av TappadIgen

TappadIgen
fre, 2021-07-23 - 00:29

Jag har haft en bra dag idag. Jobbat hemifrån först, sedan jobbar i min fars trädgård hela kvällen fram tills att det blev dags för premiärbadet som blev av i havet här på västkusten. Riktigt skönt vatten men här är så långgrunt, är väl den enda nackdelen. Dock är jag riktigt trött nu då jag återigen är vaken förbi min mat och sov-klocka har ringt för läggdags.

Jag nämnde ju ganska tidigt i min text att det inte var någon min avsikt att det skulle bli någon slags partsinlaga, men det kanske är oundvikligt att det blir det. Jag vet inte hur mycket mer det går att stöta och blöta detta, då vi kanske har de åsikter vi har i frågan, men jag uppskattar ändå all input.

@Soffi Tack! Så känner väl jag ofta också, att man får göra så gott man kan. Men det är väl klart att det riskerat att mottas fel eller kanske sägas fel. I alla kommunikation har ju både talare och åhörare varsitt ansvar. Sen kan det ju alltid gå fel ändå för att man är för olika personer.

@Nykter2021 Tack för återkopplingen. Det känns skönt att få feedback på att man i alla fall inte av alla uppfattas på ett sätt som man inte vill!

@Andrahalvlek Jag håller med om att pekpinnar inte gör någon nytta. Men jag tänker ändå kanske att om man lyfter fram vissa saker. För oss här på forumet så är det ju ingen av oss som vet var vi är om 10 år, men med Alexi har vi ju ett facit. Det kändes så olustigt att läsa artikeln och läsa det han sa, när jag visste hur det hade slutat. Det jag tänker är, vad skulle kunna ha fått honom att ändra sig? Det finns så lite information om hans privatliv så det går ju inte att veta om hans fru t.ex försökte hjälpa honom eller om hon själv kanske hade ett beroende eller vad som försiggick. Man kan ju ändå ana att någon i hans närhet måste ha sett att hans leverne inte var hållbart. Var det fel av dem att påpeka för honom, om de nu gjorde det att han behövde sluta helt? I slutändan är det ju hans val såklart ändå.

@Sisyfos Nu kan man ju inte veta men för mig tycks det som att det känns som att det finns de här på forumet, baserat på vad de skriver, som lyckas med normaldrickande. Var det någon som sa att ingen hade gjort det? Det där med statistiken, den tycker jag nog ändå att den ska påpekas, om man gör det på rätt sätt. Man behöver kanske inte kasta den i ansiktet på folk och kanske är det så att oavsett hur man presenterar det så kommer det inte att hjälpa någon, men trots att jag är pragmatiker och alltså främst resultatinriktad så tror jag inte man ska gömma det faktumet heller.

Jag funderar själv på hur jag hade tagit emot det innan jag bestämt mig. Länge var det ju så när jag bestämde mig för att förändra mitt drickande att jag visste att alkoholen ska ju vara kvar i alla fall på något sätt. Det var nästan som att det var en logisk omöjlighet att det skulle gå att utesluta den helt. Vilken plan jag än skulle försöka med, så skulle alkohol på något sätt ingå i planen, men med avsikten att det skulle vara en reducerad mängd. Om någon vid det tillfället hade sagt till mig att "Du är en idiot och du kommer att misslyckas" så hade jag såklart inte tagit till mig det alls. Hade man kunnat framställa det på något sätt till mig så att jag faktiskt hade lyssnat? Jag tror faktiskt det. Kanske inte precis i början men en bit in. Jag vet inte exakt hur det skulle ha gått till dock.

Jag är ju resultatinriktad. Med det sagt tycker jag ändå att folk förtjänar att veta hur svårt det är att lyckas och känna till riskerna. Sen vet jag inte vilket bästa sättet att framför det på är. Just nu tänker jag mycket på Alexi Laiho och vad som skulle kunna ha räddat honom. Om jag hade varit i hans närhet och börjat förstå vart det var på väg så känner jag att jag inte hade kunnat sitta där och vänta på att han skulle komma till sin egen insikt. Det är ändå liv och död det handlar om. Sen vet jag inte om jag någonsin hade kunnat nå fram. Kanske är det som du säger att sannolikheten att de lyssnar är minimal. Men jag vet inte, jag känner inte att det behöver betyda att man ska ge upp.

