av Charlie70

Se klart
tors, 2021-09-09 - 08:21

God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.

Se klart
tors, 2021-09-09 - 08:21

God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.

Charlie70
fre, 2021-09-10 - 18:52

Gör en lite längre historia kort. Fick signaler i går kväll från sonen om berusad exmake. Hans vecka med flickan. I em fick jag indirekt veta från skolan att hon inte varit där i dag. Exmaken skriver att hon sov så dåligt att hon inte orkade i morse. Jag mår tjuvtjockt av detta. Vad är det som händer inuti mig när jag reagerar så starkt? Har inte tidigare uppfattat att exmaken har problem med alkoholen. Börjar fundera när han behöver dricka en torsdag kväll på sin barnvecka i stället för att välja en fredag när han inte har barn. Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?

Funderar vidare.

Andrahalvlek
fre, 2021-09-10 - 20:00

Fy så jobbigt 😫 Och barnen i detta 😢 Sonen som känner sig tvingad att ta ansvar och dottern som mår dåligt och då förstås sover dåligt, eller om det var pappan som inte orkade upp.

Förstår att det snurrar en tornado i skallen på dig just nu. På något sätt måste du ju konfrontera honom. Men du måste fundera mycket på hur du ska göra - och sova på saken! Han kommer att vrålneka förstås. Att vara berusad på en torsdag tyder ju på alkoholproblem.

Bolla dina tankar med oss! Försök att hålla sonen utanför, även om han säkert behöver prata om hur han upplevde det också. Och dottern också förstås. Gäller att du håller dina känslor i styr då bara.

Kram 🐘

Se klart
fre, 2021-09-10 - 23:14

@Charlie70 skrev:"Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?"
Jag gissar frispråkigt. Nej, det tror inte jag. Jag tror att du mår helt legitimt dåligt för att din man inte tar det ansvar du (och bsrnen) kan förvänta sig.
Maktlösheten i ett sånt här läge har jag erfarit och det gör en (mig) nästan tokig av ilska och skärp-dig-impulser.
Sen vet ju just vi att skärp dig hjälper föga. Likväl står man där och; skärp dig.
Det finns någon absolut gräns för mig när det gäller att vara märkbart berusad för sina barn. Då tänker jag att det är ett problem att ta på allvar, och ansvara för.
Jag tänker på dig @charlie och känn dig fri att bolla med oss om vi kan tillföra något.
Kram.

Sisyfos
lör, 2021-09-11 - 12:11

Ja, jag håller med SeKlart. Det finns en gräns när man är märkbart berusad framför sina barn. Då finns det ett problem som man måste acceptera och ta tag i på nåt sätt.
Och du befann dig i den situationen vid ett tillfälle Charlie och tog tag i det då. Att du (eller vi) har haft problem med alkohol gör inte att vi behöver acceptera att andra gör samma misstag. Min sambo som växt upp med en missbrukande far lovade sig själv att hans barn aldrig skulle uppleva samma sak. Jag var berusad ett fåtal tillfällen när barnen var vakna. Det ursäktar egentligen ingenting tänker jag. Hade rollerna varit ombytta och det var min sambo som drack hade jag varit skitförbannad om han inte tog tag i det tror jag.
Sen din starka reaktion är väl rätt naturlig, oro för barnen, oro för mannen, ovissheten, frågorna. Hoppas du får lite ro också.

FinaLisa
sön, 2021-09-12 - 07:59

@Charlie70 🌺
Godmorgon 🌧️

Förstår absolut att du blev orolig och mådde dåligt av det du fick reda på om din exman. Och det är säkert så att du känner igen dig från förr och att ett dåligt samvete blossade upp.
Men det behöver ju inte vara så illa som du befarade... katastroftankar är ju som sagt oftast bara tankar och inte sanningen. Så luska lite och ta reda på lite mer vad som händer i din exmans liv just nu. För flickan måste ju få känna sig trygg där hon bor.
Hoppas det ska ordna upp sig.🤗
Kram 💚

Varafrisk
sön, 2021-09-12 - 08:47

@Charlie70 Förstår att det väcker massa tankar inom dig både utifrån att själv haft problem m alkohol men framför allt kanske oron för flickan. Men kanske du kan få reda på lite mer om hur det ligger till? Hur är er relation, skulle det kännas fel att fråga honom om alkohol?

