är mitt mål och namnet på min tråd. Inte sluta helt. Idag orkar jag inte med ångesten, känslorna av skam och skuld, alla negativa , destruktiva tankar som förgör mig när jag druckit för mycket,(som igår.) För det gör jag. För ofta. Måste till en förändring Jag kan inte fortsätta så här. Vad är det för liv att leva. Trycka ner och förminska mig själv, få mig att känna mig värdelös, ett ingenting. Självklart är jag också orolig för min hälsa, jag vet vad alkoholen gör med min kropp mitt psyke, min själ. Ändå fortsätter jag.
Helst dricker jag hemma där jag får vara ifred med min vinflaska men självklart också på fester och i andra sociala sammanhang.
Ju mer och oftare jag dricker desto sämre mår jag och behöver dricka igen för att för att stilla ångesten och oron. En ond cirkel.
Mitt första steg blir att inte vardags-slentriandricka. Inte dricka ensam hemma.Förresten behöver jag faktiskt inte dricka bara för att det blir fredag, lördag (och så en skvätt på söndag om det finns nåt kvar) heller. Det är alkoholister som måste dricka jämt. Inte jag. Men om jag inte gör något åt det här nu så är jag nog snart det.
Vet att det blir svårt och jag kommer att må skit och vara sur och förbannad men också att dagar av välbefinnande och lyckorus dyker upp däremellan. Att jag kommer att känna mig stolt och glad över min prestation. Att jag växer som människa i mina egna och andras ögon.
Hitta tillbaka till mitt riktiga jag som finns härinne någonstans men som gick vilse och valde fel väg i hopp om att finna någon slags ro. När stress och utbrändhet fick mig på fall. Så det här har pågått i många år. Upp och ner.
Vet också att jag visst kan vara utan vin i veckor. Och må bra, vara glad. Måste bara bestämma mig. Och stålsätta mig när en viss figur dyker upp och börjar tjata och locka i mitt huvud. Vara beredd att ta fajten, visa att det är jag som bestämmer, har makten över mitt liv.
Ingen annan.
Så det här är första dagen på resten av mitt liv som jag vill ska levas med ett sunt förhållande till alkohol. Så här i början ska jag sträva efter att vara helt vit. Inga inplanerade fester, dessutom kan jag tacka nej. Tar dock en dag i taget, vecka efter vecka. Det går. Och kanske är det då bra att skriva ner vad som händer tänker jag.
Både fysiskt och psykiskt.
Idag en envis huvudvärk som inte vill släppa, jag vägrar alvedon, får skylla mig själv. Dricker vatten.
Ta tag i det arbete som behövde göras och låtsas som gårdagen inte funnits , gömma mig bakom en mask, låtsas glad och positiv, så att ingen skulle se hur jag egentligen mådde.
Kanske genomskådade de mig, jag vet inte.
Vill ju kräkas på mig själv.
Men nu nöjd med det beslut jag tagit. Äntligen. Igen.

Sovit som en stock, vaknar utsövd. Ingen sur eftersmak i munnen, inga skenande hårt bultande hjärtslag eller dunkande huvud. Skönt.
Men vartefter timmarna går börjar tankarna mala, skammen sitter som en klump i magen. Jag lbläddrar igenom morgontidningen, löser lite korsord men det går trögt känner bara hur klumpen i magen växer, tar all min uppmärksamhet.
Tar en dusch, lagar frukost, en omelett jag hyvlar lite ost över som får smälta ned, en näve små goda egenodlade tomter, några basilikablad. Så gott. Försöker njuta men jag är inte där, slevar i mig med tankar och känslor riktade åt ett annat håll.

Hej,
Vill bara säga att det blir bättre med tiden. För mig tog det ungefär en månad innan jag började bli "bekväm" med livet utan alkohol. Har varit vit i 100 dagar, igår testade jag mig själv. Gick sådär, en flaska vin, blev inte full men idag har jag fått lida. Det var absolut inte värt det!
Håll i håll ut 💝