Det där med frustrationen, det finns ännu ett lager på den. Det är ju att jag har snöat in mig lite på just leverskador och brukar svara de som har frågor om det här på forumet. För det dyker upp människor med jämna mellanrum som är oroliga för att de kanske har orsakat någon skada. Det är ju egentligen inget konstigt med det, men det kan framkalla en kraftig ångest. Jag vet, för jag har varit där. Det jag vill göra är att jag vill hjälpa och lugna och dämpa ångesten för dem. Men sedan, när de börjar må bättre händer ibland då att de känner att de kan börja dricka igen. Jag har ju pratat med en del som hade varningstecken men sen fick lugnande besked och fortsatte dricka tills det var försent. Det här är ju det där dilemmat. Hur gör man någon tillräckligt lugn för att inte ha ångest men inte så lugn att de känner att man kan fortsätta dricka? Dricker man tillräckligt mycket att man börjar bli orolig för sin lever är det säkert ofta så att man är orolig i förtid och kan sluta direkt och återhämta sig fullt ut, men man dricker ju säkerligen tillräckligt mycket då för att man förr eller senare kommer till ett läge då det är försent.

En annan sak t.ex. Jag läser ibland att någon skriver att de har tagit blodprov och att leverproverna var bra och att det är lugnande. Det visar sig att det ibland är så lugnande att de fortsätter att dricka, då ju ingen skada är skedd. Ska man berätta för dem att människor med skrumplever kan visa normala resultat på leverprover? Är den ångesten värt det, när den kanske är i onödan? Om den medför att man slutar dricka och att man annars skulle fortsatt och druckit sig till en faktisk skrumplever så är det väl ändå värt det. Men annars orsakar man kanske mest en massa ångest i onödan.

Det här är svåra frågor och jag börjar känna att det blir mer och mer osammanhängande och inte tillför något mer. Som vanligt försöker jag väl att förklara något som du förmodligen redan förstår men jag krånglar till det ännu mer bara. Tack för att du tar dig tid att ge mig dina synpunkter ändå. Jag förstår ju vad du menar.

Nykter2021
fre, 2021-07-23 - 06:16

@TappadIgen Ditt inlägg är långt men på inget sätt osammanhängande. Jag är glad för att du skriver.
Det du tar upp är viktigt och förtjänar att vändas och vridas på. Det är alltid bra att ha ett exempel som ligger utanför dig själv, som ett case. Det blir mindre hotfullt att arbeta med och man kan låta fakta sjunka in på ett mjukt sätt.
Jag har haft stor hjälp av rådgivarna här på alkoholhjälpen och det finns ju en medicinsk bedömning på vad måttlig är. Följer man den så blir det inte många glas alkohol i veckan.
Det är mycket intressant det du tar upp - var och en måste sedan själv ta ställning. Läsa och engageras eller låta det gå förbi.
Önskar dig ytterligare en bra dag!

Torn
fre, 2021-07-23 - 07:15

@TappadIgen Jag uppskattar verkligen det du skriver, och håller med om i princip allt! Något jag har noterat är just detta att många får nästan panik av tanken att aldrig mer dricka alkohol. Levern kommer i andra hand. Det är nästan värre än döden liksom.😅 Och det känns ju igen hur jag själv tänkte i många år. Då är det lätt att vända taggarna utåt, rör inte min alkohol!

Jag tycker det även gäller personer som dricker ”måttligt” och aldrig har haft problem med alkohol. Ett liv helt utan alkohol känns otroligt skrämmande för många. Detta säger en hel del om hur starkt beroendeframkallande alkohol är, Och hur skadad hjärnan måste blir av den. Tragiskt.

Vi var förresten i Havstenssund i går! Jag kikade efter en skäggig, långhårig man som growlade, men såg ingen.😉 Väldigt mysigt och gemytligt där, mycket fiskebåtar också. Ha det bra!

