av vår2022

vår2022
tors, 2021-11-25 - 11:56

Dag 32. Sov bättre. På jobbet halv dag nu på väg hem för att rasta hundarna. Ska bli skönt med en skogspromenad, mån-ons heldag på jobbet. Inga direkta känslor alls. Skönt att vila i känslorna också. Efter promenaden ska jag kolla på jobbannonser, kanske finns det någon intressant tjänst att söka?
Ha en fin torsdag🌺

Rehacer
tors, 2021-11-25 - 22:12

@vår2022 Hundpromenader i skogen är så läkande! Jag mår såå bra i skogen, måste ut varje dag (tur jag har skogen inpå husknuten)!

Jag vill oxå söka nytt jobb, men vet inte om jag orkar eller vågar. En sak i taget.
Jag håller tummarna för att du hittar nåt intressant att söka. Vet inte ens hur det ser ut på jobbfronten nu, finns det bra med jobb att söka?

Fredag imorgon, känns inte fel!
Sov gott! 🤗

tindras
fre, 2021-11-26 - 07:28

Galet vad likt jag känner igen mig i dig @vår2022 Jag har också projektledarroll och precis som du skriver så farligt det där att kunna bestämma sina egna tider. När mötena ska vara etc. Jag bokade ofta in möten tis -ons eftersom jag visste att risken fanns att jag var bakis tors-fred och måndag såklart 🙄 Blev irriterad när någon tog eget initiativ och bokade in mig på nåt fredag ex, eller värst av allt tidigt måndag. Vem gör så? Fattar dom inte att måndag är helig från möten typ😅 Skruvat synsätt man haft! Kan inte minnas en enda måndag det senaste halvåret som jag vaknat upp med nån form av energi.
Jag har också dragit mig undan det sociala på jobbet, gemensamma fikor eller att bara spontant att ta initiativ till ett samtal. Så länge jag kunnat sköta mitt jobb gömd bakom skärmen och slippa alla andra så har jag varit nöjd. Men samtidigt aldrig nöjd över min prestation för jag visste att jag kunde leverera bättre! Egentligen när jag mår som bäst så är jag en framåt person, inte heller den som tar mkt plats eller armbågar mig fram men alltid den som tyckt om sociala sammanhang. Andra människor. Det är det som skrämt mig det sista. Att jag dragit mig undan, blivit irriterad över sammankomster som inte innefattar alkohol (privat) och samtidigt dragit mig undan de som innefattat det med rädsla för att jag inte skulle kunna hantera det, bli för full eller göra bort mig. Oftast så har det inte hänt (jo för full har jag blivit) men just rädslan över att jag inte riktigt litade på mig själv längre. Att jag kände att det var på väg utför. Att kanske nästa gång skulle bli gången då jag verkligen gjorde bort mig totalt. Den gången ska aldrig komma!

Hur har du blivit när du druckit? Har du kunnat hantera berusningsgraden? Jag har tyvärr druckit tills jag känt mig nöjd i min berusning och mer eller mindre inte fått i mig mer. Jag har dock aldrig varit den som kunnat vara uppe särskilt länge eller känt behovet av att ’dricka slut’ på det vi haft utan jag har uppnått en viss berusningsgrad där jag känt att nu snurrar det bra och nu kan jag gå och lägga mig, utan att behöva varken tänka eller känna.

Nu sprang tiden iväg! Måste ta tag i morgonbestyren😁 Önskar dig en fin fredag❤️

vår2022
fre, 2021-11-26 - 07:49

@Rehacer God morgon! Ja skogen är en härlig ventil och vi bor också nära den. Så praktiskt också när man har hundar. Under corona kunde jag gå i skogen varje dag, lyx! Så många tankar och funderingar som faller på plats just där.