Ha en fin söndag💗🌺

Charlie70
sön, 2021-09-12 - 11:10

Tack snälla ni. Har tänkt fram och tillbaka. I korthet. Exmaken har aldrig haft problem med att sluta dricka när han börjat. Han har i många år druckit för ofta och för mycket då och då men inte i samma mönster som jag. Efter skilsmässan fick jag rapporter från sonen. De var värdefulla inte minst för flickans del. Hon kan av olika skäl inte återrapportera eller berätta vad hon upplever eller varit med om. Nu har sonen valt att bo hos mig sedan länge så jag får inte de lite mer ingående rapporterna längre. Det tillsammans med att maken och jag pratar mycket lite och att han dessutom är uppfostrad med inte yppa något som kan antyda att han inte är fullkomlig som människa blir ju ett problem om man vill prata/diskutera/ha en dialog om olika frågor som rör barnens liv och uppfostran.

Att han drack en torsdag kväll på detta sätt tyder på att han är i en rejäl svacka. Jag kan inte hjälpa honom med den. Han kommer inte vilja ha min hjälp heller eftersom han kommer låtsats som om inget hänt om jag skulle ta upp det. Han skulle ljuga om jag var rak på sak. Jag skulle vilja ställa frågor till sonen men gör inte det för han ska inte involveras eller behöva ta ansvar för en förälder som inte sköter sitt uppdrag en kväll. Alla steg flickan behöver ta sig igenom i sitt vardagsliv kräver 100 procent fokus från förälder. Nattning kan inte genomföras om jag har ett halvt öga på Facebook eller jobb eller något annat. Att gå omkring med ett glas vin i handen lite halvlullig med dålig koll på klockan (den bilden jag ser framför mig av exmaken i torsdags) och samtidigt försöka prata flickan i säng går inte. Det är fakta. Hon hade inte somnat förrän mycket sent och därför inte orkat upp i skolan dagen efter. Den informationen fick jag från pappan. Jag har bestämt mig för att se detta som en engångsföreteelse. En miss av pappan som gick ut över flickan men som i det stora hela perspektivet av vad livet är, faktiskt inte är hela världen. Eftersom jag är säker på att hon kommer att komma till skolan i morgon. Han kommer inte göra om torsdagen i kväll eller i morgon kväll igen så släpper jag det.

Stort tack för era tankar! De har verkligen hjälpt mig att komma vidare med mina tankar.

Hade en trevlig heldag i skogen och middag hos mig med en kompis i går. En av få lite närmre vänner jag har. Vi har känt varandra många år men den närmre relationen är ganska ny för oss. Hon har en koppling till jobbet och jag har därför inte yppat något om alkoholproblem för henne. Skyllt mitt vita jag på utmattningen. Hon själv dricker gärna men är mycket moderat. Hon hanterar alkoholen som ett skolexempel helt enkelt så inga problem så. Men det intressanta är att hon i går tog upp frågan om jag slutat dricka för gott. "Jaaa, sa jag, det kan kanske vara så, i alla fall har jag slutat dricka inom överskådlig framtid". Ett litet steg på vägen som rör förväntningar från hennes sida. Jag vet att jag aldrig kommer kunna vara helt ärlig med henne när det rör min relation till alkoholen. Så lite vita lögner kör jag vidare på utan att skämmas faktiskt. Det är jag som väljer vem jag pratar med om vad i livet.

