är mitt mål och namnet på min tråd. Inte sluta helt. Idag orkar jag inte med ångesten, känslorna av skam och skuld, alla negativa , destruktiva tankar som förgör mig när jag druckit för mycket,(som igår.) För det gör jag. För ofta. Måste till en förändring Jag kan inte fortsätta så här. Vad är det för liv att leva. Trycka ner och förminska mig själv, få mig att känna mig värdelös, ett ingenting. Självklart är jag också orolig för min hälsa, jag vet vad alkoholen gör med min kropp mitt psyke, min själ. Ändå fortsätter jag.
Helst dricker jag hemma där jag får vara ifred med min vinflaska men självklart också på fester och i andra sociala sammanhang.
Ju mer och oftare jag dricker desto sämre mår jag och behöver dricka igen för att för att stilla ångesten och oron. En ond cirkel.
Mitt första steg blir att inte vardags-slentriandricka. Inte dricka ensam hemma.Förresten behöver jag faktiskt inte dricka bara för att det blir fredag, lördag (och så en skvätt på söndag om det finns nåt kvar) heller. Det är alkoholister som måste dricka jämt. Inte jag. Men om jag inte gör något åt det här nu så är jag nog snart det.
Vet att det blir svårt och jag kommer att må skit och vara sur och förbannad men också att dagar av välbefinnande och lyckorus dyker upp däremellan. Att jag kommer att känna mig stolt och glad över min prestation. Att jag växer som människa i mina egna och andras ögon.
Hitta tillbaka till mitt riktiga jag som finns härinne någonstans men som gick vilse och valde fel väg i hopp om att finna någon slags ro. När stress och utbrändhet fick mig på fall. Så det här har pågått i många år. Upp och ner.
Vet också att jag visst kan vara utan vin i veckor. Och må bra, vara glad. Måste bara bestämma mig. Och stålsätta mig när en viss figur dyker upp och börjar tjata och locka i mitt huvud. Vara beredd att ta fajten, visa att det är jag som bestämmer, har makten över mitt liv.
Ingen annan.
Så det här är första dagen på resten av mitt liv som jag vill ska levas med ett sunt förhållande till alkohol. Så här i början ska jag sträva efter att vara helt vit. Inga inplanerade fester, dessutom kan jag tacka nej. Tar dock en dag i taget, vecka efter vecka. Det går. Och kanske är det då bra att skriva ner vad som händer tänker jag.
Både fysiskt och psykiskt.
Idag en envis huvudvärk som inte vill släppa, jag vägrar alvedon, får skylla mig själv. Dricker vatten.
Ta tag i det arbete som behövde göras och låtsas som gårdagen inte funnits , gömma mig bakom en mask, låtsas glad och positiv, så att ingen skulle se hur jag egentligen mådde.
Kanske genomskådade de mig, jag vet inte.
Vill ju kräkas på mig själv.
Men nu nöjd med det beslut jag tagit. Äntligen. Igen.

@Se klart 🙂🤗

Lördagkvällens middag blev lika trevlig som den brukar med det sällskapet. Kanske till och med bättre eftersom jag var nykter för att jag v i l l e det, inte för att jag var t v u n g e n att avstå för att köra. Jag var helt nöjd med a-fri öl i glaset. Det bekom mig inte alls att de andra drack. Skön känsla som stärker mig på vägen mot mitt mål.
Nollar i kalendern för 14:de dagen i rad idag. Inte ens en 1:a i sug. Jag har lyckats mota bort tankar på vin innan de hunnit bygga upp ett sug.
Men tar ingenting för givet

@Gaia Jag kikar in här och tänkte bara säga att jag tycker du jobbar på jättebra och resonerar väldigt förnuftigt.🤗 Det skulle inte förvåna mig om du gör en sk ”Se klart” De nyktra dagar betas av en efter en och plötsligt efter 3 månader så vill du inte börja dricka igen. Men tänk inte på det nu, det är bara en känsla jag har.😅

Kram

Tack @Torn 😁
Ja, det går bra nu och varje dag nykter sporrar mig att fortsätta vara det. Länge sedan jag mådde så här bra, så det finns liksom ingen annan väg att gå. Det är spännande att se vad som kommer fram när tillvaron klarnar. 🤗

I programmet den här veckan kartlägger jag mina vanor och risksituationer och konsekvenserna därav. Helt klart det mest utmanande avsnittet hittills.
Skam och skuldkänslor övermannar mig när jag tittar på mitt beteende . Det gör ont.
Pausar med en promenad.
Jag är en sån som helst och oftast dricker hemma. Det senaste året har ju varit perfekt för det med tanke på alla restriktioner. Jag har dessutom varit deprimerad och tröstat mig med vin. Vilket knappast gynnat mitt psykiska mående och det har blivit för mycket för ofta helt enkelt.
Allt smygande och smusslande, rädslan för att bli påkommen med vinglaset i handen tidigare och tidigare på dagen gjorde ju att jag mådde ännu sämre. Och cirkeln var sluten.
Jag var ingenting värd . Fanns ingenting kvar av det som en gång var jag.

Men nu, nu har jag i alla fall börjat leta och rota runt bland spillrorna och hoppas jag finner det jag söker.

Var på begravning idag. Så fint men fruktansvärt sorgligt och mentalt utmattande som begravningar ju är. Efter det 4 glas vin. Hemma. Det är också sorgligt.
Men nu blev det så....