Soffi
fre, 2021-07-23 - 11:41

Plantera en tanke!
Jag satt och tänkte på något helt annat nu när det slog mig:
Det är ju så jag har tagit mig fram i mitt yrkesliv, ganska framgångsrikt faktiskt 😅, det kanske funkar här också?
Som kvinna i en "gubbig bransch" har jag lärt mig att plantera tankar. "Ingen" tar den där unga dumma blondinen på allvar, ja, själv såg jag ju mig som högutbildad och hyfsat klurig och händig, men vill gubbarna tro att jag är dum så får de tro det! Jag "överlistade" dem genom att droppa idéer - idéer som oftast dök upp ganska snart igen som deras egna. Och tro't om ni vill, det brukade också ofta vara någon (annan) som kom ihåg ursprunget till tanken och med åren har jag fått mycket lättare att bli tagen på allvar.
Hos dem som kommer hit så har ju en otänkbar tanke redan börjat gro "tänk om jag måste minska/sluta mitt drickande"? Men hos de allra flesta är det fortfarande skräckfyllt och på gränsen till fullständigt otänkbart med "sluta helt" och "för alltid".
Ja, jag generaliserar! Det finns de som vet vad de måste göra och som inte är rädda heller. Men långt ifrån alla, och det är ju helt okej, det är ju bra att de iaf tagit första trevande steget hit!!
De kan få prova sig fram!
Men, så finns det personer där man anar eller förstår att det kanske är "lite bråttom". Eller mycket bråttom. Jag minns tex en förtvivlad gravid kvinna, trots full insikt och total förtvivlan så klarade hon inte att sluta själv. Hon fick massor av fina råd om vart hon kunde vända sig, tips om vad hon kunde göra, men väldigt få pekpinnar och fördömanden. Hejjarop och pepp fick henne på rätt väg, jag tror faktiskt det gick bra! Det var säkert inte alla tips och råd som föll i god jord, men några grodde och det räckte!
Man kan plantera fakta också. Och vänta och se om de gror. Är tiden knapp (det är ju sällan man vet, men anar gör man ju ibland) får man plantera fler - av olika art för olika jordmån. Och gödsla med omtanke!

Jag tänker också på orden "-Jag tror inte att du kan!"
Hur olika olika personer reagerar på dem.
För vissa, jag tror ganska många faktiskt(?), är det en trigger till att överbevisa, att visa att "Jag kan visst!"
För andra är det en tydlig uppmaning "Låt bli! Rör inte! Försök inte ens!" Det kan bli så starkt att man smyger iväg ifrån arenan till och med..
Så finns det naturligtvis hela skalan däremellan...

Tja, det var mina "tankar för dagen" gällande hur man kan nå fram... För lätt är det ju fortfarande inte...

Kram!

EDIT. Viktigt tillägg! Jag tror också att slutmålet alls inte behöver se lika ut för alla. Varje glas som minskas är ju en vinst! Det viktiga är ju att aldrig ge upp helt och falla tillbaka till det gamla.

miss lyckad
fre, 2021-07-23 - 16:47

Jag funderar också mycket på beroende, missbruk och hur svårt det är i vårt alkoholindränkta samhälle. Jag har just nu en fin brorsa, småbarnspappa, chef, och mycket kunnig och omtyckt..Han har varit utan alkohol i ett år? Började umgås igen med vänner, som jag har skippat. Alkoholfri öl, och bastu..Det går fint sa brorsan..Lättöl och AW det går fint sa brorsan..Rätt vad det är så märker jag på hans sms till mig, att han kanske är full? Hans fru vill skilja sig, som själv är a- beroende, och slutat dricka..Jag vet inte hur man ska få honom att backa från stupet? Det är svårt att prata med honom, när hans barn är med..Han har aldrig sett sin pappa dricka, för våra föräldrar skilde sig när han var ett år..Jag vet att han har vilja och styrka när det krävs..Men jag låter det gå ett tag så får jag prata med honom vid rätt tillfälle..Han var verkligen snygg och vältränad för någon månad sedan..Nu börjar öl- magen synas..😟..Jag tror att han fortfarande tror, att utan alkohol är det svårt att leva lyckligt. Angående den finska artisten, så är det många artister som har slutat på samma sätt..😨 En av branscherna där alkohol och droger flödar..

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 00:09

Jag ser att ämnet väcker en hel del funderingar hos många och det tycker jag är positivt. Jag tror inte att jag är oense med någon som har valt att diskutera ämnet här i min tråd, mer än att vi kanske fokuserar på lite olika saker och på detaljnivå tänker lite annorlunda. Tack alla för att ni är med och funderar. Det är ju ett svårt ämne som sagt. Jag har svarat lite på annat innan men jag har låtit det ni sagt smälta in. Men jag kanske ska dela upp svaren i stycken så att det inte blir ett långt megasvar.