Utifrån pappans drickande satte sig sonen i soffan i fredags och ville prata nikotin och alkohol och kompisars brukande i fredags. Jag kunde ha fullt fokus på det samtalet vilket kändes så himla bra. Han berättade bl.a. för mig om barndomsminnet lördag kväll när mamma (jag alltså) druckit vin och sedan skulle borsta tänderna på honom. Den andedräkten vill han inte känna igen sa han. Jag skäms faktiskt. Vad fan har man hållit på med egentligen. Tror vi verkligen att barnen inte märker något? Jag har uppenbarligen gjort det.. Tacksam att sonen tar upp det med mig. Att han vill prata med mig och ser en poäng med att göra det. Tänk om mitt alkostopp kan ge goda ringar till nästa generation åtminstone. Tänk om mitt alkostopp gör att mina (förhoppningsvis kommande) barnbarn slipper få borstade tänder av alkoholstinkande föräldrar. Hade varit fint!

Det var en hel del tankar från mig en söndag morgon. Jag är inte mycket för att gå tillbaka och läsa för att kolla eventuellt redigeringsbehov. Har inte tålamodet så nu väljer jag att önska er alla en så fin söndag som det bara går att ha och så trycker jag på spara.
Kram!

Andrahalvlek
sön, 2021-09-12 - 11:39

Du tänker klokt angående maken. En gång är ingen gång. Förhoppningsvis blev det en tankeställare för hennes pappa. Du lär ju få veta om hon inte orkar upp till skolan fler gånger.

Vilken gåva att du och sonen kunde ha ett så bra samtal om alkohol och rökning. Skammen får man stå ut med. Huvudsaken är att man har det beteendet bakom sig. Att faktiskt kunna prata om sina misstag gör att barnen förstår att det är okej att göra det. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2021-09-12 - 11:52

@charlie du är himla bra på att sortera- kommer framåt- det är bra. Det är gediget människo-arbete och som du skriver ringar på vattnet för nästa generation människo-arbetare. Som gör alltihop meningsfullt.
Jag önskar dig en underbar söndag nu. Kram!

Torn
sön, 2021-09-12 - 21:14

@Charlie70 Härligt att läsa om ditt samtal med son och vilka funderingar du har kring barns uppväxt och alkohol! Personligen har jag fått ett helt nytt synsätt när det gäller detta här. Det har vuxit sig starkare ju längre tid jag har varit nykter och med nyktra ögon sett vad som egentligen sker. Hur både mina egna barn, och barnens kompisar påverkas av att deras föräldrar nyttjar alkohol. Det är inte bra, och det spelar mindre roll om föräldrarna är alkisar eller sk ” måttlighetsdrickare” Barnen gillar inte när deras föräldrar har druckit alkohol, och de märker av det direkt. Barnen blir osidosatta, icke lyssnade på, orättvist behandlade och framförallt tar efter sina föräldrars beteende, och tror det är normalt att dricka alkohol. Mina barn tyr sig direkt till mig om min fru har druckit så det märks på henne. Och det märks redan efter två glas vin. Det kan vara små saker som att frugan kommer med ett felaktigt påstående, eller snäser av dem obefogat. Bla du och jag är numera bra förebilder för våra barn, och chansen har ökat markant för att dom inte ska dricka sig berusade, eller råka illa ut pga alkohol. Kanske de t.o.m. väljer att avstå alkohol helt i sina framtida liv. 😍

De vi gjorde förr är historia för dem, de viktiga är att vi inte dricker längre. Våra barn är ju i samma ålder, och vi slutade dricka i grevens tid tror jag. Ett par st av min sons ” kompisar” är redan ” rökta” och var tex med inne i Slottskogen häromdagen när en massa fulla ungdomar bla förstörde saker som var värda en massa pengar. Jag frågade min son varför han inte var med i Slottskogen. Han svarade helt kallt. dom bara super, blir konstiga och förstör. Sådan vill inte jag vara. 😎

Kram

Sisyfos
mån, 2021-09-13 - 07:22

Tror du tänker klokt Charlie, det är lite Sinnesrobönen över att släppa saker. Och du kommer att få veta om det är ett större problem. Och vilken fantastisk mamma du är som inte börjar fråga ut sonen. Du har så rätt i att det inte är hans problem och att han skulle hamna i en konstig position om du började fråga ut honom. Trevligt också med ert samtal. Jag tror att han känner sig väldigt säker på dig när han kan ta upp såna funderingar.

