@Kungslilja Hej! Jag tycker som Sattva. Ärlighet varar längst. Och i förlängningen är det det enda rätta. Jag startade min tråd här på forumet just pga att jag var orolig inför en fest. Hade varit nykter i 40 dagar då. Efter tips från bla @Andrahalvlek ( minns du?🤗) så la jag korten på bordet, och det gick hur bra som helst. Steg 1 till att jobba bort skammen var inledd. Otroligt skönt, och väldigt bra för min fortsatta resa då. Om du orkar kan du läsa alldeles i början av min tråd hur jag gjorde. 2020-02-12 var det.

💪

@Torn Jag minns. Och jag tror att jag tipsade om två alternativ: vita lögner eller ärlighet. De vita lögnerna är helt okej om man inte känner sig stabil i sin nykterhet. Men ärlighet är förstås det som ger utveckling på riktigt. Jag hade svårt att vara ärlig med min nykterhet i början, det tog mig tre hela månader innan jag berättade för min äldsta dotter. Jag var rädd att bli bemött med skepcism, ”jahadu, kom igen nästa helg då får får vi se”. Mitt beslut var inte tillräckligt förankrat, min tilltro till min egen förmåga inte tillräckligt stark. Men det blev den med tiden. Tid och tålamod.

Kram 🐘

Go kväll,

Tack för all stöttning ovan =)
Jo såklart är det alltid bäst att vara ärlig. Jag håller med. Samtidigt så har jag svårt med ärligheten. Jag känner att jag än inte är helt landad. Vidare så skulle ett eventuellt misslyckande kännas så mycket större om alla visste om mitt beslut. När dagen väl kommer då jag känner mig helt till freds så känner jag att jag kommer kunna stå för mina vita lögner, dvs stå upp för att jag ljugit med motiveringen att jag inte har kunnat/klarat ellr vågat bättre.
Det kändes skönt att läsa om de positiva situationerna och det ligger nog väldigt mycket i att jag gör det större än vad det egentligen är och att människor noterar saker i mycket mindre utsträckning än vad jag är orolig för.
Jag är ju trots allt inte medelpunkten på jorden *S* ;)
Kanske låter det märkligt men det finns också en smula glädje i att ha en hemlighet. Någonting som jag gör bara för mig och som ingen (förutom ni) vet om. För övrigt ser inte livet ut så, där finns jag oftast i första hand till för andra både privat och yrkesmässigt.
Det känns väldigt skönt att kunna avsluta den här dagen en hel del lugnare och lättare till sinnes än vad jag var igår =)

Kram och tack för support, inputs och stöd <3

@Kungslilja Förstår det där med hemligheten, att du gör det bara för dig sjäkv. Man är o fortsätter vara nykter för sin egen skull främst, annars tror jag inte att det blir hållbart.
Det är inte många som vet om min nykterhet heller, min man o mina tonåringar. Ffa gentemot tonåringarna känns det oerhört viktigt att bibehålla nykterhrten. I stunder då jag fått sug (längesen nu, det minskar, jag lovar!) har det räckt att tänka på dem o det svek gentemot dem det skulle innebära att falla för suget. Så så sett är det en skyddsfaktor att de vet. Utomstående vet inte, ej heller vänner. Går sällan på fester o har aldrig varit den som dricker utåt sett, så det har inte varit ett problem. Och nu ännu mindre, jag dricker ju inte!
Det kommer klarma allt. Ha tålamod och ta en situation i taget.🌟🌼⚘

