@majken_r Tack snälla ❤️ Jag kände mig jobbig, men samtidigt kändes det förbannat skönt att stå upp för min åsikt. Jag är inte så konflikträdd som jag trott. Mina kollegor är dock väldigt konflikträdda, så de brukar bara bli tysta och huka bakom skärmarna.

Kram 🐘

Bla, bla, bla, blahablaha. Same procedure as last day. Två steg fram och ett tillbaka känns det som på jobbet nu. Dubbelsuck. Men jag har gott hopp om att det blir bra till slut. Jag måste ”uppfostra” mina närmaste kollegor först bara 😉

Jag har i mitt tidigare jobb skött mig själv till stor del, jag har löst problem på egen hand och sen har jag kommunicerat ut det till andra. ”Så här blir det, så här ska ni göra”. Nu sitter jag på ett ”löpande band” och är beroende av att ledet före mig levererar korrekt och i god tid, för att jag i min tur ska kunna leverera korrekt och i god tid till nästa led. Det är inte konstigt om det blir tjafs. Det vore konstigt om det inte blev tjafs. Det blir tjafsigt när folks uppfattning om vad som är rätt och fel gnids mot varandra.

Jag är tacksam för att jag har förmågan att brusa upp på ett sansat sätt, jag blir inte helt skogstokig 🤪 Och folk brukar skärpa till sig. Faktiskt. Åtminstone efter några påstötningar. Och när jag vägrar ta skit, och markerar mina gränser tydligt, så behöver jag inte bära med mig konflikterna så länge. De svallar ett tag, och sen kan jag lägga det bakom mig. Hyfsat snabbt.

Jag brukar alltid be om ursäkt om jag har gjort fel eller inte levererar i tid. Oavsett orsak. Oavsett om det egentligen beror på att någon annan inte har levererat till mig i tid. Jag ber om ursäkt, säger eller skriver ”förlåt, det blev fel”. Det är väldigt sällan någon gör detsamma till mig. Är det inte brukligt att göra så på arbetsplatser? Det slog mig just nu faktiskt att jag känner mig som en udda fågel som högt och tydligt eller skriftligt ber om ursäkt om det har blivit något fel där jag är inblandad.

Jag ber om ursäkt kollektivt för företaget också, senast igår till en ny vikarie som blev inkastad i det här getingboet hastigt och mindre lustigt. Jag bad om ursäkt för det, för att hon inte hade blivit mottagen under lite mer ordnande former. Trots att det inte alls är mitt ansvar längre. Och sen frågade jag om jag kunde hjälpa henne på något sätt, vilket jag kunde.

Det är otroligt avväpnande att be om ursäkt. I samma stund som jag säger ”förlåt, det blev fel därför att…” så kan man bokstavligt se hur axlarna på motparten sänks, hur de andas ut långsamt och sen säger något i stil med ”det är okej, gör så här nästa gång”.

Nu låter det som jag gör fel hela tiden 🤣 Det gör jag förstås inte, men just nu när jag är ”ny på jobbet” så sker det kanske 1-3 gg/vecka. Inga jättestora saker, men jag är inte van att göra fel alls så det känns mycket för mig. Och då är jag inte huvudansvarig för felen, absolut inte. Jag är en del i en lång kedja och det är oftast till personen som kommer efter mig som jag ber om ursäkt, och försöker kompensera på något annat sätt.

Att be om ursäkt, att faktiskt säga eller skriva ”förlåt” är väldigt berikande för jobbrelationer. Mottagaren känner sig sedd och tagen på allvar, och jag behöver inte gå och älta misstaget utan kan lägga det bakom mig hyfsat snabbt. Det gör inte mig till en sämre människa eller yrkesperson. Tvärtom. Tror jag.

Min chef är en mästare på det motsatta. Hon ber aldrig om ursäkt. Hon går i försvar som en obstinat tonåring, skyller ifrån sig och/eller förringar/negligerar min irritation och ilska. Gång på gång. Sån vill jag absolut INTE vara.

För övrigt ser jag verkligen fram emot min semestervecka den 10-14/1.