Tycker att det finns mycket jobb ute, sen beror det förstås på vad man söker. Kolla vetja! Tror att en förändring i alkovanor även ger ringar på vattnet till förändring på jobbfronten. I mitt fall är jag tvungen att hitta nytt jobb då mitt projekt tar slut vid årsskiftet och jag är projektanställd. Men ska försöka bredda mitt tänk om jobb, kanske något helt annat än det jag gjort senaste 10 åren.
Ha en fin fredag🌺

vår2022
fre, 2021-11-26 - 08:57

@tindras Märker på mig själv att jag som nykter inte längre drar mig undan. Jag är mycket mer ”mig själv” nu. Skammen är inte längre den påtagligaste känslan längre, den får inte plats när den inte får alkohol. Jag är först på plats fikapauserna😂. Mitt självförtroende har växt och jag försöker inte göra mig osynlig och hela tiden tänka ”hoppas det inte ser igenom mig och att jag är bakfull”. Kanske därför jag träder fram mer för jag är nykter och jag vill visa det, även om jag inte tror att de misstänkt något. Har ju som du lyckats skapa strategier för att kunna vara hemma och jobba mycket, även innan corona. Då hade jag mycket Skype möten och utan bild. Perfekt kamouflage!

Jag har för det mesta inte kunnat kontrollera alkoholintaget. Jag har velat bli berusad varje gång och lyckats med det (ironiskt sagt). Alltid sett till att det finns i överflöd, panik om det skulle vara slut på söndagen när bolaget är stängt. Då har vi promenerat till en restaurang och ätit middag och druckit där. En stor stark snabbt före maten och sedan vin till maten. Är inte alltid aspackad och går och lägger mig när jag inte orkar dricka mer. Sedan slår fyllan till lite olika, om jag mår psykiskt dåligt, vilket jag hela tiden i grund och botten gjort, kan det urarta till tjafs, bråk, irritation och storgråt. Har ramlat och undrar på morgonen varför jag har blåmärken. Har även haft minnesluckor och minns inte vad som hänt eller vad jag sagt. Har alltid ångest när jag vaknar och försöker varje morgon komma ihåg vad jag sagt och gjort. Sen är det reptilhjärnan som tagit över och det är inte jag. Kan inte förstå varför jag blivit så upprörd dagen efter. Skuld och skam. Tror inte att man i fyllan säger egentligen det som man innerst inne känner, det är hjälplösheten som talar, ett rop på hjälp i en annan skepnad.

Så varför skulle jag vilja gå tillbaka till detta? Är ett glas vin som blir flaskor värt detta? Nej! Det är som att plåga ihjäl sig och själv hiva sig utför branten. Därför ska jag aldrig dricka mer och lära känna den lilla flickan och den vuxna flickan i mig och säga att allt blir bra, du kommer att må bättre och du klarar det❤️

vår2022
fre, 2021-11-26 - 09:19

Dag 33. Sovit som en stock! Var uppe på toa en gång men fortsatte sova som en stock, skönt! Letat upp en bok jag läst för många år sedan, Flodhästen i vardagsrummet med Psykolog och teolog Tommy Hellsten. Handlar om medberoende, skuld och skam och hur det uppkommer i barndomen. Det är djupa processer som sker inom varje människa och beroende på hur man fått spegla sig i sina föräldrar så utvecklas man. Varje generation påverkar nästa generation osv.

Det han säger träffar mig i mångt och mycket och jag har länge haft denna kunskap. Det är först nu, när jag på riktigt är nykter, som jag kan ta det till mig på allvar. Det är först nu jag verkligen förstår sambandet och hur det påverkat mig. Det är först nu som jag på riktigt ska undersöka och jobba med detta. Komma till botten med de underliggande orsakerna till mitt alkoholberoende. Tror att det är då jag verkligen kan bli fri och ta makten över mitt liv och mitt beroende och att aldrig mer dricka och det kommer att bli en befrielse❤️.
Ha en fin fredag🌺

Ase
fre, 2021-11-26 - 10:54

@vår2022 Tack för boktips. Den ska jag läsa.
Det är så härligt att läsa dina dagliga inlägg. Du har kommit så långt i ditt tänkande om nykterheten tycker jag. Allt du skriver utstrålar självförtroende och positivt tänkande.
Jag har tänkt mycket på den här cirkeln av alkoholmissbruk att den ärvs generation till generation. Jag vill verkligen bli den som bryter den cirkeln i min familj och jag tror och hoppas att det ska bli så.

