@TappadIgen Grattis till nya lägenheten! Flyttar ni snart?

Jag skulle säga att det snarare är mitt undermedvetna som är drottningen i mitt liv. Queen of ego som kopplar på autopiloten och gör sådant som jag inte borde göra för att det ger snabbast effekt. Moffa i sig TVÅ chokladkakor. A’ 200 g. TVÅ. På en kväll. Min kropps pressekreterare aka kloka förnuftiga jag var inte inblandad i det beslutet 😫

Kram 🐘

@TappadIgen skrev:"Det medvetande som vi ser som regent är snarare regentens pressekreterare."
Jag tycker att detta är en intressant reflektion. Och som pressekreterare släpper man bara genom friserade "sanningar". Det är kanske därför det jag har så svårt att sluta dricka bara genom att använda mitt medvetna förnuft. Kärnan/regenten sitter dold under så många lager. Och det är denna innersta kärna som är den sanna kraften, och som måste vara med mig på den nyktra resan. Tack för spännande tankar!

@Andrahalvlek Vi flyttar 1 Oktober så det är ju ett litet tag kvar. Jag hann läsa ditt svar innan jag somnade igår och började fundera på att jag skriver i jag-form men du frågade i ni-form. Det är såklart att min sambo ska flytta med, vi håller ju med att planera bröllop samtidigt. Men jag skriver nog nästan alltid i jag-form här på forumet, medan när jag berättade för familj och vänner om att vi ska flytta så säger jag såklart att vi ska flytta och inte jag. Hade jag sagt det till familj och vänner hade det ju låtit konstigt. Så varför säger jag det mesta i jag-form här på forumet? Det kanske inte är så viktigt, men jag tyckte ändå att det förtjänade att funderas på.

Den närmaste förklaringen som ligger till hands vore ju att signalera att jag är singel, det är väl många som gör så. Ibland läser man i relationsforum "Varför vill han inte ändra relationsstatus på facebook eller ha bilder på oss?". Men det känns inte som en rimlig förklaring då jag ju i andra sammanhang har nämnt tydligt att jag inte är singel t.ex i ett helt inlägg om att jag har friat. Det vore ju lite kontraproduktivt att nämna det om det var mitt syfte. Det bästa jag kan komma på är att jag tänker att den här resan med alkoholen är min och därför uttrycker allt i jag-form. Just att jag/vi skaffat ny lägenhet har väl förvisso inte så mycket med nykterhetsresan att göra däremot. Hm...

Funderar jag på saker som inte är värt att fundera på?

Här kommer ju presssekretaranalogin in väldigt väl dock, ser jag ju nu. Jag är ofta inte medveten om varför jag gör de val jag gör och jag kan in bästa fall hitta en rimlig förklaring i efterhand, men om den verkligen stämmer kan jag ju inte veta för jag har ingen tillgång till beslutsprocessen som ligger bakom mina val.

@Andrahalvlek skrev:"Min kropps pressekreterare aka kloka förnuftiga jag var inte inblandad i det beslutet 😫"
Precis! Nu använder du ju ett lite humoristiskt exempel, men så är det ju med alla beslut vi gör. Ibland kanske vi inte ens VILL försöka att förklara dem :)

@Blenda skrev:" Och som pressekreterare släpper man bara genom friserade "sanningar"."

Ja, det gör man, Blenda och till och med till sig själv. Ibland döljer vi inte bara våra intentionen och avsikter från omgivningen utan även från oss själva.

@TappadIgen Så kan det vara, att du upplever det här som din resa och därför är du ”jag” på forumet i alla lägen. Men jag tror att du har fel där. Din sambo är i allra högsta grad en del av din nyktra resa, som nu leder till en flytt 1/10 och stundande bröllop ❤️ Om du inte hade blivit nykter vet du ju inte hur det hade slutat.

Eller så är det ditt ego som talar? Då kan du behöva träna på att säga ”vi” i alla lägen. Signalera för dig själv och andra att du är en väldigt tydlig del av en tvåsamhet. Även om vi som ”känner” dig via forumet vet det sen tidigare. Jobbigt lång tid till den 1/10 dock. Om jag skulle bestämma mig för att flytta skulle jag vilja börja packa direkt. Jag är så galet otålig när det gäller allt sånt. Har jag bestämt mig vill jag köra - nu.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det kanske tål att tänkas på. Jag frågade min sambo vad hon trodde men jag gav henne redan de alternativ jag hade och som du tog upp. Jag skulle inte ha gjort det utan låtit henne svara fritt.

