av MalmMia

MalmMia
tis, 2021-09-14 - 16:43

Ja, som ni märkt är det en tuff process. Så all styrka till er @levanu_80 och @ensam optimist. Jag var ju tvungen att gå tillbaka och testa en gång till, för att se om maken skulle kunna hålla sig nykter och trevlig. Nu gick inte det och jag är stensäker på att jag har gjort rätt! Jag har haft flera verktyg till hjälp.

En sak som är bra är en dagbok, eftersom en aktiv A är mästare på att dupera och vill förminska sitt problem. Man tror då att det är en själv det är fel på eftersom man hela tiden får höra att man överdriver och så farligt var det inte, så ofta är det inte och så mycket är det inte. Med hjälp av en dagbok kan jag få en bekräftelse på att jag inte är galen, att det faktiskt visst är så farligt, så ofta och så mycket. Men jag lärde mig att hålla min bok för mig själv efter att ha blivit rejält utskrattad, hånad och idiotförklarad som ens ids hålla på. Jag har också skrivit här som en slags dagbok, då är det också lätt att gå tillbaka och se hur det var. Jag har tittat tillbaka och insåg att det faktiskt var exakt likadant för ett år sedan, ingenting har blivit bättre och så vill inte jag ha det. För i nyktert tillstånd är han den finaste, min absolut bästa vän och så många fina minnen. Men nu är det inte så och jag kan inte leva på minnen. Jag behöver påminna mig själv att det inte alltid är fint.

Jag satte också upp en målbild, jag vill ha lugn och ro, inga elakheter, inga bråkiga helger med oändliga idiotdiskussioner på natten och så vill jag hitta på roliga eller nödvändiga saker på helgen. Jag vill inte gå omkring med oro för när bomben briserar nästa gång och jag vill inte att dottern ska leva i detta toxiska. Så var det inte för mig och då var jag tvungen att gå. Men min process har pågått i fyra år, så lång tid har det gått efter jag bestämde att det här går inte. Jag har också tvekat, hoppats, trott och velat och bestämde mig förra hösten, det får ta den tid det tar. Jag går om det inte blir bättre när jag är redo, jag har inte stressat fram något. Jag har också haft bra samtal med vänner och professionella som hjälpt mig framåt.

levanu_80
fre, 2021-10-15 - 10:47

Hejsan har nu bott själv en vecka. Kan säga att det går i vågor. Saknar mannen mellan och gråter. Men går över lika fort och jag mår toppen!! Ingen ångest och stress över att komma hem till någon som man inte behöver vara orolig över. Visst jag saknar honom och har dåligt samvete att jag lämnat honom, och mår dåligt över att han har fått köpa ut mig från huset. Har ju fått höra det några gånger. Men vet ju att det hade jag ju rätt till. Våran son bor hos oss med 2-3 dagars mellanrum inte en vecka i taget. Så jag hoppas att detta blir bra. Men visst detta samvetet. Min man verkar ju inte tro att det är han som e problemet. Att det e hans val att han skulle söka hjälp, Att han fick ett val. Antingen söker du hjälp eller skiljer vi oss. Enligt han så e det ju jag som vill skiljas jag som inte gör så, mig han e less på. Ja ni vet alla ursäkter. Han säger att han älskar mig saknar mig men sen då!?Trots allt så har jag bara dåligt samvete. Medans jag vet att detta är rätt beslut. Vill bara trycka på en off knapp så man inte behöver bry sig om honom Jäkla vilken kamp detta är. Man blir fan aldrig av med detta, ja nu fick jag klaga av mig. Och förvirrande blev detta.Hur gör ni andra som får detta dåliga samvete.!!

mus-lusen
sön, 2021-10-17 - 12:39

@Mammatill2 Usch jag vet hur svårt det är . Jag är fortfarande tillsammans med min partner men vi bor inte ihop . Så när han dricker så slipper jag vara närvarande tack och lov . Vi är ju som alla andra medberoende till vår partner , men skulle du kunna tänka dig att kontakta medberoendestöd ?
Jag gjorde det efter mitt första inlägg här , det har tagit lite tid men jag har haft mitt första samtal och är en liten bit på väg till ett bättre mående , även om jag har lång väg att vandra .

Mammatill2
sön, 2021-10-17 - 22:46

@mus-lusen
Vet att jag måste göra något de har gått alldeles för långt. Finns ingen kärlek kvar från min sida men så mycke hinder med boende och mest hur kommer barnen ha det hos sin pappa. Kommer vara så jobbigt när dom är där den ångesten vet jag inte om jag klarar av. samtidigt vet jag att som jag lever nu är inte bra för mig och framförallt inte barnen.

