av MiiiW

snart kommer 6 års dagen sen min pappa dog, jag vet inte ens varför jag ens använder ordet "pappa" men vet inte vad jag ska säga annars.
Jag föddes in i ett alkoholiserad familj, en del av mig avundas folk som "bara" har en förälder som dricker, avundas familjer som skiljs - det var min största dröm som liten att mina föräldrar skulle gå isär.
har alltid byggt upp en fantasi att dagen pappa dör kommer bli den bästa dagen i mitt liv, att han äntligen dör, försvinner.
Nu är han borta, mamma träffade en ny alkoholist, kapade banden med henne dock för snart 5 år sen. Jag känner mer att hålet inom mig blev större sen han dog, men jag har heller inte tagit tag i hans död. Sörjt honom eller bearbetat hans död. Jag gräver ner det. vet inte varför jag ska sätta mig ner och sörja ett alkoholiserat jävla svin.

vet inte ens varför jag skriver det här heller, men jag har alltid velat hitta andra människor som är maskrosbarn, hitta ett samband, få hjälp att läka den trasiga barndomen få den hjälp jag aldrig fått

Nordäng67
sön, 2022-02-20 - 08:41

Hej MiiiW och välkommen till Forumet! Bra att du har hittat hit och börjat skriva om dig själv. Jag ser mig också som ett maskrosbarn. Blir sorgsen i hjärtat när jag läser din berättelse och känner också igen mig mycket i dina känslor. Jag är uppvuxen med en psykiskt sjuk mamma som förutom det dricker, pappa alkoholist (nykter sen drygt ett år). För snart fem år sedan hittade jag hit till Forumet, läste andras berättelser, började skriva på en egen tråd. När jag sökte mig hit hade jag ett förhållande med en alkoholist som jag avslutade för fyra år sedan. Så småningom började jag inse att det är mig själv jag måste jobba med, jag har makten över mitt eget liv. Hoppas du känner att det är okej att jag gör några reflektioner över det du skrivit. Du skriver att du inte har bearbetat din fars död: jag undrar om du har bearbetat din uppväxt? Bearbetat med fokus på dig själv? Jag trodde för fem år sedan att jag hade bearbetat klart min uppväxt. Upptäckte dock att jag enbart hade ägnat mig åt att älta min uppväxt med fokus på all skit mina föräldrar orsakat mig. Nu har jag ägnat tid åt att verkligen titta på hur JAG hade det under min barndom. Jag har gått i KBT terapi och fått hjälp, haft otroligt mycket hjälp av detta forum och gjort mycket jobb också på egen hand. Idag tycker jag inte synd om mig själv utan känner mycket empati med mig själv som barn. Din sista mening "få den hjälp jag aldrig fått" känner jag igen mig i, så kände jag också tidigare. Varför såg ingen hur jag hade det? Varför fick jag ingen hjälp? Och mycket annat. För fem år sedan slutade jag att vänta på att jag skulle få hjälp, jag TOG hjälp istället. Om du inte redan har gått i terapi så kan jag varmt rekommendera dig att söka dit till det. Det har gett mig enormt mycket. Fortsätt skriv här så kan du följa dig själv. Se det som att din resa mot ett bättre liv började när du gjorde ditt inlägg. Finns mycket klokhet, värme och stöd här på Forumet. Stor kram från mig!

gros19
mån, 2022-02-21 - 22:46

Du har nog väldigt mycket att sörja. Kanske inte ett alkoholiserat djävla svin, men allt som inte blev som du önskade. Alla drömmar, önskningar och förhoppningar man har som barn och som inte infriades. Ingen vill ju växa upp under de omständigheter du beskriver så du bär säkert på mycket besvikelser och mycket sorg. Håller med Nordäng om att du troligen behöver bearbeta din uppväxt så att så dina upplevelser från uppväxten inte fortsätter styra ditt liv. Olika former av terapi är ju bra så välj något som passar dig. Själv genomgick jag ett sorgebearbetningsprogram vilket gjorde att jag blev fri från plågsamma känslor från uppväxten och därmed blev friare att skapa det liv jag önskar.

MiiiW
ons, 2022-02-23 - 21:37

@gros19 jag har alltid bara grävt ner saker och aldrig sörjt min barndom eller tagit tag i känslor, vet knappt vad känslor är eller hur dom tar sig i uttryck. Har träffat lite olika psykologer men är så dålig på att prata så står bara och stampar, men ja, jag behöver hjälp att ta mig ifrån barndomen så jag kan få ett riktigt liv!

MiiiW
ons, 2022-02-23 - 21:44

@Nordäng67 nä jag har inte bearbetat min uppväxt, har hoppat bland olika psykologer och fick reda på depression, ångest och ptsd för typ 2-3 år sen, men har så svårt att prata eller komma ihåg. Allt känns bara inbakat i en enda stor knut så känns svårt att be om hjälp när det enda jag vet är att jag står och stampar och hatar allt och alla runt om mig. Jag är glad att du fått den hjälpen för att ta dig vidare från barndomen, den sätter så jävla djupa sår i en.
Kram till dig med!