Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Semestern närmar sig sitt slut. Ledig imorgon också. Denna semesteromgången har varit annorlunda mot förra i juni. Då startade jag jobbet igen med fyllda batterier. Nu, inte lika fyllda. Det är nog fler orsaker till det. Dels detta med upptäckten att maken smygdricker. Känns fortfarande tufft rent mentalt, men nu är det ca en månad sedan jag upptäckte det, så jag får försöka acceptera det som jag skrev tidigare.

Jag har inte riktigt tillåtit mig att vila. Varit uppe tidigt för meditation, andning o yoga varje dag hela semestern. Mycket för att kunna ha hela dagen kvar till annat. Den senaste veckan har jag känt mig ganska utmattad faktiskt. Fått tankar om "hur ska jag orka jobba". Förr har jag också känt så, men då har jag ju druckit vin varje kväll.
Också känt stress över yogajobb som kommer komma ganska snart. Har liksom inte orkat ta tag i det.

Har läst i flera olika trådar här på Vidare livet hur man resonerar kring ett hållbart liv. Jag behöver nog också titta närmare på det. Jag lever på i ett för högt tempo. Tar på mig för mycket, svårt att fatta att jag borde säga nej, att jag inte kommer orka. När jag drack, tänkte jag ofta att "jag måste sluta dricka, jag kommer inte orka alla bollarna annars". Nu har jag varit nykter i 8 mån snart...och orkar fortfarande inte. Det var inte bara alkoholens fel, det ÄR för mycket för mig.
Det känns jättetufft att behöva prioritera bort det jag eg mår så bra av, dvs yogabitar. Vill ha hela yogakakan... Hade velat prioritera bort brödjobbet mer, men jag måste ju försörja mig. Det går mer eller mindre bara jämnt upp varje månad. Ska fundera vidare. Det går säkert att leva billigare.
Tacksam iaf att alkohol inte finns på kartan för mig längre.

@Sattva Du har börjat fundera på det, låt skallen processa lite på egen hand så låter den dig veta när det finns en lösning. När vi inte dricker jobbar vår hjärna med oss, istället för att sövas och förgiftas. Det undermedvetna är magiska grejer!

Kram 🐘

Hej Sattva,
Tråkigt att läsa att du inte är lika utvilad men jag tycker du formulerar väldigt bra det som många kommer till insikt kring. Det är kanske inte så ”kul” att upptäcka men det är verkligheten, har varit för mig åtminstone. Och något som liksom måste hanteras och framförallt prioriteras.
Går säkert att bli nykter på många sätt, men jag tror ändå att om man går på djupet och försöker förstå var drivkraften att komma bort, slippa, försvinna en stund- från sig själv och stressig vardag. Så är chanserna att leva ett bra liv, bättre.
Jag tänker direkt på hur du beskriver att du ska hinna med din yoga för att vara ”klar för dagen”. Men yogan är ju ditt bästa, en förutsättning för att du ska må bra? Det är liksom något annat som får maka på sig, prioriteras ned?
Nästan som om ditt viktigaste inte ska ”märkas”? Mina vilostunder, kvällar och ibland eftermiddagar, förbryllar mig ännu. Men det är så det är. Uppenbarligen tar mitt arbete/umgänge/koncentration MER energi än jag har förstått.
Så jag får greja, skruva, fila på mitt liv. Det viktigaste är att alkoholen inte finns med som en spelare. Utvisad.
Laget är jag. Varken mer eller mindre.
Tänker att det gäller för dig med. Kram.

Tack AH och Se klart!
Oooh, Se klart, där tror jag du gav mig en nyckel! Ja varför yogar jag när alla andra sover, när jag är ledig, och eg också behöver sova, så att mitt yogande inte ska ta från vår gemensamma tid? Det DÄR måste jag reda vidare i! Känns som om det har större betydelse än bara något praktiskt.
De tidiga mornarna på vardagarna handlar mycket om pragmatik. Hinna före jobbet. Börjar jobba tidigt. Förskjuta arbetsdagen kanske? Gå ner i tid, börja senare? Ska räkna ordentligt på det. Yogar helst inte efter jobbet då det blir bäst för min kropp o knopp så. Undervisar däremot yoga kvällstid, men det påverkar inte nervsystemet lika mycket.

