@TappadIgen Jag uppfattade det absolut inte så 🙏🏻

@Sattva Ja, tror man på en metod så gäller det att bita ihop vissa dagar. Bara göra det. Det finns ett lugn i rutinen att jag ska traska 12.000 steg/dag, vad som än händer i livet i övrigt. Inget förhandlande. Precis på samma sätt som med nykterheten. Jag är nykter idag också, vad som än händer i övrigt. Lika självklart som att jag går upp på morgonen, att jag äter, och går lägger mig. Allt möjligt kan hända däremellan, men de delmomenten finns varje dag.

Sen tror jag att frisk luft, steg i benen och dagsljus är bra förebyggande för att bibehålla mental hälsa. Jag har ju slutat helt med medicin nu och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på det ibland.

Kram 🐘

I kväll sover jag hos yngsta dottern. Vi har handlat födelsedagspresent till farfar, som fyller år imorgon, och utökat hennes julgarderob med två tröjor. Julmotiv tycks vara det enda som gäller hela december för henne, eller hon började faktiskt med det redan två veckor innan december inleddes. Tomteluvan sitter på hela tiden 🤶 Både ute och inne.

Det är så mycket hon inte styr över i sitt liv, så val av klädsel får hon styra över. (Så länge hon har kläder efter väder och inte har onepiece och foppatofflor till jobbet, eller blottar kroppsdelar på ett onödigt utmanande sätt.) Personalen får se till att hon byter kläder efter 2-3 dagarna och tvättar kläderna, men ytterligare två tröjor kommer att underlätta.

Kram 🐘

Apropå återfall-eller-inte-debatten på forumet så kom jag att tänka på min äldsta dotter som var väldigt duktig i skolan. Otroligt duktig. Toppbetyg. Hon fick hela tiden under skoltiden beröm för hur duktig hon var, men oftast med efterslängen ”men du har ju så lätt för dig”. Som om hennes insats var mindre värd för att hon hade ”lätt för sig”.

Faktum var ju att hon ansträngde sig otroligt mycket också. Hon hade inga direkta fritidsintressen - hon pluggade stenhårt och målmedvetet. Genom högstadiet, genom gymnasiet och sedan genom högskolan, som hon gick ut i våras. Hon är otroligt tacksam för att hon har haft ”lätt för sig”, för annars hade hon varken kommit in på eller klarat av psykologprogrammet utan en enda omtenta. Men hennes egen insats ska inte förringas ett endaste dugg. Hon har gjort jobbet helt själv, med bravur.

På samma sätt har jag och flera andra med mig här på forumet slitit oss till våra nyktra dagar. Det kan till synes ha gått lätt, utan återfall, men bakom ligger hårt arbete. Och vi ansåg att det var värt att betala det priset - att avstå helt från alkohol och inte lyssna på tankarna ”äsch, lite kan kvitta”.

Man brukar säga att återfall ingår i nykterheten. Att ”alla” tar återfall förr eller senare. Det kan så vara, men jag hoppas verkligen inte det för egen del. För att fortsätta med skolliknelsen så skulle det vara som att få en svinsvår omtenta, samtidigt som man har påbörjat en ny kurs som också ska tentas av. Det blir onödigt jobbigt då, så jobbigt att risken är stor att man knäcks. Den sitsen hamnade dotterns kille i, och han fick avsluta sina högskolestudier. Han blir aldrig färdigutbildad elingenjör.

Kram 🐘

IceBugs AndraHalvlek… Glöm inte det viktiga förebyggande arbetet 😀!
Skämt åsido, om du inte har gjort det redan så skaffa ett par IceBugs. Om du ska gå 12000 steg om dagen kan du inte vara orolig för att kliva på.
Jag har skrivit massor med gånger att jag tror att ni är många som har ett framgångsrecept i att göra, att reflektera och att jobba med er nykterhet. Jag tror att ni jobbar på, kämpar på och påminner er hela tiden om skillnaden på då och nu. Jag tycker förövrigt att du uttrycker dig mycket mer ödmjukt nu än tidigare med lite större förståelse för att andra har andra utmaningar. Jag önskar att ni skulle försöka förstå vad jag menar blir för hårt mot de som inte lyckas och inte känna er attackerade som grupp och gå till enhetligt försvar för er modell. Vilket jag i och för dig inte tycker att just du gjorde nu. Det är inte den väg ni valt som jag tycker är fel utan att det ibland blir så okänsligt mot de som har det jobbigt. Jag hade ogillat det även om jag valt den helnyktra linjen. Om ni läser, så ser ni att även SeKlart reagerade och försökte nyansera det första inlägget.
Men du har blivit mycket mer nyanserad och jag tänker att du är en väldigt viktig förebild som jobbar med helheten, med livet, med goda vanor på ett så systematiskt sätt. Så länge du mår bra, fortsätter med dina goda vanor, fortsätter att jobba med nykterheten så tänker jag att ett återfall är långt borta och om det nu av någon anledning ändå skulle hända, så är det ingen orsak till att stanna i ett återfall. Man är inte en misslyckad person, det är bara att resa sig, borsta av sig och använda IceBugs nästa gång som gäller. Ha en fin söndag!

