Lily2021

Hej!

Har varit på detta forum ett flertal gånger. Har försökt trappa ner mitt drickande och har gått sådär. Men är mindre än var det var innan och är så less på det här livet. Min ångest är skyhög jämt och har problem att sova, är oftast därför jag tagit till alkohol för att sova och slippa tänka på allt som händer i mitt privatliv. Men på sistone har inte den alkohol jag druckit ens hjälpt med att kunna somna, vaknar efter 1-4 timmar och är vaken hela nätter. Är så trött på dagarna men går inte att sova. Jag vill verkligen sluta med alkohol, eller iallafall enbart dricka ibland och då måttligt. Men just nu med allt som pågår i mitt liv privat och att man sover sämre är ångesten högre än någonsin.

Finns det någonstans man kan ringa och rådfråga kring detta? Känner att jag behöver prata med någon. Ingen i min närhet skulle förstå och får sådan panik över att jag inte kan sova eller få kontroll över mitt alkoholintag. Är mindre än tidigare och känns som jag kommit till en insikt att jag inte vill längre, vill få kontrollen tillbaka och sömnen. Jag vill bara sova och hitta tillbaka till träningen igen, vara nyttig och inte behöva alkohol för ångestdämpning eller sömnmedel för jag vet att det bara gör det värre.

Förvirrat inlägg kanske.

Vad är det som händer i ditt privatliv, när du har svårt att sova och måste ta till alkohol för att somna?
Du får gärna skriva av dig här, men jag tipsar dig om att boka tid hos en psykolog, hör gärna runt så att du hittar en bra, det är jätteviktigt. Jag har själv gått till psykolog, och hon är så lätt och bra att prata med, så man längtar nästan till nästa samtal.

Lily2021

@Ingesmart blev tidigare i år arbetslös och ekonomin är helt körd, även sedan innan. Förhållande och vänskap som gått i kras och känner mig helt enkelt ensam vilket inte hjälper ångesten. Sedan att jag är hypokondrisk och övertänker allt. Är nog därför jag dragit på att sluta dricka för är så rädd för abstinensen som jag läst om och upplevt delar av. Vill verkligen sluta men är rädd att jag ska dö av den. Vilket också är ironiskt för tänker varje dag att jag inte har något att leva för. Men jag vet att jag vill leva, är bara deprimerad över situationen jag satt mig i.

Behöver prata med någon. Och känna att jag inte är ensam och att det går att lösa utan att behöva hamna på behandlingshem eller liknande. Har kunnat sluta tidigare på egen hand, har bara sån ångest och oro inom mig dagligen och haft I flera år. Men vet inte vart jag ska vända mig

Ring alkohollinjen?
Beroendecentrum om det finns något där du bor?
Gå på ett aa-möte?

Jag var inne i liknande spiral du beskriver. Då fick jag först hjälp med sömntabletter när jag gick till vanlig psykolog. Jag var nog inte helt ärlig med mitt alkoholbruk då. Så ett tag blev det snabbt värre för mig med både alkohol och tabletter.

För mig ordade sig både ångest och sömn efter några månader nykter.

Bra att du tar hjälp, det är svårt ensam.

Kram

Lily2021

@Tackohej tack för tipsen ska ringa alkohollinjen imorgon för börjar bli rädd på riktigt nu.

Samma veva hela veckan, har druckit enbart för att kunna sova. Och har alltid somnat men vaknat efter typ en timme eller två och är helt omöjligt att somna om. Tidigare har jag ändå lyckats sova 8 timmar. Men nu på sistone har jag nått en punkt där alkoholen inte ens hjälper för att sova och därav att allt känns onödigt. Är onödiga pengar, är onödigt att dricka, och jag vet hade jag inte gjort det så hade jag säkert lättare somnat utan men är den där jävla ångesten som kryper i kroppen allra helst på kvällen. Så ska ringa alkohollinjen, har en bekant i min yttersta krets som varit nykter i 5 år som jag ska prata med och be om råd. Och ska definitivt inte dricka mer nu på länge eller föralltid för det ger absolut ingenting, det bara tar och tar och tar tills jag är uppäten levande av ångest och kroppen inte vill längre. Hur läskigt det än är att inse så är det också en lättnad, att det varit ohållbart länge but enough is enough.