@Kungslilja skrev:"Någonting som jag gör bara för mig och som ingen (förutom ni) vet om. För övrigt ser inte livet ut så, där finns jag oftast i första hand till för andra både privat och yrkesmässigt."
Den här insikten är rätt viktig tror jag. När man hela tiden trycker undan sina egna behov händer någonting. Jag har fått jobba mycket med att identifiera mina egna behov. Tänker att det är viktigt även på fredagens middag att ha med sig, så att du som de andra skriver är förberedd på situationen. Annars är det kanske lätt att också intala sig att andra ”behöver” att du dricker. För ibland är det så… ibland om det finns några med tendenser att titta lite djupt i flaskan är det viktigt för dem att alla dricker. Det rättfärdigar liksom. Så var beredd på det.
Barn är bra att skylla på. Egentligen hur fånigt som helst att man måste ha en ursäkt. Kalorier är en annan. Sömn. Kontentan är väl att ursäkterna kan vara väldigt ärliga. Det är inte hela sanningen men du kan om det blir jobbigt med fler frågor slänga ur dig en motfråga… typ har inte ni märkt också att man sover sämre med vin, eller jag blir så seg dagen efter jag har en massa jag vill hinna. Blir det så för er med… tror de byter samtalsämne.

Lördag
Dag 33. Tänk, det har gått ett par eller 3 dagar över en månad nu (beroende på vilken månad såklart ;p )
Hur som...
Arbetsveckan har varit katastrof. Några sömnlösa nätter. Har inte ens orkat logga in här. Men jag har hållit i, hållit ut och hållit avstånd till vinet.

@Sattva: Ja, ärligheten här på forumet får räcka för nu. Även för mig känns det så viktigt, även om jag inte talat med mitt barn rakt ut, att hålla nykterheten, inte tillfoga mer skada än den som redan skett. Kanske en privat fråga men har du talat mycket med dina barn?
Att suget gradvis minskar med tiden ger mig hopp =)

@Sisyfos: Du har en väldigt viktig poäng i det du skriver. En del av mina tidigare försök att avstå alkohol har fallerat just (inte enbart men delvis) för att jag tänkt/upplevt att andra har "behövt" att jag druckit. Jag vet också att jag varit i motsatt roll: Det varit lättare att dricka om någon annan också gjort det. Vad starkt att aktivt arbeta med att identifiera dina behov. Jag tycker det är svårt eftersom de varit undanryckta så länge. Känner mig lite som ett barn som vaknat upp i en helt nytt land/kontext utan både vuxen ledsagare eller språk. Däremot måste jag medge (och tror jag har skrivit det någon gång tidigare) att jag ändå glimtvis noterar att jag är tydligare både gentemot mig själv och andra och det har jag nykterheten att tacka =)

Middagen igår gick bra. Hade som sagt varslat särbon om att jag tänkt avstå alkoholen. Vid fördrinken blev jag inte serverad. Bad om ett fördrinksglas och fyllde med läsk. Under middagssittningen kom ett par gånger frågan om jag inte skulle smaka på det röda vinet som verkligen var så gott och passade utmärkt till huvudrätten. Första gången kom och gick konflikten, vid andra tillfället blev det bara ett "nej nej det är bra" och så flyttade jag fokus till den jag för tillfället satt och lyssnade på.
Det som gick att notera, tilläggas bör dock att jag ärligt var totalt slut efter arbetsveckan, var att jag knappt sa halv 7 under hela middagen. Lyssnade aktivt på andra. I vanliga fall, med lite vin i kroppen, bubblar jag på som tusan om allt mellan himmel och jord, interagerar på ett helt annat sätt. Jag vet inte om det som sagt var för att jag var in i märgen trött (kunde somnat där jag satt) eller om det är ´en annan jag ´som kommer fram men samtalsämnena kring bordet var inte så givande.
Jag märker att jag längtar efter någonting, någonting som genomkorsar min vardag. Kanske ett intresse vilket både utövas och sedan genomsyrar resten av tillvaron. Ex: människor som har hund, som tränar sina hundar tillsammans med andra och sedan umgås även rent privat och där inte enbart men bland annat samtalar om hundar (OBS! jag vill INTE ha hund *S*). Begreppet KASAM kanske passar in?
När jag var yngre var jag löst med i diverse föreningar och minns att det var en fröjd att gå på kurser, samlas och bara vara. Längtan efter syfte, mål, mening.
Blir en cirkel, tillbaka till Sisyfos kloka ord om att identifiera sina behov. Det känns lite svårt. Det är bara jag och barnet. Inget större skyddsnät så finns inte direkt utrymme för att prova på aktiviteter, utforska på egen hand.
Nu märker jag att tankarna börjar bli lite röriga och texten spretig. Kvällen blev, om än utan alkohol så väldigt sen. Sömn behövs (ett behov identifierat! ;) ).

