Sitter i en park och väntar på barn som är på aktivitet. Tänker tillbaka på alla gånger jag varit bakfull i motsvarande situation, och sovit en stund i bilen. Herregud, den misären vill jag aldrig tillbaka till.

Fastnade i det där med sug. Jag tror att jag mer letat lättnad i de stressiga och rätt ohållbara år som jag varit i - att det varit bot för ett skav mer än ett sug med alkohol. Skavet finns verkligen fortfarande, men jag tänker inte alkohol som lösning med automatik. Och finns det inget vin så blir jag inte/sällan sugen. Inför att jag ska dricka, när planen är klar och vinet finns, när första glaset strax är i min hand, växer suget hejdlöst - jag blir berusad redan på känslan av att nästan ha första klunken i munnen. Så det är planen jag behöver akta mig för. Igår var jag nära att göra en fredagsplan med bubbel, (för att jag har varit så duktig…), nu suddar jag ut den. Jag behöver planera livet på morgonen, när jag är tacksam över nykterheten, när jag är hyggligt tidigt uppe och gör frukost åt ungarna.

Hej där,
Jag känner igen mycket av det du skriver, och det känns verkligen vettigt och klokt att bena ut tankarna så. Sug var inte heller något som drabbade så pass att jag hängde så ofta på Systembolaget, jag lyckades få mitt missbruk att se ganska civiliserat ut- jag var bra på att ”men jag har aldrig”
Till sist är det bara var och en av oss som bestämmer. För mig har det varit för svårt att hålla suget på avstånd när jag väl dricker. Jo, funkade ofta med två glas, eller tre. Men jag började med övertramp. Jag drack plötsligen så mycket mer än tänkt. Jag kunde tänka ”hoppas jag inte blir för full”, jag tappade kontrollen.
Det finns lika många sätt att hantera der nyktra livet som människor här. Vi testar oss fram. Jag gillar att läsa dina inlägg! 🤗

Tack, Se Klart! Det är första gången jag är med på ett internetforum, och jag tycker att det är märkligt men spännande - har egentligen ingen aning om jag skriver dagbok för mig själv, eller om någon läser. För mig själv är det ett bättre sätt än jag hade kunnat tro som hjälp att sortera tankar. Jag hade läst flera av er ganska länge (åtminstone ett par år, av och till), och inspirerats och börjat hantera livet lite. Blev nästan lite star-struck när jag fick svar här! 😘 Tack!

De senaste dagarna har varit ganska bra. Jag funderar mycket kring att dricka kontrollerat. Det gör jag inte. Jag är antingen nykter eller ”okontrollerad”. Det får vara så just nu, det är inte så ofta jag dricker socialt, och det är inte så att jag blir överdrivet berusad. Jag ser till att inte vara den som ”sätter tempot”.

En kväll har jag druckit ensam. Oplanerat, tänkte jag säga, men det stämmer inte alls, jag hade sett till att köpa mer vin till en middag än det skulle gå åt, och drog i mig en del kvällen innan. Så vill jag inte ha det.

Tyvärr är det en av få kvällar i sommar när jag har suttit ner och kopplat av. Jag måste hitta ett annat sätt att göra det på. Vill inte titta på fler netflixserier. Jag läser mycket - men på något sätt handlar alla böcker just nu om missbruk (läser tex om Patric Melrose-serien - riktigt dystert, men extremt mycket tänkvärt). Vilket fokus man får. Och som sagt - det går inte att ”otänka” alkoholen som problem när man väl börjat grubbla.

Jag älskade Patric Melrose- serien, makes u think men är ju fantastisk litteratur främst. Jag har heller inte skrivit på många forum (kanske inget) och precis som du började jag ju inte med nån tanke om att sluta helt. Men sen gjorde jag det. Först av allt tänkte jag på konstigt vis att någon (här!!) skulle säga ”äsch du kan nog dricka normalt så småningom”. Ha ha ha. Så patetiskt i efterhand. Nu vet jag ju att det bara är jag som bestämmer.
Min stora rädsla i livet var att dricka mig till ett beteende/beroende som skulle göra att jag var tvungen att slute (barn, jobb, etc) så jag startade min tråd ”förebyggande…
Säg till om du vill ha input från oss andra! Kram 🌱

Ja herregud, Se Klart! Tack för den - såklart skulle jag vilja att ni imponerades av min benhårda vilja att dricka som vanligt med folk och vara nykter mellan… 😂 Och såklart är det patetiskt att söka välsignelse för det projektet här.
Någonstans i mig (inte så väldigt långt in…) bor en tjurig unge som inte låter någon annan peta på mina planer.
Men jag tänker att jag fortsätter under sommaren åtminstone, eller tills jag känner att det inte är det jag vill, utan välsignelse.

Och jag vet verkligen inte - kanske är arbetsinsatsen för stor, kanske är glädjen i upplägget för skavig och liten för att vara värd insatsen. Kanske är det för lätt att halka tillbaka i att dricka ensam.