Kram 🐘

Åh vad jag håller med dig @andrahalvlek
Tack! Och Förlåt! två så bra ord att använda när det behövs.
Har precis som du haft en vikarie inne- och sjuka ”handledare” vilket gör att jag får rycka in och handleda i saker som jag inte kan bäst av alla. Men att då kunna säga det, ”såhär vill jag inte att du ska tas emot av vårt företag men just nu är det som det är- vi hjälps åt”
Det blir ganska bra.
Att hjälpas åt är för övrigt en otrolig kraft i jobb-sammanhang även om det är minst lika viktigt att veta vad som förväntas, vad som är bra nog. DÅ kan man gånutanföe sina gränser och hugga i, tillsammans.
Kram- jag längtar också efter ledigt nu! Heja dig 😍

I din tråd händer det mycket. Jag är lite sporadisk här på forumet. Skriver inte så mycket pga polariseringen… men jag vill säga till dig att jag uppskattar dina skrivningar om depression, ångest och alkohol. Jag har gjort en himla resa och kan verkligen se att även små mängder alkohol ”kleggar” ner min själ och hela mitt varande på något sätt. Och fort går det. Små mängder behövs. Självkänslan och robustheten i mig själv försvinner fort av alkohol. Tack, ha en fin kväll 💕

@Futurista Tack för din hälsning ❤️ Jag är faktiskt jätteförvånad själv, att det gör så stor skillnad psykiskt. Men med allt jag lärt mig nu är det inte konstigt alls. Det konstiga är att jag inte förstått det tidigare. Att jag inte ens lyssnat åt det hållet. Inte ens läkarvetenskapen tar i med storsläggan. Hummande råd om att ”man ska ta det försiktigt med alkoholen” är det enda jag har fått.

Jag önskar dig varmt lycka till på din resa!

Kram 🐘

Idag har jag haft en svinbra jobbdag! Nu förvånade jag er minsann 😉 Efter grisdagar kommer alltid gulddagar - och det gäller att värdesätta dem högt och låta dem definiera hela ens väsen. Det här är det normala för mig - att känna att jag har koll, känna mig nöjd med det jag gör, hinna andas mellan arbetsuppgifterna och hinna ta mig lite tid för reflektion. Flow helt enkelt. Och när man inte känner så varje dag så är det extra uppskattat när man känner det 🙏🏻

Kram 🐘

Kom på en sak till som är värd att nämna. Min chef skickade ett gruppmeddelande till oss mellanchefer om att det finns en ”bonusjulklapp” till oss chefer, stående på ett speciellt ställe i kontorslokalerna att hämta upp vid lämpligt vid tillfälle. En gåva som hon inte ville skylta med inför alla. Det brukar vara en flaska av något slag.

Jag åker ju inte in till min arbetsplats öht just nu, så någon gåva kan jag inte hämta upp. Av en ingivelse skrev jag, kanske för att markera lite: ”Om gåvan innehåller alkohol så kan du ge den till någon annan, men tack för omtanken ändå.” Men jag fick till svar att gåvan inte innehöll alkohol, så hon kommer förbi imorgon och lämnar den till mig här hemma. Hon skulle ändå på turné för att lämna julklappar på andra kontor.

Jag vet att min chef är måttlig med alkoholen själv. Jag vet också att en av hennes döttrar har enorma alkoholproblem och åker in och ut på behandlingshem 😢 Att ge bort alkohol i present till medarbetare är ett otyg, och jag är därför glad att det inte blev någon flaska i år.

OBS: Jag var inte ett dugg orolig för att jag skulle dricka alkoholen bara för att jag fick den. Jag ville bara av princip inte ha alkohol i gåva. Inte av henne, inte av någon. Jag ger inte bort alkohol själv heller sen jag blev nykter, av princip.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Håller med, alkohol är jättekonstigt att ge bort. Chokladaskar också faktiskt. Det finns säkert många som inte bör äta socker o som triggas av en chokladask.
Gott att det har fluyit på bra på jobbet iaf igår!!

