av Backen123

Backen123
fre, 2020-08-07 - 00:01

Jag vet inte längre vad jag känner. Efter all ilska, rädsla, oro, frustration och skam, vad finns då kvar. Alla sömnlösa nätter då man funderade över varför, sen uppbyggnaden av en mur för att stå ut, jag vet faktiskt inte. Han jag bor med känner jag inte, det var inte han jag sa ja till. Huset, bröllopet, drömmarna. Men jag ska ge det ett halvår till. Men han är annorlunda, lugnare, det är något på gång. Hoppas för hans skull att det är på riktigt. Det han har gjort rent praktiskt under 5 dagar för oss har inte hänt på 2år. Han ska tom följa med till stugan för att hjälpa mig imorgon. Vi ska fiska och förhoppningsvis röka lite fisk. Läste hos dig, det kanske är något bra på gång hos er med, hoppas så...

Bestemor
fre, 2020-08-07 - 23:35

Det är så man får göra, glädjas just nu men bara hoppas lagom så att man fixar en ev besvikelse.
Glad för din skull, att just nu få känna steg i rätt riktning. Allt måste få ta sin tid. Bara det går åt rätt håll.....
Önskar dej det ?

Backen123
tis, 2020-08-11 - 08:00

Denna ångest som kan slå till i full kraft, byggts upp under dagen. Varit till kurator och innan dess så hade jag en strategi, jag ville få verktygen att klara av det här, ett halvår för att göra en utvärdering. Hon slog hål på den strategin, och frågade efter mina känslor. Jag vill inte känna mer! Jag vill bara vara nöjd, leva. För mina negativa känslor har jag tvingats lägga i en burk, för mannen blir så uppriven om jag är ledsen eller arg. Jag ska ju applådera åt hans framsteg, och det gör jag oftast och då blir det så bra. Men rätt var det är pockar dom här jobbiga känslorna på, varför har han haft 2 kontakter med kvinnor på sin tfn, det senaste 2 åren. Jag förstår han längta efter bekräftelse, hans underläge och hans ångest. Men Ibland vill jag bara kräkas på allt. Kuratorn menade att jag måste ta hand om mina känslor också, att jag burit honom parerat barn skött mitt företag ja lista n kan göras lång. Så hon tyckte jag skulle få komma till en psykoterapeut, ta det till nästa nivå.
Jag tyckte det kändes ok nu, att bara få vara i det, vill inte ha dom här känslorna man inte kan styra över. Men det är kanske så att jag måste ta tag i dom en gång för alla för att kunna gå vidare i livet, för min skull inte för nåt jävla skit äktenskap som antagligen är dömt till misslyckande. Hur ska vi ta oss ur detta, han kämpar för att må bra, men hans barn och jag och mina anhöra mår jättedåligt. Hur ska han klara av 9:e steget när han måste slå sönder ett par peltorkåpor för att jag säger att jag är låg för allt det jobbiga som hänt. Ändå han berörde i ämnet var att han skulle inte köpa några nya för det förtjänade inte han, men ett förlåt det kan han inte heller kosta på sig. Och just nu är hans mående bättre och då brukar jag vilja förstöra det säger han.
Imorgon är en ny dag, önskar så att den känns lugnare ❤

Bestemor
tis, 2020-08-11 - 16:20

Ta emot all hjälp du kan få, jag tror att det värsta man gör mot sej själv är att inte våga se in i sitt inre. Våga känna..
Jag tror också att det som vi bär på, men inte låtsas om, det tär på oss och tar kraften.
Jag söker själv efter den bästa terapin för bortsopade känslor som grävt bottelösa hål i mitt inre.
Dit jag tidigare stoppat alkohol, shopping....mm och nu tycks det vara glass som jag fyller mej med.
Lycka till med nya möjligheter ❣