Önskar alla en stund i solen och lite sparkande i höstlöven!
Kram
/KL

Vd skönt att middagen gick bra @kungslilja. Och visst blir man medveten om den ibland ganska låga nivå av samtal en nöjer sig med för att få vara med, vara en i gruppen. Men det viktigaste nu är ju att samla på sig erfarenheter av att det går bra att vara nykter. Räcker bra.
Jag tog tag i trädgården, när jag blev nykter. Liksom min garderob. Har lagt massor av tid på att plantera, sköta om, läsa på kring mina gamla torparrabatter- och även börjat odla i pallkragar. Det har blivit ett ljuvligt intresse som också tar en del tid. Och så har jag grejat, rensat, köpt nytt (fast begagnat) för att bygga en bra garderob. Har också tagit några timmar…
Nu längtar jag efter att komma igång ordentligt med träningen- och att meditera. Du ska se att du hittar nya spännande vägar tids nog. Kram 🥰

@Kungslilja Vad bra att kvällen gick bra! Att vara dödstrött är ju ett skäl att tacka nej till alkohol bara det.
Jag har inte pratat jättemycket med mina barn efter jag blivit nykter. Den äldsta (17 år) har fått lugnande besked ett par ggr senaste halvåret då hon frågat om jag kommer börja dricka vin igen. Varje gång har jag svarat att jag hsr slutat dricka alkohol. Hon blir väldigt glad o lättad varje gång. De/ barnrn (15, 17) hatade verkligen mitt vindrickande. De var jättetydliga, men jag slog bort det länge. No more!!

Förstår vad du menar med att ingå i en gemenskap. KASAM. Kände verkligen hur viktig yogagemenskapen är när det var ett tag i början av pandemin då vi stängde ner verksamheten. Drt blev så tomt, även om jag gjorde yoga hemma istället. Det är ju allt omkring. Det gemensamma synsättet, fokuset, språket, kulturen.
Utforska o dra dig till dem du känner dig hemma med- det blir oftast rätt då.
🌷💫🤗

Sen måndagskväll
(35)
Under kvällens tidiga timmar, till och med innan arbetsdagens slut, glorifierade jag åter vinet. Längtan var galet stor.
Det står mig tydligt att för min del är stress den tydligt mest triggande faktorn för vardags/ensamhetskonsumtion.
Måndag = stress. Ytterligare uppsägningar och kollegor som "hotar" om uppsägning (jag förstår dem) spädde på.
Vid ett par tillfällen på väg från jobbet och väl hemma var jag redo/på väg att besöka butiken för en flaska. Tur i oturen var den latenta huvudvärken. Tanken att öka på den gav lite dålig smak i munnen. En annan tanke är att jag troligen kommer skriva bättre personliga brev och CV i nyktert tillstånd. För jo, även om jag tycker mycket om mitt arbete så måste jag prova sätta mig i första hand. Bråttom har jag inte men på sikt så... Inte för att jag tror att det totalt kommer att förändra min relation till vinet. Nej en sådan mirakellösning finns inte men en lugnare miljö skulle hjälpa en bit på vägen.
Ytterligare en liten upptäckt i ett stort pussel av livsförändring.
Kroppen pigg, hjärnan trött. Ska prova att komma till ro innan barnet kommer tassandes.

Önskar alla ute på forumet en god natts sömn och en fortsatt bra och nykter vecka =)
Sov gott!