@Sisyfos Bra liknelse med Icebugs! Då tänker man verkligen förebyggande. Och man kan knata på i mycket högre tempo också 😉

Jag har stor förståelse för att nykterheten är svinjobbig för en del. Jag har ju levt nära det, jag minns tyvärr inte antalet återfall som min pappa tog. Ingen annan var inblandad. Varje gång började han förhandla i sin skalle. Varje gång var det han som åkte till bolaget och handlade. Varje gång tror jag att han hade tusen ursäkter och anledningar till att göra det, han skyllde på andra och på omständigheter. Varje gång.

Man blir som anhörig och medmänniska frustrerad med tiden, man tappar både lusten och förmågan att peppa, man blir luttrad. Jag vill inte vara en luttrad människa. Just därför är det viktigt för mig att påtala att det enda som spelar någon roll är individens egen insats. Hur mycket man själv investerar i projektet att bli och förbli nykter. Det går inte att göra halvdant. Man måste gå all in, verkligen bestämma sig inifrån och ut. Hårdplugga.

Sen tror jag på positiv förstärkning och berömmer hellre när det går bra, än tröstar när det går mindre bra. Och jag tror också på positiva förebilder. Vi som ”lyckats” går före och andra tar rygg på oss. På samma sätt som jag tog rygg på Miss Lyckad, Vara Vacker, Se klart och Torn. De blev mina ledstjärnor och med tiden forumvänner. Den vänskapen är viktig för mig och jag vill inte att varken jag eller mina vänner ska känna sig påhoppade för att de framgångsrikt blivit och förblivit helnyktra.

Med tiden känns det faktiskt enkelt. Jag kan idag inte förstå hur jag kunde uppleva det så jobbigt. Jag vet det teoretiskt men jag kan inte känna det längre. Jag har vet-känslor om det men inte känn-känslor. Det funkar ju så när man lägger saker bakom sig. Som man förhoppningsvis blivit lite klokare av.

Men för att inte segla iväg för långt från allvaret så har jag en enkel regel: Ta aldrig första glaset. Så länge jag håller mig till den enkla, men samtidigt svåra regeln, så känner jag mig faktiskt safe.

Det allra värsta med återfall är att det är destruktivt för självkänslan. Man tappar tron på sin egen förmåga. Till slut tror man att man inte kan sluta dricka, man ger upp. Så var det för min pappa 😢

Kram 🐘

@Sisyfos Men man kan väl inte säga till andra hur de ska skriva o uttrycka sig? Jag tycker det blir jättesvårt att inte veta om man går igenom nålsögat- som du har mätt ut hur stort det ska vara. Ävrn om jag befinner mignpå den helvita sidan, så tycker jag att alla som skriver gör det urifrån sina egna sanningar. Och för mig är det verkligen så "enkelt" som att dricker jag inte någon alkohol så håller jag mig helvit. Jag fattar inte att det kan upplevas hårt? Ingen har väl sagt till någon härinne efter ett återfall att de får skylla sig själva? Snarare tycker jag har det bara varit pepp och upp på hästen igen. Samt fundera över vad som gjorde att du tog ett återfall o vad kan du göra för att inte ta ett igen?
Vi måste få vara oss själva här på forumet. Sedan får man som medlem välja vilka man vill "prata med" och inte. Om någon upplever någon annan på ett sätt som inte uppskattas så får väl den säga ifrån till just den personen. Det kan ju inte vara ditt jobb att skydda alla från det du upplever som hårt eller kategoriskt?

Idag blir det inget snöprat 😉 Hoppas jag. Ibland kan jag inte lita på min egen skalle i kombo med fingrar, ibland bara skriver de av bara farten.