Och varför vill jag fortsätta dricka mig berusad, frågar du i mitt huvud. Jag vet inte. Vet mer vad jag inte vill. Jag vill komma bort från att det handlar om att värja mig mot tristess, eller att det blir slentrian. Jag vill inte behöva vin för att sätta mig ner och ta en paus.

Och ja, jag vill väldigt gärna ha input, och du (och många andra här) är strålande bra på att göra det utan pekpinnar.

Och så vill jag gärna att du/ni säger till om jag inte ska vara här - förändra mitt drickande håller jag ju på med, men det jag håller på med kanske inte kvalar in som måttfullt direkt.

Jag började själv hänga här som en ”kontrolldrickare” hösten 2019. Det funkade inte. Inte i längden. Men nu är jag nykter sen 519 dagar tillbaka, och det funkar mycket bättre. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Men det är en process att ta sig dit, man får ha tålamod med sig själv. Stöta och blöta argument och tankar hit och dit - och det är det här forumet svinbra att använda det till. Oavsett hur mycket eller lite man dricker. Det som förenar oss är att vi har/har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, annars hade vi inte hängt här på forumet.

Kram 🐘

Oj, frågan varför man/jag/ en vill fortsätta att dricka sig berusad är ju inte alls svår! Det finns så mycket med alkohol och berusning som jag gillade! Jag brukar säga att mitt äktenskap med vinet var lyckligt men efter ett antal år fick det våldsamma inslag och då hjälper inget annat än att gå.
För mig handlar allt om insikten att det här är för farlig materia för just mig. Jag har inte supit bort relationer jag har inte sjukskrivit mig pga bakis (jag vet, jag är expert på allt jag ”inte” har gjort i mitt missbruk). Men jag har; varit bakis otaliga, oräkneliga gånger påväg till jobbet och försökt räkna tillbaka när jag hade mer än en vit dag på raken. Har glömt vad barnen sagt eller mannen berättat. Missat handlingen på alla serier, druckit mest och fyllt på i smyg. Oroat mig för att vin inte ska räcka (eller finnas!) blivit för full på familjemiddag och kräkts (i smyg).
Dessa saker sammanfaller med min ålder, 53 vid tillnyktrandet. Jag insåg att jag skulle kunna sluta hur som helst. Pensionen, en skilsmässa, ett barn som mår dåligt, för mig handlade mitt allvarsssmtal med mig själv så mycket om att vara stark i livet. Rustad, grundad.
Sen- eller förresten- nu saknar jag inte berusning men det är för att jag inte grottar i de tankarna längre. Jag går förbi. Tänk kille eller någon man var väldigt kär i på högstadiet och man till sist fattade att han aldrig skulle- ringa tillbaka. Då gick man genom korridoren med blicken fäst vid utgången och så småningom gick det över.
Vilket låååångt inlägg som egentligen handlade om varför berusningen är så lockande. Berusningen är ju att den där killen möter ens blick och ringer tillbaks och vill bli ihop och ångrar sig. Det är ju för mig numera en fantasi som hör ihop mer med min ungdom men inte med den jag är idag. Jag är mer nyfiken på annat, min ungdomskärlek önskar jag inte mig tillbaka till. Livet har för mig blivit både mer spännande/ och lugnare- utan alkoholen.
🌱

Några veckor senare. Jag fastnade lite i att hänga här, och behövde pausa. Har haft det ganska skärmfritt, vilket även gör det lättare att få ungarna att lägga ner telefonen. Och ger mig tid att vara mer närvarande, både med mig själv och dem.

Det har gått tillräckligt bra med alkoholen. Utan alkoholen. Det känns så gott som självklart att inte dricka ensam. Vid ett tillfälle (inför en middag hos mig) fanns det en massa vin hemma, och jag kom förstås på att det skulle vara härligt att läsa en bok med ”ett” glas i den varma sommarkvällen. Och det kan jag ju verkligen inte. Jaja, det ångrade jag bittert dagen efter, och redan medan det pågick. Så dricka ensam får gå bort helt, liksom att ha vin hemma.

Har druckit som vanligt socialt, utan att räkna. Det har oftast varit blandade skaror som umgåtts, med barn och bilkörare, vilket hållit nere intaget. Och jag har slutat vara den som driver på (nästan).

Kanske kan det fungera, det här. Sonen har föreslagit att jag skulle köpa vin nån fredag, i samband med att vi handlade chips och läsk till dem. Han vill väl bara att jag också ska få ”fredagsfeeling”, eller så var det ett litet test. ”Vet du”, sa jag, ”jag har kommit på att det känns lite onödigt att dricka vin så fort jag är ledig”. Han såg glad ut, och sedan dess har vi inte kommenterat det.

