Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Känner mig kraschad och livrädd. Har varit vaken sedan kl 04 med oerhörd ångest, yrsel och det känns som att det susar omkring vassa ålar genom hela kroppen. Jag måste ut ur detta nu. I drygt en månad nu har jag druckit 1-1,5 flaska vitt mellan 16-21, ca fem dagar i veckan. I trevliga sammanhang. Inte varit synbart full eller gjort något märkligt. Avslutat kvällarna med två resorb och lite tv. Gått i säng vid 22.30. Vaknat vid 04 och mått sjukt dåligt. Klivit upp vid 07 och gjort så gott jag kunnat under dagen. Varit oerhört jagad i kroppen vid 15-16. Hällt upp vitt och mått fint några timmar. Repeat. Jag håller ihop hyfsat i detta en liten tid, men sen blir det som det är nu inatt/idag. Detta är mitt mönster och det är så jävla ovärdigt att leva så här. Som en enda lång lögn och kamp i gropen.

Jag skriver ner det här mönstret nu, för mig själv. Så att jag ska ha svart på vitt att där jag hamnar om jag dricker, är här. Det finns de som kanske inte tycker att mönstret ser så väldigt alarmerande ut, men jag orkar inte ha det så här😔😵‍💫. Jag gör verkligen inte det. Jag vill leva det andra, riktiga livet! Jag har uttryckt detta massor av gånger men gör det igen: jag kommer aldrig att dricka på nåt annat sätt än det här (möjligtvis värre) om jag väl dricker. Så antingen har jag det så här, eller så dricker jag inte alls. Valet är ju helt och hållet mitt!

Nu blir detta en helveteseld-dag 🔥. Jag måste klara den.

Tack för att ni lämnat omtanke och pepp till mig ❤️❤️❤️!

Känner igen mig så mycket i dryckesmönstret gällande dom tidiga mornarna med ångesten rivandes. Jag har lyckats sluta nästan helt, men ca 1 gång i veckan hamnar jag i den gamla skiten om och om igen. Trots att jag vet! Jag vet att jag inte mår bra av alkohol. Så sjukt. Skickar dig styrkekramar och pepp!

@Annabell Det skulle kunnat vara jag som skrev det mönstret, för så såg det också ut för mig, förutom att jag drack varje dag och på den senaste tiden lade till att ta återställare på morgonen för att orka med dagen fram tills vinet vid 16. Och jag vet inte hur många resorb paket jag köpt…jag tycker att mönstret ser alarmerande ut och jag förstår precis hur du mår, kraschad och livrädd. Jag har också insett att jag kommer inte att dricka på något annat sätt än så här om jag tar ett första glas. Hjärnan går på repeat och kommer alltid att göra det om den tillförs alkohol.

Om jag bara visste vad jag kan göra för att hjälpa dig ur gropen, för så här kan du inte ha det! Det är så självdestruktivt och du mår så dåligt av det. Jag tänkte på det du skrev en gång, att ”bara gör det!” Tror det var Se klart som manat dig till det. Hur gjorde du förra gången? Kan du hämta kraft från det? Kan du stålsätta dig och må skit 4-5 dagar och få bort det värsta abstinensen, då brukar den värsta ångesten och oron som kommer från alkohol att ha lagt sig och det blir lättare psykiskt? Kan du kontakta vården och få hjälp att komma ur detta och ta tex campral eller naltronex? (vet inget om dessa men läst att flera blivit hjälpta med detta).

Ta hjälp, kämpa på för att komma ur detta för att leva det andra, riktiga livet du längtar efter💪🌷💕

Tusen tack Futurista och Vår2022 🙏❤️!!

Ja, jag tänker också på hur jag gjorde förra gången… Och måste använda mig av det.

Det blir liksom en ”tre-stegare”:

1. Ta mig igenom denna dag. Har rastat hunden, duschat och fixat go-frukost till kidsen. Allt med ett tillkämpat lugn. Inombords rusar allt. Känner mig yr och oerhört jagad. Ska försöka varva vila, promenad idag och åka en längre biltur (som jag redan sagt till barnen att vi ska på) vid 15.30. Och vara inloggad här exakt hela dagen.

2. Dag 2-5. Kommer (brukar) må avsevärt bättre än idag. Men det kommer fortf att vara sjukt utmanande att inte hoppa ner i skrik-gropen när det börjar ila i armarna kl 16… Tror att jag är tillräckligt uppskrämd nu, för att kunna använda rädslan som verktyg.