@vår2022 skrev:". Komma till botten med de underliggande orsakerna till mitt alkoholberoende. Tror att det är då jag verkligen kan bli fri och ta makten över mitt liv och mitt beroende och att aldrig mer dricka och det kommer att bli en befrielse❤️."
Så sant!
Önskar dig också en fin fredag :)

vår2022
fre, 2021-11-26 - 19:09

@Ase Tack för dina fina ord💕 tänker att om man närmar sig det svåra med nyfikenhet och öppna ögon så är det lättare att ta emot och förstå. Har många gånger haft svårt för det för det känns för jobbigt. Idag känns det annorlunda, som att jag kan titta och undersöka och på något sätt stå brevid när det sker. Att det inte är mitt fel och att mina föräldrar inte kunde eller förmådde bättre. Som du säger, jag vill också verkligen bli den som bryte den onda cirkeln. Vi är på god väg😁

Andrahalvlek
fre, 2021-11-26 - 20:38

@Ase Min pappa var alkis och min mamma väldigt medberoende. Jag jobbar också stenhårt på att bryta den cirkeln. Mina barn är vuxna. Den yngsta har en utvecklingsstörning så den diskussionen kan jag inte ta med henne. Den äldsta är 24 år och hon var den första jag berättade för IRL, efter en dryg månad som nykter.

Jag laddade massor, bestämde en tidpunkt för att säga det. I bilen, man pratar bra när man sitter sida vid sida under lite tid. Jag sa: ”Jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol mer, nu har jag varit nykter en månad och så ska det fortsätta.”

Hon tittade på mig med enorm glädje och kärlek i blicken och sa: ”Bra, jag tycker om dig bäst när du är nykter.” End of discussion.

Jag brukar skärmdumpa och skicka till henne vid vissa målstolpar, 1 år eller nu senast 600 dagar tex. Får glada emojis och grattis tillbaka. Ibland när vi träffas nämner vi det med några få ord, men hon verkar just nu inte alls ha behovet att prata om det som har varit. Hon är bara glad att jag har slutat dricka.

Jag märker ingen osäkerhet hos henne, men jag har inte haft några återfall. Det hade nog förvärrat allt. Min pappa tog så många återfall att jag tappade räkningen, och då känner jag nog inte till alla alkoholstopp. Till slut trodde jag honom inte. Alkoholstopp triggade istället oron för återfall på ett väldigt obehagligt sätt. En konstant klump i magen av oro.

Jag tänker att du bara får säga det. Deras reaktion råder du inte över, du får bara ta emot den. Pudla, blotta strupen, be om ursäkt tusen gånger.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2021-11-26 - 20:42

Nu svarade jag nog i fel tråd. Mitt svar var till @ase för du skrev väl om hur svårt det är att berätta för barnen för några dagar sedan? Nåväl, mina inlägg och kommentarer är fria för alla att både läsa och kommentera.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2021-11-27 - 08:29

@Andrahalvlek Lätt hänt att skriva svar i en annans tråd, vi snurrar ju runt hos många och det absolut inget, bara trevligt😁. Det är säkert olika hur barnen tar det pga ålder och personlighet. Upplever som du ( mina är 28 och 26) att de har fullt upp i sina liv och vill kolla då och då kort när vi ses eller med sms hur det går. Har sällan krälat eller ragglat inför dem men onykter och snackig, ja. Sorgligt med din pappa och hur det påverkat dig.

vår2022
sön, 2021-11-28 - 10:27

Dag 35. Sov gott. Känner lite oro i kroppen som är kopplat till julfirandet med släkten. Det finns taggar kvar efter gemensamt semesterfirande i somras med närmaste släkten. Har varit kyligt i relationen sedan dess.

Allt handlar om skuld och skam. Hen vill lägga skulden på oss att vi ska be om förlåtelse. Säger att det finns två berättelser och två upplevelser, hens och min och att det får accepteras och vara så. Säger att var och en får ta eget ansvar och ta på sig skuld om man anser sig ha det. Hen vill inte acceptera detta och menar att jag i min berättelse lägger all skuld på dem. Jag säger inte ordet förlåt i berättelsen men att jag är ledsen för det som hände och att hen missuppfattat det som sades. Hur det hen sade uppfattades av oss. Hen menar egentligen att det är min man som ska be om ursäkt men vi har samma uppfattning om händelsen.

