@Torn Jag förstod att du menade dem som inte var nyktra vilket inkluderar mig själv. Jag ville bara förtydliga att jag skrev nykter.

Det handlar inte om att jag inte tror på dig. Tror verkligen att det handlar om att vilja, bestämma sig och verkställa beslutet. Detta har jag förstått för länge sedan så som jag skrev så handlar det inte om förstånd.

Jag tänker lägg din energi där du känner att det känns meningsfullt och gör nytta. Skriver inte mer för du kommer ändå inte förstå.

Söndagskväll och som vanligt svårt att somna men maken snarkar bredvid😴 Snart har jag haft min CPAP i ett år. Använder den inte varje natt men oftast. Det har ju varit lite strul med den och då blir det lite mer motigt.

Tänker att jag inte behöver förklara eller försvara men vill kanske mest för min egen skull skriva följande:
Jag letar inom mig varför kan jag inte hitta den där innerliga viljan inom mig som leder mig till att bestämma mig för att därefter verkställa beslutet. Är det romantiseringen av alkoholen? Varför är den i så fall starkare än rädslan att mitt liv kommer att förkortas om jag inte slutar dricka alkohol nu? Varför så lätt till en snabb belöning? Istället för något mer långsiktigt? För jag vill hitta viljan men det är ta mig sjutton omöjligt till att hitta den! Varje dag letar jag efter den men den dränks någonstans på vägen….men skam den som ger sig🤔

Glömde skriva i förra inlägget…..nej jag är inte på steg 1…

🌟🌟🌟

@Varafrisk Du ser inte att fördelarna överväger nackdelarna? Du har kanske inte ännu sett några riktigt tråkiga nackdelar med att dricka? Du har inte ännu känt vad alternativet nykterhet innebär på lång sikt och kanske innerst inne är skeptisk? Känner att vissa översäljer...

Jag tror dessvärre inte man kan förklara skillnaden för någon på ett sådär riktigt trovärdigt sätt. Det måste upplevas för hur tusan beskriver man helt nya känslor för någon som aldrig upplevt skillnaden? Jag menar hur beskriver man för någon som aldrig varit kär hur det känns? Svårt eller hur?

Tänk dig att när du vaknar tänker du inte på alkohol. Du vaknar utsövd med ett spirande iver över en ny dag. Ångest är inte där. När du vaknar känner du istället ett inre lugn. En harmoni och en livsglädje. Starka negativa utbrott är inget du måste jobba med dig själv för att inte få. Istället ser du lite klarare på allt och börjar på ett nytt sätt se fler nyanser. Separerar enklare mellan saker. Du känner att kroppen fungerar. Du tycker det är roligt att ta kontakt med andra och du är tillfreds med att vara du. Du tycker att du är en helt ok typ. När du är ute och går tar du in saker runt dig. Du är här och nu. Njuter av att höra fågelkvitter. Ser hur löven spricker ut på våren. Du riktigt känner skillnaden mot att tidigare gå med tunga steg och tungt huvud där ångest varit ett vanligt inslag likaså självförakt. Nu har du istället positiv energi att få utlopp för. Du hittar intressen som du värdesätter att lägga din nyfunna energi på.

Det är en genuin tacksamhet som infinner sig. Du vet hur du mått och känner stor skillnad i livskvalitet. Du har gjort dig kvitt känslor som skam och skuld. En frihetskänsla som bara växer år för år. Du är glad att vara där du är. Här och nu och behöver inte bråka med dina innersta tankar. Ni jobbar numera som ett team istället.

Problem kommer och går men du vet att du hanterar allt så mycket bättre för ditt eget välmående. Så du blir påmind om skillnaden i diverse sammanhang. Varje sådant tillfälle infinner sig en tacksamhet att du är där du är. Det känns som en gåva.

@Lora Tack för ett fint inlägg! Kul att du tittade in, tror inte att vi träffats på tidigare.

Jo …jag ser att fördelarna övervinner nackdelarna. Och jag betvivlar inte en sekund på vad du skriver…och jag vet att den finns där den värld du beskriver…har ju varit nykter i 47, 48 år ..men jag tänker att den värld man upplever som nykter efter år av missbruk är på ett annat vis ..som du skriver en gåva.

Har sovit extremt dåligt inatt. Så himla svårt att somna in, somnade och vaknade igen…ja så höll det på tills klockan ringde. I em är det APT då är risken stor att ögonlocken vill trilla igen beroende på vad som tas upp men verksamhetsplaner, budget är allt annat än uppiggande.