@Orosmoln Tack för att du tog dig tid att titta in och lämna en kommentar. Gör mig glad 🧡
@Maja71 Tack till dig också. 🧡 Så fint att någon orkar bry sig.
Jag hade ju planerat att inte dricka alls i början av den här förändringsresan, hade inget vin hemma igår, då jag med fruktansvärd ångest bestämde mig för att nu får det vara nog, Jag vill inte, orkar inte mer. Vad händer idag? Min man har varit och handlat och då också köpt en flaska vin till mig. (tur att det bara var en) Jag kunde så klart inte låta bli att dricka, dock inte hela för jag "tvingade" honom att ta ett par glas. Det får bara inte finnas vin här hemma om jag ska klara detta. Nu vet han det.
Så dumt, så onödigt. Känns inte alls bra.
Dagen för övrigt, innan vinet dök upp, var ändå ok. Efter en lite jobbig morgon tog jag en promenad i regnet, in i skogen och sen vidare för att träffa några vänner som jag startat upp ett projekt med tidigare i år. Vi jobbade några timmar och jag kunde fokusera på arbetet utan att bli distraherad av allt det som pågår inom mig nu. Det var så bra, så skönt.
Men hemma igen och med vinflaskan framför ögonen blev det som det blev. Jag kände mig besegrad innan jag ens påbörjat kampen. Jag brydde mig inte.
Imorgon är en ny dag och jag ska se till att inget vin letar sig in i mitt hus den närmsta tiden. Då ska det gå.
100 dagar låter som en evighet, Maja, dem ska du vara stolt över. Den där onödiga vinflaskan kan du sätta inom parantes, men, jag vet ju inte vad du har för plan, ( ska läsa din tråd senare )
det är kanske så att det är svårare att dricka måttligt ( min plan) än att inte dricka alls?
Jag vet ju iofs efter ett antal längre uppehåll , men aldrig så lång tid som 100 dagar, att det brukar bli mer och oftare när man testat igen, för att man tror att man har kontroll.
Jag vet det, ändå vill jag inte säga: aldrig mer.
Så jag säger samma till dig som du sa till mig, Maja. Håll i Håll ut! Jag tror att du kan 🤗

@Gaia tack för att du delar med dig ❤ Jag ska kort berätta min bakgrund. Har under flera år ökat på alkoholintaget. Började med att det var ett enkelt sätt att koppla av. Bästa medicinen! Jag har haft rätt jobbiga perioder efter min separation för 8 år sedan. I våras fick jag nog. Har ett fantastiskt liv och har inga "anledningar" att dricka som jag gjorde. Har försökt minska intaget vid ett otal tillfällen. Der har tvärt om blivit värre. Så en söndag i april googlade jag runt. Hittade e-stöd, perfekt, där kan jag vara hyfsat anonym. Anmälde mig, där och då fick jag en rivstart. Samtal med läkare som terapeut. Förslag att även kontakta beroendecentrum. Skitläskigt! MEN det bästa jag har gjort. Var där för första gången sista fredagen i april. Innan jag hann tänka fick jag min första Antabus. Har ätit dem i tre månader + terapi och stödsamtal. Skammen jag kände i början var ett minne blott. Så mitt råd är ta hjälp av de som kan 💝
Hör gärna av dig om du har frågor, svarar gärna på dem.
🤗❤

Tillägg: jag mår så fantastiskt bra nu. Sover som en prinsessa, har sådan livslust! Bokar in roliga aktiviteter. Kan skjutsa ungarnas vilken tid som helst på dygnet. Kommer ihåg allt jag gör. Har sökt nytt jobb. Listan kan göras lång 😊

@Maja71 Tack! 🌼
Har ju förstått att jag behöver hjälp för att ta mig ur det här. Men inte vågat ta det steget. Rädd för avslöjandet.
Nu har jag i alla fall anmält mig till självhjälpsprogrammet här. Efter att ha svarit på frågorna om min alkoholkonsumtion är jag ju just det, avslöjad. Läskigt. Men anonym.
Jag börjar här så får vi se vart det leder.

Efter att ärligt besvarat frågorna i programmet rekommenderas jag att helt enkelt inte dricka alls på 90 dagar. Hm....
Jag måste försöka, göra så gott jag kan och känner mig faktiskt peppad att ta tag i det på allvar den här gången. Har jobbat med frågorna i första delen, tyckte först att det verkade svårt men jag har ju svaren, behöver vara ärlig mot mig själv, inte gömma eller förneka, fram med dem i ljuset bara, hur jobbigt det än känns och skriv ner dem.
Har ett megastort arbete framför mig. Våndas lite men är också nyfiken på vart det leder

@Emmy123 Härligt ! Vad trevligt att få sällskap. Då gör vi vårt bästa, eller hur ? 😀