Jag håller min linje mot hen, det som är min verklighet/berättelse och mina känslor. Hen vill inte acceptera och gör martyrgrejjer, säger att hen behöver ta avstånd. Slutpratat då hen inte får mig dit hen vill. Efter ett tag under kylan börjar jag vackla, tycker synd om hem för att hen tar avstånd, att hen känns så hård och kall. Ska jag göra som jag brukar? Be om ursäkt för hens skull, så hen inte mår dåligt, ta bort skammen från hen genom att lägga mig platt och be om förlåtelse? Jag måste ta bort hens skam för hen kan inte göra det själv. Jag är uppväxt med skam, den dåliga som är kopplad till dålig självkänsla. Det är mitt jobb att ta bort hens skam. Det är här jag inser och ser tydligt att jag är medberoende. Om jag inte slutat dricka skulle jag vältrat mig i skuld och skam och på köpet bett min man att be om ursäkt för att lindra hens skam. Jag som medberoende skulle ta med mig min man också. Vår berättelse skulle inte längre vara sann, hens skulle vara den enda sanningen.

Tack och lov blir jag allt klarare i min nykterhet och känner ingen skam. Jag är medberoende och det är mot det jag ska lägga krafterna och slå mig fri. Fri att känna, tycka och tänka självständigt, hitta mig själv och mina behov.

Slutar med att hen inte ska fira jul med närmaste släkten, för övriga säger hen att det beror på medicinska skäl och ork. Hen hoppas att vi inte blir arga på dem för att de inte lagar mat åt oss. Också ett märkligt uttalande, övriga medlemmar har vuxna barn och skött egna hushåll och barn hur länge som helst. Martyrskap. Kanske beror det på medicinska skäl, vet att det finns, kanske pga att min man inte bett om ursäkt. Alla straffas om det är så. Jag ska i alla fall slå mig fri och övriga kommer att tillsammans ordna julfirandet ändå. Vet att hen haft en traumatiserad uppväxt, alltid drivits av oro, ångest och rädsla. Hen har gjort massor av bra saker med massor av omtanke i svåra tider i min uppväxt, kämpat för oss på alla sätt och vis och högutbildat sig. Men jag måste frigöra mig från medberoendet och det kanske även blir bra för hen i det långa loppet. Tycker dock att hen blivit allt mer lättkränkt, tänker åt andra om sig själv och förutsätter att alla tankar om hen är dåliga. Hen riktar mycket ilska och hårda sårande ord som är svåra att ta emot/glömma. Tiden får utvisa hur det blir.

Det är jobbigt att skriva detta, en släng av skuld, vill ju att allt skulle vara annorlunda, känner sorg. Jag skriver ändå, vet hur viktigt det är att sätta ord på känslor och att det påverkar min hjärna och bot.

Tack och lov för nykterheten och ett mycket bättre liv. Jag ska aldrig dricka mer!!!
Ha en fin söndag💕

Ase
sön, 2021-11-28 - 16:55

Jag har ju ingen aning om vad konflikten handlar om. När det handlar om familj och släkt så har vi inte valt själva. Det finns ingen lag på att man måste umgås med släkten även om det ibland känns som att det är ett tvång. Tror många pinar sig år ut och år in för att få relationer att fungera. Tillslut är det så infekterat att det bara är en pina att umgås.

Sen är man ofta orolig att såra människor runt personen om man väljer att bryta kontakten.

Jag hoppas du hittar en lösning som blir bra för dig.
Det är jätte jobbigt att ha konflikter under lång tid.
Kram

Andrahalvlek
sön, 2021-11-28 - 17:33

@vår2022 Det är svinbra att du står på dig. Skriv ett brev till vb om du vill, då brukar man nyansera orden ännu mer. Det finns alltid två sanningar om varje händelse, och ingen har tolkningsföreträde. Kan man inte vara överens om att man kan tänka och tycka olika så blir det slitningar. Varken du eller din man ska be om ursäkt. Stå på dig. Jul blir det ändå, och det blir nog en lugnare jul utan vb. Alla jular behöver inte se likadana ut.

Min mormor var en martyr utan motstycke. Hon gjorde sig ovän med sina föräldrar, syskon och egna barn i parti och minut. Hon var också en julfantast - allt ska vara helt perfekt på julen. Hon låste in sig i köket och lagade allt från grunden. Sen öppnade hon köksdörren och släppte in oss andra och ville ha stående ovationer, vilket hon förstås fick. När hon blev äldre orkade hon inte på samma sätt, men knyte gick inte för sig. Så hon och min morfar åkte och bodde på hotell över julen medan vi andra försökte skapa nya jultraditioner, med knyte. Mycket lugnare jular.