@Lily2021 Hej! vad bra att du ska ringa alkohollunjen och ta kontakt med din bekant samt att du skriver i detta forum. Det är svårt att klara detta helt själv. Det har gett mig massor att läsa andras trådar om vägen till nykterhet, både de som är i början och de som varit nyktra en längre tid. Jag har druckit varje dag i flera år och det har skapat en ond spiral. Man dricker för att dämpa ångest och får en kort stunds lättnad, sedan mal ångesten på ännu värre, helst när man ska sova, måste dricka mer för att dämpa, mer ångest. Dålig sömn, bakis, ångest, skuld, skam…mer vin för att dämpa och ångestspiralen snurrar allt fortare. Ja, till slut packar man ihop totalt både fysiskt och psykiskt om man inte slutar dricka. Jag var också orolig för abstinensen, men det värsta gick över på 4-5 dagar. Efter det dämpades ångesten och ett slags lugn infann sig. Mycket drömmar på nätterna och lite ont i huvudet, men inte ångest och en lättnad och seger att vakna varje morgon och komma på att jag inte druckit😁. Idag är jag på min dag 25 som nykter, en underbar känsla! Jag har insett att jag inte kan ta ett första glas för jag vill bara ha mer och bli full, har inget val än att inte dricka alls och det känns bra. Ser mycket fräschare ut, tänker och känner klarare, känner mig stolt😁.
Det första steget att sluta dricka är bland det svåraste men viktigaste steget, att verkligen bryta med ett destruktivt och farligt alkoholberoende. Det härliga är att man mår bättre och det tar lite tid, jag är också bara i början på min resa till att upptäcka ett nytt liv utan alkohol.
Bra att du ska ringa alkohollinjen, var helt ärlig med allt, det får man bäst nytta av. Var stolt över dig själv för detta steg, du är modig!
Lycka till💕

Bra. Har du ringt? Hur är status nu?

Har du druckit mycket och länge kan det vara farligt att sluta utan medicinsk övervakning. Men det ser ut som du vet om det. Känner igen så mkt!

Lily2021

Har inte ringt än, prioriterade att sova idag när jag äntligen kunde efter en vecka med dålig sömn. Har dragit ner på alkoholen ännu mer nu men inte slutat helt, för är rädd för abstinensen. Ska ringa imorgon eller på måndag. Men har även diskuterat detta hemma, bor hos min mamma tillfälligt och även hon dricker nog för mycket.

Men vi ska peppa varandra i detta, gillar inte att vara ensam när ångesten är som högst. Hoppas att dra ner på alkohol, vända på dygnet och försöka få till sömn och rutin kanske hjälper i längden och att jag snart kan sluta. Men då jag vet att det kan vara farligt så vågar jag inte sluta tvärt heller fast jag egentligen mår bättre utan.

Men känner att är man medveten om problemet, dragit ner och tänker på det dagligen. Tagit tag i att skriva här, läsa andras trådar och viljan att ta tag i det nu är ändå positivt? Att inte bara köra på som vanligt utan faktiskt försöka hitta ett nytt sätt att leva med mindre/utan alkohol.

Man brukar prata om ”ett fönster som är öppet” en ganska kort tid där man är öppen för hjälp. Hoppas det inte stångs helt nu bara för dig.

Delar med mig av min situation som påminner lite om din så kanske något kan inspirera.

Jag tog hjälp av beroendevården för 3 år sen. (Var vid den tidpunkten så trasig av sömnbrist och drack i stort sett dygnet runt för att stilla abstinens, aldrig riktigt full men ständigt promille i kroppen) Avgiftning på sjukhus, följt av 4 månader antabus, och läkemedel mot sömnen. Mådde så sjukt bra och var nykter ett helt år. Sömnen ordnade sig, ångesten släppte, livet kändes lätt. Men senaste två åren har jag återfallit massa ggr och är livrädd för att hamna tillbaka där jag var.

Min väg just nu är AA (väldigt olika beroende på grupp) men jag är långt ifrån säker.

Lycka till på din väg.