Natten har jag tillbringat hos dottern och förutom att det var jättevarmt när jag skulle somna (lite oväntat, men det är välisolerade fönster i nya hus) så har jag sovit riktigt bra. Traditionsenlig gemensam frukost med äggröra och bacon blev det också. Om två veckor ska vi åka och handla julklappar, det har vi bestämt. Förr åkte hon alltid med skolan till Ullared och handlade julklappar, men att åka till Dollarstore med mamma verkar duga bra också. Hon är verkligen inte bortskämd 😉

I eftermiddag blev det födelsedagsmiddag hemma hos ex-svärfar som fyllde 83 år. Mäktigt många år, relativt pigg var han idag också. Han har ont i ryggen och är deprimerad till och från, men idag var han riktigt pigg. Han är ju i den åldern nu att varje gång kan vara den sista vi ses, och jag tänker verkligen så. Jag tar alla chanser jag får att träffa båda mina ex-svärföräldrar.

Pussel blev presenten. Han älskar pussel, och det håller igång hjärnan. Jag köpte två pussel och min ex-svägerska hade köpt ett. I samma affär och exakt samma motiv. Vad är sannolikheten? Men jag ska byta motiv, och han har ju ett annat motiv att börja med. Tydligen höll han redan på med ett annat som han inte minns att han har lagt tidigare. Flera timmar varje dag pusslar han.

Det blev rätt mycket prat om min nykterhet vid middagen. Min ex-svägerska var genuint intresserad. Allra helst som jag berättade att mina klimakteriebesvär blev så mycket lindrigare när jag slutade med alkohol. Det var ett respektfullt och intresserat prat, och jag pratade om det helt obehindrat. ”Så här var det för mig”. Jag berättade också att min sömn har blivit mycket bättre och att jag har kunnat sluta med min antidepp-medicin. Enorma vinster har nykterheten gett mig!

Mellan frukosten hos dottern och middagen hos ex-svärfar hann jag med en promenaddejt också. En man som jag hade en fling med för två år sedan. Vi träffades några gånger då, tills jag tog reda på att han fortfarande var gift. När jag konfronterade honom med det tystnade han bara och jag glömde bort honom. Sen tog han kontakt för några veckor sedan och föreslog fika, och jag svarade då att jag hade rätt fullt upp. Igår hörde han av sig igen och föreslog en promenad, och promenerar gör jag ju varje dag. Han är snygg och trevlig, men någon hake finns det. Jag är bränd, genomskeptisk. Skulle behöva en pålitlig referens 🤣 Jag är inte riktigt redo att glänta på den dörren heller, men den som lever får se.

Men jag berättade för honom att jag har varit nykter i snart två år. Jag bedriver inte falsk marknadsföring 😉 Är det ett bekymmer för honom behöver han aldrig höra av sig igen. Han ställde inga frågor om nykterheten, han blev kanske ställd. Eller så var det något som skavde hos honom också, vad vet jag. Hur folk reagerar beror oftast på deras eget förhållande till alkohol. Som om de blir rädda att behöva försvara sitt eget drickande. Vilket de förstås inte alls behöver göra. Lika lite som jag ska behöva försvara mitt ickedrickande.

Kram 🐘

Ska bara börja med att svara Sattva: du har kanske rätt, jag överreagerade kanske på hela den där konversationen i MissLyckads tråd. Ni har rätt i att MissLyckad skriver utifrån sina erfarenheter och det är uppenbart att hon har många omkring sig med problem och att man därför då också kan ana en viss frustration i att man inte slutar. Eller att man inte gör sitt förebyggande arbete så grundligt.
Trevligt med en liten date AndraHalvlek. Var han skild nu? Och varför måste det finnas en hake?
Önskar dig lycka til med dateandet.

@Sisyfos Jag vet inte om han är skild nu, men det förmodar jag. Annars skulle han nog inte ta kontakt efter min konfrontation i just den frågan för två år sedan, då han bara tystnade. ”Ooops” typ. Jag får kolla upp honom lite bättre. Kanske. Största haken nu är att han har varit sjukskriven i fyra år, det får alla mina alarmklockor att ringa. Och egentligen var det ingen dejt, vi tog en promenad ihop. Men vi har ju fått kontakt via en dejtingsajt från första början, och då är ju uppsåtet mer glasklart. Nu tog han kontakt via Messenger.