Visst är hon med på min nykterhetsresa och på ett sätt är hon ju delaktig i allt jag gör, men samtidigt är ju t.ex flytten något vi absolut delar och gör gemensamt, medan nykterhetsresan är en kamp jag skulle fortsatt även utan henne. Hon dricker själv väldigt sällan, men stöttar mig såklart.

Det där med att vara otålig, en sak jag har märkt är att jag nästan aldrig längtar framåt i tiden längre. Förr var det ju nästan hela tiden att varje dag fylldes med en längtan tills nästa gång det hände något(och när det hände något så var ju alkohol ett givet inslag vad det än vad som hände). Jag tror att med flytten nu så har jag till slut något jag längtar till lite. Alltså jag är överväldigande glad att vi ska flytta. Lägenheten och läget är så mycket bättre för oss båda och allt det där. Samtidigt som jag ser mycket fram emot det så längtar jag inte på det på det sätter. Jag är glad och nöjd med att det är nu och vad jag ska göra idag.

Men som sagt, flytten gör att jag längtar lite i alla fall. Men egentligen är det skönt att börja kunna planera och liknande. Det är längesedan jag har flyttat och sist jag flyttade så flyttade jag 6547km. Då fick jag in allt jag ägde i 3 väskor om 23 kg vardera samt handbagage. Ny flyttar jag alltså bara dryga 4km. @Andrahalvlek Jag har en känsla av att jag inte kommer bo så värst långt från din arbetsplats.

Jag ville slänga in en kommentar om att vara annorlunda. Det där med att befinna sig någonstans på ett autismspektrum vet jag inte om det påverkar för som jag har förstått det så är ju ett symptom att man tar mycket bokstavligen och därför kan ha svårt med sådant som ironi. I alla fall, det roligaste jag vet som någonsin har hänt mig utspelade sig på mitt jobb för cirka 5 år sen. Det här kunde bara hända på grund av att min kollega var nästan lika märklig som mig. I alla fall. Han sitter på ett annat kontor så jag ringer upp honom och han svarar i luren men säger ingenting när han svarar, oklart varför. Han programmerar som jag så jag kan ju höra honom klicka på sina tangenter och han kan höra mig. Vi båda fortsätter att programmera i lite drygt en halvtimma. Till slut säger han - Ville du nåt? På vilket jag svarar - Nä. Sedan lägger vi på.

Jag kan bara tänka mig hur det skulle se ut för en utomstående som observerade händelsen.

@TappadIgen Det där har slagit mig många gånger. Att vissa här skriver nästan ingenting om sin eventuella partner eller eventuella barn. Det är som om att de knappt existerar, och är helt oviktiga i deras liv. För mig utgör min fru och mina barn en så viktig del i mitt nykterhetsarbete så jag skriver ofta om dem. Nu är ju alla olika, men jag har lite svårt att förstå hur det kommer sig. Det är ju anonymt här så det borde ju inte vara skam eller rädsla för upptäckt som gör det. Nu är inte detta något som gäller specifikt för dig, utan jag har bara ofta tänkt på detta. Är det jag som är konstig som skriver såpass mycket om min familj? ” Frugan” nämns ju i var och varannat inlägg jag skriver.😂

Ha det bra!

@Torn Tack för dina reflektioner. Att jag friade till henne tog ju upp ett helt inlägg t.ex, men det var ju en ganska stor händelse också. Sen tror jag att jag nämner henne när det är relevant för själva ämnet. Klart att hon är en viktig del av allt, annars hade jag såklart inte friat. Det är ju inte på något sätt att jag utelämnar henne från saker jag funderar på av någon medveten avsikt, tänker jag. Att jag nämner henne gör väl varken till eller från för anonymiteten som jag inte är så värst mån om heller.

Den enda vettiga orsaken jag kan komma på är att det handlar om min resa som min rubrik antyder, även om jag nu gör den tillsammans med henne. Resan måste jag ju göra oavsett. Det är ju inte så att jag aldrig nämner henne?