Yogan började som en hobby, typ 1-2 ggr i veckan. Fysisk aktivitet typ. Min exmake accepterade aldrig yogan. Nu i efterhand fattar jag att det nog inte var yogan, det var att han fick mindre tid till sitt, barnen var ju små då o kunde inte vara ensamma.
Efter skilsmässan blev yogan en lifesaver och började få mer o mer plats i mitt liv. Hade ju inga barn varannan vecka o kunde verkligen låta yogan få blomma ut.
Min nuvarande make vet hur stor betydelse yogan har o har ALDRIG hindrat den, nekat mig den eller förlöjligat den. Barnen är stora. Det finns eg ingen anledning att jag inte låter den få ta sin fulla plats. Tack Se klart för den ögonöppnaren. Nu ska jag följa AHs råd att låta hjärnan få suga på allt detta lite grann.
Kram🥰

@Sattva skrev:"Det finns eg ingen anledning att jag inte låter den få ta sin fulla plats" Just precis, att göra det man tycker är kul och mår bra av borde ju vara en självklarhet.🤗 För mig är mitt jobb främst en källa till inkomst. Det viktigaste är att jag trivs på jobbet, och det gör jag genom att se till aldrig må dåligt pga jobbet. Såg att du hade varit ute på sjön i helgen, härligt!😍

Kram

Första jobbveckan efter semestern är i full gång. Det är helt ok, men håller med Torn och Soffi (och säkert flera andra) om att jag hellre hade haft mer tid till "roliga" saker😎
Jag vänder o vrider, skruvar o ändrar för att få till det bästa av min vardag. Prioriterar sömn så mycket jag kan utan att göra alltför mycket avkall på yogan. Kör just nu på att det är bättre att få till "good enough" både gällande yoga och umgänge med maken än att pressa sömnen/sova för lite. Utan tillräckligt med sömn mår man verkligen inte bra!
Hinner mest bara läsa härinne. Tacksam över min nykterhet!!

@Sattva Jag har en väldigt ”cool” inställning till mitt jobb. Jag gör vad jag ska göra, men har inget behov av att försöka visa mig duktig eller ”glänsa”. Blir aldrig uppstressad eller utarbetad. Tänker aldrig på jobbet på min fritid osv. Jag är nöjd med lönen. Och sömnen är ju viktig som sagt, det finns inte en chans att jag skulle riskera att sova dåligt genom att ligga och oroa mig för något som har med mitt jobb att göra.😀

Förresten, ska jobba nu i helgen sedan är jag ledig i två veckor!😍 En bonus jag fick av företaget för att jag ställde upp och jobbade en vecka under den ordinarie semestern. + att jag fick en extra engångssumma på 15000 kr.

Som sagt, jag är nöjd och trivs med mitt jobb.😊 Kram

@Torn Härlig inställning till jobbet Torn, och vilken bra arbetsgivare som ger extra för att man täcker upp!! Ha ha, skulle aldrig ske från min offentliga sektor..

Just nu känner jag att handledning skulle vara bra. Har just haft en patient som är djupt deprimerad efter en stroke för snart ett år sedan. Hen vill på allvar inte leva. Säger sig vilja ta sitt liv bara hen hittar en möjlighet. Vi har ju rutiner för hur detta ska hanteras vidare, men önskar det fanns strukturer kring hur jag som behandlare ska hantera det. Blev svårt helt enkelt. Slutade inte så bra rent samtalsmässigt, pat kan ju inte se någon ljusning o tycker jag är dum i huvudet. Vi ses regelbundet flera ggr i veckan. Det är en jättesvår patientgrupp med så mycket sorg, ångest, hopplöshet etc etc. Tack att jag är nykter och slipper tampas med mig själv samtidigt....

@Sattva Det låter som en väldigt svår och jobbig arbetsuppgift. ❤️ Jag har tyvärr inga råd att komma med eftersom jag bara har jobbat med maskiner i hela mitt liv. Det är nog därför jag kan ha den inställningen till mitt jobb som jag har. Det är inga mänskliga liv som står på spel. Jag tycker att alla som jobbar inom vård och omsorg ska ha mycket mycket högre löner och bättre arbetsvillkor! Men som sagt, tur att du är nykter numera, och därmed mycket mer chill.😍 Ha en bra helg nu! Kram