Charlie70
sön, 2021-09-19 - 16:32

Har just nu en hel del funderingar kring vad jag förstört i mitt liv med alkoholen. Inga positiva funderingar och kanske medför funderandet inget positivt i heller. Är ingen ältande människa men eftersom de här specifika tankarna följt mig en tid nu tänker jag att det kan vara bra att få delar av dem på pränt. Jag funderar på potentiella partners som fanns men som jag förstår nu tydligt och diskret drog sig ur p.g.a. mitt alkoholbruk. Vilka barn och vilket äktenskap hade jag fått om jag inte druckit och därför "fått" någon av de som jag ganska tidigt var intresserad av? Jag funderar på studietiden på universitetet som jag tyckte var jobbig och kände mig lite för gammal för redan från början på något sätt. En tid som jag också drack för mycket periodvis. Jag hade en tjejkompis som inte pluggade som umgicks med på fritiden och det vi gjorde var att vi drack. Studiekamraterna engagerade jag mig inte lika mycket i. Förmodligen för att jag blev för full på någon fest, tyckte det kändes pinsamt och därför valde att hålla mig på min kant för att på något vis visa att jag hade läget under kontroll - vilket jag ju inte hade. Jag har en del arbetskamrater med samma examen som jag. De har med sig kompisar från studietiden som de fortfarande umgås med. Jag har inte det. Och det är alkoholen som har gjort det. Fy vad jobbigt att tänka på såhär 25 år senare... Nu är det en fest i faggorna för oss inom vårt yrkesområde. Jag har valt att anmäla mig. Ser fram emot fest, behöver fejsa det som var (skitjobbigt), vill träffa alla de vettiga människor (har jag gjort bort mig för någon, vet inte) som jag missade för 25 år sedan för att alkoholen var viktigare för mig då än att umgås med måttliga till nyktra kloka människor med samma intresseinriktning som jag själv. Så j-vla dumma prioriteringar jag gjort alltså.

Exmakens vecka med flickan verkade varit tuff. När hon kom till mig lyfte hon en fråga som rörde städningen hos pappa. Det var jobbigt med hennes rum eftersom det förvandlats till en hög av tvätt. "Det är lite speciell organisation hemma hos pappa" sa hon. Hon är grymt lojal mot sin pappa och det ska jäkligt mycket till för att städning ska vara en fråga för flickan så jag var tvungen att ta upp hela alltet med exmaken inklusive flickans hygien, matvanor och torsdagkvällen som ledde till en skolfri dag för flickan. Frågade uppriktigt om han behöver hjälp. Nej han behöver inte hjälp, tycker inte oordningen är så farlig (den är ett viktigt skäl för sonen att inte bo hos honom) och ska prata med barnen. Jag svarade att det bästa han kan göra nu är att städa. Inget barn pallar prata med honom om det av det enkla skälet att det inte går eftersom han förnekar samtliga problem som kan ha med honom att göra. Jag vet att han inte känner sig ofelbar men han beter sig utåt (även mot sin närmsta familj) som om han är det och skulle aldrig, aldrig erkänna att något inte riktigt funkar så bra som det borde. Därför kan de inte prata med honom. Det kunde inte jag heller, därför var vi tvungna att skilja oss. Samarbetet fanns inte där. Jag kan inte göra mer, bara betrakta på avstånd.

I dag blir det en stor suck från mig. Glider inte omkring på en räkmacka just nu i alla fall.

Tack för fina kommentarer i min tråd AH, Se klart, Torn och Sisyfos!

Kram!

Sisyfos
tis, 2021-09-21 - 08:03

Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.

En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.

