Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Ja nu är det kliva/jogga/hasa ÖVER som gäller men det är jobbigt när man är- känner sig- skör. Och måste vara kaxig och stark. Men det klarar du helt klart gör du det, inget snack. En dag i taget, en stund i taget, ett enda nu i taget- räcker fint. Kram 🥰

@Annabell skrev:" Skulle vilja ge mig själv lite lugn och ro, men det är svårt att planera för att ”ta hand om sig”, när man har många andra och mycket annat att ta hand om… "
Jag tänker AnnaBell att här har du ditt stora problem som jag känner väl igen mig i. En del i mitt nykterhetsarbete har varit att se över just den här biten. Jag har medberoende tendenser -inget drickande omkring mig dock, utan en ansvarskänsla för andras mående. Oerhört tröttande och onödigt. Dessutom så går det ju inte att kontrollera andras mående och det gör dem ingen tjänst att jag försöker hålla dem på gott humör.
Jag har också självmant tagit på mig ett stort ansvar. En del av det har gått att lägga åt sidan. Så fundera över vad du kan lägga åt sidan. Särskilt i perioder när det är stressigt blir jag nästan manisk i mitt sätt att vara. Ser alla andras behov utom mina egna. Nu kanske du inte alls är sån, men när du skriver som du skriver tänker jag att det kanske finns likheter. Och det går att bli lite mer egoistisk. Det är sunt och nyttigt för vissa! Och jag tror att vi måste ge oss ro och vila. För mig stänger drickandet nog av den stora bubblan med andras behov. Mer tunnelseende och fokus. En sak i taget liksom. Totalt ohållbart! Så fundera lite över vad du kan ta bort. Det går att ta bort. Det går att ha större fokus på sig själv.

Tack igen, för att ni kommer med pepp och klokskaper💞! Det blev ändå en fin dag igår med totalt ca 20 000 steg i varierande tempo (hasa, spring, storkliv, vanka🏃‍♀️🦆😅) och jag tog mig ÖVER 🙌✅. Nu gäller det att köra repeat på det idag…

Sisyfos, jag håller med dig i det du skriver och det ska jag ta med mig och syna mig själv lite närmare… För jag tänker instinktivt ”nämen i MITT fall är det bara tvunget att vara så här förstår du Sisyfos - det går icket att plocka bort NÅT.” Jag tänker till och med att det inte har ett dugg att göra med hur JAG är som person, utan bara att omständigheterna förutsätter och kräver det. Såklart är det inte så 😅!

Tänker också på det du Sisyfos skrev till Varafrisk - om att försöka plocka isär ett förlopp (från ett beslut/en vilja/en övertygelse om att ”jag ska inte dricka idag”, till att ändå sitta där med vinet 🙄). Det är väldigt fiffigt tror jag - men sjukt svårt nu när jag testar 😆! Se klart skrev till Varafrisk om att samla ihop sig och sitta still, istället för att distrahera sig, fladdra runt - och sen är man på systemet… Det är det som händer för mig. Fast besluten på morgonen/fm att ”det blir ingenting!” Sedan någongång under dagen, släpper jag in en romantiserande tankeslinga om ”vin kl 16” - som jag i DET läget tänker ”det här ska jag ju verkligen inte agera på idag hursomhelst men…” Det KAN vara något som händer (positivt eller jobbigt) som puttar igång tankeslingan, men det kan lika gärna vara ingenting. Bara att man har ett beroende och då blir det så. Iallafall- sen resten av dagen så fladdrar man runt i både tanke och i praktiken och låtsas inför sig själv att man nog inte tänker på att åka till systemet alls😚🎶. Men någonstans i bakhuvudet så tar den parallella planen form som man sen exekuterar som om man vore radiostyrd. Jag har synat mig själv i det där ett par gånger… Efter att den romantiserande tankeslingan slunkit in och jag fortfarande lallar på och låtsas som att det inte ska bli nåt, har jag tvärnitat och frågat mig själv ”okej - hur sant är det här då?? Hur sannolikt är det EGENTLIGEN att du inte kommer att dra till systemet kl 16?? Om någon kommer nu och säger ”men du - bolaget är ju stängt idag.” hur känns det då??” Och då har jag fått lov att erkänna för mig själv att jag redan ”klivit på mot Hallsberg”, fastän jag låtsats att jag står kvar… Så jag tror på det där med att samla ihop sig. Erkänna att den där jäkla romantiserande tankeslingan har dykt upp idag (igen). Försöka förinta den med den logik och de verktyg man har. Men om det inte går, att man iakttar den/bevakar den under dagen istället för att ”fladdra runt den” tills bakhuvsplanen plötsligt går i lås… Bär den romantiserande bilden mitt framför fejset hela dagen hellre än att låtsas att den inte ens är där - man behöver ändå inte agera på den och VET ju att det egentligen är en ljugbild! Helvete vilket långt och tjorvigt inlägg… 😂 Tror att det ändå var viktiga tankar för mig, tack för att ni satte igång dem 💞🌟! 🦆

Väldigt bra beskrivning av skeendet @annabell, jag brukar säga att jag ”aldrig försökt dricka lagom” men jag har nog det- inser jag när du läser det du skriver men lagom-försöken pågick mest i mitt huvud.

