Imorgon är det freeeeedag och jag läääääängtar. När morgondagen är slut har jag fixat första veckan. Yes! En halvtimmes eller timmes övertid har det blivit varje dag, men jag har utvecklats massor! Idag gjorde jag typ dubbelt så mycket som i måndags, och jag kände en kort stund då och då att jag hade koll 🙏🏻

Mitt och kollegans samarbete flyter bättre och bättre. Vi har aldrig haft problem, men vi ska ju lära oss att kommunicera nästan ordlöst. För att komma dithän måste vi kommunicera, kommunicera, kommunicera. Vi videopratar varje morgon och tidig eftermiddag och däremellan spontant ibland, annars chattar vi. Idag kunde hon avvika kl 16.30 för att gå till frissan medan jag satt kvar till kl 18. En annan gång är det jag som behöver gå tidigare.

Jag har fått en stoooor skärm att ta hem idag också. Ett tangentbord är beställt, och sen kan jag lika gärna sitta hemma som på jobbet. Skönt att ha den möjligheten, jag har ju ändå tre mil att pendla enkel väg. Tänker främst på torsdagar när kören börjar kl 18.15, det tänker jag inte missa. Om det kniper får jag jobba efter kören en stund. Och när jag är varm i kläderna och har fått fason på mina nya jobbrutiner så kommer jag sannolikt inte att behöva jobba över.

Mitt största bekymmer är att hjärnan börjar sega till efter kl 15. Hjärnan checkar ut. Och då är det primetime - då måste jag leverera på topp. Vilket jag inte klarar, och då tar det längre tid än det behöver. Träsmak får jag också eftersom jag sitter framför en skärm typ hela dagen. Inget spring till varken skrivare eller möten längre. Måste börja stå och jobba några timmar varje dag.

Jag är van att stå och jobba så det är inga problem. Problemet är att komma ihåg att göra det. Jag tänker att jag ska höja skrivbordet när jag går på lunch. Sen står jag några timmar och kan sen sätta mig sista timmen eller nåt. Ont i axlar och nacke har jag också av anspänning. Dags att ta itu med styrketräning på allvar. Jag ska ju hålla i 15 år till i bästa fall. Massage har jag bokat på måndag, nice 🙏🏻 En gång i månaden minst ska det bli.

Bada i badkaret varje kväll har blivit min avkoppling, promenerat mina 12.000 steg har jag också gjort. Idag blev det lunchpromenad. Kosten sköter jag också, heja mig! Det värsta har jag bakom mig nu. Det blir lite bättre för varje dag, även om skitdagar kommer att komma ibland.

Precis som nykterheten alltså 🙏🏻 Tålamod, tro på sin egen förmåga, glädjas åt varje framsteg och jobba stenhårt med att få till aktiv återhämtning.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:" 🙏🏻 Tålamod, tro på sin egen förmåga, glädjas åt varje framsteg och jobba stenhårt med att få till aktiv återhämtning."
Precis så och också ha förståelse för att hjärnan checkar nu när du håller på med nya saker och lär nytt.
Kan bara instämma i SeKlarts ord om att du vrider dig mot solen (så fint uttryckt). En ledstjärna med stor livsvisdom är du för mig.

Poddtips: ”Missbrukets gåta” #2 ”Erkännandet - Micke Gunnarssons oskalade sanning om sitt alkoholmissbru”.

Jag har följt Micke Gunnarsson på instagram i många år. Det började med ”Mickes figurer”, små bollgubbar med visdomsord som han delade på instagram. Han har mycket kloka ord att förmedla om föräldraskap och livskunskap, jag gillar verkligen Micke. Att han hade missbruk i sin historia har jag hört i förbifarten någon gång, men det här är första gången han berättar den ofriserade sanningen. Det finns en del 2 också av honom med rubriken ”Missbruk och den underliggande orsaken”.

