av Morgonsol

Ullabulla
ons, 2021-07-21 - 16:19

Ofta är de friskare än oss anhöriga.
Ofta har de rätt i att vi knyter an för hårt.
Vi står inte stadigt själv och behöver ibland (eller alltid) någon annan person/djur/hobby för att vi ska känna att vi lever eller är värda.
Men självklart vill de ibland också ge igen för alla de bistra sanningar vi levererar.
Jag har tex alltid haft hund.
Denna hund har då alltid funnits med som en buffert mot alla människor.
En trygghet,någon att lita på som aldrig sviker.
Jag har sett det som att jag är den sanna djurvännen,vilket jag är.
Men också sett min lite för starka koppling som ibland ger den skyddande barriär jag behöver.

Jag tror att du på riktigt håller på att se dig själv med klarare ögon.
Detta gör väldigt ont ibland och man vill inte se sittstora hjärta som delvis egoistiskts.
Dvs man hjälper andra för att själv få må bra.
Fortsätt jobba och tänka.
Men var snäll med dig själv och låt digbockså vila från alla tankar om du klarar det.

Morgonsol
lör, 2021-07-24 - 17:20

@Ullabulla
Ja är i ett ambivalent tillstånd nu minst sagt. Tvivel på om min godhet verkligen är godhet eller är ja falsk . Ja delvis. När man gömmer sig bakom en annan människa då är man inte sann mot sig eller den andre.

Ja har ett problem o det är att ja är vuxet barn o ser saker svart eller vitt. Ja börjar se gråzon nu först. Underlättar! Då ja kan se att ja är både god och falsk ibland. Att ja haft ett stort skydd för o inte låta andra komma in i mitt känsloliv fullt ut. Sårbarheten såg ja i min beroende . O där fick ja kontakt med min egen sårbarhet. O det är nåt ja nödvändigtvis behövde/behöver få fram för o kunna utveckla mig. Så mycket ja kom i kontakt med i min relation med honom ❤Antagligen därför vi upplevde kärleken så sann o själslig.

Men han var sjukare än vad ja var/är. Därför han klarade inte ta till sig hjälp. Men i andra fall kanske den beroende är friskare än den som är medberoende. Det är svårt att förstå sin egen "sjukdom " som medberoende. Fokuset för familjemedlemmar ligger ju på den beroende. Sen är de flesta runtom också medberoende så då går ju inte få friska beteenden, hjälpa varann där. Det blir rundgång😄
Blev glad när du svarade. Läst lite i din tråd o ser din resa. Kram !!

Morgonsol
sön, 2021-07-25 - 14:23

Fundering. Hur tänker ni ?
Måste man bli hårdhudad o tuff för o leva i den här världen? Räcker det med självinsikter om sig själv , ödmjukhet, osv ? Ja upplever världen som väldigt svår att leva i. Ja e inte den där tuffa med civilkurage när ja behöver osv. Hade funkat bättre i en kollektivistisk kultur där man ständigt tillhör en grupp o täcker upp för varandra. Ni som inte är hårdhudade. Hur gör ni ?

Morgonsol
fre, 2021-07-30 - 21:39

Idag har ja mått mestadels bra!!
Känns att ja anammat de tankar o känslor som ska få mig må bättre. Plus att ja bearbetat en bra del av sorgen. Som det känns just nu i alla fall. 😊 Fokuset har inte legat på mig idag då det var min dotters brors födelsedag. Vi hade förberett med ballonger, musik o visselpipor när han kom innanför dörren hemma här. O vi hade dekorerat en kladdkaka som var som ett hjärta..Så fick han presenter. Han var glad, det kändes. Sen spelade ja några av hans favoritlåtar på piano. Äntligen en dag som var riktigt bra !

Morgonsol
mån, 2021-08-16 - 15:49

Börjat utforska mina behov på riktigt nu. Vilket flyktbeteende ja haft hela livet! Nu har ja blivit så sjukt medveten om mitt beteende när ja ska försöka kartlägga hur ja beter mig. Ja springer alltså fortare o sysselsätter mig MER när ja eg behöver lugn. Varmt bad tex, ligga o läsa en bok i stillhet. Meditera lite etc. I mig har sen barn växlat upp så fort ja inte kunnat hantera känslor. Stanna upp har varit lika med farligt eller totalångest. Nu finns inga faror ! Ingen pappa med dåligt humör att hantera. Ingen alkoholberoende som håller mig fånge i ett medberoende men klart som fan att mitt beteende sitter i som en ryggmärgsreflex. Ja SKA nu träna på att göra tvärtom. Ja ska inte fly nånstans. Behöver inte fly från dem. Behöver inte fly från mig själv. Det är helt okej att möta upp mina känslor o behov. Ja ska. För ja vill. En dag äga mitt liv