Genom min tid här på forumet har jag återkommit till att jag ska sluta skriva eller göra uppehåll likväl har jag fortsatt att skriva. Jag tycker om att skriva men jag känner att jag skulle behöva begränsa min tid och framförallt låta min tid på kvällen bli forumfri. Igår kväll var det åter igen inlägg som malde i mina tankar för att jag känner mig missförstådd…det är liksom inte värt det. Det tar för mycket. Efter Torns inlägg kan man få först få en känsla av värdelös men jag tänker att jag förstår bättre.

Det är INTE att jag INTE förstår att ett nyktert liv är fantastiskt liv att leva …det är inte därför jag reagerar nej…utan det handlar om det lilla lilla barnet inom mig…som fortfarande finns kvar trots att 59-årsdagen närmar sig…det är det lilla barnet som vaknar …en känsla av att vara förminskad. Jag säger inte att någon vill förminska men om man vill nå någon vart kanske man behöver låta orden gå ett varv till.

När jag arbetade som skolkurator på högstadiet fanns det en ganska stökig elev på skolan. Alla lärare bemötte hen med tillsägelser av olika hård valör förutom av två lärare. Dessa lärare klagade aldrig på honom. Jag frågade rektorn vad är det dessa två lärare gör dom inte övriga gör. Rektorn svarade inte, hon hade bestämt sig.

🌟🌟🌟

Ibland blir jag så trött. Vilja, ”bestämt sig” etc är extremt skuldbeläggande.
Jag har skrivit det förr: jag tror att det finns förklaringar till att du inte kan fokusera och att du då heller inte kommer över tröskeln. Syrebrist i hjärnan orsakad av sömnapné kan vara en del i det. Det är det här jag menar med att vi har lite olika förutsättningar. Äter du D-vitamin? Eller har du mätt din halt av det? Det påverkar hjärnan och många celler i kroppen. Jag tänker att den där ”igångsättningen” (viljan), påverkas av hur trött hjärnan är.
Tar du den gamla vanliga vägen eller prövar du något nytt. Ja, är man trött så är det svårt att hitta nya stigar. Så jag tänker att du kanske ska börja där. Syresätta hjärnan, djupandas. Äta D-vitamin. Det är ju helt klart att du måste ut ur de där gamla fårorna och att det inte är bristande kunskap som gör att det inte händer. Det handlar nog om hjärnans funktioner och såklart kanske också signalsubstanserna som höjs av alkohol. Så jag tänker att du kanske kan börja där och ge hjärnan bästa förutsättningar för att fatta bra beslut. En trött hjärna söker nog kickar i större utsträckning.
Du är en kämpe VaraFrisk! Och du är kvar här, det tyder på Vilja. Kan inte fatta annars varför du skulle utsätta dig för det här, så nu är det förmågan du måste hitta. Och jag tycker just idag att du kan börja med att optimera hjärnkemin. Som vanligt tar du till dig det du orkar och förmår.
Kramar 💕

Jag förstår att även min skrift kan ha varit förminskande. Att bara kliva in bara så där och vilja dela med sig kan såklart landa helt fel... I det avseendet är det nog svårt att vara med och slå huvudet på spiken.

Önskar allt gott ❤

@lora jag blev väldigt glad av att läsa ditt inlägg, tycker det var så fint skrivet, tack från en läsare ”in från vänster” 🙏🏻
@varsfrisk - jag läser och skriver gärna här ibland. Jag tror att min ruska-om- impuls dock kommer att komma med (o)jämna mellanrum, och jag tror inte att de hjälper till. Jag tror jag har försökt en massa olika sätt att peppa, se och stötta. Ibland ruska om och kanske gå över gränsen. Det vill jag inte. Däremot blir en, som jag, också handfallen. Ibland som de där matadorerna och tricadorerna som vill få Ferdinand in på tjurfäktnings-arenan.
Att man digitalt sliter sitt hår för att kunna ”hjälpa till” men precis som man säger i ALL forskning och empiri kring behandling av missbruk, så kan ingen annan ta beslut eller kanske inte ens putta i rätt riktning? Så på så vis tror jag att iaf mitt sätt att förhålla mig- för att inte ruska om eller gå över gränsen, är att vara mer (som jag tidigare gjort) en vän som gärna hejar på och läser och säger; Ja! Köp den där blomman 🌹 eller örhängena.
Någonstans kan vi nog gå i fällor här på forumet, att vi tror att vi kan ha större betydelse än vad som är möjligt.
Men betydelsen av att vara en god forumvän, den tror jag fortfarande på! 🥰

@Lora Jag upplevde inte din text som förminskande...kanske har du läst mina inlägg tidigare men jag känner inte till dig...kanske du har sett hur jag reagerar sedan tidigare...jag vet inte...men för mig blev du någon som dök upp och ville allt väl ( i och för sig...det vill andra också)....så skriv gärna igen...Din berättelse om hur man upplever nykterheten var fin..helt enkelt. Jag har skrivit ett antal papper med fördelar kontra nackdelar...likväl är jag där jag är.

