag under partytältets tak och lyssnar på regnets stilla tickande mot duken, våra sista gäster är snart på väg att åka hem...
Vi har avslutat middagen som bestod av kladdpasta som bara frun i våran gästandets familj kan gör på sitt sätt, god!

Längtar till att vi i familjen ska få vara ensamma och få ha våran myskväll, för oss själva, vi är inte rädda för att umgås med andra, men vi vill ha våran egna tid!
Det är oerhört viktigt att inte slänga sig ifrån sällskap till sällskap, vi är måna om våran egna tid...

Vi har plockat ihop alla grejor och bevis på årets midsommarpartajande, kassarna är fyllda av burkar, glas och PET...
Några ballonglik ligger på gräsmattan efter ungarnas kast med knivarna, en "farlig" lek, men inte en tiondel så farlig som alkoholen...
Att få ge varandra frihet och ansvar är mitt signum, ja det är farligt med knivar, men de är medvetna om riskerna, och de missbrukar inte det förtroendet alls...

Så jag känner mig lugn, och kan nu få min tid för eftertanke, och det känns så bra...
Och jag njuter nu av den svenska naturen, som innehåller så mycket väder, vi blir verkligen bortskämda med mycket variation, ömsom regn, ömsom sol...

Jag funderar...?
Behöver jag verkligen alkoholen för att fly bort allt detta i en berusning...?
Svaret är nekande, jag upplever nu'et och jag har lärt mig att uppskatta det för vad det är...
Verkligheten...

..och nu kom solen tillbaka igen, som sagt variationen är uppskattad, och jag upplever den..som positivt...

/Berra

märta

Vill bara säga att det är underbart att du fortsätter skriva, att din drivkraft blir en kraft för så många andra här. Lova att du aldrig slutar. Och du, grattis till tredje sommaren ;-) Sträck på dig!

Kram Märta

Dina rader hjälper mig också ska du veta, och jag fortsätter skriva så länge jag får ut någonting av det, skrivandets kraft är helt enorm, både till och ifrån...

Och jo...jag har nog tänkt många gånger att nu har du nog gjort ditt här på forumet lilla Berra, du kan nog inte tillföra så mycket mera...
Du är "frisk" nu och kan vandra vidare på din lite slingriga och snedslitna väg, och möta nya utmaningar...
Men...jag håller mig envist kvar, och har nog ingen vettig anledning till det heller, jag bara finns...här!

En nykterhet är en färskvara, och så fort man tänker tanken, jag är botad, fix und fertig, bara att tralla vidare...duns!
Återfallet är bara minutrar iväg....och man undrar varför???
Vad gör jag för fel?

Alkoholistiska tankar är ett levnadsätt, och de går inte ur, sättet man kommer att förhålla sig till alkoholen kommer alltid vara desamma, tyvärr...
En gång alkis, alltid alkis, men man kan vara en nykter alkis också...
En person som är medveten att hon/han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande till alkoholen någonsin...
Har man tänt på stubintråden...så smäller det, det finns ingen liten explosion, allt smäller upp omedelbart, pang boom!

Och hur undviker man explosioner då?, ...man tänder inte stubinen...
I mina målande ordval, så blir det att man leker inte med elden, man tar aldrig första glaset, inte halsar, inte smuttar...ingenting...

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...
Det finns ingen avslappning, ingen tröst, ingen styrka, ingen ånger, ingen bitterhet, ingenting...som man längre kan koppla till alkoholen...

Livet blir först väldigt naket och innehållslöst, ingenting är värt att leva för...först..
Har man då ingen tanke om VAD som kan ha förorsakat detta, finns det någonting som tagit bort allt värdefullt i livet, men själva DET finns kvar...

Berusningen min vän, det andra "findricker" och kan avsluta i tid, fortsätter vi till en lägre nivå av mänsklig värdighet...
Vi krälar i förnedringen och drar på oss problemen likt en tvättsvamp...och finner detta helt naturligt och normalt!!!

Är det det?, är detta din naturliga vardag, vill du fortsätta ha det så?

Och då säger jag det som min KBT'are har stansat in med versaler i min hjärna, KAN DET VARA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT?
Direkt säger jag emot, min upplevelse är min upplevelse, det kan du inte säga något emot, eller hur?
Men betyder det att du fortfarande har rätt, eller är du bara tjurig?

Att vara mottaglig för andra svar än dina egna, kan vara lite motigt, en sorts instängdhet....
Att erkänna att man har fel kan vara ett enda stort nederlag...
Men att inte våga göra något åt det, är det inte en ren dumhet??

Jag erkänner mitt nederlag, jag drack till absurdum, inte alltid, men alltför ofta...
Jag kunde se problemen, men valde att inte acceptera dem som en konsekvens av mitt drickande...
Jag såg framför mig ingen framtida förändring, det skulle fortsätta så här, eller t.om bli värre...