Morgonsol
mån, 2021-08-16 - 16:54

Å varför ska ja begrava mina känslor jämt å ständigt!! Finns INGEN ja Behöver begrava dom för. Ta hänsyn till. Förut alltid varit så. Men NU. Nu har ja ingen i min närhet att va medberoende till å då ser ja så tydligt hur ja tidigare sopat mig själv under mattan. Ja vill faktiskt finnas till nu. På riktigt. Ja tycker inte att ja är mindre betydelsefull än nån annan! Vare sig den har ett beroende eller ej. Att han skulle behöva mig så mycket mer o då okejar ja att inte leva ut mitt liv o mina känslor. För o hjälpa honom. Det funkar aldrig..inte heller för mig. Därför beroende är en sjukdom vi inte rår på. O va självutplånande får ingen beroende o bli frisk. Ingen får mig att bli frisk genom att utplåna sig själv för min skull. Ja är arg idag. Också lite stolt att ja faktiskt nu tar in dessa insikter. Min beroendesjuka man ja hade en relation med är död pga alkoholen. Han orsakade ett jävla lidande för sig, mig, sina barn, föräldrar m.m. Ja hade inte kunnat få honom att förstå sjukdomen o fått honom ge upp o ta till sig hjälpen. Ja gjorde allt ja förmådde. Nu är det min tur att göra allt för mig själv istället. Han hjälpte inte mig. Ja försökte hjälpa honom o fanns nog där mer för honom än tvärtom men hjälpa honom hade han bara själv kunnat göra. Men nu försöker ja hjälpa mig själv verkligen. Ut ur medberoendet o beroendet ska ja! Nån dag !

Morgonsol
sön, 2021-08-22 - 19:22

Känner att ja behöver stöd på nåt vis. Ja går in o ut i känslan att vilja tillhöra / att vara i mig själv. Ja känner mig så osäker i livet. Nu när ja inte ska kontrollera livet så blir allt så läskigt ! Rädd varje dag. Dels för vilka känslor som ska komma upp o dels för hur hantera min relation till andra människor. Hur mkt berätta om mig o för vem ? Att hitta vilka gränser ja vill ha. Integritet tror ja ja behöver lära mig att ha.

Jobbar på skamtålighet och att inte bli förlamad av den. För det blir ja nu. Förstår inte varför ja inte tar åt mig av att vilja känna mig bra, okej som människa. Tror rädslan för hur ja ska hantera mig o förändringarna gör att ja vanemässigt vill hindra mig från att blomma ut. Ja vill så gärna bli en välmående, positiv, glad människa med bättre självbild o driv. Ja har det i mig men begränsas av allt vad gäller medberoende beteenden och mitt sockerberoende. Är liksom fånge i mig själv. Tufft att ta sig framåt i denna sörja av svåra mönster att bryta

Ullabulla
sön, 2021-08-22 - 20:06

Ja visst är det..
Att börja plocka ut en sak och jobba med den kan vara en början.
Jag sänkte mig själv till en början då jag blev tvungen att omvärdera allt med mig själv.
Inget dög och skulle förkastas.
Jag gick från ytterlighet till ytterlighet.
Den goda modern med gloria blev bara en misslyckad trött gammal tant som ingen behövde.
Hur jag än försökte höja mitt värde så gick det inge bra.
Du är på rätt väg.
Det gör ont och är svårt och ensamheten blir väldigt påtaglig när man klipper sina medberoende tentaklar.
I det tomrummet ska du kliva in och börja skapa dina egna rum.
Läs gärna min tråd där jag beskriver denna vånda.
Det finns inga genvägar tyvärr.
Som den som blir nykter och måste
Kämpa,så måste vi göra likadant.
Gör vi inte det så börjar vi annars lätt "dricka" igen.
Om du vill så kan du kontakta admi så får du mitt telnummer.

Morgonsol
tis, 2021-09-07 - 22:17

@Ullabulla Tack!det är mycket i mitt huvud nu. Så många processer igång. Är så tacksam för stöd här. Är nu SÅ medveten om mig själv, mitt beroende och mitt medberoende. O i detta tampas ja med sorgen av den bortgångne mannen som är orsaken till att ja hamnade här på detta forumet men också orsaken till att ja fick mina uppvaknanden. Så dubbelt! Ska ja va ledsen eller glad? Är både ock. Glad för min skull såklart men så ledsen för hans o hans barns skull. Men han var för sjuk helt enkelt. Lyssnat som en tok på poddar om beroendesjuka människor och i ett avsnitt sa dom det att väntar man för länge med att söka hjälp så kam det bli så att man bestämmer sig för att man inte vill ha hjälp.. Där var min A, känner ja. Samtidigt som han tog ju hjälp! Så han ville väl också.. Det var nog väldigt väldigt svårt o jobbigt för honom. O sen blir ju hela familjen sjuk..dom var ju medberoende, hans närmsta. Ja med. Sen lämnade ja för ja orkade inte med honom. Ja förstår att det inte var lätt att hitta en väg ut. Men att ja skulle bära honom ut ur sjukdomen var såklart helt otänkbart. Det var inte rimligt !! Ändå hoppades nog både han, ja o hans familj att så skulle kunna va fallet. Men så långt borta från en total lösning han var! Han älskade mig..Men han gjorde inte allt som stod i hans makt. Det gjorde han inte. Eller hann inte kanske..då det var kroppen som la av. Men han var ju väldigt sjuk när han dog hur som helst. Men hade han inte dött hade ja förmodligen fortfarande varit intrassladi honom i mitt medberoende, det tror ja. Alltså de krafterna som är i beroende o medberoende. Det är inte klokt! Så destruktiva krafter. Ja kommer ha att jobba med långt framöver. Men nu ser ja åtmonstone var fokus ska va. På mig själv. Ja hade inte kunnat rädda honom. O inte han mig. Ja har aldrig älskat mig tillräckligt o ja har aldrig levt mitt liv. Det är dags nu