@Sisyfos Tack för ditt tänkvärda inlägg och dina reflektioner! Ja...nog för att jag inte har ett dussintal av vänner men kanske jag inte skulle hänga kvar här på forumet pga att få vänner utan för att jag faktiskt vill bli nykter!! Har dock aldrig känt mig mer som en "katt bland hermelinerna"...säger man så??...som här på forumet! Om jag inte tyckte att det vore så otroligt skämmigt, pinsamt så hade jag nog tagit kontakt med min läkare för att be honom om en "besiktning" av mig igen. Men jag skäms så oerhört mycket för att jag inte kommit längre...det är då som de där kommentarerna om att det är helt meningslöst att peppa mig gör sig påmind......Så för att ta kontakt med en läkare igen då behöver jag vara nykter länge....

Min lilla pillersamling på morgonen består av två blodtryckstabletter, en B-vitamin, en Omega-3 och en D-vitamin. Har även Magnesium i skåpet som jag dock inte tar regelbundet men om jag tar det så tar jag det till natten. Dessutom...så vad jag vill...och tror kan hjälpa på sikt för mig...är...meditation på ett enkelt vis fem till tio minuter...en bön....sinnesrogudstjänst i kyrkan.....massage...simma...Om jag kan få kontinuitet i detta...så att jag landar då tänker jag att jag kan ta nästa steg men inte tidigare...Hur tänker du Sisyfos kring detta?

@Se klart Precis så är det! Jag behöver den där vännen som säger JA när jag har en nykter dag...eller säger JA till blomman...till örhängena...eller mönstrade byxor ....stora örhängen osv. Kanske är det så att jag har missförstått forumets mening och mål...men jag tror faktiskt inte att jag har krävt.....eller bett om...råd..tips...om hur ska jag bli nykter?? Eller kanske jag har gjort det för jag har förstått att det är vad man ska göra...Men....ibland tänker jag...vad är det för fel på mig?? Eftersom de som kommer efter de som kommer före köper allt vad de säger som kommer före...men inte jag...vad är mitt problem??

Så för att summera....mitt behov är en vän som hejar på och läser och säger ....JA:)

Godmorgon🌟

Även fast jag skrev igår och kommenterade vad du skrev @Se klart så vill jag även nu på morgonen skriva några ord. Jag tror …men minns inte riktigt…att aldrig någon har kommit så nära som du gjorde med ditt inlägg @Se klart ..att vad jag önskar av forumet är…en forumvän/forumvänner…som peppar likväl i medvind som motvind. Och har man relation och beroende på hur man uttrycker sig så kan man nå frångång utan att stryka medhårs.

Det var vad som hände den stökige eleven som jag berättade om. En av de två lärarna som nådde framgång med eleven kunde säga till hen och till hens mamma att jag blir skogstokig på dig/hen…och det funkade pga relationen.

Till ngt annat så med tanke på en tidigare fundering. Så gällande medicinering med antidepressiva sa min läkare att när jag klarat av att vara nykter en tid så skulle vi se om behovet finns/om det skulle kunna fungera.
När man har sömnapné som jag har så använder jag ju min CPAP. De innebär för de flesta personer att de blir piggare men det blir nödvändigtvis inte så för alla. Och eftersom jag inte har blivit nykter är det svårt att veta…vad jag vet är att mina andningsuppehåll har blivit färre.

Önskar er en fin tisdag🌟💗

Jag följer Stina Wollter på Instagram. Måste säga att jag beundrar henne. Hennes mod, hennes budskap och hennes konst. Läser just nu hennes bok "Kring denna kropp". Stina W är två år äldre än mig. Hon visar sin hud på Instagram vilket för många är väldigt provocerande. Jag tänker att man måste förstår varför.. för att inte bli provocerad. Jag vet naturligtvis inte sanningen varför hon gör det men min tolkning är ..att du ska inte behöva skämmas, skyla dig för att du inte ser ut som den gängse normen. För mig är hon viktig.