3. Sen kommer fas tre, som egentligen varar all days to come (men börjar med tex 90 dagar). Mot slutet av veckan börjar jag må riktigt bra och dessutom är det påsk… Tjatterfjanten kommer att peppa igång nåt fruktansvärt. Men det är här, i första delen av den eviga fas tre, som jag kan plocka upp min förra strategi (som jag fick av Seklart) - att kliva ÖVER. Bara göra det - oavsett vad dag efter dag (tex 90 dagar). Jag har ju gjort det förr och har nånstans lite självförtroende att det går om jag bara bestämmer mig. Och jag har färskt i minnet att jag verkligen verkligen tyckte om livet dec-feb!

Då har jag brutit med drickandet… Men SEN är det en annan sak att hitta hållbarheten i det nyktra livet… men det får jag tänka på längre fram. Steg 1. Tar mig igenom denna dag.

❤️

@Annabell Bra! Börja med steg 1, ta dig igenom denna dag och skriv här. Det är bra att skriva sina tankar och sätta ord på dem, det blir tydligare då. Annars är det lätt att tankarna bara snurrar i huvudet, kaos.

Kämpa! Kliv ÖVER, bara gör det! Du finns i mina tankar och sänder 💪💪💪❤️

Hej Annabell,
Hoppas dagen löper på ok. Vill bara skicka dig styrka och säga att jag tror att du har koll på läget och att det kommer gå bra nu! Jag har malt in i hjärnan att det inte finns något som är romantiskt med alkohol. Att det är en drog som andra, och att jag inte vill droga. Mycket har förändrats i mitt tänk genom att läsa en massa här och ta in andras missbruksberättelser och se hur mitt mönster liknar deras.

Den här dagen handlar ju verkligen om att vilja bli av med en fruktansvärd känsla… Inte att dricka för att det på nåt sätt skulle kännas festligt och upplyftande. Tror att det är så det brukar vara för mig… Så länge jag (där vid kl 15) kan inbilla mig att jag dricker luststyrt och ”livsbejakande” så fortsätter jag. Tillslut mår jag så dåligt så det inte går att lura mig själv längre. Det går inte att bortse från att jag vill dricka för att släcka det dåliga måendet (som är orsakat av drickandet 🙄). Det går inte att maskera det bakom ”heeeej! ska vi inte snöra ihop en gryta, lyssna på jazz och dricka lite vin?” Och det är då jag blir så rädd att jag ”slutar”.

Vi åkte och kom hem tidigare än jag tänkt. De här timmarna (mellan 15-17) är gräsliga. För det är då man brukar sparka igång ”guldkanten”. Idag pågår ingen förhandling alls för att jag är för rädd. Men känslan i huvudet och kroppen är fan ofattbar… Det är vimmelkantigheten som är värst. Och att det gör ont i bröstet och ilar i armarna. Det syns inte utanpå och jag har knatat på ungefär som vanligt idag. Men inuti alltså… 😰😭.

Jag önskar så mycket att det ska kännas lite bättre vid 18-tiden…

Tack Vår2022 ❤️❤️❤️! Jag kämpar på 💪🏼.

Tack Kennie ❤️❤️❤️! (Tror att vi publicerade våra inlägg samtidigt). Det är den malningen som jag måste fortsätta med ihärdigare och längre än jag gjorde förra gången… Jag släppte den aktiva inpräntningen lite och trodde att jag kunde tänka lite romantiserande tankar om vin, utan att det skulle innebära att jag själv skulle dricka. Smart…🙄

❤️

Hej @annabell! Nu är du här. (Jag skriver helt kort pga jag har snabbköpt en vad jag tror/trodde är ett riktigt fynd till soffa men nu väntar jag på tipp tapp och när jag kollar på bilderna ser tyget plötsligt glansigt ut och inte alls så där linne-snyggt som jag tänkte skulle passa här på landet…)
Men vi- jag- är här för jämnan, faktiskt alltid redo för om något kan vara till hjälp, stöd. Jag hör dig om vilket skit och vilken ångest som mal just nu, men vet du. Den går över. Imorrn är det bättre.
Om någon tycker att 1-1,5 flaska vin om dagen inte är alarmerande är jag rädd att detta är missvisande. Det är mycket, inget snack. Även om vi (jag med!) flossade och ansiktsmaskade. Det är så mycket att ångesten säger mer. Och du säger nej.
Där är du nu. Så skönt.
Var aldrig rädd att du skulle ge upp, du kommer att fixa detta. Helt säker, det gör du, för vad det nu är värt men Annabell du har för mycket liv i livet. Kanske är det också skäl att få tyst ibland. Allt det där, de höga tonerna-de dova tonerna. Vi orkar allt det när vi är nyktra. Hård kram genom rymden till dig. 🥰

PS. Jag kan ALDRIG tänka romantiskt om vin. Det är förbjudet. Jag är rädd på riktigt och kan tex därför inte läsa inlägg här som handlar om lagom-drickande. Så är det för mig. ❤️