Jag är återigen uppe alldeles för sent, men känner mig ändå glad och nöjd. Jag har äntligen jobbat min sista dag idag också så nu har min semester börjat. Jag börjar den hemma hos min far, jag jobbar ju hemifrån, så direkt efter dagens slut började jag att arbeta i hans trädgård. Det blir hela dagen imorgon också. Han börjar ju bli till åren kommer och får inte så mycket hjälp på andra håll, så jag beslutade att ta mig hit för att hjälpa till. Det är faktiskt otroligt skönt att arbeta i trädgården. Mot slutet av kvällen blev det till att hugga ved och värma bastun och det blev en lång och varm bastu som avslut på dagen så nu känner jag mig alldeles genomren och med trötta muskler så det ska bli skönt att sova.

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 00:12

@Nykter2021 skrev:"det finns ju en medicinsk bedömning på vad måttlig är. Följer man den så blir det inte många glas alkohol i veckan." Det har du ju alldeles rätt i! Där har du ju en måttstock som man kan använda på sig själv om man är osäker på ens måttlighet håller eller ej. Faller man inom den ramen så är man helt enkelt en av de som lyckas med att vara måttlig. Du har en väldigt bra poäng där.

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 00:22

@Torn Jag anade nog att vi skulle vara rätt så överens. Som jag skrev i din tråd så har jag ännu inte kommit till Havstenssund. Jag är ju en ganska bra bit söderut just nu och ska till och med hem emellan innan jag hamnar där om någon vecka eller så. Om man skulle ta upp något som gör att vi skiljer oss åt något så skulle det vara angående måttlighetsdrickarna kanske. Jag förstår din poäng angående dem, så det är inte det att vi är oense på det viset, men jag spenderar kanske inte så mycket tankekraft på just det. Jag önskar mest att det fanns ett sätt att hjälpa alla de som faktiskt har problem med alkohol därute.

Jag brukar inte tycka om att placera saker i fack men kanske finns det någon slags survivor's guilt som ligger bakom för mig. För på ett sätt tycker jag att det är orättvist fortfarande att jag ska ha turen att lyckas ta mig ur det, medan andra som jag vet kämpat hårdare än vad jag har gjort inte har det.

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 00:29

@Soffi Tack för du delar med dig. Det är ju som du säger så att vi är väldigt olika som människor och kommer reagera på väldigt olika sätt. Jag tycker om din analogi om att så frön. Det är en alldeles utmärkt idé, tycker jag, men frågan kanske återstår hur man gör det på bästa sätt. I det exemplet du tar upp med den gravida kvinnan låter det ju som om att det kan ha lyckats. Men finns det några generella riktlinjer som man kan förhålla sig till? Gödsla med omtanke, som du säger, är ju självklart bra, men man kan lätt missta omtanke för pekpinnar och ska vi ha pekpinnar kunde vi lika gärna salta jorden som fröna ska gro i.

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 00:38

@miss lyckad Jag är ledsen för att det är som det är med din bror men det är ju också ett bra exempel på hur svårt detta är. Hur når man fram? Jag vet ju att det är av omtanke som du vill att han ska förändra sig, men hur kommer han att ta det när du pratar med honom. Sen är det ju såklart hans liv så i slutändan så är det ju han som får välja själv, men jag hade tyckt att det känts fel att inte försöka prata med honom alls. Du får börja fila på en plan redan nu.

Angående den finska artisten, nej han är knappast ensam som artist att ha levt ett alldeles för kort liv. Just i det här fallet så var jag redan ledsen för att det hade gått som det hade gått. Hans familj ville ju inte vara öppna med dödsorsaken men hans fru berättade för som hon sa så kanske det hjälper någon som slåss mot samma demoner.

Men det som gjorde det extra sorgligt var att jag nu i efterhand läste intervjun från nästan två år innan han gick bort och där han berättar om hur han har lärt sig att dricka måttligt och att det var viktigt för honom att bevisa för sig själv och andra att han kunde dricka normalt. Det är så tragiskt för nu har vi ju facit och vet att han skulle ha slutat helt. Det är riktigt otäckt att läsa artikeln tycker jag. Jag funderar mycket på hur han kände sig då just vid den tiden. Jag önskar att man kunde ha åkt tillbaka i tiden och pratat med honom, men jag kan ju bara gissa att han hade en familj som redan försökte göra det förgäves.

TappadIgen
lör, 2021-07-24 - 01:10

Texten till Under Grass and Clover som Alexi pratar om i artikeln. Själva låten hittar ni där musik spelas d.v.s Spotify och sånt.