För egen del har jag varit supernoga med att inte sätta press på någon. Jag firar med mina barn, deras pappa och oftast även hans föräldrar. Sen tillkommer ibland min mamma, min ex-svägerska/svåger och barnens kusiner och numer kusinbarn. Jag är chill och öppen för det mesta, ingen ska behöva känna press eller dåligt samvete på julen. Jag har redan frågat min ex-svärmor vad jag ska bidra med till julbordet. Vi gör det tillsammmans.

När jag och barnens pappa separerade den 1/12 år 2013 sa min äldsta dotter ”Du ska fira jul med oss, ingen ska sitta ensam på julafton”. Och så har det förblivit, och det känns helt naturligt.

Kram 🐘

vår2022
sön, 2021-11-28 - 20:24

@Ase Du har så rätt. Det så himla tungt med konflikter som är svåra att lösa. Man vill att det ska gå bra men det känns som att gå på minerad mark emellanåt. Måste säga att restriktionerna som rådde i början av coronan var skönt ur det hänseendet, det gick inte att träffas och det rådde lugn.
Ha en fin kväll💕

vår2022
sön, 2021-11-28 - 21:24

@Andrahalvlek Tack för ditt kloka inlägg💕. Har funderat på om det är för öppet berättat? Använder tråden som en dagbok och alla djupa tankar skrivs här. Vad tycker du?
Vi har inte pratat på tel sedan i somras, vi smsar och det har varit många och långa sms om hur jag/vi upplevt allt och hen har skrivit sin upplevelse. Hen är min mamma men jag väljer att skriva hon nu då det känns jobbigt att skriva det. Det är tufft för henne då jag satt ner foten och står fast vid det. Min man är också väldigt rak och tydlig och inte indoktrinerad i min familjs ”kultur ”, det finns en gräns och det skaver.

Hon påminner om din mormor gällande julen, sliter ihjäl sig i veckor och är helt slut på julafton. Relationer blir också lätt svajiga med henne pga lättkränkthet, övertolkning och martyrskap. Förmodligen orkar hon inte ordna jul, blir 80 och är kränkt och jag har föreslagit knyt hos oss istället för att underlätta men nu blir det knyt med resten av familjen istället. Det blir inget 80 årsfirande heller, ev i vår om hon orkar…ja det är inte lätt när hon tror att hon måste ordna allt fast det inte är så och kan inte be om hjälp, måste fixa allt själv. Jag tänker att jul och att umgås måste ske på annat sätt i fortsättningen. Detta håller inte.

Skönt att höra att du tycker att vi inte ska be om ursäkt och stå på mig. Jag har inte svårt att be om ursäkt om jag handlat fel. Jag har verkligen sett upp med att inte ta efter detta sätt och har en helt annan relation med mina barn och syskon.

Ha en fin kväll❤️

Andrahalvlek
sön, 2021-11-28 - 23:14

@vår2022 Själv är jag oerhört transparent här på forumet och har ventilerat allt möjligt, så för min del är det inte för öppet berättat. En stor del i det nyktra arbetet består i att ta tag i sådant som har varit dolt under ”alkoholfilten”, och då är det helt naturligt att ventilera det här på forumet tycker jag. Att ta tag i orsakerna till att man har druckit är steg 2 i nykterhetsarbetet. En absolut nödvändig del för att få till en hållbar nykterhet. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tänker och tycker, och ofta får man aha-upplevelser av själva skrivandet. Och att sen få andras input berikar ytterligare 🙏🏻

Du är ju som jag väldigt intresserad av hur hjärnan funkar och faktum är att jag efter boken ”Depphjärnan” verkligen förstod att när vi skriver eller pratar om jobbiga saker så aktiverar det frontalloben - där logik, sunt förnuft och problemlösning bor. Samtidigt minskar aktiviteten i amygdala, som är hjärnans dramaqueen och tillhör reptilhjärnan. Det är den delen av hjärnan som skriker kris och panik och ”stick och göm dig i en grotta”. Så det är därför det är så bra att sätta ord på vad man tänker och tycker. Det är så häftigt att få veta varför det funkar!