Om några dagar fyller jag 59 år vilket jag är SÅ tacksam över! Jag har ett långt gånget alkoholberoende. Idag är jag frisk. Det kan bli så att om några år så säger min kropp något annat. Eller förresten är man frisk när man har ett högt blodtryck? Jag medicinerar iaf för det höga blodtrycket. Hur som helst...om jag fortsätter så som jag lever nu...ja då vet jag ju inte hur länge jag får leva. Men iaf så är jag mycket tacksam just nu över att få fylla 59 år om några dagar för min syster fick aldrig fylla 59 år. Jag känner därför att jag vill leva SÅ mycket för min skull men även för hennes skull för att hon inte hade möjligheten för den där j-a äggstockscancern! Hon dog när hon var 58 år.
Och tack vare Stina Wollter så har jag blivit mer tacksam över min kropp trots övervikten...magen som inte är fast, gäddhänget, de väldigt många leverfläckarna, de brustna blodkärlen, håret som var tunt från början som tunnas ut ännu mer, dubbelhakan...jag kommer få fylla 59 år det är jag alldeles övertygad om...förhoppningsvis även 60 år...fast det är inte en självklarhet på långa vägar...om jag inte gör en livsstilsförändring. Min önskan och vilja är att följa morgondagens plan!

Kram till Er alla!

@Varafrisk det är häftigt med kvinnor som vågar ta plats tycker jag också.
Har du ett stabilt blodtryck med dina mediciner så reduceras också risken med högt blodtryck.
Grattis i förskott 💖

@Varafrisk skrev:"Om jag kan få kontinuitet i detta...så att jag landar då tänker jag att jag kan ta nästa steg men inte tidigare...Hur tänker du Sisyfos kring detta?"
Jag tänker att du radar upp rätt många måsten som måste infrias innan du kan ta nästa steg. Om du väljer en och börjar med den, och då den som har störst effekt på ditt mående. Jag skulle testa andningsövningar om jag var du tror jag. Meditation kräver kanske mer närvaro än du förmår just nu, men det vet du bäst själv. Andas är lättare och grund för mycket av det andra. Kanske kan du ha det som ett villkor för att få dricka. Först andas 5-10 minuter.
På tal om att dricka så googlade jag runt på att förändra vanor och läste då ett mycket konkret tips om att räkna baklänges från 5-1. Det aktiverar de logiska delarna av hjärnan och då kanske vi lyckas hejda de slentrianmässiga vanorna.
AndraHalvlek är så häftig när hon möter in sina vanor. Jag tänker att du, liksom jag, och många många andra blir lite ”höga” när det lyckas, slänger in ännu mera utmaningar och sen orkar man inte hålla i när man blir trött. En god vana i taget.
Eftersom jag är trött och av nån oklar anledning mår riktigt dåligt fysiskt ibland så blir det här påtagligt när jag mår bra och vill mycket och har energin. Jag är egentligen en ganska aktiv person men är begränsad nu. Det är skittrist och jag får betala om jag tar i för mycket med allt, men jag tänker att vi nog funkar så att vi vill göra saker. Nu har jag ju tack och lov slutat dricka, men alkoholen förstör ju hela den egna uppfattningen om vad man orkar och vill. Dämpar, piggar upp, passiviserar. Men det funkar inte som medicin för det du verkligen vill komma åt, kan jag nästan lova dig. Och särskilt inte när man som du verkligen, verkligen vill sluta och ändå inte förmår att komma över gränsen. Räkna baklänges ska jag testa om jag får för mig nån gång att jag vill dricka som medicin. Om man är fast i de där vanorna så tänker jag att man ska ge sig själv bästa möjliga förutsättningar för att komma loss.
Ha en fin onsdag!

@Ase Jo, senaste gången var blodtrycket bra. Om jag klarar av att sluta dricka alkohol så skulle jag ev kunna slippa mediciner.

@Sisyfos Tack för rådet! Jag behöver noga backa lite som sagt var…även om jag vet att jag borde göra flera saker så blir det liksom övermäktigt.

Så andas…är steg 1…5-10 minuter på morgonen.