Ja jättekonstig kvarleva att ge bort alkohol. Jag har ju gjort det själv några gånger, men när man ser att folk har problem, så bör väl presenter vara ” ofarliga”. Jag jobbade på färjor förr, då köpte jag både cigaretter och alkohol, och gav bort. Senare när jag åkte utomlands så ville en anhörig att jag skulle köpa cigaretter till henne. Det gjorde jag, men slutade med det när jag började se cigaretter som gift. Det visste jag ju egentligen hela tiden att det är, men tänkte att det är vars och ens ensak. När jag vårdade brukare med lungcancer, och alkoholskador, så tänkte jag om. Jag vill inte medverka till någons sjukdom, det får dom göra själva i så fall. Så bra AH att jobbet flyter på bättre. Tänk om du fortfarande druckit nu, då kanske du inte ens hade sökt annat jobb. Jag upplever att man stannar i ”säkra” positioner när man dricker, just för att självkänslan urholkas. Jag fick ett sådant uppsving när jag varit nykter i något år, så jag sökte lite olika jobb, och prövade på. Det var jättekul. På anställningsintervjuerna kände jag mig alltid frisk, fräsch och anställningsbar. Den känslan hänger i. Jag tror jag kommer att byta jobb några gånger till innan pension. Min plan är ju att flytta. Men inte ensam..😉. Vi får se hur det blir.

Idag har min yngsta dotter fått sin tredje spruta, tjoho! Och min mamma fick sin tredje i onsdags, tjoho. Själv tänker jag boka tid mån 10/1. Jag tänker inleda min semestervecka med att vaccinera mig.

Sen kan jag kanske återvända till min arbetsplats från 17/1. Kanske. Man kan ju både bli smittad och smitta andra trots att man är vaccinerad, men man blir inte så sjuk förhoppningsvis.

Rörig jobbdag och en timmes övertid krävdes. Men nu ligger den här jobbveckan bakom mig och jag njuter för fullt av min lediga helg 🙏🏻

Chill helgkram 🐘

@Miss Mary Poppins Tack för hälsningen! Så glad för din skull! Att du mår bra ❤️ En bra kille verkar du ha hittat också. Och vad skönt att han ser dig som ”den som inte dricker”.

Chill helgkram 🐘

Tack @Annabell ❤️ Jag hoppas att du får en kanonhelg också! Och alla ni andra också!

Min helg har börjat bra i alla fall. Inhandlat alla julklappar ihop med yngsta dottern. För min del återstod endast några få, men för henne var det stora julklappsracet. Inga dyra saker förstås, men mycket omtanke bakom. Hon älskar att ge bort julklappar nästan mer än hon älskar att få dem 🙏🏻

När hon gick i skolan brukade de åka till Ullared och handla julklappar, men sen hon slutade skolan brukar jag göra julklappsutflykten med henne. Inte till Ullared dock (inte över min döda kropp) utan Dollarstore här i stan får duga. Där finns det lite blandad kompott och det är hyfsat billigt. Hon hade några julklappsidéer själv, till farmor ville hon tex köpa ett telefonskal, men det mesta fick jag hjälpa till med att hitta. ”Kolla den här - den vill nog farfar ha”.

En sak hade hon snöat in på fullständigt. Hon har ju ingen gran. Det gick inte att avstyra graninköp. Gran ville hon ha. Eftersom hon bor i en liten lägenhet fick det bli en väldigt liten gran, cirka 40 cm hög. Hon valde en rosa gran och till det valde hon pyttesmå silverkulor, silverstjärna och sen köpte vi en liten ljusslinga till. Jättefult. Men hon älskar det, och det är hennes hem.

Ikväll har de julfest på boendet så jag valde att åka hem och pusta några timmar. Traska ihop resterande steg också förstås. Åker tillbaka ikväll och sover över, och då ska granen kläs och imorgon innan jag åker hem hjälper jag henne att slå in julklapparna. Thats it.

Man behöver inte överarbeta allting, några timmar hit och dit är alldeles lagom. Till julbordet, både på julafton och juldagen, ska jag bidra med Janssons frestelse och revben. Får handla det imorgon och sen ska jag fundera ut när det kan passa bäst att få in det arbetet kvällstid nästa vecka. Eller så lagar jag det på julaftons morgon, vi ska inte träffas förrän kl 15.