Kram 🐘

Sisyfos
mån, 2021-11-29 - 07:02

Oj, vilken historia. Jag säger alltid i princip ”be om ursäkt”. Det ger oftast en öppning till dialog, så att man kan nå konsensus där man förstår och accepterar varandras sidor. Men i det här exemplet verkar ett förlåt betyda att en part tar ansvar för hela situationen och den andra kan leva vidare utan insikter.
@vår2022 skrev:" Ska jag göra som jag brukar? Be om ursäkt för hens skull, så hen inte mår dåligt, ta bort skammen från hen genom att lägga mig platt och be om förlåtelse? Jag måste ta bort hens skam för hen kan inte göra det själv. "
Jag tänker också att du har gjort vad du kunnat nu. Du har förklarat er sida av saken, sagt att du är ledsen för situationen. Hon kräver en ursäkt från din man. Han vill inte, han skulle kanske göra det om du bad honom. Det här sätter dig i en jobbig situation. Om man tänker på hennes roll som mamma (och den mest vuxna) så kan jag tycka att det är hennes uppgift att se dina behov och den situation du hamnar i när hon gör såhär. Mitt emellan. Jag propagerar alltid för att relationer är viktigare än prestige, men det kan ju inte heller bygga på att en part hela tiden ger vika. Jag har en relation, en vän, som gick åt skogen för många år sedan. Det var mitt fel och jag bad om ursäkt flera gånger, men hen kunde inte acceptera och förlåta. Det draget finns i hens släkt. En oförsonlighet. Hen har brutit många relationer sen dess.
Du skriver ”hård och kall” och det går liksom inte att rubba. Nu har du nått en gräns. Satt ner foten. Jag tänker att ett sånt beslut måste vara välgrundat och att det är det i det här fallet. Du borde såklart ha gjort det för länge sen, men det är så svårt att se de mönster man har haft. Tog mig flera månaders nykterhet och analys innan jag insåg att jag i min roll i familjen hade till uppgift att hålla alla på glatt humör och se till att de pratade med varandra. Min pappa gjorde det och jag, men när han dog var det min uppgift. Det här drack jag på, maktlösheten i att ta ansvar för andras känslor och relationer. När jag slutat dricka gick det att se mönstren tydligare. De kommer från barndomen.
Jag jobbar på att ändra det här. Utan att anklaga, skuldbelägga utan bara med att vara tydlig med min roll och deras roll. Nu tror jag att din roll är än mer komplicerad. Det känns som en tvärnit. Och det är kanske inte ens din konflikt? Eller är det ens det? Du skriver om ett VI och OSS och DE. Då har man ytterligare en aspekt i det hela. Jag avskyr konflikter med olika Vi-sidor. Man inkluderar någon annan och har en allierad. Jag tänker att du kanske egentligen inte ens är inblandad. Jo, nu är du det, men då? Jag har svårt att acceptera sådana som bara tvärnitar och skiter i relationen. Det är egoistiskt att leva så. Nu har du fått syn på det. Jag tänker att det finns olika sätt och att du kan skapa möjligheter. För dig är relationen viktig. Du kan bjuda in, men ditt ansvar slutar där. Du kan leda en åsna till vattnet men inte få den att dricka. Du kan prova mjölk och saft, men det räcker någonstans. Tror det är bra att skriva ner det. Då ser man lite tydligare. Lycka till nu!

Illaute
mån, 2021-11-29 - 07:55

Hej @vår2022, läser med sorg din tråkiga situation du sitter i just nu. Har inga råd att eftersom det är bara du som kan alla detaljer då det är många känslor med i spelet. Det jag kan göra är att peppa dig och säga att du verkar vara en klok och förnuftig person och kan nog själv veta hur du ska lösa det hela med huvudet högt.
Har själv också en pågående konflikt i min familj där alla på din kant hävdar att dom har rätt.
Den har pågått länge nu och vi alla glider bara längre och längre från varandra. Det är en stor sorg i mitt liv.
Bra att du skriver av dig och försök släppa skammen du känner, den ska du inte behöva känna då du verkligen vill göra det som är rätt.
Kram och ha en fin måndag!