Hej! Det här är mitt första inlägg här. Och jag är här för att jag nu till slut erkänt för mig själv att jag är alkoholist och kan till och med säga det högt till andra. För jag orkar inte med det här mer. Jag mår inte bra men alkoholen gör det ju inte bättre. Den dämpar ångesten för stunden men i längden blir det ju bara värre. Förra veckan var senast jag drack och jag vill att det ska fortsätta vara så. Jag kan inte dricka normalt, det blir alltid mer och för mycket och det är få kvällar jag varit nykter de senaste åren.
Jag åkte fast för rattfylleri, grovt dessutom vilket inte blev någon överraskning för mig. Jag känner sån enorm skuld och ånger. Men varför var jag så dum! Jo, därför att omdömet försvinner med alkoholen, helt och hållet för mig. Jag får verkligen skylla mig själv och jag förtjänar det straff jag kommer få. Otroligt tacksam att jag inte skadade någon eller orsakade någon olycka. Det var sent på kvällen och inget folk ute och lite trafik. Mådde så himla dåligt också den kvällen (har gjort senaste tiden) och kände då att jag inte brydde mig vad som hände. Och jag minns nästan ingenting heller. Drickandet har bara eskalerat senaste året då jag gått igenom en kris (uppslitande separation och skilsmässa) Men det är förstås ingen ursäkt för att jag körde påverkad. Körkortet indraget förstås och min enda möjlighet att få tillbaka det är med alkolås, vilket jag hoppas jättemycket på.
Det krävdes tydligen något sånt här drastiskt för att jag skulle kunna vakna upp. Jag hade ingen egen motivation eller kraft. Nu blev jag rädd för alkoholen och för mig själv. Vad jag hatar det giftet (eller makten det har över mig) som förstört så mycket för mig.
Jag hoppas att detta åtminstone kan föra nåt gott med sig. Nu får jag ta konsekvenserna och ska jag ha möjlighet till nåt villkorat körkort måste jag vara ren och lämna prover i säkert nåt halvår eller mer. För jag kommer inte kunna slingra mig ur att jag är alkoholist. Eller jag vet inte riktigt hur dom där testerna går till.
Jag tog hjälp också direkt efter rattfyllan och ska börja behandling och jag tänker göra allt som behövs för att kunna bli frisk. Eller frisk blir man väl aldrig men nykter kan man bli. Jag har aldrig vågat förut för jag avskräckts så mycket av att aldrig någonsin få dricka. Inte ens på midsommar liksom. Men jag kan inte trappa ner, jag vill alltid bara ha mer efter första glaset.

Förlåt för det något förvirrande långa inlägget men kände bara för att skriva av mig lite. Det är en sorts lättnad också när jag äntligen accepterat att jag är sjuk och inte kan fortsätta som jag gjort

//Lucia

@Lucia80 God kväll! Jag hörde en person säga såhär en gång: Jag hade aldrig kört på fyllan om jag hade varit nykter. Jag tycker att beskriver precis hur omdömet försvagas av alkoholen. Jag har också åkt dit för rattfylleri (grovt) för 13 år sedan. Lämnade prover under ett år och lyckades aldrig komma under de nivåer som krävdes. Men tro det eller ej, jag överklagade och lämnade läkarintyg så jag fick tillbaka mitt körkort ändå. Inget jag egentligen är stolt över. Jag borde redan då har tagit tag i min alkoholism. Sedan dess har jag varit överdrivet försiktig med att köra bil för att inte åka dit igen. Jag har haft en massa besvär och olika förklaringar till varför jag krånglar med bussar och byten istället. Allt ifrån klimatet till att jag vill så många steg som möjligt om dagen. Bra med så många nyktra dagar! Heja dig!

@Mokka
Tack för lite input :) Varit nykter i snart 5 dagar i rad (rekord på vet inte hur länge) Klart jag är sugen men jag avskyr alkoholen så mycket, den har kostat mig mitt äktenskap och andra relationer, hälsan (vet inte hur mycket) pengar, otroligt mycket tid (som jag nu inte vet vad jag ska göra med) och minnet många gånger. Läskigt hur ofta jag säkert gjort bort mig totalt men inte minns nånting och vaknar upp med sån ångest, huvudvärk och illamående. Hur kul är det egentligen. Jag tyckte tydligen det var värt allt ont för tidig kväll tog jag äntligen det där första vinglaset och allt började kännas bra igen. Nu har jag insett hur falsk den här "medicinen" är som jag bedövat mig med under så lång tid. Visst, det är inte så kul nu, känns tomt och det kommer bli otroligt tufft att vara med andra som dricker. Känner typ två pers som inte dricker alkohol (förutom mina barn då) men dom bor långt bort så vi umgås inte så ofta.

Fast jag har redan upptäckt hur mycket fysiskt som blev bättre direkt. Jag är stressad och har ångest och skuldkänslor för rattfyllan så jag sover inte så bra. Ändå är den tröttheten på dagen mycket lättare att hantera när man slipper va bakfull också hela dagarna. Jag kan tänka klarare, förut gick jag runt och var lite halvt förvirrad hela tiden. Jag ser bättre, kan fokusera blicken. Och jag har inte ont i bröstet längre eller känner nåt illamående. När jag druckit brukade jag på natten alltid få kramp och sendrag i fötterna och tårna, sjukt obehagligt. Det försvann direkt, så himla skönt. Så det finns en del positivt med nykterheten iaf :)

Hej och välkommen hit :) Jag tycker du tagit ett stort steg bara av att skriva här, jag tänker att du på riktigt insett att du har ett problem ibland behöver vi nå ja botten för att ja kanske inte komma på, men för att verkligen ta tag i det.

Det känns tomt nu men du har klarat 5 dagar det är starkt, för min del var det likadant alla jag kände drack men vet du man behöver inte dricka för att ha roligt. Jag tycker faktiskt det är roligare nu även om fylle tjatet är segt men då går man hem somnar nykter och vaknar pigg.

Du skriv att du går eller ska börja på behandling, jag går går själv på behandling på Nämndemansgården är inne på 9 veckan nu och 60 plus dagar nykter om jag kan så kan du :) Fortsätt skriv det finns riktigt på support och stöd att få här..

Ta hand om dig, vila sov ät och se till distrahera dig...

@Lucia80 ja, fy vad giftet kan ställa till det för oss. Men som du skriver tur ingen kom till skada.
Det som har hänt och varit kan du inte göra något åt men nu ska du få behandling.
Idag är första dagen på resten av ditt liv 💖