Kram 🐘

Att vara bränd några gånger i kärlek, gör oftast att man inte går på så mycket nitar nästa gång man gör ett försök. Ganska positivt egentligen AH..Jodå Sisyfos, jag har dels i mitt jobb sett väldigt många med allehanda missbruksproblem. Jag har sett dom ljuga både för sig själv och andra. Även vissa av mina närstående har dragit en lögn om sitt drickande någon gång. Men dom flesta är ärliga, för dom förstår att när man kan tricksen, eftersom man själv har varit där, så blir det svårt att ljuga. Jag har alltid tyckt att man kan lära sig av andras misstag, varför i hela friden ska man begå dom själv, om man sett andra göra dom. Det gäller både återfall, att försöka dricka måttligt som beroende, att ljuga om sitt missbruk, till någon som vill hjälpa dig. Jag blir aldrig frustrerad om någon vill fortsätta laborera med sitt beroende. Dom brukar jag bara strunta i helt enkelt. Om jag inte måste ha dom i mitt liv, då väljer jag tillfällena som vi träffas. På forumet ägnar jag ingen tid till någon som inte vill förändras, eller som jag inte klickar med. Jag tror det är därför jag klarat mig hyfsat bra, just för att jag snabbt hittade starka personer som jag tog rygg på. Och som man kan lita på. Precis sådana vänner man behöver i verkligheten också. ❤️

@miss lyckad Jo, jag hoppas ju det. Att jag ska bli klokare i kärlek också så småningom. Har ju inte jättemycket träning på att påbörja nya relationer. Innan barnens pappa, som jag träffade då jag var 20 år, hade min längsta relation varit 3 månader. Sen skrällde jag till med 24 år 🤣

Det jag har svårast för är att man inte kan lita på vad de säger/skriver. Att de medvetet ljuger. Jag är så transparent och ärlig själv att jag inte kan spela bluffpoker ens. Det enda jag har ljugit om var mitt drickande, vilken omfattning det egentligen var, och mitt rökande under många år (innan jag började snusa). Beroendet är verkligen starkt! Så starkt att till och med jag kunde ljuga om det, för att få ha kvar det i mitt liv. Att slippa ljuga om någotdera är en befrielse 🙏🏻 Mina steg är SÅ mycket lättare!

Kram 🐘

Idag har jag haft en heldag med min efterträdare. Nåja, kl 10.30-15 är kanske snarare en halvdag. Hon reser på arbetstid, med tåg från ett angränsande län, och hon jobbar på tåget. Det gick sådär. Det är tydligt att hon är helt överväldigad över omfattningen av uppdraget och till stor del famlar i blindo. Hon hade panik i blicken stundtals 😢

Jag försökte peppa henne genom att berätta hur jag gjort. ”Inspireras av det och sen skapar du dina egna rutiner och struktur, du måste hitta DITT sätt”. Sen gav jag henne en del råd och tips om hur hon ska skapa ett system där hon inte springer på alla bollar utan skapar utrymme för fasta arbetsuppgifter med viss regelbundenhet som är i princip heliga. Avsätta tid för det i kalendern. Att hon måste kräva viss inblandning av andra chefer på fasta arbetsuppgifter, och att hon måste freda sig när folk börjar skrika efter henne. Det får inte bli så att den som skriker mest får mest och först - då blir hon helt uppäten.

Vi insåg också att vi behöver fler heldagar ihop. Jag sa att måndagar eller tisdagar kan funka, men att jag måste bli ersatt. Jag vill verkligen stötta henne, men det får inte bli på bekostnad av mig och/eller min kollega. Jag måste bevaka mina gränser. Hon behöver min hjälp, hon känner varken till vårt verksamhetsområde eller individerna. Jag hjälper henne gärna, jag vill att det ska bli bra och jag vill att hon ska hålla. Minns alldeles för väl min start på det jobbet för 15 år sedan, det tog ett halvår innan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression.

På onsdag får jag nattgäst 😱 Min kompis som nyligen flyttat 20 mil är hemma i sitt hus som har sålts och ska slutfixa lite och sen ville hon väl ha lite bekvämlighet sista natten. Jag har erbjudit henne att hon när som helst får sova hos mig, jag har ju ett gästrum nu. Men det kom lite hastigt på, nu måste jag ju städa! Hela kvällen imorgon måste jag städa. Det får bli hög musik på och sen ösa järnet. Det är märkligt vad det kan hopa sig när man bor ensam 🤣 ”Det gör jag imorgon”. Jag har prioriterat annat helt enkelt. Men det är ju tur att man får gäster ibland!

Men jag ska nöja mig med good enough, jag har redan en halvfärdig plan i skallen. Det är bara att lista och sen ösa och stryka efterhand. Nu har jag börjat ladda mentalt, då går det undan imorgon efter jobbet. Jobbar ju hemifrån så jag slipper resan, och ränner jag lite hit och dit så kan jag kanske ersätta kvällsrundan med städningen. Det får bli min mission! Städa ihop cirka 3000 steg.