MalmMia
ons, 2021-10-20 - 15:02

Här är jag och läker, efter alla år med oro, bråk, hårda ord och elakheter, ja psykisk misshandel har det faktiskt varit, tvivel om jag har rätt - är det verkligen ett problem? och hat, jag har verkligen hatat demonen som kom fram. Men jag förstod inte! Jag fattade inte att det handlade om ett beroende att han blev knäpp när han drack eller dagen efter. Så idag jobbar jag med förlåtelse och titta framåt vad jag vill ha. Alla de gånger jag tänkte på skilsmässa - för så här vill inte jag ha det. Idag kan jag titta tillbaka på mig själv och säga - du förstod inte bättre. Förlåt den okunniga och ge kärlek för att inte skapa bitterhet. Idag känner jag omsorg om mig själv och kärlek till min nästa.

Jag älskar min underbara tonåring som jag bara vill det bästa. Jag kan ta lite sura miner och kommentarer med oändligt tålamod och säger ifrån när jag blir ledsen. Vi har sån härlig tid just nu och då njuter jag av det. Jag kan också ge henne mer tid nu när det bara är vi två. Jag hjälper henne inför prov, vilket hon uppskattar och tycker om. Vilket känns som att hon gillar. Jag är också ärlig med henne om vad jag känner och tänker (nja, inte precis allt), som jag tror betalar sig i lugn och ro för oss. Jag väljer också att lita på henne, går det åt skogen när hon är hos sin pappa så klarar hon det eller så ringer hon mig. Sån lättnad att kunna tänka så istället för att oroa mig vad som händer när hon är där.

Jag har också en bra kontakt med exmaken som är nykter när hon är där. Känns skönt att kunna ha vettig kontakt och oerhört skönt att slippa alkoholen. Jag behöver aldrig mer bry mig om han dricker eller inte för jag blir inte berörd. Om han sitter hemma hos sig och dricker trots avrådan från läkaren behöver jag inte gå in och rådda i det, jag bara släpper det. Så skönt. Jag kommer aldrig någonsin mer tillåta någon att misshandla mig psykiskt, så skönt att ha den insikten och också vara alert på signalerna. Kärleken är över men omsorgen och omtanken finns kvar, men det känns som att det är på ett sunt sätt. Jobbar på med det.

Så jag och dottern mår bra och det verkar som om exet vill ta tag i sitt liv. Han väljer i alla fall att dricka mycket mindre är när vi bodde ihop, skönt att se. Meditation, visualiseringar och mindfullness hjälper mig på resan.

Självomhändertagande
ons, 2021-12-22 - 20:26

@MalmMia
Jag vill gratulera dig! Minns att jag läste en del av dig tidigare. Har läst en del av din tråd nu och jag är verkligen glad för din skull. Att du prövade en sista gång. Och att du var tydlig med dig själv. Och gick när det inte blev som du önskade. Den egna processen, den behöver sin tid. Har du varit på retreat! Hur var det? Formulera din framtid nu, som du vill ha den. Det är också en process. Jag hoppas att du har medvind. Och att du tar hand om det som du behöver. Det som kommer upp. Även det tar tid. Var snäll med dig själv.

MalmMia
mån, 2022-01-10 - 14:38

@Självomhändertagande tack snälla för dina ord.
Ja, allt tar tid. Jag var på ett underbart retreat och tänkte att nu är det klart... Men det är det inte, jag fortsätter att jobba med mig själv och jag har nu insett att det jobbet kommer att vara resten av livet - vilket känns härligt. Men känner mig stressad över att min framtid inte är här, men jobbar med acceptans att det tar tid.

I helgen var jag iväg ensam och bodde på hotell, promenerade, skrev och planerade. Det blev en bra uppföljning från mitt retreat som jag var på. Jag kunde då se vad jag har gjort och vad jag har kvar att göra och gjorde en handlingsplan med viktigaste först! Men jag har inte kommit till att formulera min framtid ännu. Men tack för att du påminner mig, jag ska nu börja göra det som en övning när jag lägger mig, då får framtiden växa fram. Jag har visualiserat tidigare och det blev så. Nu ska jag göra en ny visualisering där hela min framtid finns.

Tack för önskan om medvind, just nu känns det som motvind. Men det kanske bara är min konflikträdda sida som anar det värsta och är rädd/orolig? Men jag kan också välja det som att se min utmaning som en möjlighet att träna, träna på att bli starkare och modigare och förberedas inför en ny framtid. För nu har jag något att ta om hand, för det har kommit upp och det har nu tagit nog med tid och jag behöver ta hand om oron i kroppen! Skilsmässan

Maken har blivit nykter igen! Jag är bara glad och önskar honom lycka till. Eftersom allt har varit så infekterat och jag inte har orkat med bråk så har vi inte skrivit på skilsmässopapper. Men han har nu frågat och jag har förhalat (av rädsla även om jag egentligen vet vad jag vill). Men nu är det dags att tala om för honom att vi ska skiljas för min kärlek är död och det var hans drickande som tog död på den. Men med en nykter trevlig make känner jag mig som en svikare. Jag får jobba hårt med att påminna mig om att det inte jag som sviker eller har gjort. Jag har ägnat en del av helgen till att titta tillbaka på min dagbok och här i forumet för att kunna tala om för honom hur jag känner och vilka händelser som lett mig hit. Jag måste få säga det för att få ett bokslut på våra år tillsammans, en utmaning blir att få honom att lyssna.