@FinaLisa 🧡 Tack för att du hejar på oss. Det behöver vi

Har en bra dag idag. Känner mig beslutsam och stark. Allt känns lättare, som om en börda har lyfts från mina axlar. Ett lugn sprider sig inom mig. Finns inget som stör mig just nu, jag bara är. Tar ledigt från tankar på alkohol idag och kan redan nu skriva dit en nolla i kalendern.
"F-n va' nice" som min ena son brukade säga 😁

Hej Gaia!
Vilken skön känsla! Du verkar vara bestämd att du vill ha en förändring. Själv höll jag i våras upp i 90 dagar och nu i efterhand kan jag säga att det på sätt och vis var lättare än den väg jag försöker köra nu = måttlighet.
På grund av att jag är en duktig skådespelare och smygare, har jag dolt mitt beroende för min familj. De vet att jag gillar vin men har inte en aning om vilka inre strider jag utkämpar .
Därför har jag inte lyckats påverka min familj heller till att inte ha alkohol hemma. Här flödar det och finns alltid i mängder av alla sorter. Familjen och alla gäster erbjuds i alla sammanhang en öl ett glas vin , drink eller en whiskey, som en normal sak från min man, utan att någon någonsin blir synbart påverkad. Jag kan ju förstå dem att de tycker det är trevligt för de har ju inga problem.
Det är bara jag som längtar efter det där lugnet och självförtroendet som gör att jag blir trevligare och orkar. Jag är den som fyller glaset fullt i kylskåpet, dricker halva och fyller på igen innan jag går ut till mina gäster.
Efter mina 90 dagar har jag dragit ner lite grann. Någon gång har det blivit för mycket men jag har sällan vaknat bakfull och varit orolig för att köra ( som var vanligt förut)
Jag känner att jag kommer nog ta ett uppehåll i höst igen för jag är lite för kär i A för mitt eget bästa. Jag ag hejar på dig och Emmy123.
Det skall bli spännande att följa er 🤗🌸💕🌸

Välkommen @gaia och @emmy123 så fint att läsa era inlägg, hejar massor på er och får känslan av att ni redan nu förstår vad det handlar om, ett megastort jobb krävs, väldigt få problemdrickare ställer ifrån sig glaset och så är det bra så… MEN den stora fördelen är att det går fint att ta det en dag i taget, och den största fördelen för att inte säga lyckan- är att återta sitt liv.
Heja er! 😻

God morgon! Ja, vi gör vårt bästa men hualigen va dåligt man mår när man återigen lovat sig själv att INTE dricka något under dagen och ändå sitter man där med ett glas vin/en öl när kvällen infinner sig..

Jag har varit medlem här i 6 ½ år!! Fattar ni?! Och jag jobbar fortfarande med mitt missbruk.. Och ju fler gånger man lovar sig själv att ta tag i detta, ju längre ner faller man när man sviker sig själv.. I natt låg jag återigen sömnlös och ältade detta.. Att det ska vara så jäkla svårt att inte ta det där första glaset!! Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att ta tag i detta, ta hjälp, läsa böcker om ämnet osv och ändå har jag druckit mer än vanligt denna sommar.. :( Det känns så hopplöst ibland! Nätterna och mornarna är värst, då man vaknar upp och tänker "åh, nej, jag som lovade mig själv att inte dricka och ändå gjorde jag det".. Dagarna går bättre!

Jag jobbar vidare dock, jag ger inte upp, jag vet hur himla bra man kan må utan det där jäkla giftet <3

Kram på er!

Vaknar före fem. Loggar in i programmet och förtydligar vissa svar. Under natten har min hjärna tydligen jobbat med dessa frågor och påminnt mig om vissa saker. Skriver ner innan jag glömmer igen.

@Majaela vem har inte skådespelat! Obehagskänslor i magen nu när jag tänker på hur man håller nej, hållit på. Smyga, gömma, ljuga.
Mina barn är vuxna sedan länge, med egna familjer, så de har ju inte sett mina vardagar och mitt krig med vinflaskorna. Men säkert anat att inte allt varit så okej som jag låtit påskina klart att det hörs, vid ett telefonsamtal att jag dragit i mig en flaska vin, även om jag inte tror det just då.
För några år sen då jag började oroa mig för att en av dem drack lite för mycket lite för ofta tog jag upp det. Jag visste ju då att mitt eget drickande började bli ett problem och med min fars och andra släktingars alkoholproblem, även på min mans sida och hos honom själv så ville jag klargöra risken för att bli beroende. Hen tyckte att jag överdrev såklart, hade allt under kontroll. Och jag själv var ju ingen bra förebild. Sant.

