Drog milen på 59min idag. Helt slut. Brukar kunna ligga på lite ned mot 5m20s sista kilometrarna men nu var jag glad om jag orkade 5m50s. Slarvat med maten, träningen och supit i två dagar under julen. Nä nu får man ladda om. Ska gå ned 15kg till detta året är mitt mål. Väger in mig på fredag 7/1

Träning i full gång. Slarvar dock med kosten lite. Backat 2kg så det är ok. Jobbet är kaotiskt. Har ett gäng elever som bönat och bett att jag ska ta matte med dom. Nu är det fixat då börjar det klagas om att man måste jobba. Tjuras för att vi inte kan sluta tidigare eller att man inte får springa på toa 4 gånger på en lektion, komma i tid och ha med material. En av de som bett mig ta över sa att jag skyllde allt på honom och sedan fick jag några väl valda ord i ryggen.
Fast då fick jag veta att jag måste bygga en relation med honom. Ja men han vill inte det. Så då blev det mitt fel. Jag jobbar just nu ca 33% över en heltid för att jag vill hjälpa eleverna.

Nåväl nykterheten går framåt och att dricka finns inte på kartan. Hoppas ni får en fortsatt bra februari.

Återfall, ångest, medicinering. Hatar mig själv så jäkla mycket just nu. Jobbade i fredags iaf. Lobad i Norrköping så nu blir det soc igen. Hur kan man vara så in i helvete dum. Jag borde veta bättre. Jag borde känt av signalerna mer. Äter antabus nu. Tagit nytt recept. Åkte in akut i torsdags för bröstsmärtor. Var väl mest oro och abstinens. Fantastisk personal. Alla är fantastiska men jag sviker alla. Igår hade jag lust att ställa mig framför tåget så omgivningen slipper en tragisk person som jag känner mig just nu. Naturligtvis har jag inga tanka på att ta mitt liv vore jävligt fegt att lämna jordelivet och min familj. Var mestadels min ilska mot mig själv. Ska försöka träna idag. Så när garden sänks så måste man höja beredskapen. Får hjälp av mina underbara kollegor.

Sitter här med en enorm ångest över mitt återfall. Fått lite benzo i torsdags då jag åkte ambulans in (nykter) pga bröstsmärtor. Det var nog oro, stress och ångest. Just nu hatar jag mig för jag såg signalerna komma men gjorde inget för driften var större än förståndet. Jag trodde..... att det skulle gå, jag skulle klara det. Hahahahaha fettfel man hade. Äter antabus, förnyat recept. Blir väl kallad till soc då jag blev lobad. Hoppas det inte blir körkortsutredning. Ska träffa drogterapeut via Previa. Min chef har varit bra och även mina fantastiska kollegor. Inte att förglömma dock MIN FANTASTISKA FRU OCH SON. Dessa ska jag aldrig mer såra med alkoholen. Hoppas jag kan bli av med den här ilskan.

Min ångest är enorm. Kan inte sova på nätterna. Ligger och grubblar på det som jag inte minns från när jag var i Stockholm. Blev lobad i Norrköping och min fru hämtade mig. Jag är så jävla arg och besviken på mig själv. Hur kunde jag låta detta hända efer allt som hänt mig. Jag är så jävla besviken....

Om du lyfter blicken från dig själv och istället tänker att det är en kollega eller annan närstående som har hamnar i din situation - vad skulle du då säga? Jag tror och hoppas att du skulle vara mer förlåtande.
TackochHej skriver i sin tråd att den bästa delen i 12-stegsprogrammet är när man arbetar för att tillgodose andras behov och inte förvänta sig något i gengäld. Jag tänker att då kan man se på andra på ett förtröstansfullt sätt. Tillåta fel och brister. En del i det är att också acceptera själv att man inte är perfekt. GoodEnough - med en högre ambition möjligtvis. Du har gjort ett misstag. Du är mänsklig. Jag förstår att det känns som skit för man vill ju något annat. Och att det är obehagligt. En del i det är säkert också alkoholens påverkan på hela systemet. Otäckt! Det klingar av och du mår snart bättre.

Nu har man fått in en orosanmälan till soc familjeenhet och det kan ju inte bli värre. Den kommer säkert från polisen i Norrköping. Så nu sjönk jag än mer ned i psyket men som man bäddar får man ligga. Jag har mig själv att skylla. Man är säkert extra hård mot sig själv nu. Har god lust att bara lämna jordelivet men att fly och lämna sin familj i sticket gör jag inte igen...