Charlie70
mån, 2021-09-27 - 09:12

@Sisyfos grubblerierna passerade. De föranleddes av att jag anmälde mig till en större fest som inkluderar spöken från förr. Festen är uppskjuten, grubblerierna också uppskjutna.
Med maken har jag kommit-ingenstans. Jag erbjöd (helt emot alla min principer) min hjälp. "Det är inte stökigt hos honom och han städar varje vecka" (ren lögn enligt sonen). En annan nästan ännu viktigare fråga gäller dotterns hygien. Det gör så ont i mig när hon får gå med fett hår och luktar armsvett eftersom hon inte klarar hygienen på egen hand. Exmaken anser att jag måste förstå att han inte kan hjälpa sin dotter i yngre tonåren. Jag sa att det kan jag - eller inte. Flickan behöver hjälp, han behöver hjälpa henne handgripligen. Klarar han inte det så får han ringa mig när det är dags för duschning eller om han tar del av de avlösartimmar flickan har så kan någon av våra avlösare bistå hemma hos henne (inte 100 procent vad de timmarna är till för enligt lagen menmen..). "Nej, han behöver ingen hjälp". DET bekymrar mig.

Jag läser om funderingar här kring varför vi började dricka en gång i tiden. För min del var det nog redan från början en avkoppling från ett alldeles för stort ansvar jag tagit under min uppväxt. En möjlighet att snabbt och lätt få kul. Ett sätt att känna mig mindre ensam och eljest (fast effekten blev så klart den motsatta på sikt). Mitt drickande började vid 18 år så inte särskilt tidigt. Däremot märkte jag tidigt att mitt förhållande till alkohol inte var okomplicerat. Sedan nästa dag 1 har min relation till alkohol varit högst oavslappnad. Tankar om dricka eller inte dricka, dricka lagom och inte klara det har alltid funnit där. Till nu. Jätteskönt att slippa!

Bjöd hit en gammal vän (moderat med alkoholen) på middag i lördags. Helt i enlighet med mitt nya jag så var maten högst opretentiös och städningen bestod av en snabb dammsugning. Inte mer. Jag gjorde den nötköttsgryta jag planerat göra ändå. Vännen blev eld och lågor eftersom hon är dålig på långkok själv. Under dagen slog det mig att jag inte hade något vin att erbjuda. Alkoholen är ju en fullständig icke-fråga här nuförtiden. Men vännen som inte vet något om mitt alkostopp hade med sig en flaska gå-bort vin. Då fick jag sagt att jag inte dricker längre. Inga frågor på det (hon är mycket klok). Däremot tog hon gärna ett glas själv nu när inget annat fanns. Sagt och gjort. När kvällen var slut var flaskan det också. Någon kommentar om att intaget ökat under covid och någon kommentar om att det var ju inte riktigt bra efter hennes GBP-operation och allt. Hmmm, tror inte jag sett henne dricka en flaska själv någonsin. Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket att catcha upp och mycket att prata om som rör nutiden. Fint att känna att gamla vänner finns kvar även om man i någon mån valt lite olika inriktning under en tid i livet. Sonen var hemma men var helt obrydd över hennes efterhand lite lulligare framtoning. Han framstod som fullständigt trygg med att jag inte drack. Märkte inga kontroller från hans sida.

Tyvärr har jag backat och är nu sjukskriven på 50% igen för min utmattning. Hade ju gått upp till 100 och kände att nu jäklar, I am back! Men nej... Känns som om jag hamnat på nästan samma ställe som för tre år sedan. Jätteledsen för det. Tappar tilltron till min kapacitet i arbetet och min förmåga att "komma tillbaka". Doktorn som jag tidigare tyckt framstått som lite lat och pensionsmässig blev väldigt i gasen när vi talades vid sist. "JAG kommer inte ge upp detta. Vi SKA få tillbaka dig!" Var några saker hon sa. Fint, nästan så jag blir tårögd.

Underbart väder i helgen och det tycks fortsätta på samma sätt i dag.

Kram!

