Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Ja livet har både sorg, men mycket ljusa stunder.🍃🌸.Kransen blev fin till slut Majken. Jag höll på länge och väl. Hela köket såg ut som en kreativ person i arbete😅.Massor av kvistar, blommor, och blad över allt. Kändes ändå ärofyllt att göra en krans själv. Vaknar tidigt idag. Tänker på att detta är min storasysters tyngsta dag i hennes liv. Hon har en fantastisk dotter, som nu har mist sin pappa. Svågern hade 2 uttryck som han använde ofta. ” Alla ska vi den vägen vandra” sa han på sin finlands-svenska, om döden. Och ” tro ska man göra i kyrkan” . Han var en fin man, som redan sedan barnsben fick ta hand om hushållet på en gård i Finland, när mamman låg sjuk i flera år, och pappan jobbade med jordbruket. Dom var flera syskon. Det var en betydligt tuffare uppväxt, en vad min syster hade. Ändå blev svågern en väldigt omtänksam och snäll person. Samtidigt med religös, hård uppväxt, fick man inte lära sig visa sina egna känslor. Mycket var bara att bita ihop. Jag sa till min syster att det var hon, som gav svågern så mycket kärlek, så han kände sig älskad och betydelsefull. Han blev ju en del i vår familj. Hos oss var han en hjälpsam och snäll svåger och svärson. Alkoholen har tyvärr funnits med som en mörk skugga. Den ger oss sjukdomar, som förkortar livet. Svågern var typen som aldrig ljög om sitt drickande. Det tycker jag är ärligt. Hoppas dagen blir bra ändå. Det är jobbigt för alla, men tyngst för min syster. Tack Sattva för inlägg💕” Livet går vidare” var också ord som svågern sa..Och det är sant. Man får göra det bästa av sina dagar, Medans man kan. ❤️

@miss lyckad Jag hoppas att dagen blev fin i alla fall och att du kunde vara ett stöd för din syster. Oavsett hur den blev så är det ju en tung dag att gå igenom. Jag hoppas att du har en trevlig helg.

Tack för fina kommentarer TI, Sattva och Se klart. 💕.Jag är i Norge nu, hälsar på barn och barnbarn. Det känns kul, men resan är ganska jobbig. Det känns betydligt lättare att köra på sommaren. Jag har funderat på buss. Tror att det känns enklare. Jag sa till dottern att jag går i pension om 5 år..Varför det? Sa hon. För att man gör det i Sverige. Hon har nog inte tänkt på att jag fyller 60 till hösten..😅.. Fattar du hur fort 5 år går sa hon. Ja det vet jag, och jag har kollat upp så jag kommer att klara mig bra. Inte något lyxliv, men helt ok. Det går ju att jobba lite extra framför allt i början av pensioneringen, så det inte blir så abrupt. Hoppas jag får vara frisk och alert länge. Det gäller att friskvårda sig, så man slipper sjukvårdas. 😅 Tror ändå att det är jätteviktigt med goda relationer, och att kunna avskärma sig saker och människor som drar energi, och orsakar stress och oro. Att dricka alkohol, som dels förgiftar kropp och psyke, och i mitt fall har gett mig och de mina skam och skuld är förödande för hälsan. Vi får se hur min och mannen jag träffar, vår relation utvecklas. Jag är lite orolig över alkoholen. Inte att han har varken missbruk eller beroende, men vet att han dricker en del på sommaren med släktingar. Han har dessutom anledning att avstå alkohol pga sjukdom. Vi får se hur det verkar. Han kanske är smart nog att sluta typ helt. Jag ska nog prata mer om det nästa gång vi träffas. Han har aldrig druckit något när jag är med. Jag har absolut inte förbjudit honom, det får han ansvara för själv. Men han kanske inte vill sitta och vara påverkad själv. Jag trugar ingen att dricka heller, utan tycker det är smarta människor som inte dricker om man kan låta bli. Efterverkningarna är ju inte kul. Att ligga bakis nästa dag osv. Lukten av fylla är inte heller attraktiv. 😳. Imorgon åker jag hemåt. Alltid skönt att komma hem. ❤️