@Annabell
Finaste du, åh vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig. 🧡 Jag håller din hand här, vi är då lika du och jag. Vi är många här som har din rygg, hoppas du känner det! Vi bryr oss om dig och vill att du ska må bra!
Det är överjävligt att må som du gör nu, vi har alla varit där. Vi vet varför vi mår som vi gör ändå tycker vi att vinet är det som hjälper oss att må bättre. Helt snett.
Håll ut, om några dagar har stormen lagt sig. Det är jobbigt, en tuff kamp. Men det kommer en vår, ljusare tider och sakta ett hopp. Du vet hur det kan kännas och du kan uppleva det igen. Jag tror på dig!
Stor kram 🤗

Tack tack tack fina fina människor ❤️😭! Det hjälper så otroligt mycket att läsa era varma, förstående och tröstande ord. Att gråta gör att ångesten släpper lite en stund. Att få tänka att jag är inte ensam ❤️.

Imorgon är en lite bättre dag och steg 2 börjar. Jag har klarat den här dagen och vill/behöver aldrig mer göra om den. ✅🦆

❤️❤️❤️

@Annabell Du gör det så bra och du är inte ensam❤️. Du har klarat den här dagen och imorgon är en ny bättre dag. Imorgon steg 2, du är stark, du klarar det, du kommer att kliva över och komma igenom💪. Vi är med dig❤️❤️❤️

En tanke som jag inte vet om den passar in men jag tänker att det här med att bli nykter. Är skitsvårt.
Det är därför en dag/valfri stund/minut är så bra att hålla sig i- ytterst ytterst.
Innerst innerst har en egen takt, långsam, snabb, ryckig, långtråkig, allt möjligt.
Den rör sig som ett lite trögt djur som en kan göra sällskap när det passar.
Det ytterst ute rör sig snabbt och opålitligt och behöver stävjas i stunden, minuten, kliva ÖVER kan vara ett sätt.
Men mer krävs och det säger jag inte för att dra ner humöret. Utan för att du inte ska tänka ”hur kan jag inte klara det här när jag vet exakt vad som krävs”.
Så enkelt är det ju icke.
Om man som du i vintras fixar de där veckorna, månaderna, så finns chans att vässa vapen eller virka nåt nytt lapptäcke som ska bli ens kommande liv.
Så på ett sätt är det så enkelt som att kliva över varenda dag. Men på ett annat sätt kräver det så småningom kliva under- utforska det nya. Och vända och vrida på det gamla.
Så det är inget fel på dina synapser. Att du går ner i den där gropen. Det är ingen lek att hålla emot, se dig omkring. Läs här. Vi är så många.
Du klarar det här och när du GÖR det ska du inte en sekund tänka ”klart jag gör det är ju mitt val och nu väljer jag att inte dricka” när du KLARAR ✅ dag 2, 3 och framåt ska du rub it in så grym du är.
Tjata om det, vara megastolt. Varje stund, sekund och dag. DET är enhörning-livet om något. 🦆

Ny dag 🙏. Trodde att natten skulle vara ryckig och svår, men jag sov sammanhängande 22-05. Tröttheten efter kämpadagen var enorm.

Varafrisk - jag ser hur tufft du har det och förstår hur du mår…😔❤️💔. För oss båda bygger förändring på att vi, till att börja med och först och främst, klarar att flytta oss en liten bit från gropen. Sen kommer ”allt det andra” att behöva göras och tänkas. Men kan du inte följa med mig en bit från gropen nu bara först? Det vore fint att gå bredvid nån 💕. Vi gjorde söndagen 💪🏼. Idag är det måndag. Håll ryggen mot gropen idag och ta ett steg till bort från den.

Jag hade på känn, Se klart ❤️, precis det där… Om att det nog inte räcker forever att bara kliva över. När jag läser tillbaka i min tråd så ser jag att tänkte/förstod att det nog fanns ett täcke att virka och ett utforskande att göra kring hur det skulle ta form, som jag litegrann undvek… Jag höll mig mest till ytterst-ute-jobbet, men hoppas och tror att lilla inne-djuret rörde sig en liten bit framåt🐾. Jag tänker att jag tappade taget om ytterst-ute och får börja om på noll där, men att den förflyttning innerst inne som blev gjord - den är gjord och om ett litet tag kan den fortsätta😊.

Tack igen för att ni finns ❤️❤️❤️. Hoppas att ni får en fin dag ☀️!

@Annabell Jo, jag ska försöka följa med dig💕 jag måste omprogramera min hjärna för den är supermarinerad av alkohol att den hittar inte ut. Känner inga YES el WOW utan bara försöka hålla mig så långt borta fr System som möjligt.

Ha en fin måndag💕

Kram🌷