Barn har jag inga än, för jag vet inte hur man gör.

@TappadIgen Som sagt, det gäller inte specifikt dig, men jag kom att tänka på det nu när du skrev om det. Dig har jag full koll på, och att du är sambo och ska gifta dig.😍 Är du sugen på att skaffa barn förresten? Eller har det inte ” funkat” vilket ju är väldigt vanligt och inget att skämmas över, även om det är jobbigt såklart. Min lillasyrra kämpade i många år innan hon lyckades få ett barn till slut på konstgjord väg. Tyvärr strök hon själv med av cancer när hennes barn endast var 5 år gammalt.

Ha det bra!

@TappadIgen din diskussion och ditt resonemang kring objektiva vs. subjektiva egenskaper eller attribut, detta har jag funderat så mycket kring. Jag har många gånger försökt diskutera det med andra men inte riktigt lyckats nå fram. Min hjärna funkar ju lite annorlunda och de flesta förstår inte syftet eller hänger inte med i svängarna.

Har i tidigare yrke och vid övningar hos terapeut fått i uppgift att ta reda på "mina bästa egenskaper", men har aldrig känt mig nöjd med svaren jag fått från andra - för de har alltid varit subjektiva. Dötrist, totalt onödigt.. att få svar som snäll och intelligent är det mest subjektiva som bara finns. De är även svårdefinierade.

Jag är själv oerhört intresserad av vilken självbild jag projicerar för andra, vad andra objektivt tänker kring mig. Hur skulle det vara att möta mig själv? Finns det någon i min närhet eller någon som jag mött som är som mig? Rent objektivt sett? Men om jag skulle möta mig, skulle jag kunna se det objektivt eller skulle min bild av mig själv förvrängas till subjektivt?

Vissa undrar säkerligen varför detta är viktigt... jag har inget bättre svar än "för att det bara är det". Är det inte mycket mer tillfredställande att tänka på sånt tills man nästan får huvudvärk än att sitta och prata om vädret. Jag menar - Tänk om man skulle kunna lära sig något liksom... kunna få en insikt.

Tack för din underbara tråd förresten, har inte varit inne hos dig på länge. Men tack för att du tänker och reflekterar och delar med dig. Grattis till ny lägenhet och stundande bröllop förresten!

Ha en jättefin lördag!

@Torn Man är så himla olika transparent, tror jag. Generellt kan man nog säga att kvinnor är lite mer transparenta än män. Jag jobbade med en man i många år som plötsligt en dag skulle till BB med sin sambo. Jag visste inte ens att han hade en sambo. Det tyckte jag var lite märkligt.

På min nuvarande arbetsplats vet jag civilstånd och till och med namn på de flestas barn, både män och kvinnor. Jag gillar ju att tjöta med folk 😉 Och eftersom jag bjuder på mig själv brukar folk göra detsamma tillbaka.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Du verkar ju ha varit galet transparent även innan du blev nykter. Men för min del är det något som kom när jag blev nykter. Väldigt trevligt är det i vilket fall som helst tycker jag.😍 Det kanske är min kvinnliga sida som har kommit fram nu.😂

Kram

@Torn Varje man borde bejaka sin ”kvinnliga” styrkor och vice versa. Kvinnor är generellt duktiga på att hålla ihop ”flocken” och därför är vi generellt duktiga på att bonda och serva (och skvallra). Män är generellt duktiga på att fokusera på en sak i taget och ta täten (och skryta). Alla är vi en mix av allt, men är man smart nyttjar man sina styrkor, parallellt med att man odlar de sidor man inte är så stark på.