Flashback from the night before
Was it the other day, I couldn't say
It's all coming in pieces
But before you know they just fade away
Goddamn! What did I hear, what'd I do?
Where did I go and how'd I get there?
I know... I'm too far gone
A deadbeat, a travesty
What's my strategy?

Fuck me, there's blood on my hands
That's nothing new but now they're shaking too
Everything's soaked in sweat
Here comes the "forgive and forget"
Who should I forgive? Forget that plan
I really don't give a damn
I just need my fix, I'm dying
Break out the bottle and stop crying

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Shot - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Sweating - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Walking - in a mine field
Tired of keeping my eyes peeled
Shot - to hell and fried
No heaven, evermore denied

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

Andrahalvlek
lör, 2021-07-24 - 10:49

@TappadIgen Otroligt sorgligt öde och sorglig låttext. Han hade liksom gett upp. Så upplevde jag att det var med min pappa också. Jag kan inte räkna antalet gånger som han slutade dricka med buller och bång. Nu minsann skulle han bli en ny människa. Varje gång tog han återfall. Jag orkade inte ens glädjas de sista gångerna, jag visste ju att han skulle ta ett återfall igen. Jag blev luttrad. Och han gav upp helt.

Ett halvår innan han dog bröt jag med honom. Mina barn var då 2 och 4 år. Jag kunde inte göra något åt min egen uppväxt, men jag kunde förskona mina barn från att uppleva sin onyktra morfar. Jag sa åt honom att jag inte ville träffa honom förrän han sökte hjälp för sina problem med alkoholen. Han blånekade. Han hade inga problem med alkoholen sa han. Det var i september 2001.

Några veckor innan jul det året ringde min pappa och undrade om han och min mamma var välkomna till oss under julen. Jag svarade att det var de självklart - OM han hade sökt hjälp för sina alkoholproblem. Han blånekade igen, han hade minsann inga alkoholproblem. Då svarade jag att han tyvärr inte var välkommen, men att min mamma kunde komma ensam. Det gjorde hon.

Den 24 januari, prick en månad efter julafton, dog han. 61 år gammal. Söndertrasad lever. Jag hann aldrig träffa honom, men enligt min mamma var han ändå helt väck på slutet och inte ens kontaktbar.

Min pappa visste precis vart han skulle vända sig. Han var stammis på psykakuten och beroendemottagningar i Göteborg. Han fick en massa hjälp under årens lopp, men började alltid dricka igen. Jag vet än idag inte vad som hade hjälpt honom. Det enda jag ångrar är att jag inte ställde ultimatum tidigare, medan han hade en ärlig chans att göra någonting åt det.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2021-07-24 - 10:53

Jag blir hjärtinnerligt glad när jag läser att du hjälper din pappa med hans trädgård. Njut av varenda minut ni kan få ihop, det finns inga garantier för någonting här i livet. Det är skönt att umgås över praktiska saker också, då kan man småprata när andan faller på. Man skapar något ihop, och båda blir nöjda med resultatet.

Att göra saker för andra är att visa kärlek i praktiken. Min äldsta dotter kommer hem till sin pappa och styr upp diverse projekt. Röjer och renoverar. Idag ska tydligen hans båt sjösättas, för första gången på flera år. Det är hon som har pushat honom dithän, och jag hoppas innerligt att det verkligen blir av idag också.

Kram 🐘

Kennie
sön, 2021-07-25 - 00:11

Hej!
Jag tittade just i min tråd och såg att jag missat en kommentar från dig angående modersmålsstudier. Nu var det ett par månader sedan jag pluggade, är nog dags att ta upp det igen... Hur går det för dig? Kan inte heller konversera, skulle behöva större ordförråd...Hursom, tack för kommentaren i min tråd och lycka till! Språket jag jobbar med är finska, om du är inne på samma kan vi starta en språkövningstråd!

TappadIgen
sön, 2021-07-25 - 01:08

Min första semesterdag hade jag ändå sovmorgon till klockan 8, åt en snabb frukost och sen har jag jobbat hela dagen. Det har varit mycket kånkande, bärande huggande, staplande och så vidare och så avsluta med en lång bastu. Jag är ju inte direkt atletiskt byggd, men det jag saknar i styrka tar jag igen ganska bra med en åsnas envishet men jag kommer nog få betala för det imorgon. Känns som varje muskel värker, men det är skönt. Nu känns det som att allt i princip är klart. Ska bara upp tidigt imorgon för att plocka bär och sen bär det av hemåt.