Backen123
tis, 2020-08-11 - 23:22

Ikväll kom jag äntligen iväg, så skönt. Trodde inte jag skulle uppskatta det så mycket som jag gjorde. Blir fortsättning nu framöver i mån av tid. Berättade för mannen om min ångest och att jag inte räknar någon hjälp ifrån honom, att jag inte är arg. Sa även in för det stundande besöket av hans son, att det är samma som gäller nu som då, att han kommer inte tillbaka till sovrummet bara för att det ska se bra ut inför hans son. Mina söner får ju hantera att mamma sover själv. Berättade att min yngste brukar fråga om mannen sover hos mig nu, tycker mannen ska få veta vad jag tampas med för frågor. Ångrar mig sen efter mötet, det kommer som inget gott ur sånt, men när ångesten vrider om är det inte lätt att vara rätt fru till en beroendesjuk. Han hade redan gått till sängs kl21 när jag kom hem. Ikväll kom samtalet in på ett nytt begrepp, relations beroende pga av vissa händelser här i hemmet och då inte med mig.
Bestemor, terapi är nog bra, men antagligen hemskt jobbigt. Skulle vara lättare med ett verktyg som helt enkelt stänger av, tror det skulle läka lika mycket. Nollställa på nåt vis ? har du funderat över att träffa en alkoholteraupet privat, det är dyrt men kanske värt det? Hoppas du får lite sinnesro min cybervän ?

Azalea
ons, 2020-08-12 - 11:23

Att vara fru till en beroende är riktigt jobbigt och ställer höga krav. Krav som den beroende ställer men också krav som vi av nån anledning ställer på oss själva. Det blir tyvärr bara så, vi funderar lite konstigt efter att levt lång tid med en beroende.
Det är svårt att koppla bort oss ifrån honom och lägga fokus och energi på det vi kan göra skillnad på och det är sig själv.
Men det är precis det man måste göra och jag behövde träning på det. Det går inte att ändra ett beteende på en gång men med små steg har jag tagit ett steg tillbaka och lägger energin mer på mig nu.

Jag har fått turen att gå hos först en terapeut som jag fick genom facket på mitt jobb. Det var en man som hade stor erfarenhet av beroende sjukdomar.
När de samtalen som mitt företag stod för tog slut så hittade jag en på min läkarcentral som också hade jobbat inom det i 25 år och kan hela svängen om hur det är.
Jag hade förmodligen tur som fick dessa men jag har också tjatat och letat mycket.
Den första jag fick hade ingen erfarenhet eller utbildning inom det och jag kände att då gav det mig ingenting.
Provade några sådana också?

Så fortsätt leta ... ge inte upp, du kan finna en så du inte behöver gå privat. Jaga på alla vårdcentraler och fackligt om du kan.

Lycka till och hoppas du hittar rätt
Kram Azalea?

Backen123
ons, 2020-08-12 - 23:41

Jag hittade en alkoholteraupet till min man som han ska till igen, privat och dyrt men det får vara värt det. Jag pratade själv med henne och hon verkade tuff, hade själv beroendesjukdommen. Jag framförde att jag kliver på för parterapi längre fram, så nu håller jag tummarna att han finner personkemin. Azalea jag har läst i din tråd, så tufft och så länge. Det som förbryllar mig är att jag som bara levt 2 år i detta känner mig nästan som i samma läge, det går så fort att hamna där. Oron, sorgen, ilskan blir som fastsvetsade över nåt dygn. Jag hann som inte brytas ner utan jag gick bara av, fast jag samtidigt står upp för mig själv, pratar om det och har tagit ansvar över mitt mående så är det en sådan kamp. Förstår inte varför vi inte tackar för oss tidigare, vi skulle ju aldrig vilja se en syster ha det så här, och i mitt tidigare liv skulle jag verkligen tackat för mig så mycket tidigare. Men beroende gör något med oss, jag förstår inte ❤

Azalea
tors, 2020-08-13 - 17:09

Det är verkligen konstigt vad man accepterar med tiden. Det är som det smyger sig på och sen ökas med tiden och vi vänjer oss efterhand och då blir det en vardag.
Jag tänker på det ibland och förvånas över hur jag reagerar.
Hallå!!@ LVM, polisbilar, rättegång, ambulanser och där emellan galna draman.
Men det är som: Jaha, då kom polisen och hämtade in honom igen. Det har hänt så mycket dom man i sin vildaste fantasi inte kunnat tro tidigare eller kunnat hantera då.
Men absolut som du säger, hade man varit den man var förr eller om det varit min dotter hade jag direkt gett rådet att lämna så fort som möjligt.
Problemet i mitt fall och säkert hos några andra också är att vi känner skuld och skam och därför döljer vi problemet och städar upp så ingen märker det. Då är man ju också väldigt ensam och vågar inte berätta för någon.
Plötsligt är man insnärjd och medberoende och då blir det svårare att bryta.