Kram 🐘

Det finns så mycket intressant att ta del av i den här tråden. Det här med jag och vi är intressant. Man kan också slänga in ordet man i de funderingarna. Ofta tycker jag att det är bra att använda jag istället för vi i parsammanhang. Har extremt svårt för ”vi tycker” eller andra saker som vissa ägnar sig åt när de skapar en grupp och alla måste tycka lika. Vi i parsammanhang blir ofta också så svårt att slå hål på om de har fel. Har tänkt mycket på det där också i familjesammanhang. Föräldrar mot barn/tonåringar - en klar maktobalans som ibland föder en frustration hos barnen, vilket är förståeligt. ”Vi som par” är lika outhärdligt. När ett par gör enad front då är det ingen större idé, de förstärker varandras åsikter och det blir en maktobalans. Så fortsätt du med jag, men det är lite intressant att du inte använder vi när ni flyttar. Jag ska åka på semester/ vi ska åka på semester… det skulle nog bli en del frågor om jag använde jag. Om jag slänger in man i det här, så brukar jag notera när personer använder man. Det ger sken av en viss osäkerhet (inser nu att jag säkert skriver man titt som tätt var tvungen att ändra förra meningen).
Sen måste jag bara lyfta upp det här resonemanget.
@TappadIgen skrev:"Det jag ville ha sagt var alltså att så långt man kan bedöma objektivt och hitta en sanning om den person jag är så önskar jag att jag hade vissa egenskaper, i den mån man kan säga faktiskt ha dem. Att jag tror att jag har dem eller att någon annan säger till mig att jag har dem är inte lika intressant."
I självrannsakelsens stund så finns det väl en hel del goda egenskaper som jag själv kanske både trott att jag haft och som andra sagt att jag haft som kanske inte riktigt alltid finns där. Och då gör man efterkonstruktioner för att förklara för sig själv varför man faktiskt inte förmår att vara som jag vill och tror att jag är i vissa sammanhang. Ibland, särskilt när det gäller familj, så förklarar jag mitt dåliga beteende med att andra är jobbiga och dumma. Även om man kommer till det korta i många sammanhang så tänker jag att idealbilden är viktig ändå. Jag vill vara snäll, omtänksam, klok, balanserad, vacker, smart, aktiv, kreativ, produktiv. Här på forumet skriver ni att jag är klok. Självklart är jag det, ni får ju kanske bara ta del av de gånger jag är det, men jag har också skrivit en del onödiga saker på forumet - inte särskilt klokt. Och i ärlighetens namn så är det väl inte alltid som jag uppfattas som klok irl. Strävar efter det ja, lyckas leva upp till det ibland. Jag har nog förstått länge att jag varken är så bra som jag vill vara (idealbilden). Kan bli oerhört provocerad när andra inte förstår hur klok jag är 😂 - skämt åsido. Egentligen är andras bild av hur jag är inte så viktig. Inte ens min egen stämmer ju. Jag är inte, jag blir i mitt sammanhang. Därför tänker jag att det är viktigt att förstå sig själv i så stor utsträckning som möjligt. Vilka egenskaper vill jag att andra tror att jag har? Vad vill jag ge andra för upplevelse av mig? Vad är det egentligen som föder mina reaktioner? Alltså jag låter ju riktigt klok nu tycker jag själv också 😇. Betyder det att jag är klok.. nja fråga mina tonåringar, min syster, mina vänner, mig själv. Kan jag i efterhand förklara vad som hände om det blir tokigt? Kanske men då är det pressekreteraren som har friserat verkligheten. Kan jag förlåta mig själv för mina misslyckanden, för att jag inte är perfekt?
Ja, jag kan acceptera att jag inte når upp till min idealbild, jag kan förlåta en del, men jag kan också gräma mig lite över mina tillkortakommanden. Men jag citerar Soffi. Jag är bra som jag är, jag gör så gott kan och det duger bra! Kanske inte blev helt exakt men jag strävar heller inte efter perfektion. Inte hos andra heller.

@Sisyfos Otroligt spännande diskussioner i den här tråden, det gillar jag 😍 Jag tänker att våra värderingar är något som är en viktig del av hur vi är. De brukar inte vara så lättpåverkade av att man har en dålig dag. Jag har till exempel hög moral på de flesta områden och ett högt rättvisepatos. I det ingår att jag beter mig rättvist, inkluderande och inte luras medvetet. (Förutom små vita lögner då det gynnar mig eller oftast någon annan som jag inte vill såra i onödan.)

I jobbsammanhang brukar man säga att ett företags värderingar bör stämma med individens, annars blir man inte långvarig där. Jag skulle aldrig kunna jobba på ett företag som behandlade folk illa - lät dem ”provjobba gratis”, ge dem kassa scheman, dålig lön och urusla förutsättningar att göra ett bra jobb. Det skulle strida för radikalt mot mina egna värderingar.