Nu när jag bastar utan att dricka öl har jag upptäckt att meditation i bastun är riktigt trevligt. Här är det så tyst att det enda som hörs är elden som försiktigt sprakat i kaminen och stenarna som pyser från vattnet som avdunstar. Men jag slänger på ganska friskt, sådär så att jag vet att värmen hamnar någonstans på gränsen till vad jag tål och så lutar jag mig tillbaka still och inväntar att ångan ska sprida sig så att värmen stiger. När temperaturpeaken kommer så har det mesta av pysandet avtagit och jag känner hur det bränner i huden och det är så skönt. Jag upptäcker hur märkligt det är att tycka att det är skönt, då jag definitivt inte är masochistiskt lagd överhuvudtaget. Men denna smärta är behaglig i kontrollerade doser. Jag vet ingen som bastar så varmt som jag gör och de som bastar med mig, vilket förvisso är en begränsad skara människor känner inte till någon heller. Jag upptäcker också att jag omedvetet har en speciellt andningsteknik. Många upplever ju att de inte kan andas i en bastu när det blir för varmt, men man har väl utvecklat ett sätt som fungerar som jag nog inte skulle kunna beskriva särskilt bra om jag behövde.

@Andrahalvlek Jag spontan bestämde att jag skulle komma hit innan min semester för att röja lite. Jag ska inte gå in på hela historien där men han borde ha fått hjälp på andra håll. T.ex som han hade betalat för i förskott till familj. Men jag har väl blivit ganska lösningsorienterad och tänker att det behöver fixas så är det väl bara att göra det, även om någon annan borde ha gjort åtminstone delar av det. Det har ju absolut blivit så att det har varit trevligt också. Min far själv har haft svårt att komma igång men har sagt att han känner nu när han inte är ensam att jobba att han själv får motivation.

Din historia med din pappa berör mig också väldigt mycket. Det är så många frågor som inte blir besvarade. Jag funderar t.ex på Alexi om han visste själv vart det var på väg men han höll upp en fasad utåt eller om han faktiskt trodde att han hade saker under kontroll.

@Kennie Jag undrade faktiskt hur det kom sig att du inte reagera på den. Ibland kan jag själv missa att det skrivits i min tråd men jag upptäcker det först när jag själv ska skriva något. Jag har kommit av mig lite med språket nu på sistone, tyvärr men vill komma igång igen. Jag misstänker att jag i början på detta inlägg avslöjar att ja, det är finska det handlar om :) Som sagt lärde jag mig alltså läsa och skriva på finska när jag var 4 år gammal, men sedan dess har det gått utför. Man kan tycka att det borde vara lättare att plocka upp med den bakgrunden.

Torn
sön, 2021-07-25 - 06:40

@TappadIgen Det märks att du har finskt påbrå. Först gräva en hel dag i 25 graders värme, och sedan basta på det.😅 Perkele säger jag bara!😂 Vi har en finne på jobbet och när han kliver in i bastun flyr alla andra fältet. Det går inte att vara i bastun när han börjar ” elda på” med vatten på stenarna. Sedan piskar han sig själv med björkris också som grädde på moset.😅

Ha en bra semester!