Jag är verkligen chill med julen. Köper färdiggriljerad julskinka och köpelussekatter och allt julgodis kan jag faktiskt vara utan. Om alla bidrar med lite blir det mat i massor på julbordet som vi ändå inte orkar äta upp. Lite julmusik, spela spel, lägga pussel, kolla tramsiga julfilmer. Huvudsaken är att vi är tillsammans.

Förr om jularna har alkoholen haft en given plats i firandet. Glögg, nubbe till sillen och sen har groggbordet dukats fram. Bedrövlig sedvänja det där med groggbord, som ger mig rysningar av obehag sen barndomen. På ett redigt kalas ska det finnas ett generöst groggbord. Det är ju förvisso några år sedan jag slutade med starksprit, för att jag blev för full, men man kan hinka rödvin på julafton också.

När min äldsta dotter sjöng i kyrkokören vid 11-14 års ålder och brukade uppträda på julaftons kväll blev det ett jätteproblem - då skulle ju någon av oss föräldrar tvingas vara nyktra hela julafton. Ve och fasa 😱 Det var verkligen en uppoffring! Jag satt lite som på nålar minns jag, det skavde en hel del. Offerkoftan åkte fram, även om jag försökte hålla masken inför dottern.

Förr om jularna brukade jag alltid sova över i huset. Jag lånade yngsta dotterns säng och hon sov på en luftmadrass på golvet bredvid. I fjol slog det mig att jag kan ju köra hem och sova i egen säng. Ljuvligt 😍 Hur mycket jag än älskar att umgås så behöver jag pauserna. Dansa-pausa. Och även om jag åker till huset julafton, juldagen och annandagen (all mat måste ju ätas upp) så mår jag bra av att åka hem till mig några timmar och djupandas. Ta mina promenader, lyssna på ljudböcker, läsa och skriva här med er, ta en höneblund.

Kram 🐘

Vad mysigt det låter, julklappshandling och tycker att även granen låter fin! det beror ju på kontexten 😍
Jag försöker också ragga ner mig själv inför julen. Vi är många, alla hjälps åt och bidrar- jag behöver bara försöka släppa mer på projekt-lederiet. Evig fråga för mig- och även min man som behöver gå upp i tid när det kommer till det. Men jag behöver justera kraven. Det är nog viktigast.
Alla julklappar inhandlade. Handling etc får bli i veckan- och verkligen försöka hinna jobba undan så inget släpar in i mellandagarna. Planen är att iaf vara helt ledig till nyår, och semi-ledig till den 10/:e.
Så skönt att läsa om dina prioriteringar @andrahalvlek. Hjälper mig mycket! njut av kvällen! Kram 🥰

@Se klart Jag önskar innerligt att du kan vara ledig mycket i jul, helt ledig utan att ens tankar på jobbet gör sig besvär. Du behöver det så innerligt efter en tuff jobbhöst 🙏🏻 Själv ska jag jobba alla mellandagar. Jag låter min kollega vara ledig två veckor för hon behöver verkligen det. Själv ser jag fram emot vecka 2 😍 Och jag har ju två tredagarshelger framför mig! Och en helgdag tor 6/1.

Kram 🐘

Ja, hoppas du hinner vila. Tror på nåt sätt att du också behöver det efter den här hösten med mycket nytt.
Jag gillar dina beskrivningar av ditt liv med yngsta dottern. Det finns så mycket kärlek i dem och jag fattar ju att det säkert är skitjobbigt ibland (särskilt när det blir en rosa gran 😀). Nä skämt åsido, min dotter bor hemma ännu och vi kanske inte alltid delar smak vi heller och hon skulle nog gärna pynta hela huset fullt med tomtar om hon fick. Nu får de flesta husera i hennes rum, men det får ju bli en kompromiss. Det är kul att de bryr sig om att ha det fint. Att ”fint” blir lite olika är ett litet problem i sammanhanget.