Nu när jag på grund av jobbet, som kräver mycket av mig just, inte kan stötta och peppa andra i den grad som jag vill, så får ni istället lyssna på Micke ❤️ Han är van föreläsare och har därför god vana vid att prata så att han når fram till åhöraren.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Har lite brått, men vill bara flika in om ergonomin, och hur vikyig den är! Vi har fått jättemycket fler patienter med spänningsrelaterade problem efter att så många började jobba hemifrån iom pandemin. Och felaktiga rörelsemönster sätter sig jättesnabbt i kroppen. Skulle råda dig till att skifta sitt/stå oftare än bara till lunch. Samt ta micropauser där axlar o bröstrygg får cirkulation.
Hjärntröttheten har du nog bättre koll på än jag med dina erfarenheter, men tänker att regelbundna pauser under hela dagen förebygger eller skjuter på dippen på efyermiddagen kanske?
KRAM till dig, och NJUT av den stundande helgen!!😍

Tack för poddtips och lite rapport om livet @andrahalvlek
Jag gör dig sällskap med längtan efter freeedag. Nu landar vi och njuter av här och nu. Tålamodet som vi har tillskansat oss och nu kommer mer och mer naturligt. Det goda i att kunna se fram emot lördag morgon utan ångest eller huvudvärk.
Stor kram och grattis till bra kämpat på jobbet 🤗

Tack för omtanken @Sattva ❤️ Idag stod jag upp tre timmar. Men jag ska verkligen försöka varva mer. Måste knyta ihop det med någon annan vana, tex fika och lunchrast. Problemet just nu är att jag inte tar mig tid att fika. Fy på mig! Det är ett helt galet tempo just nu, tills jag har fått mer rutin. Men pauser är viktigt, nästa vecka ska jag sätta larm fm och em. Bannemej att jag ska göra det! Ett tag gjorde jag lite pausgympa framför spegeln varje gång jag gick på toa och det är en annan vana jag ska försöka få till. Att stapla nya vanor på gamla vanor funkar rätt bra för mig, för att komma ihåg dem.

Aldrig har en fredagkväll och ledig helg varit så efterlängtad tror jag 🙏🏻

Kram 🐘

Typ två timmar fick jag sova. Klockan 2 väckte min hjärna mig. ”Du, jag har något viktigt att säga. Du kan inte sitta på ditt jobb och jobba, det pratas för mycket. Du måste jobba hemifrån, annars blir det onödigt svårt för dig att lära dig ditt nya jobb.”

Sen vi möblerade om har jag hamnat fem meter närmare mina tre chefskollegor, som pratar OAVBRUTET, i kontorslandskapet. Antingen pratar de med varandra eller så pratar de i telefon. OAVBRUTET. Jag har dessutom fått ett nytt litet ”rum” precis bakom mig där en extern hyresgäst ska flytta in den 1 oktober. Två-tre personer ska flytta in där. Igår smet en kollega på jobbet in där för att inte störa sina andra kollegor när han pratade i telefon. Jag hörde vartenda ord. Inte mummel, utan faktiskt vartenda ord. Han är ny säljare på jobbet och ringde upp ett antal kunder och hade typ samma tugg i vartenda samtal. Jag trodde att jag skulle få hjärnblödning av irritation.

Och det är så sorgligt, jag har verkligen bott in mig i världens finaste hörna på jobbet. Jag har fixat med möbler och ett litet samtalsbord, ironiskt nog. Men nu i veckan som gått så känns det som jag har suttit i en fullsatt teatersalong med värsta dramat på scen och samtidigt har jag försökt koncentrera mig på att göra något helt annat. Det är inte okej. Och jag fattar att jag inte har mandatet att säga åt mina chefskollegor att hålla tyst, så då får jag jobba hemifrån istället. Tills vidare.

Eller som min chef uttryckte sig igår om en personalvakans, där jag tidigare har fått högst svävande besked av henne: ”Jag trodde jag hade framfört till dig att vi skulle lösa det så permanent tills vidare”. Vad fan är det? Permanent tills vidare? Det är ju liksom varandras motsatser - permanent och tills vidare. I min värld. (Dock inte på anställningskontrakt.) Plus att det inte alls är okej att lösa någon personalvakans på längre tid än 3-4 månader utan att ha förhandlat med facket, vilket min chef inte har gjort. Så igår svarade jag henne bara skriftligt: ”Jag har inte pratat med xx och yy om det alls. Det är bättre att du pratar med dem själv. Du kan nog ge klarare besked än jag upplevde att jag kunde göra.” Om ni bara visste vad jag ville skriva 🤬