Bra att du hittat terapeut, har de erfarenhet så är det ett stort plus men personkemin är så viktig, man måste känna ett förtroende för att öppna sig.
Håller tummarna för er och var rädd om dig, stå upp för dig?
Kram Azalea

Hu, ja min tråd är ingen rolig läsning men det har varit så skönt att kunna släppa ut allt här och få fina råd, stöttning och kärlek❤
Här tänkt att det är också bra att kunna gå tillbaka och läsa ibland när tvivlet kommer, då ser jag svart på vitt att jag gjort rätt val ni öven om det är svårt.

Backen123
tors, 2020-08-20 - 08:08

Ja det har jag mfl trott också, men antagligen är det vita knogar som gäller. Om jag är frustrerad, arg över det som varit så blir han 5 gånger argare. Jävulskt skumt skam och skuld beteende, men nu är det på gång, jag har sagt dom magiska orden att nu räcker det, jag vill skiljas

Backen123
lör, 2021-07-10 - 11:49

Idag är en jobbig dag, det gör så ont. Saknar den där mannen som jag träffade för 5 år sedan, som allt kändes så rätt med i 2,5år. Som jag köpte hus och gifte mig med och som det sen visade sig att han fört mig bakom ljuset. Relations och alkoholmissbruk tidigare, en kamp för exfrun visade det sig när jag till slut tog kontakt.
Det dyker upp minnen i livet, vid stugan, sociala medier på min man, han som alla tyckte så mycket om, som mina barn var glad att få till bonuspappa men som samtliga visade mig en annan sida, med tömda flaskor, ilska otrohet, fyllkörningar och försvinnanden i dagar. Ingen annan här i min by förstod eller såg, han var ju så trevligt och så duktig i sitt yrke. Man går sönder till slut i känslan av att vad är det jag inte förstår, man ser men man förstår inte. Jag valde att prata med mina nära, mycket. Jag var även öppen med mina barn till slut, nu 12 och 14 år.
Det gick så fort, det gjorde så ont, jag hittade hit och fick en insikt om vad du kämpar mot och det jag vill säga är att alkoholdjävulen vinner ingen emot, den besatte måste vilja själv och det är ett hårt arbete, varje dag. Och jag trodde vi skulle fixa det, men dom vita knogarna gjorde det värre. Idag har han flyttat 45 mil hem, han bara drog och lämnade mig ensam med ett stort hemman att sälja ( nu sålt) att tömma och lösa allt praktiskt. Jag känner mig som en looser inför mina barn som inte kunde ge dom familjen, dom gillar inte utanförskapet som det ändå är i gemenskap med andra familjer.
Och vad jag lärt mig här är att det är skillnad på beroendepersonligheter, vi som är här har ofta den otrevlige, aggresive som sällan/aldrig tar ansvar. Vill gärna förstå varför denna skillnad och vad som behövs för dessa att vända, vet att det blir hjärnskador som tar tid att läka men varför drabbas inte alla? Idag är en jobbig dag, imorgon är säkert bättre. Och jag vet med säkerhet att jag vill inte vara i det jag gick ifrån men jag saknar kärleken och mannen med stor H idag ❤😪 kämpa vidare alla ni krigare här och på beroendesidorna