Se klart
mån, 2021-09-27 - 16:35

Hej @charlie
Jag kikar in helt snabbt men tänkte bara på ordvalet ”backa” och skulle vilja säga välbehövlig paus i upptrappningen. Jag tror inte du backar. Men jag kan ju inte veta det, däremot att du har fullt och nödvändigt fokus på många olika delar av livet. För att inte behöva backa så bromsar du. Jag tror otåligheten är en av de svåraste sakerna med återgång till jobbet, min erfarenhet. Jag har stått utanför ett antal gånger och ser massor av framsteg men medarbetaren vill fram så snabbt! Om jag får säga så tycker jag du verkligen ska se detta som en säkerhetsspärr. Varken du eller din läkare kommer att ”ge upp” men ibland är två steg fram och ett tillbaka exakt rätt takt.
Kram 🍂💕

Andrahalvlek
mån, 2021-09-27 - 22:24

@Charlie70 Det är absolut inte dig det är fel på ❤️ Återgången gick för snabbt. Vägen tillbaka är guppig som sjutton, man har bra och dåliga dagar. De dåliga dagarna måste man pausa, stanna hemma. Försäkringskassan är en påse nötter som inte fattar att man inte kan stoppa in folk i mallar och formulär. Det är så himla olika vad man behöver träna extra mycket på. Gå från 25 till 50 är ett stort steg, från 50-75 brukar vara lättare, men steget upp till 100 brukar ta lång tid. Och olika lång tid för olika individer.

Det sämsta man kan göra i det läget är att skuldbelägga sig själv eller känna sig usel. Acceptans är nyckelordet. ”Okej, idag var det en skitdag”. Du har dessutom allt med din dotter och nu hennes pappa att bekymra dig över - det tar mer energi än man tror. Man är summan av sitt liv, egentligen behöver man ha det kav lugnt hemma när det är stökigt på jobbet och vice versa men det är ju sällan så det ser ut.

Första gången jag var sjukskriven (2007) bestämde jag i princip själv takten från 25 till 50, 75 och 100. Jag bestämde också vad jag skulle göra när jag jobbade, ihop med min chef. Jag fick möjlighet att ”arbetsträna” upp till nästa nivå innan jag valde att kliva upp ett steg. Andra gången jag var sjukskriven (2018) var FK mycket hårdare tyvärr. Arbetsträna fick jag inte göra och steget mellan 25 och 50 gick tex alldeles för snabbt.

Efter ett helt år av återgång i arbete var jag fortfarande inte uppe i 100, jag orkade bara 75 procent. De sista två timmarna på dagen var jag helt död. Vid ett år drog FK in min sjukpenning helt. ”Kan du jobba 75 procent på ditt kvalificerade jobb så kan du jobba 100 på ett lågkvalificerat jobb och därför får du ingen mer sjukpenning”. Jävla nötter som sagt 🤬 Då valde jag att ta tjänstledigt 25 procent i ytterligare ett halvår. Det var enda chansen att komma tillbaka i min egen takt. ”Dåliga” dagar under min sjukskrivning tog jag ut semester eller komp, för vissa dagar tog jag mig inte ur sängen. Då hade det kanske samlat på sig en massa olika saker och plötsligt fick min hjärna bara nog.

Jag upplevde också att återgången var kämpigare andra gången, då jag närmade mig 50 år, jämfört med första gången då jag var 36 år. Det är så mycket som spelar roll - den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, inflytande, tydligt avgränsade arbetsuppgifter osv.

Generellt ska man göra saker som man behärskar väl och som man tycker är roligt under återgången, då går återgången lättare. Felet många gör är att de känner pressen att lära sig nya saker och göra många olika saker. Begränsa intrycken om det går är viktigt - och nyttja den ”automatik” som finns i vissa arbetsmoment. Vissa arbetsmoment kan jag nästan göra i sömnen liksom.

Men det sista du ska göra är att slå på dig själv ❤️ Det blir bra till slut. Ha tillit för att det blir bra till slut. Tålamod. Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Sisyfos
mån, 2021-09-27 - 22:43

Så tråkigt med exmaken. Och egentligen tycker jag inte att hans förklaring om varför han inte kan hjälpa dottern håller. Förstår att du blir bekymrad och kanske lite arg.
Vännen din drack nog lite väl mycket. Är man inte van så klarar man inte en flaska utan att bli rejält påverkad. (Tror jag).
Tycker som SeKlart att du ska se det som att bromsa i tid. Skönt med en engagerad läkare.