Så det får bli så. Jag åker till jobbet på måndag och har ett möte med min chef och min närmaste kollega (som jobbar på distans) kl 10. Sen går jag på bokad massage kl 11. Efter det åker jag hem och jobbar. Jag har nu i natt beställt ett höj- och sänkbart skrivbord till mitt hemmakontor. Just nu har jag en gammal datorhurts från dotterns tid och ett lågt sidobord, men det funkar inte i längden. Plus att jag måste variera mig och stå upp mycket. Skrivbordsstol har jag. Stor skärm har jag redan fått med mig hem, på måndag tar jag med mig mitt tangentbord och rullmus, och en ståmatta. Thats it. Jag måste få en ärlig chans att lära mig jobbet i lugn och ro. Det är tillräckligt rörigt ändå med allt nytt.

Och nu när jag har identifierat veckans största skav, faktiskt reagerat på det på ett sunt sätt, och agerat genom att beställa ett skrivbord och skriva ner mina tankar om allt detta, så hoppas jag innerligt att jag kan somna om några timmar. Min hjärna är verkligen en slavdrivare och problemlösare. Det här var ett akut problem som behövde åtgärdas NU. Mitt i natten. Då får det vara så.

Imorgon ska jag cykla med min dotter och hennes boende. Jag ska skratta och njuta av gemenskapen, förhoppningsvis i schysst väder. Efter det ska jag åka hem och sova en lång höneblund 😴 Sen får jag åka tillbaka till dottern och sova över. Jag försökte slippa övernattningen med tanke på att jag skulle hänga med henne större delar av dagen, men si det gick inte. ”Jag vill inte sova ensam, jag behöver ditt sällskap.” Sötnöt ❤️ Men jag fick okej för en lösning med ”delad dag” i alla fall. Det är ju bara 1,5 mil mellan oss så det funkar.

Nu hoppas jag snart få somna om. Måste äta något bara. Blir alltid hungrig om jag är klarvaken en stund så här mitt i natten. Suck.

Kram 🐘

PS. Den här kaosiga känslan som jag har haft inombords de senaste dagarna brukade jag dricka vin på. Nu fick jag inte den tanken en enda gång, mer än som ett konstaterande nu när jag reflekterade över det efteråt. Seger 🙏🏻

Sovit som en stock i natt. Stackars min yngsta dotter som måste lyssna på mina snarkningar. Hon är å andra sidan van, vi har delat sovrum hennes första 17 år i livet. (Först för att jag ville ha koll på henne, och senare för att jag flyttade till en trea och storasyster behövde eget rum.)

Hon somnar alltid direkt och väcks inte heller av mina snarkningar. Den äldsta dottern är känsligare, hon kan höra mig genom väggar. De få gånger vi delar rum, som på hotell tex, blir hon skogstokig. Tack och lov att hennes kille inte snarkar, det hade slutat med separation!

Klockan 7 i morse väckte min hjärna mig. Då hade den börjat repetera det brandtal som jag ska hålla till min chef på måndag apropå ljudproblemen på arbetsplatsen som gör att jag nu börjar jobba hemifrån ”permanent tills vidare”. Just det uttrycket är jag sugen på att använda, men bara för att hon är otydlig behöver jag ju inte vara detsamma. Jag vill inte spela på hennes planhalva.

Jag ska förbereda min närmaste kollega, som ska vara med på mötet (på distans), om att jag kommer att vara extremt tydlig och skarp gentemot min chef. Min chef får helt enkelt bara acceptera mitt upplägg - annars slutar det med sjukskrivning för min del. Ljudkänslighet är uppenbarligen en rest från mina sjukskrivningar, plus att förhållandena på jobbet har försämrats radikalt. Jag har kommit närmare ”källan” till det mesta pratet och en massa ljudabsorbenter har försvunnit när vi möblerade om.

Jag är dessutom numer ovan vid kollegors prat eftersom jag har jobbat mest hemifrån under lång tid. En ny plats i kontorslandskapet innebär att jag har fått ”nya” röster inpå mig. Bygget av ”kubrummet” bakom mig får dessutom underbetyg i min värld. Det är tjusigt som sjutton men helt värdelöst när det gäller att stänga ute ljudet. Som min äldsta dotter sa: ”Varför bygger man ens ett rum då?”

