Blir bara så trött och ledsen när man kommer hem efter en dags arbete och”möts” eller rättare sagt ser sin man pruttfull liggande i sängen. Sluddrande talar han om att han bara druckit en flaska vin men det är såklart mycket mer. Det räcker med att vi inte tycker lika i en småsak så är han i fritt fall och kan supa sig redlös i en vecka och sedan nyktra till. Skyller på att han blir ”svart” när höstmörkret kommer men det är bara skitsnack, det händer året om med en månads mellanrum.
Har försökt lära mig att strunta i honom och leva ett gott liv fast han ligger där och är full, lyckas oftast men blir så ledsen ibland.
Behövde bara skriva av mig
Ravenna

Det kan ändå stämma att han påverkas av mörker och annat och att han medicinerar med alkoholen. Sämsta medicinen och förstår att du är trött på det. Har han sökt hjälp på annat sätt? Vad tycker han själv om sitt drickande? Vill han sluta?
Och du, hur vill du ha det? Vill du leva med honom om han inte försöker förändra?

Ja för snart två år sedan med både antabus och psykologhjälp men det höll ju bara ett par veckor sen började smyga igen, han vill inte och jag tror inte han inser hur sjuk han faktiskt är, tycker inte han är alkoholist eftersom han kan vara vit om han vill, men den viljan har jag inte ett mycket av. Vi har båda haft förmånen att sluta arbeta i förtid så vi/han allt man kan önska sig. Jag tänkte att han behövde något att göra men han gillar att vara ledig. Jag älskar honom men har tappat bort både min självkänsla och mitt glada jag. Börjar söka jobb och tror att han får klara sig själv, annars går vi båda under.
@Sisyfos

Igår var han ute med några gamla vänner och kom hem riktigt berusad, svor och hade sig så jag fick sova i vårt gästrum. Idag har han druckit två flaskor vin och håller på med ” tysta leken” dvs grymtar bara till svar. Blir så ledsen eftersom han för en sedan lovade mig att inte dricka i veckorna och inte så mycket på helgen.
Tror jag måste flytta ut, har varit på första arbetsintervju, håll tummarna för mig ni där ute. Kram