Tänker på vad @Se klart skriver om…tryggheten i att vara nykter …och hur hjälpsamt det blir när man har ett krävande arbete och långa arbetsdagar. Just nu känner jag mig oerhört stressad…många besök…samtal. Föräldrar som är slutkörda. Mycket att dokumentera. Jag känner att det hade varit så behövligt och hjälpsamt för mig att ha varit nykter. Nu när jag befinner mig där jag är känslomässigt är det svårt att med förändring. Det känns lättare när jag endast kan fokusera på nykterheten än både jobb och nykterhet…fast jag vet inte helt säkert…

Nu för tiden när min man och jag har födelsedag brukar vi inte önska uppvaktning vid sängen. Smuligt och krångligt att äta. Men i år har jag önskat mig te och croissant på sängen precis före min man åker t sitt jobb för jag är ledig. Orsaken är att det låter så gott när @Se klart berättar om sin lediga morgon m kaffe och croissant. Tycker om kaffe men först efter jag har druckit mitt te👌🏼

🌟🌟🌟🌟🌟

Hej vara frisk! Jag funderar om du som aktiv alkolmissbrukare kanske ska fundera på att sjukskriva dig och ta tag i dina alkohol problem. Är du säker på att du gör rätt bedömningarna när du träffar dina patienter? Ditt alkoholmissbruk påverkar dig säkert i din yrkesroll. Kanske till fördel men även kanske till nackdel. Jag har svårt att avgöra detta men utgår från vad du skriver. Jag har ett vuxet barn som gått på habilitering av olika anledningar. Jag som päron skulle ej acceptera en bakfull kurator. Du måste ta hjälp eventuellt via din arbetsgivare.

Hej på dig Mrx! Är du säker på att DU gjorde rätt bedömning när du skrev sådär? Jag har följt din tråd från första början och jag tror inte att det där är nånting du skulle skriva nykter. Dina nyktra inlägg är både way smartare och mer ödmjuka än så. Det där ⬆️ känns bara gafflande och omdömeslöst…

Godmorgon Varafrisk ✨! Om det är idag du har födelsedagsmorgon, så önskar jag dig en ljuvlig te-stund och en särskilt bra dag 💖!! (Det gör jag iofs även om det inte är idag du fyller år 😄)

@Mrx Jag väljer att inte kommentera ditt inlägg. Känner att jag vill varken förklara mig el försvara mig.

@Annabell Tack för hälsningen! Fyller imorgon. Kanske skriver jag lite längre fram om varför jag tycker om att fylla år🌟

🌟🌟🌟

Jag gjorde ett spontant inlägg utan baktanke om att såra eller skada. Vill bara vara lite omtänksam och ge ett råd från min synvinkel.

Hej @varafrisk, så bra att du vill ha JA-rop, det är jag ganska bra på. Jag säger ja till mig själv så ofta jag kan- dessvärre har senaste tiden varit mycket GÖR och SEN när det handlat om njut.
Te och croissant, ja såklart! Gör sig bäst dagen efter en helnykter kväll - tips.
Ska hurra för dig imorrn. Kram! 🥐

Och bara några ord apropå @mrx kommentar så har jag själv funderat mycket på hur rimligt det har varit att vara så trött som jag var av mitt drickande, dvs har jag varit ”värd” min lön eller har mitt sätt att dricka faktiskt gjort att jag levererat under förväntan.
Jag har dragit detta fram och tillbaka, och har kommit fram till att jag och flera med mig nog snarast ”överpresterat” på grund av skam, och skuldkänslor. Jag är rätt säker på at jag överpresterade så pass att mina insatser faktiskt gick ihop sig för arbetsgivaren.
Det som istället hände var att jag var så livstrött av att vara så utpumpad och stressad (och bakis-trött) att jag liksom aldrig bedömde att jag var värd att vara ledig eller koppla av. Så det var för mig och vad jag tycker mig utläsa av att ha följt dig @varafrisk och flera andra på forumet. Att dricka för mycket, skämmas, ha skuldkänslor hindrar sällan att vi gör allt för att göra ett bra nog jobb. Det är nog där vi landar. Bra nog. Men med enorma insatser.
Jag önskar så att våra arbetsgivare kunde vara lyhörda och öppna. Och att skammen för att vara en av de som dricker för mycket inte skulle vara så stor. Det egna ansvaret är en del, den är viktig. Men hur vi ser på missbruk (dessutom ofta mer stigmatiserat för kvinnor) och svaghet bidrar i hög grad till att vi inte söker hjälp. Att göra det är så stort och rätt. Har läst om många som väntat länge i hopp om att vi ska klara allt själva. Tänk om klarar-allt-kvinnorna inte hade sån press att klara allt? Tänk om jag, var och en av oss, kan bidra till det?
Önskar er en fin kväll!