Glömsk förrvirrad och okoncentrerad har jag varit länge men det har blivit värre sista tiden tycker jag.
Symtom som skrämmer mig och påminner om de gånger jag gått in i vägen och verkligen inte hade koll på läget. Tror ju att mycket beror på att jag druckit för mycket under en längre tid. Kan ju bara hoppas att det inte är permanenta skador.
Så utan att tveka fortsätter jag idag på min nyktra väg.

@Se klart 🌼 Tack för att du tittar in och hejar på oss, vi behöver det och
@Emmy123 🌼 fint att du är här nu.
Var så virrig och uppstressad igår av nån anledning att jag missade era inlägg.
Just att svika sig själv gång på gång är fruktansvärt tärande. Därför ser jag till att inte ha vin hemma, och i möjligaste mån inget annat heller men kan ju inte hindra min man att köpa hem det han vill ha av öl och whisky vilket jag såklart också häller i mig, men vinet är liksom mitt. Vi har dock aldrig några större lager ( eftersom vi alltid dricker tills det är slut) Jag hoppas att han stöttar mig nu och inte frestar mig för ofta. Jag skriver häller i mig, inte dricker, för det är det jag gör. Det ska gå fort att nå berusningen.
Nu vill jag inte. Om jag tittar på mig själv utifrån, ser mig själv med andras ögon är jag en person jag inte vill vara och jag skäms, inför mig själv och alla andra som finns runt omkring mig, allra mest mina barn. Och det gör ont så fruktansvärt ont i själen. Jag orkar inte ha så ont längre.
Nu ska jag, Vi @Emmy123 , ta tillbaka våra liv!

Klokt att ni tar följe med varandra @Gaia och @Emmy123 🙏🏻 Det är så skönt att växeldra med någon. När den ena är stark är den andre svag och vice versa.

Keep up the good work!

Kram 🐘

Tack, Gaia, och ni andra för att ni bryr er, det betyder faktiskt mycket!

Visst är det tärande för själen, fy va jobbigt det är! Ibland är jag väldigt nära att tappa fotfästet men på nåt sätt försöker jag att inte slå för hårt på mig själv, försöker intala mig själv att ta nya tag, att det faktiskt är en sjukdom, och hittills har det hjälpt..

Jag har också en man som dricker, lite för mycket i mina ögon, men hanterar alkoholen på ett annat sätt än vad jag gör! Har i princip aldrig sett honom riktigt onykter under alla år, medan jag gör som du, Gaia, häller i mig! Fort ska det gå. Jag smyger även med flaskor och vinglas.. :(

Jag har lärt mig att det gäller att inte ta det första glaset! Men är man lättpåverkad som jag är ofta är, och någon frågar mig om jag inte ska ha något i glaset så är det lätt att höra sig själv säga "Ja, gärna".. Trots att man vaknade på morgonen och lovade sig själv att INTE dricka den dagen..

MEN, jag ger inte upp! Just idag mår jag faktiskt bra och är väldigt beslutsam vad gäller detta med alkohol! :) Nu kör vi!

Hej! Jag hakar på er :-)! Var helt alkoholfri juni fram till 9 juli och mådde awesome! Sedan dess har jag varit helt alkoholfri totalt typ fyra dagar… Inte lika awesome :-(. Är stensäker varje morgon att ”nej nu jäklar gör jag nåt annat i afton!” Men, precis som ni beskriver, hör man sig själv säga ”ja!” så fort det vankas bubbel, vin eller öl… Har varit sjuuukt less på mig själv och alkohol i ett antal år nu. Mår alltid bäst av att vara helt alkoholfri, men det struntar jag tydligen återkommande i. Har inte eg problemet att jag inte kan/vill sluta när jag väl börjat, men tål onödigt mycket och känner igen det här med att snabbsvepa/hälla i sig vin… Och avskyr att vakna och uppleva konsekvenserna av det. Men imorgon SKA jag vakna och njuta av kaffet och min inre glädje (som jag nästan alltid har när jag inte dricker)! ☀️

@Majaela hög igenkänning på den! Som tur (eller otur) har jag ingen partner. Har druckit två gånger efter mina nyktra 100 dagar. Att det ska vara så svårt att ta ETT eller TVÅ glas ... Det blev en dryg flaska vin ,(under många timmar) vid båda tillfällena. Har mått pyton dagen efter. Känns verkligen att kroppen blivit avgiftad.

Nu ska jag ta två nyktra veckor till att börja med. Funderar även på att vara helvit oktober- december.

För det där med måttlighet funkar ju sisådär...