Jag har berättat för flera vänner att jag slutat dricka ensam. De hade nog inte fattat (hur de nu skulle ha gjort det) att det varit ett problem, men har lett till bra diskussioner om oro inför framtiden och vad vi gör av våra liv.

Jag känner mig rätt lugn och fräsch. På kvällen innan jag går och lägger mig händer det att jag stannar till vid spegeln och tittar mig i ögonen och gratulerar mig själv till hur bra det går. Stolt och ärlig.

@Renova låter som att det går bra för dig ⭐ Härligt!
Jag ska också försöka hitta min balans men har inte tagit det där första glas vinet ännu ... Har nollat över tre månader nu. Är sjukt stolt! Trodde aldrig det skulle gå. Har iof "fuskat" och ätit Antabus mesta delen av tiden. Min räddning men nu är jag lugn och har inte sug efter a.
Bästa är ju att vakna fräsch och äta en god frukost 🥖🍪🫖
Ha en fin fortsatt fin söndag ☀️🌺

Hej! Vad skönt att du hittat en modell som fungerar! Jag gillar det du sa till sonen, att man inte behöver vin för att få fredags-feeling. Det känner jag är viktigt i relationen till mina barn, att visa att man kan njuta och fira utan alkohol.

Tack för pepp, Maja71, Lavendelblomma, Kennie och Se Klart! 🌸

Det är så mycket jag inte har fattat. Att känslan efter ett glas vin är tillräcklig i sig, att den står på egna ben. Tidigare har ett glas vin varit starten på något, eller vetskapen om en brist - ”bara” ett glas.

Hemkommen från all-inklusiveresa till medelhavsö med en annan familj. Med ett glas vin då och då, trots gratis vin flödande ur alla kranar, och servitörer som kommer och vill fylla på. Och ett glas har inte blivit fyra - istället kortspel med barnen i ljumma sammetsnatten, nattbad och njutbar frukostbuffé, jag har tagit initiativ till förmiddagsutflykter innan det har blivit för varmt. Inte bakissovit i solstol. Kört bil på krångliga små vägar.

Jag har fått en del uppenbarelser den här sommaren, på ett helt annat sätt än jag tänkt. I början var jag så rädd att det skulle vara tomt och tråkigt utan vin. Så dumt. Så sent i livet jag insett detta. Så nöjd jag är ändå med hur det blivit.

@Renova wow, grymt bra 🏆Intressant det du skriver om att första glaset är starten på något! Så sant. Den ska jag ta med mig och ändra mitt mind set.

Tack 🙏

Tack Se Klart! Jag hoppas att det är början på en balans, åtminstone!

Maja71 - det är så fascinerande med ens mind set! Jag läste precis vad Se Klart skrev i en annan tråd om att det händer när det är dags (min tolkning, fint inlägg, Se Klart), och kan verkligen se hur det stämmer på mig. Jag har funderat så mycket i sommar, och kommer aldrig att kunna ”otänka ” det, och svär ibland över att jag inte har gjort det här tidigare. Men så tänker jag också att det var nu det var dags - tillräcklig blandning av skav och vilja. Och då kom mind setet. Inte av sig själv direkt, men tankarna har tagit det utrymme de behövde.

@Renova Någon liknade det vid att du har fått ett trolleritrick förklarat i detalj för dig. När du har fattat kan du inte ”ofatta” igen. Just det tricket ser du i detalj hur det genomförs.

Kram 🐘

@Se klart, det går bra! Eller okej! Eller - tillräckligt bra. Något snedtramp någon gång, men som mer lett till beslutsamhet än ångest, om du förstår?
Min strävan har såklart handlat om alkoholkonsumtion, men kanske ännu mer om att vara stolt och rakryggad, och att kunna stå för vem jag är. Inför mig själv, mest. Och jag tror att jag har hittat rätt - jag har det där lugnet i mig nu på ett annat sätt.
Dricker ibland, socialt, och det är mindre laddat nu. Kommer nog inte att kunna ha alkohol hemma på länge. Någonsin? Men det är väl ett litet pris att betala i sammanhanget!
Kanske hade det varit ”lättare” att sluta helt, men jag njuter av att det här funkar. Och eftersom jag har lite kontrollissues försöker jag hålla mig så långt jag kan från det svartvita.
Men vad jag ser mycket nu! Man blir ju lite av en spanare på andras drickande. Och det jag är mest stolt över är nog att jag har pratat med ganska många om att jag inte vill ha vin hemma, att jag inte kan hejda mig. Det tycker de är konstigt - det stämmer inte alls med vem de ser mig som, men vi lär känna varandra lite till.
Fantastisk resa. Inte enkel, och inte färdig, men otroligt värdefull.
Jag tittar in här och läser då och då, men har haft svårt att hitta en plats där jag känner att jag kan ge något tillbaks. Jag är ju inte måttlig, direkt, och förstår att mitt sätt inte passar de flesta. Därav låg aktivitet!
Tack för att du tittar till mig! 🌸