Den stackars säljaren som gick/stod därinne i rummet i fredags och pratade i telefon blev helt perplex när jag gick in till honom och sa ”hörrudu, jag hör vartenda ord du säger, bara så du vet”. Hans chef stod bredvid och han sa då ”Hur ska du stå ut med det när företaget xx flyttar in här på fredag 1 oktober?” Då drabbade det mig som en blixt. I det här rummet kommer det att sitta 2-3 personer och samtala, och de upplever sig lite isolerade från oss andra. Men jag kommer att höra vartenda ord som sägs.

De är dessutom delvis konkurrenter till oss. Big nono. De kommer förstås inte heller att acceptera att allt de säger hörs utanför. Suck. Hur kan man upphandla ett ”extrarum” till en konkurrent, som ska bli hyresgäst hos oss, och inte ta reda på hur ljudet färdas in/ut ur rummet? Hur kan man ens bygga ett sådant rum utan att tänka på ljudisoleringen?

Mitt brandtal till chefen är snart klart, min hjärna jobbar på med det nattetid, och klockan 10 imorgon är det bara att trycka på knappen och börja prata. Min chef kommer att försöka avbryta mig och gå i försvar och då ska jag bara lugnt säga: ”Jag är inte färdig än, du får vänta tills jag har pratat klart”.

Som mellanchef på bygget har jag inte en fackklubb som kan tala för mig, så jag får tala för mig själv. Och det gör jag gärna. Ja-sägare har jag aldrig varit, det vet min chef sen tidigare. (Och jag är fackligt ansluten givetvis, men jag är direktansluten. Jag har fackligt arbete i min historik också.)

Kram 🐘

Det är praktiskt att vakna kl 7 på en söndag ”pigg på dagen” som @Se klart så fint beskrev att hennes barnbarn brukar säga ❤️ (”Pigg på natten” är det däremot onödigt att vara.) Man hinner ju så mycket! Först röjde jag runt hemma hos dottern. Hon har en tendens att samla lappar och pyssel och allsköns bråte på sitt soffbord, på golvet bredvid och på tv-bänken. Hon har inte förmågan att ”plocka undan”. Hade vi låtit henne hållas hade hon så sakteliga försvunnit bland all bröte, som ett gigantiskt sopberg.

Tricket är att blanda in henne i allt man gör. ”Spara? Slängas? Den här ska vara här, så här gör du med den” osv. En tappad ask med örontops krävde en insats, hon hade bara föst ihop alla pinnar och försökt knö ner dem i asken, utan vidare framgång. ”Du samlar några pinnar i taget och lägger dem så här bredvid varandra.” Allt sådant som ”normala” begriper av sig själv kräver noggranna instruktioner. Många gånger. Till slut sitter det. Att tömma och fylla sin diskmaskin fixar hon nu tex galant utan detaljinstruktioner.

Jag är ju så van vid det här, har ju hållit på med det i 22 år. Förklara, visa, förklara, visa, pusha, ställa lagom stora krav, och berömma, berömma, berömma. Hon tar inte ett dugg illa upp, tvärtom är hon tacksam för att jag hjälper henne. Att säga ”plocka i ordning” till henne är arabiska. Hon förstår inte hur man gör. Vad börjar man med? Vad gör man med allt? Sötnöt ❤️

Efter att jag röjt fotograferade jag henne sittande i soffan vid ett tomt soffbord och skickade bilden till boendet: ”Så här ska det se ut - ni måste hjälpa henne att hålla ordning.” Lite dåligt faktiskt att de inte förstått det själva. Men hon är ju så redig på många områden, det är kanske svårt att avgöra vad hon har behov av. Hon trivs inte heller när det blir för stökigt omkring henne, men hon kan inte uttrycka det bara. Men den nöjda minen efteråt säger allt 😍

En runda till affären hann vi med också, innan jag åkte hem och fortsatte röja. Lika välbehövligt som hos dottern. I två timmar har jag röjt efter principen ”viktigast först” och nu känns det okej igen. Nu ska jag vila en stund och sedan dansa linedance i tre timmar 💃🏼

Just nu har jag outsorcat matlagningen. Upptäckte att affären i dotterns hemby är duktiga på att laga mat, så det blev några sådana lådor. Min energi räcker inte till för matlagning just nu, men ”hemlagat” vill jag helst ha ändå. De flesta mataffärer är duktiga på att laga mat i butiken. Kycklingsallad och lasagne står på menyn ikväll och imorgon kväll.