Hur har jag fått mina värderingar då? Genom uppfostran mycket, men många har jag nog tillskansat mig själv. Jag har läst på och sen har jag tagit ställning - och sen lever jag efter dessa ställningstaganden. Intressant i sammanhanget är att min äldsta dotter har nästan exakt samma värderingar som jag. Till stor del stämmer de med hennes pappas också, men inte till hundra procent. (Vi två kan börja himla med ögonen när han börjar snacka om invandring, gängkriminalitet och jämställdhet tex.)

Det är en annan viktig sak - att man har likvärdiga värderingar i en relation. Annars skulle man störa sig massor och bråka massor - om stort och smått. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en man som är kriminell på något sätt (jobba svart är okej i pytteliten skala) eller behandlar andra människor illa. Som killgissar om det mesta, är homofobisk, skriker ”blattejävel” åt folk, och pratar mer än han lyssnar. Men då handlar det inte om ens personlighet utan mer om ett förhållningssätt till livet. Tycker jag.

Till min personlighet tillhör egenskaper som nyfiken/vetgirig, lyhörd, vältalig, spontan, handlingskraftig, diplomatisk, pedagogisk, inkluderande, skojfrisk, lättpratad tex. Allt det där kan jag själv räkna ut, utifrån folks reaktioner på mig. Om jag är klok kan jag dock inte bedöma, det ligger nog mer hos betraktaren. I vissas ögon är jag nog det, men inte enligt andra.

Mycket intressant diskussion!

Kram 🐘

Nu har ni allt varit flitiga i min tråd, men det är bara roligt. Jag känner att det är lite övermäktigt att hinna med alltihop på en gång men det är många intressanta saker ni har att komma med. Jag börjar så lite smått ikväll tänkte jag men får fortsätta senare. Att jag inte har svarat just på din kommentar betyder alltså inte att jag fann den ointressant eller att jag ignorerar den.

Först tänkte jag bara klämma in att det har varit en härlig dag! Har äntligen beställt min sambos födelsedagspresent. Jag började göra research i Mars någon gång och har nog lagt kanske 2 arbetsdagar på att läsa recensioner och jämföra och klura ut den rätta för henne. Jag har ju ganska länge vetat vad det ska bli, men inte exakt så att säga. Nu är det två veckor kvar imorgon, så leverans på 2 arbetsdagar gör att jag går ganska säker ändå, men det var dags att beställa. Jag beställer annars inte jättemycket online utan jag föredrar butik. Det kanske kan låta extremt med 16 timmar att lägga på detta, men jag brukar snöa in lite på sådana här saker. Det beror ju lite på vad det är. Förra årets födelsedagspresent la jag ju inte någon direkt researchtid på alls då jag kände till produkterna bättre. Det känns skönt i alla fall nu att den är på väg.

@Torn skrev:"Är du sugen på att skaffa barn förresten?" Noterade du inte att jag skrev "Jag vet inte hur man gör?" :) Jag gifte mig ju ganska ung när jag bodde utomlands. Då försökte vi ju ganska länge men ingenting hände. Vi gick till slut och sökte hjälp och kollade upp det. Det var tydligen inget fel på mina fiskar, men det stod snart klart att hon skulle behöva lite hjälp på traven för att kunna bli gravid. Vi funderade ju på det då, men det vad nog lika bra att det blev som det blev då. Nu har det väl inte riktigt blivit tillfälle även om vi har funderat på det och tiden har väl börjat rinna ut lite smått. Vi är ju båda födda -79. Jag beklagar det som hände med din syster :(

@Ensam1984 skrev:"din diskussion och ditt resonemang kring objektiva vs. subjektiva egenskaper eller attribut, detta har jag funderat så mycket kring." Jag blir väldigt glad att du finner diskussionen intressant. Jag skriver ofta ner saker här och tänker inte egentligen att någon annan ska finna något intresse i dem, så det är roligt att det händer :)

@Ensam1984 skrev:"Vissa undrar säkerligen varför detta är viktigt..." Ja, det är väl lite av ett krux. Jag vill minnas att det var Socrates som sa "The unexamined life is not worth living". En skillnad som jag ser nu mot hur jag var förr dock när jag funderade kring dessa ämnen är att jag alltid förr förväntade mig att det fanns ett slutgiltigt svar och att det gick att resonera sig fram till det på något sätt. Nu har jag väl accepterat att man nog kan hitta olika svar och lösningar som är mer eller mindre korrekta. Jag kom att tänka på ett exempel till som kanske är lite enklare att förstå.