Här är det vinter igen. Inget vidare tycker jag. 😅 Ser fram emot våren, mer och mer för varje år. 🍃 Denna veckan ska jag fortsätta fixa med sonens/ min lägenhet. Städning, lite bättringsmålning, och sist köpa lite nya textilier och lite annat som ser fräscht ut💕. Jag har min syster till hjälp. Det är trevligt att greja i lägenheten med syrran. Båda mina systrar har sämre fysik än jag. Det har varit så i några år. Alkohol är en starkt bidragande orsak. Inte konstigt alls egentligen. Jag såg ju hur min kropp blev när jag drack. Den trinda buken, skvallrade om att något var fel i kroppen. Även domningar i fingrar och tår, Mitt utseende var inte fräscht, fast man vande sig vid sprött hår, och skamsen blick. Jag minns att min blick förändrades när jag slutade dricka. Helt plötsligt hade jag inget att skämmas för längre. Jag fick mycket pepp från barn och vänner. Men Forumet ” bar” fram mig första tiden. Jag läste mycket om dom som lyckats sluta dricka alkohol. Jag läste om mångas kamp, men även om andra som med lättare strategier, förändrade sitt liv. Idag är nykterheten något jag bär inom mig. Får jag sug någon gång så handlar det om vanlig törst. Att jag blir sugen på ett glas dricka. Alkoholen nästan hatar jag. Barnens pappa dricker mycket. Det avskyr jag, eftersom han avstår tex att meka med sonen, fast han har lovat, bara för att han är full. Sonen vet att det är så, men han blir ändå besviken. Tyvärr har det blivit så att sonen kan säga när han pratat med sin pappa att ” Han var knappt full” när sonen pratat med honom en Söndag kväll..Att pappans fylla har blivit normaliserat. Jag går inte alltid in och säger något utan, ibland säger jag att, ”det normala är att vara nykter en Söndagkväll”. Men sonen orkar inte höra så mycket om det, utan han är glad över stödet han mestadels får av sin pappa. Nu ska pappan resa bort några dagar i jobbet, så vi hjälper honom med att mata katterna. Exmannen hjälper mig ibland med hundarna. Det känns ändå bra. Det är ju så med dom som dricker att de flesta är opålitliga. När jag pratar med någon som är onykter, känner jag mig så frustrerad. Framför allt när det är på ” fel” tider. Dagtid, vardag, och utan ” anledning” Alltså för att någon har ett beroende. Att prata med personer som har beroende och sug, gör mig ostabil och irriterad. Det handlar även om andra beroenden. Hos den ena brukaren jag jobbar hos, finns minst 5 personer med mat/sockermissbruk, av 15 pers. Flera av dom mår psykiskt dåligt. Att vistas för mycket med den typen av personer som döljer, frossar och inte gör något åt det, gör mig illa till mods. Men mat är något som man måste äta, det är svårare att komma åt än tex alkoholmissbruk. Men folk mår lika dåligt av det missbruket som av något annat. Det är ett arbetsställen jag har försökt komma ifrån länge. Tycker nog att jag borde lyckas snart. Jag har bara några dagars jobb där, men ogillar både typen av jobb, och har svårt att inte tänka på personalens matvanor. Flera konsumerar massor av cola, cigg och bakverk. Den gruppen har väldigt hög sjukfrånvaro. Chefen försöker få ordning på det, men det är inte lätt. Folk får ju äta och dricka som dom vill. Jag har märkt på mig själv att jag har ändrat synen på missbruk och beroende. Jag kommer förmodligen aldrig att jobba med det mer. När viljan till förändring saknas på riktigt, händer absolut ingenting. Det har jag väldigt svårt för. Antingen gör man något åt saken, eller så sjunker man djupare. Det är mer spännande att jobba med folk som vill ha personlig utveckling. Dvs. Bli en människa som trivs med sig själv och sitt liv. Vara en hyfsat sund person. Klart att vi alla har bagage att bära. Men att älta och tycka synd om sig själv, hjälper inte. Nu kaffe och hundpromenad i vintervädret. 🐶🐕☃️

Själv hemma en fredagskväll. Det känn skönt. Jag har märkt att jag behöver ensamtid då och då. Ingen som vill ha något av mig, ingen som ser på filmer jag inte tycker om. Samtidigt hade det varit tråkigt att alltid vara själv. Jag var och badade med min brors pojkar i veckan. Deras föräldrar som skilde sig för att pappan ville fortsätta dricka på helgerna. Så trist. Pojkarna är jättefina, och det blev hamburgare efteråt. Jag märker redan på dom att, den yngste 10 år är omhändertagande, och tar ansvar för sin bror 13 år. Den äldre har förmodligen Add. Lite disträ, och har extrahjälp i skolan. Under dessa pojkars uppväxt har det varit mycket alkohol. Dom berättar saker för mig om sin pappa ( min bror) och dom berättar att dom tycker jättemycket om honom, men att han inte kan sluta dricka, och då kan dom inte sova hos pappan på helgerna. Den yngste frågar mig, att varför uppfann någon ens alkohol? Det bara förstör. Jag håller med honom. Jag berättar lite om hur jag slutade dricka, och att det handlar om beroende, men även egen stark vilja. Jag varnar mina syskonbarn om att vi har en beroendegen. Jag försöker hålla samtalen på en barn- nivå, men tror ändå det är viktigt så dom förstår. Vi hade en härlig dag, pojkarna och jag var nöjda. 🤗🤗🐳