Morgonsol
tors, 2021-07-22 - 21:44

Förstår dig ❤
Alla dessa tankar. Ja har samma funderingar som du har . Angående beroendepersonligheten. Vissa som är 65 bast är ändå inte lika sjuka som min var vid snart 50.. Det biter ännu värre på vissa verkar det som. O bryter ner en del snabbare. Kanske har en del starkare psyke bakom beroendet. Om ja jämför med cancer så kan vissa leva med det i många många år medan andra dör snabbt..Beror såklart på hur långt cancern hunnit gå när den upptäcks men ja menar att sjukdomen kan gå snabbt eller långsamt. Vissa beroende tror jag lever längre pga de har en medberoende partner. Hen lever som sjuk medberoende pga om hen lämnar vet hen att alkoholisten kommer supa ihjäl sig. Men det går inte offra sitt liv o få ett dåligt liv o ev ens barn med om man har några-för att den beroende inte vill tillfriskna. Då får man vänta hela livet kanske. Så ska man ångra sitt eget liv på ens egen dödsbädd.

Det är så konstigt varför vissa får ett uppvaknande. Kanske i unga år..kanske senare i livet medan andra inte får det. Det är ingen som vet vilken beroende som tillfrisknar o inte.. Det verkar va slumpen. Ja signalerade med alla medel för min beroende om vägar ut för honom ..men jag var inte nyckeln ut. Ja hoppades det skulle va så men ja var inte det. Inte hans barn..eller någon av hans ex.. Inte att åka fast för rattfylla eller att va så trött på sitt liv att han la sig ner o gjorde vad som helst för att tillfriskna. Han hittade hela tiden vägar att smita. Han var för sjuk. Träffade inte rätt person/ var med om det som var tvungen att hända just honom för att han skulle förstå. Bedrövlig jävla skitsjukdom. Önskar han hade fått vakna upp o börja resan på ett nytt liv. Ja hoppas han har ett nytt liv i himlen nu. Där han får må bra o vara glad❤

Backen123
lör, 2021-07-31 - 09:06

Morgonsol ja det verkar vara ett stort spann på hur det yttrar sig. Pratade med mitt ex i veckan, om husförsäljning, upplägg och ansvar över vissa saker med det. Han lägger skulden på mig, var jävligt arg över min avsaknad av stöttning etc. Ja och visst har jag säkert en del i det, men jag stod inte ut, inte ens när han började tillfriskna, det var för trasigt. Och såhär nu då, då börjar man med att kolla igenom hans Facebook, vänner, vrider om kniven i sig själv och ångesten är ett faktum. Men varför?

TappadIgen
lör, 2021-07-31 - 09:56

@Morgonsol skrev:"Det är så konstigt varför vissa får ett uppvaknande. Kanske i unga år..kanske senare i livet medan andra inte får det. Det är ingen som vet vilken beroende som tillfrisknar o inte.."

Precis det här funderar jag också så mycket på. Lyssnade också på Victor de Almeida i Hur kan vi-podden, som förvisso inte var beroende av alkohol utan heroin. Han berättar om hur han varit på en massa olika behandlingar o.s.v. som inte hade någon effekt. En dag var han bara klar och han har varit ren sedan dess. Han får frågan "Hur gjorde du?" men han kan inte förklara. Precis så var det för mig och det känns så orättvist.

Tröttiz
lör, 2021-07-31 - 10:39

@Backen123
Man pratar om att beroende ska må botten för förändring. Jag kan tänka hur många bottnar en person kan ha. 😞 I ett fall är jag väldigt orolig då jag undrar vad det finns för till botten liksom. Kanske vissa inte når sin botten utan det slutar med döden på något sätt. 💔 Vidrig sjukdom.

Morgonsol
lör, 2021-07-31 - 13:52

@Backen123 Vi är experter på att kräva av oss själva. Kunde orkat lite till. Om ja gjort si eller så. Att va hård mot sig är också ett självdestruktiv beteende..Det är inte rättvist av oss att behandla oss själva så. Dom har heller inte stöttat oss. Var fanns stödet vi hade behövt av dom? Du har gjort allt, det är ja säker på. Å lite mer stöttning av omgivning osv hade inte fått honom frisk..ENS EGNA VILJA, beslutsamhet o mod är vad som behövs för o gå vägen mot tillfrisknande. Kram ❤

Morgonsol
lör, 2021-07-31 - 14:54

@TappadIgen Det verkar va en rad av olika sammanträffanden som gör att man tillslut är mottaglig för hjälpen. O en del når aldrig botten, som @Tröttiz skrev. Som om det finns lager av bottnar men uppvaknandet kommer liksom inte. Motståndet är för starkt inombords. Min A hann dö innan han hann komma dithän .