Hej,
Jag tror inte orosanmälan kommer skapa några problem för dig och familjen. Du kämpar ju med nykterheten, har insikt om ditt problem och tar medicin till hjälp och din fru har inte alkoholproblem vad jag förstår. Så socialen lär inte gå vidare med någon åtgärd, om det inte är något du själv ber om hjälp med. Det känns såklart jobbigt, men det kommer passera. En grej som jag tänker när jag läser hur du ser på ditt återfall är att din hårda dom över dig själv kan vara en del av förklaringen till att det går på tok ibland. Jag menar att om man hela tiden klankar ned på sig själv och säger att man är värdelös om man inte klarar nykterheten så blir man liksom förtryckt. Av sig själv. Och då kan man till slut få nog av den där stränga, elaka rösten och liksom vilja revoltera och supa sig full bara för att jävlas med sin inre översittare... Men om man istället jobbar med sin självkänsla och självrespekt och faktiskt lär sig tycka om sig själv så kan man vara en kärleksfull och stöttande resurs för sig själv. Och med uppmuntran kommer man ju längre än med bestraffningar..
Tror du att det kan ligga något i det? Att fixa självkänsla är kanske inte det lättaste, och kanske kan någon typ av psykologsamtal vara till hjälp då.

Tack Kennie. Ja jag är hård mot mig själv och ser mig som en moraliskt god person och det är precis det du skriver jag egentligen vill höra för det är ju så jag vill ha det. Ska träffa en drogterapeut via mitt jobb. Jag måste försöka ta mig upp från diket vilket jag gjort nu. Ingen alkohol på en vecka. Jobbat den mesta tiden. Jag är uppe på vägen och gasar. Jag ska försöka ta tag i kost och träning. Mitt mål är Göteborgsvarvet under 2h.
Jag får se allt som ett männskligt misstag av en egentligen nykter alkoholist.

Fint att du är på väg igen! Och precis som du skriver, det var ett mänskligt misstag. Var snäll mot dig själv i vardagen och pressa dig inte orimligt hårt, så tror jag flyktbehovet blir mindre. Jag tänker att den goda moralen är en ledstjärna, och inget man förlorar för att man inte alltid kan leva upp till den.

Frågan är ju bara hur jag ska förklara för soc vad som hände. Kan ju bara visa upp att jag löst ut medicin, tar den. Pratat med min chef som involverat företagshälsan och att jag jobbat sista veckan. Ska visa upp min sons omdömen och frånvaro från skolan. Jag är skiträdd.

Idag klockan 13 gäller det eller vad man ska säga. Då ska hela familjen träffa familjeenheten på soc. Så ni som läser detta och funderar på att dricka.... Gör inte det, blir mest problem tro mig. Jag är grymt nervös inför mötet. Brukar aldrig vara det annars. Får se om jag bryter ihop efteråt eller går ut därifrån med högt huvud. Vet fortfarande inte vad jag ska säga.

Mötet gick bra. Enligt soc där så har polisen tagit hand om mig två gånger och det vet jag ju eftersom jag var på Södersjukhuset och sedan i Norrköping. De har dock inte fått in någon LOB utan "enbart" skrivit rapport. Så nu är nästa vånda på G att se om det blir en körkortsutredning. Eftersom de inte LOBAt mig (enligt soc) så får man väl hoppas. Jag har ju inga LOB sedan tidigare har en trafikföreteelse för 4 år sedan och det var en fortkörning på 11km på 90-väg. Igår fredag 8/4 drog jag en löprunda på 9km. Kändes tungt men skönt att komma igång med träningen. 10 dagar nykter nu, känns bra men har lite sug kvar. Äter antabus så jag behöver inte ens parera suget. Det försvinner på några veckor. Jag är fortfarande irriterad på mig själv men ska försöka släppa detta.

Mötet gick bra. Enligt soc där så har polisen tagit hand om mig två gånger och det vet jag ju eftersom jag var på Södersjukhuset och sedan i Norrköping. De har dock inte fått in någon LOB utan "enbart" skrivit rapport. Så nu är nästa vånda på G att se om det blir en körkortsutredning. Eftersom de inte LOBAt mig (enligt soc) så får man väl hoppas. Jag har ju inga LOB sedan tidigare har en trafikföreteelse för 4 år sedan och det var en fortkörning på 11km på 90-väg. Igår fredag 8/4 drog jag en löprunda på 9km. Kändes tungt men skönt att komma igång med träningen. 10 dagar nykter nu, känns bra men har lite sug kvar. Äter antabus så jag behöver inte ens parera suget. Det försvinner på några veckor. Jag är fortfarande irriterad på mig själv men ska försöka släppa detta.