Tänk vad fint att de har dig och faktiskt kan prata om det med någon som inte backar undan och som förstår och kan sätta ord på saker. Och någon som har en relation med deras pappa. Tror att du är en viktig person för dem. Jäkla skitalkohol!

Vad fint att läsa dina inlägg @misslyckad. Du känns som en fyr i mörkret för både små och stora omkring dig. Jag blir också allt mer illa till mods av drickande. Sist vi hade vänner över var det ett par som var väldigt fulla när de gick hem. Var ju liksom en vanlig fredag. Hur mår man då på lördagen? Sånt tänker jag på. När tillfällena man dricker = fylla. Det är ju en sak om det är en stor fest. Men en vanlig middag?Min man dricker så lite/sällan numera. Alkohol är liksom inte en del av vårt liv längre. Vi lagar och äter jättegod mat, men jag upplever att våra frukostar är minst lila viktiga. Skönt att vi är där vi är, tänker jag. Kram 🥰

Tack för fina inlägg Sisyfos och Se klart🤗🤗 Jag är ingen moder Theresa precis, men har ju jobbat mycket med olika barn, och vet hur viktigt det är att prata om svåra saker. Många barn tar ju till andra bedövningsmedel för att slippa känna det svåra. Tex mat, socker, skärm mm. Det kusliga är att man nästan kan ana på barnens personligheter, vem som ev. Kommer att bli beroende av något. Vissa väljer ju det svåra i att bli medberoende, att välja en partner man måste stötta, skydda eller hjälpa att dölja något. Att växa upp till en stark och stabil individ, är inte helt enkelt. Framförallt inte om man inte har stöd av sina vuxna. Vi gör nog alla så gott vi kan, men jättesvårt när hjärnan endast är intresserad av sin substans. När kommer nästa kick? Beroendet gör så vardagens bestyr inte är så viktiga längre. Ju djupare ner i skiten, desto mindre viktiga blir dom närmaste. Och dom minsta tar skada, och tar på sig skulden, och skammen. Fy vad trist slut på mitt inlägg. Jag hoppas och tror att så många som möjligt häller ut giftet, och reser sig upp, och säger, ” Nu har jag supit färdigt” Dax att börja leva på riktigt.❤️Det var ett bättre slut. 🍃🌻

På tal om trädgårdsodlingar. Jag har bokat 7 större träd, som jag ska frakta hem framöver😅..Det ska bli ett slags inramning av min trädgård. Ett spännande projekt i sig. Får se så dom överlever bara. Ibland när jag ser något på facebooks säljsidor, så köper jag bara..Där måste man vara snabb. Det går inte att fundera för länge, för då hinner någon annan före. Det byts säljs och köps mycket varor där. Jättebra att saker kommer till användning. Sonen fick ju sitt körkort i December. Det var billigare när han inte hade körkort. Nu åks det kors och tvärs. Men kul att han har vänner, och snart tjänar han egna pengar, då har jag bara mig själv att försörja. Tiden går fort. Snart är det sommar och semester. Ska bli skoj att se vad man hittar på detta år. Lite mörkt känns det dock med kriget mot Ukraina. Hoppas det tar slut lika fort som det började. 🌟

@miss lyckad Häftigt! Då blir det till att gräva rejäla hål att plantera träden i. Och kraftiga stöttor så inte träden blåser ner innan de har rotat sig ordentligt. Har du en grävmaskin? 😅 Skönt att din son har körkort nu, min grabb får vänta ett år till, så det blir till att hämta och lämna hans båtmotor var och varannan dag denna sommaren också. Men det gör jag så gärna, han gillar verkligen att fiska.😃

Kram

Ja Torn nu kan du ju köra sonens motor tidig morgon, och sen kväll. Det är ju underbart. Vilka fina minnen du och barnen gör nu tillsammans. ❤️. Nä, grävmaskin har jag inte. Det får bli en stark gubbe, eller 2 som hjälper mig. Läste att det skulle vara 50cm brett och även 50 cm djupt, för dessa träd. Jodå Sattva, det finns det mesta att köpa i dessa köper och säljer grupper. Allt i från getter, till finskor..Obs inte finländska damer utan skor som man har när man ska vara fin😁..