Något jag inte blivit helt frisk från trots nykterhet är det med ”i MITT fall” det ena eller andra (främst att jobbet kräver, men även barnen etc)
Detta lyfter fram ett drag hos mig som jag blivit varse om allt mer och det är blandningen av rädsla att vara precis som alla andra/ och lättnaden att få vara precis som alla andra.
Ibland kan vi odla våra ”gäller inte för mig” om vi är lagda ditåt
Men ett riktigt friskt tecken på att vara som alla andra är att skriva här och inse att när det kommer till drickande är vi intill förväxling lika. Små osynliga variationer men vi kämpar med väldigt liknande känslor och utmaningar. För mig har det varit- och är fortfarande- så himla fint och lärorikt, och nyttigt och skönt- att vara precis som de allra flesta här. Kram 🤗

Ja, jag tänker att det är så det funkar lite. Den där romantiserande tanken om vinet som ligger där och skvalpar, eller ibland inte ens romantiserande, utan en önskan att medicinera vad det än vara må (orka, stänga av, slappna av). När klockan blir 4 är vi trötta och vår förnuftiga del av hjärnan får inte riktigt bestämma. Autopiloten kickar in. Jag har så många gånger agerat på autopiloten och det orsakade egentligen bara trassel för mig eftersom jag måste smygdricka upp min alkohol. Ingen avkoppling, inget trevligt rus, bara en massa jobb. Helt värdelöst och ändå där kl 17-18 (i mitt fall) kändes handlandet som en så god idé.
Och AnnaBell - det är skitsvårt tycker jag att ta bort nåt och ännu svårare när det faktiskt är alldeles för mycket för då är man både blind och lite maktlös. Bara gör, tunnelseende, autopiloten på… och när autopiloten är på då jäklar är det lätt att styra rakt mot Systembolaget när det är dags att vila. En autostrada i hjärnan till snabb avkoppling, mer energi eller vad det än vara må.

@Annabell Jag kom att tänka på när jag läser ditt inlägg, hur jävla mycket det det tjattrade och smattrade i mitt huvud om alkohol tidigare. Som en jäkla cirkus som pågick 24/7, eller det slocknade några timmar när alkoholen fick lägga sig som en tung blöt filt över hjärnan, biljetterna var slutsålda. Jag minns hur jag dividerade med mig själv otåliga gånger om jag skulle åka till bolaget eller inte. Jag har en bit att åka så jag behöver ha minst en halvtimme på mig att hinna in och ut innan stängning. Många gånger beslutade jag att inte åka men helt plötsligt satt jag i bilen, körde för fort, orolig för polisen, hjärtat pumpade och andningen kort. Oftast hann jag, kom ut med en BiB eller två istället för en flaska som tänkt. Då skulle jag ju slippa åka nästa dag och förrådet var fyllt några dagar till. Puh! Nu kunde jag slappna av och åka lagenligt hem. Ja, herregud vilket liv det var i huvudet, hann inte med i snacket själv, det snackades så fort.

Skillnaden jag märker nu är att det är så mycket stillsammare i huvudet. Tjattret och smattret är borta. Festen och fyllan i huvudet är slut, cirkusen har stängt för gott och clownerna har tvättat bort sminket och gått hem till familjen. De fastkedjade, inlåsta cirkusdjuren har släppts fria och behöver inte uppträda inför skrattande och applåderande publik längre. De har fått frid och betar gräs i lugn och ro tillsammans med sin flock. Jag har fått frid och bolaget har i mitt huvud bommat igen och stängt för gott. Det finns ingen tid att passa längre.

Fortsätt hasa, spring, storkliv och vanka, det stillar tjattret effektivt💪🌷💕

Li-Lo

Hej

Hopar in och tackar @vår2022 för den vackra metaforen. Bilder når ibland ställen dit orden inte förmår ta sig.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

@annabell här på min sida av stan är det satan så kallt men det ser fint ut. Idag börjar jag -äntligen- med planteringsfix, inget har liksom lossnat i mig för att få fart och komma igång. Tänker på dig och hoppas du njuter av ledigt i den mån det går. Kram🌺

@annabell du ska skriva när du vill- men här finns ett gäng som icket släpper taget om dig. Jag har varit med om att människor som jag på riktigt inte vill vara utan- utan vill vara MED- glider ur i träskmarkerna av geggigt vin. Så är det. Sen kan det ta hur lång tid som helst men jag vet att du fixar det här Annabell. Ibland har det hänt att jag tänkt man ska vara artig och det är alldeles sant att ingen kan göra jobbet åt en- ingen annan kan sluta dricka åt en. Men när du är här @annabell så är du nykter- och du är en underbar person som nykter. Precis som du är är du helt perfekt. 💯

Tack snälla ❤️😭. Så himla fint att ni bryr er och försöker hjälpa och peppa mig. Jag vet inte varför jag inte tar mig framåt… 😔 Ner i gropen, upp på kanten men ner i gropen igen. Noll tilltro till mig själv och trött-trött i huvudet. Vad fasiken ska jag ta mig till? Jag vill klättra upp ur gropen och springa mitt snabbaste, långt långt ifrån den, så jag inte trillar ner igen. Men det funkar inte så. För det är en dag i taget som tar en bort från gropen och det går inte att skynda fortare än så… Nu tar jag den här långsamma lilla dagen först. Jag SKA fixa det här! Så måste det vara. ❤️❤️❤️🦆

majken_r

@Annabell Hej, hoppar lite in i din tråd. Läste precis, flera gånger, det du skrivit till @rehacer och det slog an något i mig. Det där om hur du närmade dig gropen när du närmade dig målet med dina dagar. Jag är snart där och som jag anade så är det där med räknande och slutdatum en trigger för mig. Vet inte hur jag gör framöver, men jag behöver vara väl medveten så jag inte trillar i gropen för att jag ”klarat” mina dagar. Så, ditt inlägg gav mig ytterligare insikter. Tack och stor kram! Du är en väldigt bra människa🦆🤩