@Torn Tack Torn! Inlägget igår var skrivet mest som en ventil, jag förstår att det inte går att ge råd. Kände mig ensam i situationen, och hade ingen kollega att bolla med. Behövde ventilera lite. Men ja, vissa situationer är jättetuffa på jobbet och det finns inget skyddsnät för oss behandlare utom att prata med varandra. Man går o bär vissa personer med sig, särskilt dem man skapar en relation till.
Men nu är det lördag o jag har haft en skön o avkopplande förmiddag. Nu ska jag sätta mig o planera inför höstens alla yogauppdrag. Sedan blir det en tur i skogen med hundarna.
Tacksam att jag är frisk och nykter. Livet är verkligen en gåva😍

@Sattva Jag känner mig ju väldigt stabil psykologiskt och tycker att motgångar rent allmänt är lätta att hantera nuförtiden. Men just det du beskriver skulle jag ha haft väldigt tufft med om jag hade ditt jobb och hamnade i den situation, så jag förstår ditt behov av att ventilera dig och det är väl en bra sak med forumet. Vi alla har väl våra specifika saker i våra liv som inte så många andra som inte sysslar med samma saker egentligen vet hur det är, men man kan ändå känna empati för.

Jag hoppas att du får en trevlig helg!

@Sattva skrev:"Det är en jättesvår patientgrupp med så mycket sorg, ångest, hopplöshet etc etc. "
Ni som arbetar med den här patientgruppen måste vara ohyggligt starka. Ni skulle få allt stöd och tid i världen för avkoppling och stöd för att orka. Jag vet inte om det är psykiatrin du arbetar med, men i min kommun är psykiatrin nästan obefintlig. Det finns bara ” spring” psykiatriker (Olika varje gång )
Jag förstår att du är evigt tacksam över att du har tagit dig ur alkoholen. Då mår du själv mycket bättre iallafall ❤️
Kram 💕sländan

Det är så svårt faktiskt att låta bli att kolla makens "gömma". Jag har dessutom hittat två till. Jo, jag letade. Kunde inte låta bli, även om jag vet med förnuftet att det inte gagnar någonting. Han kommer inte sluta med sitt drickande. Blir inte ens ledsen eller besviken längre. Han har inte svikit mig, han har ju inte lovat något kring detta. Och jag vet ju vad som driver honom. Mina känslor är mest att jag tycker det är tragiskt. I fredags kollade vi film till midnatt, sedan lade jag mig. Ändå lyckades han dricka typ en flaska (vin) efter det. Samma sak inatt. Han bara måste dricka sitt vin helt enkelt. Tvångsmmässigt i mina ögon...Jag är orolig vad detta gör med hans hälsa på sikt. Han är lite äldre än jag så åldersskillnaden byggs ju på ytterligare på nåt sätt.
Känner inte att det är någon ide att prata med honom, iaf inte förrän någon konkret konsekvens sker. Det gör det kanske aldrig. Tänker på min mamma, som hela sitt liv druckit för mycket. Hon dricker ensam, hemma, vin. Hennes kropp börjar ta slut, men det är ju även åldern. Men hon har aldrig liksom råkat ut för något, skött sitt jobb etc. Så visst, det går ju att leva hela sitt liv som högfunktionell alkoholist. Jag gjorde ju det. Skillnaden är väl att jag tyckte jag hade ett problem, och såg att det bara gick utför, ffa mentalt. Har man inte de insikterna har man ju inget incitament att sluta heller.

Jag tror också att det måste hända något konkret innan du konfronterar din man ordentligt. Tyvärr är det nog bara en tidsfråga, missbruket är ju progressivt.

Gränserna för vad som är okej flyttas också efterhand. Min alkoholiserade ex-sambo okejade en hel massa saker som inte alls kändes okej för mig. Att man lugnt kunde bli asplakat och både ragla och sluddra på hemmaplan om ingen utifrån såg det tex. Det var INTE okej för mig, vilket jag också sa åt honom.

Så bevaka dina egna gränser för vad som är okej är nog mitt råd. Allt blir som det blir och går som det går. Vi kan bara åka med - och se till att vi förhåller oss på bästa sätt till omvärlden, samtidigt som vi noga bevakar våra egna gränser för vad som är okej och önskvärt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Håller med AH, är helt med dig på att det gäller att vara vaksam på normalisering och mina egna gränser. Än så länge hade jag faktiskt inte fortfarande vetat om jag inte redan visste, så att säga. Men ja, det är progressivt.
Så innerligt, innerligt tacksam att jag vaknade i tid och fann styrkan att sluta med alkoholen. Jag vet att inte alla känner som jag, men för mig är alkohol inget alternativ nånsin igen. Finns inget gott med den alls.