Kram 🐘

Full fart som vanligt kan man väl numera tillägga. Du kanske inte behöver brandtals? Kan det räcka med ett… pyrande tal? med rejält varmt i borren? För mig låter det du önskar inget annat än helt naturligt- jobba hemma kommer ju på många arbetsplatser vara väldigt naturligt, jag tänker att arbetsgivaren verkligen vill att människor ska må bra, och i det ingår ju tillit till att medarbetares beslut kring viktningen av hemma/kontor. Jag vet ju inte exakt hur det är hos dig, men kanske 1-2 dagar på kontoret kan vara en ”tillfälligt temporär” lösning? Att bygga konstiga kuber etc hade man ju önskat att någon satte stopp för globalt 😤 Vi hade mycket önskemål om kakor till kaffet (!!) i om återgång till arbetsplatsen… har folk blivit knäppa tänker jag.
Skönt att dansa av sig lite av hjärnjobbet. Du kommer komma hem med mindre last i huvudet. Kram!

@Se klart Fördelen med att sova på saken, helst flera nätter, och att låta hjärnan repetera ”brandtalet” gång på gång är att mitt förnuft hinner gå in och styra upp. Jag har redan raderat de värsta brandfacklorna, fokuserat på lösningen och tonat ner kritiken rejält. Men mitt budskap lär ändå vara glasklart.

Jag är förstås inte den enda som känner så här. Jag har en akut lösning för egen del, och en varaktig lösning på sikt som min chef bara behöver okeja. Men jag vill ändå flagga för grundproblemet - att folk efter en lång period av hemifrånarbete är ovana vid att andra pratar omkring dem.

Min hjärna har redan börjat processa den mer varaktiga planen. Vi har ett kontor till, ett mycket lugnare sådant. För mig blir det bara att köra tre mil åt andra hållet. Min närmaste kollega bor nästgårds det kontoret, och på så sätt kan vi två jobba nära ihop.

Nu ska jag bara fundera ut hur vi ska lösa det praktiskt. Det bästa är att ha planen i princip helt klar så att min chef bara kan säga ”kör”!

Kram 🐘

56 dagar uppnådde jag idag med min streak 12.000 steg/dag och 0 choklad. Heja mig! 🥳🥳🥳 Stegräknaren stannar på 15.400 steg idag. Endast cirka 1.500 steg kommer från en promenad som jag gjorde ihop med dottern till affären innan jag körde från henne. Resten har jag städat mig till, men framför allt dansat mig till under nästan tre timmar linedance 😍

Jag vet inte vad som blir mest slitet - skallen, benen eller fötterna. Skallen tror jag faktiskt, shit vilken hjärngympa det är att sätta koreografin på totalt 8 danser idag. Pust. Jag går ju både nivå 1 kl 15.15-16.45 och nybörjargruppen kl 17-18. Strax innan kl 18 är det inte mycket bevänt med mig längre kan jag säga. Men himmel vad roligt det är!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Helt grymt ju!😍 Jag fattar ärligt talat inte hur du har klarat så många dagar på raken.😂 Särskilt förra veckan med nytt jobb och allt. Det låter helt sjukt att det är sånt oväsen på ditt jobb.😩 Det går ju inte att koncentrera sig för fem öre om det är en massa kacklande runtom dagarna i ända. Kan du inte trycka in ett par öronproppar, eller ännu hellre, ta på ett par riktiga hörselkåpor de dagarna du är på kontoret? Det gör jag alltid om jag går ner i fabriken på mitt jobb. Kul att du gillar linedancen! Det måste ju ge en grym motion också.

Kram

@Andrahalvlek Egentligen är det nog bäst med den typen som Charlie föreslår. Dyra som sjutton också, så det svider lite i plånboken för firman du jobbar på. Den typen jag använder är tydligen mest designade för att stänga ute skadligt höga ljud, och är fula som stryk. Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd. Det bet väldigt bra faktiskt. hörselkåpor kan köpa för en hundring på Jula.

Kram