Ja känner likvärdigt som du gör. Mitt uppvaknande om mitt Sockerberoende kom på slutet av min relation med A. Kanske pga min relation med honom. Vi speglade varann. Kan känna varför vaknade ja men inte han. Men ja rår ju inte för det. Å ja har haft mycket tankar om mitt beroende i en 10års period men inte nått botten. Så nu plötsligt vågade ja på riktigt ta tag i det. Men då har ja mentalt gått igenom tankar om mitt missbruk i 10 år, gått i terapi, försökt sluta o börjat igen. Slutat o börjat igen. Ja var mottaglig för en förändring. Så.ser ja det. O i o med allt mentalt jobbiga som kom ur relationen så tvingades ja till insikter ja flytt från annars. Ungefär så.

Morgonsol
lör, 2021-07-31 - 15:46

@Tröttiz Sen tror ja att för alla är det inte så att man når sin botten först o sen tar hjälp . Utan man inser när man tar hjälp att man behöver inse sin maktköshet. O långsamt kommer insikterna sen efter varann. Kan gå för långt för vissa att de är så sjuka att det är för sent för att tillfriskna. Ja tror faktiskt det. De har fått sina chanser tidigare. O då hade de orkat gå igenom allt som krävs för att tillfriskna. Men då tog de inte in allvaret eller var tillräckligt motiverade. Tror det var det som hände min älskade. Det är faktiskt orättvist vilka som blir friska o ej kan ja tycka. Ja märker nu i behandling att ja inte är i kontakt med mig själv. Det är svårt att veta eller förstå hur en frisk människa lever o vad ja ska göra för o bli frisk men ja har greppat det där halmstråt nu men ja anar att ja har många bottnar att gå ner i för o få tag i de insikter om mig ja behöver få för o bli hel.

Backen123
lör, 2021-07-31 - 16:15

Botten sa en beroendebehandlare var döden, så det där med botten är svårt. Mitt ex har sjunkit djupt, fyllkört ofta, otrogen flera gånger mot sin exfru, åkte dit för rattfylla. Supit bort mig, sina barn, sitt jobb. Gått 3 mån behandling, AA, tog sömnmedel/antidepressivt en morgon och somnade vid ratten och bröt ryggen, återfall på återfall relation och matmissbruk, sen gick jag, det tog aldrig slut. Och nu fick jag höra att jag stöttade bara när det passade mig, men nä, jag var ingen psykolog utan nån som blev sviken och bedragen, men jag skulle bara skärpa mig för att det drog ner honom om jag var ledsen.

Morgonsol
lör, 2021-07-31 - 19:07

Fy så hemskt 😪 Nää. Det där var inte rättvist. Du gjorde säkert allt du orkade. Känner igen det med att få skit för att inte va ett bra stöd ! Leva med jourtjänst med sin särbo orkade ja av förståeliga själ inte med. Ja skulle finnas där varje minut på dygnets timmar istället för att han pratade med en tex beroende terapeut, gick till AA.. Det var hans taktik. Funkade den ? Nej.

Dom kan inte tänka längre än näsan räcker, dessvärre. Så länge hjärnan är kidnappad är det så. Min A höll på o tjafsade om allt i Vår relation för förflytta problemet antar ja. Som att de stora problemen låg i relationen. Det gjorde dom inte. Inte på den nivån han ville få det till åtminstone.

Morgonsol
lör, 2021-07-31 - 19:12

@Backen123 Botten för mig var inte döden dock men att välja mellan att sabba mitt o dotterns liv eller ta tag i mitt eget. Ja kände att hon o ja kommer få lida resten av våra liv . O mitt liv hade blivit ohanterligt..det funkade inte längre att göra som ja tidigare gjort.. Ja är ju ensamstående med då pappan är död så har ingen pappa att lägga ansvaret på