Jo men det hänger ju ihop med just vanor och risksituationer som du jobbar med att kartlägga.
Svåra situationer som kommer upp i början kan det vara bra att ha en plan för, om det inte går att avstå. (En begravning är ju inget sånt tillfälle, beklagar.)
Läs och skriv, saker mognar i sin takt. Du har makten över ditt liv. Det är det enda som är 100%?sant. Kram.

@Gaia Upp på hästen igen bara!💪 Alkoholen är en fruktansvärt svår motståndare. Tack och väl så slipper man att gå på begravningar särskilt ofta.

Kram

Jo då, Tack båda två, jag är på banan igen. Om än på lite skakiga ben. Känns som om jag behöver startas om. Går lite på halvfart. Har väl inte hämtat mig än, varken efter begravningen eller snedsteget. Men fullt övertygad om att jag inte ska låta det sistnämnda knäcka mig.

Sätter fredagsvinet inom ( )
Fort gick det att falla tillbaka i destruktiva tankar och känslor. Allt kändes meningslöst igen.
Jag var värdelös, en riktig loser. Hur kunde jag vara så dum....
Efter många om och men lyckas jag övertala mig själv till att jag inte behöver fastna där, jag kan fortsätta från där jag var innan. Jag kan fortfarande bli den jag vill vara.
Så jag loggar in och börjar arbetet med att göra upp planer för att hantera risksituationer.
Men någonstans i bakgrunden växer ändå ett litet tvivel, då jag hade en plan i fredags eftersom jag var medveten om risken men jag hade inte kraften och viljan att välja det alternativet då.
Gör mig lite orolig just nu.

Tala snälla ord till dig själv, Du är ingen loser! ❤️
Jag brukar tänka vad en god vän skulle säga till mig när jag inte klarar av att säga/tänka snällt om mig själv. För en vän är inte elak och säger inte dumma saker bara för att jag fattat ett korkat beslut. En vän älskar mig oavsett, förstår och peppar till nya bättre beslut.
Tänk så om dig själv @Gaia! Då blir det lite lättare.. kanske.
Kram

@Gaia Googla på ”återfallsprevention”, och det finns en del bra klipp på youtube också.

Det finns två stora risker med återfall: 1) det är ändå kört så man kan ändå fortsätta, 2) man tappar tilltron till sin egen förmåga. Men båda delar går att jobba med aktivt om man verkligen bestämmer sig. Bestämmer sig för att bevisa för sig själv att man visst klarar av det - och att man faktiskt är värd ett bättre liv. Du är värd ett bättre liv ❤️

Kram 🐘

Tack @Rehacer ❤ och @Andrahalvlek ❤
precis vad jag behövde höra idag, puffar mig i rätt riktning igen. Bombarderar mig med positiva tankar, har gått ganska trögt tidigare idag men nu känner jag att det börjar hända något. Jag vet att jag kan och ett litet förhoppningsfullt pirr sprider sig i kroppen.
Ja, jag är banne mig värd ett bättre liv!

Sug idag, men klarade att trycka tillbaka det innan det tog över helt. Minsta lilla motgång och längtan att döva är där igen.
Lite svajig i humöret. Trött.

@Gaia Heja dig! Det är dina må-bra-hormoner som är lite svajiga. De stabiliserar sig snart. Alkoholdjävulens har många knep, ett av dem är att förpesta humöret så att man ska falla till föga. Ge hen inte rätt - ge hen på truten istället. Lista en topp 5-lista över fyllesynder som du kan rabbla när suget anfaller.

Kram 🐘

Nykter fredag kväll efter ännu en dag med sug.
Vaknar med huvudet fullt av motstridiga tankar och känslor.
Försöker samla ihop mig och hämta energi genom att läsa trådar som inger hopp, som visar att det finns en väg ut.
Dagen ska tillbringas i sällskap med barn och barnbarn, fantastiskt roligt och härligt ju, jag älskar dem alla, men helst skulle jag vilja vara ifred idag.
Men kanske är det just vad jag behöver för att inte hinna tänka så mycket. Vet att det inte är bra för mig att dra mig undan och grubbla.
Så dags att göra mig klar nu och möta dagen

Du kämpar på bra @Gaia!! Detta är ingen lätt resa vi gett oss in på, men det är bara att ta lite i taget.
Hoppas du får en underbar dag med nära och kära. Tanka energi från dom! ❤️

Gårdagen blev såklart jättehärlig med alla mina finaste tillsammans. ❤ Många kramar och härliga skratt. Jag kunde också låna hunden och gå en promenad när jag behövde vila från allt stoj och stim, Det serverades vin till middagen, i måttliga mängder, men eftersom jag erbjöd mig att köra så var det inga problem. Konstigt nog eftersom jag haft sug flera dagar nu.
Ett av barnen följde med hem och sov över så idag har vi varit i skogen och plockat svamp, tagit upp potatis, rotfrukter och andra grönsaker i trädgården som hen fick med sig hem . En fin höstdag med sol och värme och mys. Allt kändes så bra.
Sen ringer en av mina syrror och tjafsar om skitsaker. Allt kretsar ständigt runt henne. Sånt jävla ego så jag orkar bara inte med henne. Inte idag. Oftast har vi bra kontakt, kan ha jätteroligt ihop men när något inte blir som hon tänkt så låter hon det gå ut över mig, vill på något sätt skuldbelägga mig fast jag inte har gjort något fel eller har med saken att göra över huvud taget.
Så klart dyker a- djävulen upp och tycker att nu är det dags lugna ner sig med något drickbart. Problemet för honom är att det inte finns något att locka med, men inte slutar han tjata för det.