Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Ledig en dag i veckan låter kanon! Vilken dag? Onsdagar hade ju varit perfekt, då får du två ”fredagar” 😍 Fredagskänsla när man drack var typ ”nu blir det party” 🎉 Fast man bara satt hemma själv och söp. Nu är fredagskänslan mer att jag drar ner på tempot radikalt och känner att ”nu är det helg och allt får gå lite långsammare”. Lika njutbar känsla, och så mycket hållbarare.

Skönt att du kunde prata med din chef om hur du upplever det, och att hon verkligen lyssnade och ansträngde sig för att tillmötesgå dig.

Min äldsta dotter berättade att alla kan boka in saker i varandras kalendrar. Märkligt system. Hon har tagit för vana att boka in tid för förberedelse, så att ingen annan kan boka något då. Hon har ju en praktikplats, så hon både behöver och måste förbereda sig inför varje besök. Hennes äldre kollegor tar besöken mer på studs eftersom de har erfarenhet att luta sig på. Men jag tror att det ändå är klokt att boka in lite ställtid här och där. Admintid om inte annat, för att komma ikapp.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det blir måndagar, så skönt på söndagen att slippa planera för arbetsveckan, både mentalt o praktiskt m matlådor etc. Älskar lediga måndagar, har haft varannan måndag nu under hösten men minskar nu ytterligare i tjänst.
Precis så har vi det också. Alla på enheten bokqr i varandras kalendrar. Har man då missat att "blocka" en tid man eg behöver för administration/ förberedelse/ telefon etc så kan man få det rejält pressat. Jättebra att din dotter jobbar proaktivt med förveredelser etc! Har hon ett visst antal patientet hon måste komma upp i varje vecka/ månad?

@Sattva Nä, hon har nog inga krav på sig alls som praktikant. Men hon verkar avancera snabbt i sitt yrkesliv ändå. Jag gillar verkligen att hon funderar och agerar för att få ett hållbart yrkesliv. Hennes mentor, som närmar sig pension, sitter kvar på övertid varje dag. Han är ett avskräckande exempel för henne.

De har PTP-träffar för alla praktikanter i regionen månatligen. På senaste träffen pratade de just om hållbart yrkesliv, vikten av att skapa förebyggande rutiner. Lära sig att säga nej, eller säga ”okej, jag gör det där men då måste någon annan göra det här”. Väljer man ett yrke där ett stort hjärta är en tillgång så måste man lära sig att freda sitt hjärta. Precis som med syrgasmasken när flygplanet störtar.

Lediga måndagar låter också guld 🤩 Jag har ju en idé om att jag och min kollega ska vara lediga varannan måndag, men då jobbar vi ju längre de andra dagarna. En sådan måndag hade kanske varit viktig återhämtning för mig. Vi kan inte ta med oss pengarna i graven, så det är sunt att välja att gå ner i arbetstid om man har möjlighet. I mitt tidigare jobb hade jag då bara försökt att göra ett heltidsjobb på deltid, så det hade inte varit någon lösning. I mitt nuvarande jobb hade det funkat bättre, för om jag är borta får någon annan göra nästa dags tidning.

Kram 🐘

@Sattva Härligt! 😍 Det kommer göra dig riktigt gott att vara ledigt på måndagar! Det är jag övertygad om. Pengar är långt ifrån viktigast här i livet.

Kram

Livet rullar på. Förra veckan så ofantligt stressigt på jobbet. Det var inte drt här jag utbildade mig för...att försöka pussla omöjliga pussel med värnlösa personers tillvaro dom pusselbitar. Jag hoppas det släpper, denna veckan har dock startat nästan lika kaotiskt som förra.

Förbereder mig mentalt lite lika nu gällande socker/godis som jag gjorde vid den här tiden förra året avseende alkoholen. Det står absolut inte lika mycket på spel-alkoholen var tvunget att gå bort ur mitt liv om jag skulle ha nåt värt att kalla liv kvar. Jag höll på att förlora mig själv. Med godiset är det mer att jag känner att jag har ett osunt förhållande till det. Ser fram emot helgens typ frosseri i smågodis lite för mycket. Väljer med omsorg var jag ska köpa det där det är godast o fräschast. Har börjat känna skam (!) i kassan när jag betalar. Ja, mönstret är alltför likt alkoholens och det är hög tid att sätta stopp🙃. Det, och stresshantering blir 2022 års utveckling på det personliga planet.