Just distinktionen mellan subjektivt och objektivt är något som jag tror att de flesta har ganska bra koll på ändå. Jag vill minnas att exemplet jag fick i skolan var "Kaffe är svart" och "Kaffe är gott". Den första meningen är objektiv, då egenskapen färg är oberoende av observatören. Att kaffe är gott beror dock i allra högsta grad på observatörens smak. Denna biten är ju ganska enkel att förstå för de flesta tror jag.

En subjektiv fråga kan ge oss lika många svar som människor som vi frågar den, så länge inte svarsalternativen är begränsade. En objektiv fråga förväntar vi oss att det bara finns ett svar på, det som är det rätta. Men ställer man frågan "Vilket är det snabbaste djuret" så tänker vi först kanske att det måste ju finnas ett svar, för snabb är ju inte en subjektiv egenskap. Den går ju faktiskt att mäta. Det stämmer ju att den går att mäta, men problemet här är ju att det finns många sätt att mäta den på som vi inte har definierat bara genom att använda ordet "snabbaste".

Är snabbaste den som kommer upp i högst maxhastighet? Är snabbaste den som accelererar snabbast? Är det den som håller högst snitthastighet över en viss sträcka, och i så fall vilken då? Ska man ta hänsyn till djurets storlek så att en loppa har en chans mot t.ex en leopard?

Som ni nog redan ser kan svaret bli väldigt olika beroende på hur vi definierar snabb. Samtidigt skulle en del säga självsäkert att "Det är ju självklart att vi måste prata om maxhastighet" medan andra kommer ha andra idéer på vilket som är bäst. Vilket som är det snabbaste djuret har således en subjektiv komponent. Men det betyder ju inte att det är helt upp till dig som person att bestämma heller. Oavsett hur du kommer definiera snabbhet så kommer förmodligen leopard vara snabbare än snigel, även om det säkert går att hitta några sätt som en snigel är snabbare på.

Problemet är väl kanske att vi alltid förväntar och tolkar in så mycket i en fråga. "Vem är snabbast, en människa eller bil?" Spontant svarar vi nog alla människa på denna, då vi tolkar in i frågeställningen något i stil med att en bil har ju högre maxhastighet och ska vi åka till Kristianstad och köpa en korv så går det fortare med bil än till fots. Men egentligen fanns ju inte dessa antaganden i frågan egentligen. Det kunde ju ha varit "Vem är snabbast på att koka kaffe, en människa eller bil" och i det fallet lär vi få vänta bra länge på bilen.

Men nu är det sovdags. Jag fortsätter lite imorgon och har lite reflektioner till @Andrahalvlek och @Sisyfos också.

God natt!

@TappadIgen
Jag kan inte låta bli..😂
Människa plus bil är snabbast. Människa utan bil - inte jättesnabb. Bil utan människa rör sig (i bästa fall) inte alls. Räknar då bort självkörande bilar, de är inte fullt tillåtna än.

Älskar dina funderingar och resonemang!

Kram

Håller med @Soffi 😂 Dina bildliknelser är underbara! Det bor en stor pedagog i dig 🙏🏻 Älskar att du verkligen anstränger dig för att vi ska förstå hur du tänker - och du får oss att tänka på saker som vi aldrig skulle tänkt på annars sannolikt.

Kram 🐘

@Soffi @Andrahalvlek Ni är för snälla :) Men visst har du rätt @Soffi Du tar ju upp antaganden som jag själv gjorde när jag svarade på frågan, som att bilen har en förare.

Själva meningen med hela utläggningen kanske glömdes bort där någonstans. Egentligen handlade ju om självbilden och hur möjligt det är att hitta den sanna bilden om sig själv och genom att illustrera hur svårt det kan vara att svara på till synes enkla frågor tänkte jag belysa hur svårt det kan vara. Så den faktiskt korrekta enda sanna bilden av en finns nog inte fullt ut. Men det finns alltid självbilder som man ändå objektivt kan säga är närmare eller längre ifrån sanningen. Tack för att ni delar med er.