Sov gott Kungslilja och starkt av dig idag -igen 💪🏼✨🤸‍♀️!! Så himla bra att återigen ha hejdat det där ”måndags-rycket”. Det är sådana (återkommande) segrar som ger mod och självtillit till resan framåt tror jag!

@Kungslilja Jo, så är det. Under den våta filten alkohol finns det en massa saker som behöver komma upp till ytan. Alkoholen är ett symtom - det är orsakerna vi behöver göra något åt. Men var sak har sin tid, ingen brådska. För du har helt rätt - allt du har framför dig gör du mycket bättre nykter 🤩

Mitt dagliga löfte i Cairy-appen ”Jag vill hålla mig nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - slippa må psykiskt dåligt”.

Kram 🐘

Heja dig!
HALT är nästan larvigt enkelt men också jättesvårt för det känns som det tar en evighet att beta sig igenom. Nu på andra sidan- visst kan det kännas som efter att en storm har mojnat?
Hoppas du får sova gott och vaknar lite småmallig imorgon. Kram 🌸

Grattis till ytterligare en nykter måndag!!!
Tror absolut att det är värt att se över sin arbetssituation. Är det yrket i sig som innebär stressig miljö, eller just din arbetsplats?🌟🌼

Har inte läst ovan inlägg. På grund av skam.
Jag har lovat mig själv att vara ärlig. Jag vill inte vara ärlig. För jag klarade mig så tusans bra.
Ikväll halkade jag fel. En del av mig hade kallt räknat in att det troligtvis skulle hända. Det händer många. Jag har varit så stolt över alla dagar och fighter jag klarat. Har spenderat resten av kvällen i försök att förstå. Jag gör det inte. Kvällen var inte annorlunda än andra.
Jag vill inte sluta räkna, eller börja om på nytt. Jag skäms.
Ett stort blä 🤢 över hela situationen.

Och självklart en kram till er alla som kämpar där ute ♥️

Inte ska du börja från 0 eller sluta räkn. Allt bra är gjort av dig ju och du har kommit en lång väg framåt. Att du försökt förstå under kvällen måste innebära något bra. Du skriver ju även här. Bra gjort. Nya tag nu💪. Heja dig .

Inte ska du börja från 0 eller sluta räkn. Allt bra är gjort av dig ju och du har kommit en lång väg framåt. Att du försökt förstå under kvällen måste innebära något bra. Du skriver ju även här. Bra gjort. Nya tag nu💪. Heja dig .

@Kungslilja Ja försöka förstå är nog bra! Och inte ge upp!! Hur du räknar är ju upp till dig själv tänker jag. För min del har just detta att hålla nollan varit viktigt, en del i spärren att inte falla dit. En risk att fortsätta räkna dagar från där du är, är kanske att det blir "enklare" att falla igen? Jag vet inte, huvudsaken är ju att du fortsätte din nyktra bana!!🌟🌷🌼

@Kungslilja Misstag gör alla, huvudsaken är att man lär sig något av dem. Så fortsätt du att försöka förstå. HALT (hungrig, arg, ledsen/lonely, trött) är en ledtråd, stress en annan. Vi måste hitta hållbara strategier. Och ha tålamod med oss själva, men framför allt vara självsnälla. Att slå på oss själva hjälper inte.

Kram 🐘

Morgonen dagen efter.
Det får bli så. Dvs jag fortsätter inte räkna där jag slutade för för mig blir det inte sant.
Jag får helt enkelt börja om. Tror däremot inte att jag kommer skriva dagar igen även om att hålla alla helt nyktra är viktigt för mig.
Vill heller inte skylla på något annat än mig för det var jag som gjorde det. Men 2 viktiga faktorer jag kan identifiera är stress och extrem trötthet.
Det är egentligen bara 2 år sedan jag gick in i väggen och inte ens ett år sedan jag återgick till arbetet. Risken är överhängande stor att jag snart hamnar där igen.
Lite att arbeta med /fundera över med andra ord.
Släpper skammen nu och börjar om.

Önskar alla en fin torsdag.
Kram