Grattis till tid Sattva🍃🌺🍃Mycket bra jobbat! Det är så fint att se när många av oss som tidigare mått dåligt av alkohol, mår bättre och bättre. Klart att livet ändå består av upp-och nergångar även som nykter. Men det är ett stort problem mindre iaf. Och dom andra bekymren är lättare att hantera utan bakfylla, och ånger..🤗🤗

Jag är lite sen att gratulera men, jag tänkte göra det i alla fall! Härligt med 11 månader i frihet och det där med sockret, det är ju som du säger inte riktigt av samma dignitet när det kommer till ohälsosamma beroenden som det du redan lagt på hyllan, så det är väl ändå något du ka ta dig lite mer tid med. Jag menar, om du känner att det är ett problem så är det ju bra att du gör något år det, såklart.

Tidig söndag morgon, ska strax iväg och yoga. Har just ingenting viktigt, eller oviktigt heller att skriva om. Snart ett år som nykter. DET är viktigt! Att vara nykter är helt notmalt, vill inget annat. Funderar en del på mitt jobb och om det verkligen är detta jag ska göra ca 15 år till fram till pension? Jag har liksom alltid varit påväg nånstans i mitt yrkesliv, haft mål. Känner mig helt klar med det. Vill hellre utvecklas inåt, och det är väl där knuten sitter. Jobbet tar det mesta, det bästa av min tid o ork. Jag har inte hela livet framför mig längre. Eller jo, det har jag ju, men det är inte oändligt längre. Har alltid känt så tidigare, känt mig ung liksom.
Kanske det är en hederlig 50- årskris. Barnen är påväg bort, 17-åringen tillbringar mesta tiden med sin pojkvän o sover där. Sonen har fullt upp med sitt. Nu har jag ju aldrig varit en sådan förälder som lever genom barnen, jag har alltid haft yogan som är min stora passion, så drt är inte att jag tappar mig själv.
Ja jag vet inte. Men, jag är säker på att alla funderingar/ känslor kommer att leda framåt. Och alkoholen är borta, så det finns inget som grumlar och hämmar utvecklingen. Oändligt tacksam för det🙏🙏🙏

@Sattva Och jag tänker att det är helt naturliga tankar att umgås med. Länge. Nästan alla kommer till livsavgörande beslut efter en tids nykterhet. Det är som om vi kommer närmare vår egen sanna kärna. Lyssnar inåt. Vad vill jag? Vad står jag för? Plus att våra mentala förmågor i och med nykterheten blir så mycket starkare, vi får både mer mod och handlingskraft. Självförtroende. Självkänsla.

Att börja fundera, sondera läget, glutta på vissa dörrar, är nog klokt. Plötsligt en dag känner du ”Det DÄR vill jag göra!”

Kram 🐘

Även jag gör en liten summering av julafton.
Det första jag tänkte på var att vi alla drack samma glögg. Det var ingen "vuxenglögg" och "barnglögg". Bara det blir ju en gemenskap, "barnen" (15 o 17) särbehandlas inte. Ingen somnade till Kalle. Det var inte tröttsamt o segt att göra iordning julbordet senare. Kvällen hade en känsla av harmoni.
Jag är jättenöjd.

Haha, minns vilken ångest jag hade förra året vid den här tiden inför det kommande alkoholstoppet 1/1. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle klara det så galant som jag faktiskt har! Men hade en strategi som utöver 1 dag i taget, var 1 månad i taget. Fas 1, fas 2, fas 3, dvs 3 mån. Tänkte i de värsta stunderna av sug att jag ska iaf klara fas x, så tar jag ett beslut sedan. Men det behövdes aldrig. När jag kom dit var jag i ett helt annat läge. Efter 3 mån flyttade jag till det "Vidare livet" o visste att jag aldrig mer skulle dricka om så ens ett halvt glas eller ens en klunk vin. Alkohol för mig representerar ett destruktivt leverne på alla plan. Jag är ju påväg framåt. Tar tag i sak efter sak i mitt liv som skaver. Önskar jag hade vaknat upp tidigare, så att jag hade ännu fler vakna år framför mig! Men jag tänker också att jag lämnar ett arv efter mig. Barnen ser o hör o lär. I slutändan kommer de ha haft en nykter o klarsynt mamma fler år än motsatsen.

Dottern o jag har haft flera fina samtal det senaste. Hon öppnar sig o anförtror mig sina svårigheter som 17 åring på ett sätt hon inte gjort tidigare. För att jag finns där, tror jag. Stabilt. Mentalt alltså. Det känns väldigt skönt. Jag finns där också för mig själv.