Skulle jag med min egna tillåtelse låta mig supa sönder hela min framtid, för vad?
Fanns det något alternativ, dö för att slippa undgå den totala misären?
och då slog tanken mig, ..kan det vara på något annat sätt?

Jag kan ju testa att vara nykter ett tag, och får upptäcka om det blir någon förändring...
Blir det inte det?...tja jag vet ju hur jag går tillbaka till mitt gamla liv...

Frågan man ställer sig idag....vill jag det?

Varför finns jag kvar på forumet än idag?, jag är rädd att tappa fotfästet, min livlina är att ständigt bevaka min nykterhet, så får jag behålla det som är mig kärt...

Känslan av en verklighet, och där fantasin inte fuckar upp den med mer än att jag tar kontrollen över den..

Verkligheten är inte alltid så snäll, men f*n så ärlig den är ändå, det är inga sjumilakliv mellan fotfästena..

Mina drömmar är drömmar om att de ska få landa i verkligheten, och inga svettiga fyll-mardrömmar längre...

Nästa dag är min, och jag ångrar ingenting...

/Berra

vana

dina rader,o andras rader fast jag i nuläget inte skriver så ofta.
Jag har fullt upp med att strukturera min vardag o blicka framåt utan fasa.... :)....eftersom framtiden vad gäller jobb o ekonomi är väldigt osäker just nu.

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...skrev du.
Jag håller med till hundra procent i detta faktum.

DÄR står jag stark som ett gammalt träd med rötterna djupt i jorden...min nykterhet.
DET har vi gemensamt alla vi här.
Vi är där eller vi strävar dit.
Ha en bra dag Berra!!!!!!

..och ingenting händer...?

Skönt!, det är prelexis så jag vill ha' det, njet nada, nix pronto...
Jag har semester, och har idag gjort ingenting men samtidigt massor...låter det knäppt...?

I min värld så vill jag ha luckor för improvisation, inga måsten...

Oj här ligger ris på baksidan, det kör vi på sopen, pantburkar, PET-flaskor och burkar ligger hullerombuller i garaget, det kör vi till pantomaten,
bilen behöver tvättas efter grusvägskörning i ösregn, så hastar jag in på macken lite snabbt, fikar lite med grannen, skurar muggarna lite sådär bara..
Och mitt uppe bland allt detta massor av het sol, och jag har njutit av min tillvaro varje minut, inga sura miner, ingen stress...
Och det är så vikitgt för mig att kunna få den tiden, till att göra massor av "ingenting"...

När jag är ostressad och lite rastlös så är jag nog effektivast egentligen, då jag har min egna tid...

Och om jag inte stressar, så behöver jag inte stressa av heller, och ingen alkohol till detta, det ger mig frihet...
Mycket av min nykterhet handlar om en sorts självkontroll, det handlar om att känna igen mönster som i sin slutände får mig att resignera inför drickat.
När jag mår dåligt så straffar jag mig själv....med att må ännu sämre, genom att t.ex dricka alkohol och utsätta mig själv för onödiga påfrestningar...

Därför handlar min nykterhet i att kunna läsa av mitt egna levnadsmönster, jag betraktar mig själv utifrån...
Om jag inte vet hur det påverkar mig så känner jag av mina vibbar genom att forcera fram saker, det här ska ordnas med just nu t.ex.

Jag mår alltid dåligt av att behöva göra mina räkningar, en gammal ond föraning om att jag inte kommer att ha tillräckligt med pengar kvar på kontot,
även om jag vet att det finns gott om dem just denna månad med skatteåterbäringen och få räkningar, så bär det i alla fall emot...
En väldigt dum inarbetad känsla som är väldigt svår att göra sig av med, och den bygger på erfarenheter, dåliga sådana...

Ibland förstår jag mig inte på mig själv, livet känns emellanåt väldigt komplext, och det är många känslor att tampas med...
Och jag har en viss förståelse att det är väldigt lätt att ta den feges väg bort ifrån verkligheten, med alkoholen...
Men den lindrar inte, den gör det än mer komplicerat, och väver in ångest och andra svårhanterbara känslor...

Att blockera bort alkoholen som en möjlig flykt har förändrat mitt liv till en större närvaroplikt...
Jag måste vara med i alla situationer, och lära mig att hantera dem...

Det är svårt, men inte omöjligt som det var när jag drack...

Varje ny dag är en gåva och jag ska förvalta den efter bästa förmåga...
Jag vill inte förstöra den genom att snubbla på tröskeln på väg ut, med att glömma bort att tänka ...att idag ...är det ingen bra dag att dricka alkohol...

Jag vet vad jag har....och jag vet vad jag får om jag väljer fel...en ångest som förtar mitt liv...

/Berra