Kram 🐘

Det är tur att man får gäster ibland! Nu har jag städat 🤩 Allt som stod på listan gjorde jag. Lika bra, då slipper jag göra det till helgen. Allt som är gjort är gjort. Kändes som jag fick en ”gratishelg” helt plötsligt 🤣 Det är rätt mycket städ och tvätt och sådant trist på helgen annars. Eller rätt mycket är förstås att överdriva. Jag bor ju själv så det är rätt så blygsamt, men ändå kan jag skjuta upp vissa saker i all oändlighet. Jag har liksom skygglappar för vissa saker. Vill inte se dem.

Intresseklubben antecknar, som @Seklart brukar skriva ❤️ Så är det när man inte har större problem i sitt liv för tillfället. Kan det bero på nykterheten, hmmm 🤔

Kram 🐘

PS. Cirka 2000 steg städade jag ihop, sen fick jag knata runt, runt i lägenheten ytterligare 850 steg innan stegräknaren signalerade att jag gått i mål. Jag tar min streak på stort allvar, den ska inte brytas i första taget. Inte ens kyla och isbark kan stoppa mig. Isbark är ett nytt ord som jag har lärt mig idag. Det är när det smälter, fryser, smälter, fryser igen. Tydligen skitsvårt att få bort. Nähä. Det är ju därför man ska ta bort all snö direkt, eller åtminstone skyffla bort all slask. Aha. Men jag har köpt nya broddar så jag klarar mig.

Intresseklubben är med @andrahalvlek 😍 Konstigt nog så älskar jag att städa, skulle städa mycket mer om jag hade mer tid. Att städa och greja en hel lördag - dröm.
Så olika kan det vara. Heja dig och heja streaken. Kram! 💕

Du är så jäkla imponerande andrahalvlek. ”sen knatade jag runt 850 steg till”. 850 steg är ändå rätt många. Jag har faktiskt en stegmaskin stående i sovrummet, den skulle du kunna få i julklapp av mig. Då skulle du kunna titta på TV samtidigt, det var så det var tänkt för mig.
Att städa en hel helg, funderar på om det skulle vara kul eller tråkigt. Jag gillar egentligen också att städa, men det stör mig att det aldrig blir klart. Men att verkligen få fokusera på en uppgift, det är skönt.
Ha en fin onsdag!

@Sisyfos Jag har haft en stegmaskin. Och en motionscykel. Båda bortskänkta. Det går en tid, sen går det inte alls. Just därför är min promenadstreak så viktig för mig. Det är en vana jag har skapat som nu har pågått 127 dagar i sträck. En vana som börjat bli naturlig för mig, som ger mig variation men ändå något att hålla mig till. En vana som är en investering i min ålderdom, precis som nykterheten. Det handlar inte om hur gammal man blir, utan om HUR man vill leva sitt liv när man blir gammal. Dagens morgonrunda är redan avklarad, 3770 steg.

Kram 🐘

Allt har gått bra. Dotterns sjukhusbesök. Jobba eftermiddag/kväll. Kompisens övernattningsbesök. Mysigt att ha någon att småprata med 😍 Jag upplever att hon har känt sig riktigt välkommen, så det blir nog fler besök framöver. Hon har också ett gästrum så jag får åka till henne också, bibehålla kontakten.

Jag kunde till och med sluta 1,5 timme tidigare idag. Jag ligger på minus än så länge den här veckan. -2 tim i måndags, +1,5 tim igår, -1,5 tim idag. Min målsättning är att varje vecka gå plus/minus noll. Vi ska inte samla på oss något övertidsberg, varken jag eller min närmaste kollega. På tisdag har jag bokat tid hos frissan, så den dagen slutar jag kl 15. Det funkar svinbra att vi täcker upp för varandra, igår besökte min kollega naprapaten. Torsdagar och fredagar brukar det däremot vara svårt att sluta i tid. Då behöver båda jobba ända in i kaklet.

Jag har kommit på att eftersom jag måste presentera topnotch kl 15-17 varje dag och allra mest fredag eftermiddag så måste jag se till att chilla lite i början på veckan och under förmiddagarna. Skrota lite, sortera och slänga lite skräp, skapa rutiner och lägga tid på att bibehålla dem. Så de hjälper mig när det snurrar på lite snabbare. Inte överadministrera, utan bara se till att skapa den kollen som jag så väl behöver.

Sakta men säkert håller jag på och vänder den här atlantångaren, och det känns mer och mer stabilt för varje dag. Jag får lite mer is i magen och känslan av att ”jag fixar detta” växer sig lite starkare för varje dag. Precis som med nykterheten alltså.

Kram 🐘