Livet rullar på. Lägenhetsförsäljningen är ännu inte klar. Vi har haft 2 visningar, och jag hoppas på högre bud. Jag trivs bra på jobbet, mycket egna idéer, och bra tider. Sonen tar studenten, så då måste vi ordna med kalas. Dop och bröllop är också på gång framöver. Det känns fortfarande konstigt med större samlingar av folk. Sakta börjar vi vänja oss med öppet samhälle igen. På kärleksfronten har jag funderingar. Ett förhållande borde ju djupna med tiden. Känner att jag och denna man jag träffar nu kanske ändå inte funkar för framtiden. Nu har jag skrivit det här, men inte sagt det till någon annan än. Det kommer kommentarer från honom som jag ogillar. Bland annat om min son. Jag tänker att, det är spiken i kistan på förhållandet. Typ att” det går väl bra när mamma betalar”. Sonen är 18 år, och har ett studiebidrag att leva på. En stor varningsklocka ringer hos mig. Om man redan nu slänger sig med sådana uttryck, vad blir det sen. Nej, nu har jag bestämt mig. Vår kärlek djupnade inte heller. Lite kul har vi haft, och intressanta samtal, men bitterhet, och missunnsamhet är inte min grej. Sådana sidor visar man ju inte i början. Så det tar alltid lite tid att lära känna någon på djupet. Känner en stor tveksamhet med det ekonomiska också. Jag är ekonomisk, men inte snål. Det är väldigt oklädsamt tycker jag. Nej, i mitt hus ska det få plats både barn med familjer, vänner och bekanta. Då kan man inte vara för ekonomisk. Skönt att skriva av sig funderingar. Jag ska prata med mannen imorgon. Så får vi se vad han säger om mitt resonemang. Jag har även en känsla av att han döljer något, vet inte riktigt vad. Men inget jag ska ta reda på heller. Idag ska jag på second hand runda, och Ikväll kommer barn och barnbarn. Det blir mysigt. ❤️

Hej där!
Kärlek ska kännas rätt i magen. Gör det inte det, så är det inte rätt. Min make är inte mina barns pappa. Maken kom in i bilden när barnen var i lågstadieåldern. Nu är de tonåringar med allt vad det innebär. Det skulle aldrig funka om han hade åsikter om sådant han inte är inblandad i; det är ju fortfarande jag o barnens pappa som har det ekonomiska ansvaret ännu ett par år. Jag måste få lägga hur mycket pengar jag än vill på mina barn, så länge det inte påverkar min o makens ekonomi såklart. Jag hade nog också dragit öronen åt mig om han hade kommit med pikar etc.
Vad bra att du planerar ta upp det. Hur det samtalet går kommer nog klargöra mycket.
Kram❣

Tack för inlägget Sattva💕. Du har en fin man, och det ska du ha också🤗Jag letar nog vidare, och lär mig alltid något. Jag tror åldern har betydelse för mig. Tidigare, så fanns det nog fler att välja på tyckte jag, i 40-årsåldern. Nu närmar jag mig 60. Vill ju helst ha en alert man, som orkar hänga med i svängarna. Nykterheten har ju också betydelse. Finns nog fler som dricker måttligt, än sparsamt. Jag är helt less på män som stinker alkohol. Tror knappt jag kan vara i samma rum, om jag inte är tvungen. Vi får se vad som händer. Det är spännande, men ibland undrar jag..Hur svårt kan det va?😅

Haha ja- HUR svårt kan det va?
Nä jag skulle också dra öronen åt mig av såna pikar. Vi har också barn från varsina håll (med lite speciella omständigheter vilket inneburit att jag och min man har stort ansvar också för ”den andres” barn) Det har varit en för alla osv, hela vårt långa gemensamma liv. Ibland har en tjänat mer- ibland den andra. Det går i vågor. Om man inte ska stötta sina barn ifall man har möjlighet- vad ska man då göra med pengar? Nej, följ din inre röst här som är något så o-flummigt som alla dina erfarenheter nedkokade i en stark umami-buljong som leder rätt! Kram 🥰

Vilka kloka funderingar du har miss lyckad. Vi är värda det bästa. En terapeut sa en gång till mig, det är inte bröllopsklockorna du hör, det är varningsklockorna😃. Ha det bäst och kram