Sisyfos
sön, 2021-07-25 - 07:10

TappadIgen jag tror inte att det finns något facit till hur man når fram. Så frön är väl det enda som hjälper. Styrkan härinne är att vi är många som på olika sätt kan gödsla som i exemplet med den gravida kvinnan. Nån förde fram risker och statistik. Alla kan ju inte göra det, hur sant det än är utan sedan var det hjälpmöjlighetrr, strategier etc. Vi är många olika som kan testa vad som når fram. Vi kan ha olika strategier. Någon kan lägga fram fakta och statistik, någon kan ställa sig bredvid och ta i hand. Man behöver inte predika sin egen strategi och sin mission när man ser att det inte tas väl emot och alla behöver inte skriva samma sak. Fördelen härinne är att hit dyker ändå människor upp som kanske vill förändra ändå. Men man når ändå inte alla. Det finns människor jag undrar över ännu. Men någon som inte tålde inläggen och ”pekpinnar” här brakade också i väg och sökte hjälp på annat sätt i ilskan, så det kan gå fram på olika sätt. Hen återvände sen och rapporterade. Det jag skulle vilja att man undvek är när alla skriver i princip samma sak. Det blir som ett drev och händer ibland. Särskilt i diskussioner om måttlighet. Då måste man bara tala om varför man inte dricker, statistik, egna upplevelser etc, etc. Statistik i all ära, men den statistik man hänvisar till i det läget är baserat på ett visst urval av personer. För att generalisera så ska urvalet här vara detsamma och här finns de som kanske inte har gått lika långt i sin beroendetrappa.
Men de som har gått långt, hur når man dem? Eller de som är på väg. Jag tror vi gör ett bra jobb tillsammans genom att vara olika. Det kanske handlar mer om att vara lite lyhörd och se andras olikheter och försöka se vilka råd som tas emot väl och vilka man kan skippa för vissa personer. Vi är främlingar härinne, alkoholhjälpens personal använder en strategi som säkert i de flesta fall är mest framgångsrik. Där finns ingen statistik och inga pekpinnar, men vi andra har faktiskt möjlighet att ställa oss bredvid eftersom vi har varit där.
Så din ödmjukhet, dina erfarenheter, ditt ickedömande sätt att skriva TI - jag tror att du kan nå fram till någon just för att du är inkännande och grubblande. Det går inte så snabbt alla gånger, ibland inte alls, men vi kan ändå försöka. Nån av oss kanske når fram. Nån har liknande erfarenheter och kan ställa sig bredvid.
Och Miss Lyckad, kan du inte hänvisa brorsan hit? Alkoholism är så väldigt läskigt tycker jag för det blir en personlighetsförändring. På anhörigsidorna finns de elaka beskrivna. De som förnekar, ljuger, har slutat bry sig om och slutat att vara människor. Men här finns det hopp. Har man börjat fundera, börjat tänka och skriva här, då finns det hopp och alkohol skapar dåligt mående. Många är hjälpta av att sluta och börjar må bättre.
Miss Lyckad, jag hoppas du når fram till brorsan. Om du börjar med att stå bredvid. Han har ju slutat tidigare skriver du. Tänker att det är viktigt att kanske påminna om att han mådde bättre då kanske? De flesta härinne vittnar om passiviteten, ångesten och negativa tankar när man dricker. Kanske hann han uppleva glädjen i att sluta tidigare? Det är lätt att glömma kanske när man upplever att alkohol är det enda som får en att må bra, trots att det egentligen är precis tvärtom.

miss lyckad
sön, 2021-07-25 - 12:43

Tack för fina råd Sisyfos..💕..Jag har pratat om Forumet med mina syskon..Men brorsan är en sån som använder dator på jobbet till just arbete, mail Osv..Han är ingen surfare eller skribent..Men visst ska jag ta upp det..Känns lite svårt när jag träffar honom ihop med barnen..Han har nyligen blivit lämnad av sin exfru..Men jag tror att jag kommer att få honom att lyssna. På något sätt så har jag haft en storasysterroll i min familj, fast jag är mellanbarn. Jag har alltid tagit ansvar, och gått min egen väg. Min yngsta bror som det handlar om är en mycket fin, och hjälpsam person. Tror och hoppas att han hittar tillbaka till nykterheten igen.🍃Snodde lite på din tråd TI. Brorsan är född i Sverige, men talar finska fortfarande, dock med svensk brytning..

Kennie
sön, 2021-07-25 - 22:44

Kul, då jobbar vi med finskan båda två. Perfekt att sätta igång med efter semestern tänker jag. Och även om det inte känns så har du nytta av att du kunnat språket under dina första år, framför allt brukar det vara en tillgång för hörförståelse och uttal. Kan tänka mig att du har lätt att höra om det är lång eller kort vokal eller konsonant till exempel?

TappadIgen
sön, 2021-07-25 - 23:34

Ganska väntat betalar jag idag för arbetet och att sitta 4-5 timmar i bil hjälper inte. Men allt är så fantastiskt bra just nu, jag behöver bara lite sömn känner jag. Är tacksam för alla reflektioner som kommit in, men jag känner att jag får kommentera på det lite senare. Ville bara säga snabbt @Kennie att jag har nog en liten fördel men tycker det kan vara förbenat svårt med just lång och kort konsonant ändå. Jag hörde på Språket i P1 att ens öra blir känsligt för de ljud som är betydelsebärande i just sitt eget språk när man är liten, så det borde ju ändå finnas där någonstans.

Godnatt säger jag nu, med emfas.