Jag var med om en cool grej i dagarna. Kämpat med en jobbgrej. En förändring jag tänkt mycket på och med stor omsorg om allt från verksamhet, resultat (pengar) utveckling (människor) och jag har landat i något som är nytt och som ingen testat. Sen ska detta presenterad för vd (typ) och jag fick nån signal om att det kanske skulle komma att ”landa på något annat sätt”.
På vägen hem var jag så arg. Gammaldags arg. Instängt arg - ilska jag alltid druckit på när jag känt att tex en chef inte fattat.
Sen passerade jag de sedvanliga barerna (mår lite illa då) var hungrig, snusssugen konstant. Gick och köpte jord för några planteringar för jag tänkte att det kommer lugna ner allt. Pratade med min man och förklarade att jag nog kommer att ha svårt att vara kvar om jag inte får leda verksamheten på det sätt jag vet är bra. Tilläggas ska att jag för närvarande rapporterar dirr till högsta chefen pga omstuvningar i ledning- och hen är ej så insatt i våra dagliga mål- etc.
Men strunt samma så fullständigt ointressant för någon annan än mig.
Det jag ville berätta om var den KLARSYN bortom den hastigt uppblossande- och falnande vreden.
Jag vill inte ha den sortens känslor i mitt liv, jag säger som @tofu jag vill ha Glädje. Stillhet, Roligt. Tacksamhet.
Och då kände jag mig så jäkla grundad. Att: nä just det här kan jag. Är jag bra på.
Jag måste få växa i det- fortsätta ha fart- framåt.
Annars- nej då kommer jag bli förbittrad. Är för gammal för att huka mig. I vrede. Jag står rak. Jag har luft under vingarna och tyngd i stegen. Jag kommer fixa det jag måste- dit jag måste gå, om jag måste gå.
Det oroar mig minimalt just nu men insikten om detta ovanståendes. Att få vara med om det. Det är så coolt och stort och jag har gjort många modiga grejer de här åren- i mitt jobb. Och det har gått bra. Mitt mod, det bär. Och jag tror faktiskt aldrig att jag har varit med om det i hela mitt rätt så många liv.
Om Nån stackare orkat läsa skickar jag en viral blomsterkvast pga uthållighetsprov delux. Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån, som jag är. Om inte det är coolt med livet så vet jag inte.
Slås endast av att jag ikväll har tre ungar som sover i vår säng- gulp vilken helg detta blir… 💪🏻🌸

@Se klart Läser alla dina inlägg Se klart. Jag gillar ditt liv! Så vanligt o ändå så långt från mitt, som jobbar i en helt annan, väldigt vanlig offentlig branch Men jag känner igen det där tunga lodet som jag kallar det. När inget liksom skrämmer en längre. Varken läskiga kollegor som brukat få en ur balans eller jobbiga situationer som man tidigare bara velat försvinna ftån. Det är ju inte att jag gillar varken dessa människor eller situationer mer nu, det är mer att det finns en osynlig dämpning mellan mig och yttre faktorer. Det rör inte upp så mycket, rinner av, når inte in där det kan göra ont liksom. Och jag tänker inte ens på det förrän efteråt. Så det är inte ett aktivt verktyg av något slag jag använder, utan det är bara som en ny inbyggd del i personligheten, som jag är oändligt tacksam över!
Ja Se klart, denna nyktra resa bara fortsätter o fortsätter! ❣🌷🌼

@sattva jag tänker att vi är samma lika! Jag tänkte på dig igår och att det var längesen- måste in och höra hur du har det 🌸 ja du har verkligen rätt i att detta ät något som händer utan att tankarnas kraft behövs. De tar en ny väg. Det är stort att vara med om, verkligen. 💕💪🏻 @adde haha- nej jag tror inte det 😊 jag har en liten vad jag kallar gubb-pojke till chef. Jag får hålla mig lugn 😌😌 kram 💕

Se Klart, du har ett så passande nick tänker jag och det du skriver om ”sådär instängt arg” det är en så passande beskrivning på en känsla som det är lätt att dricka på. Oj vad jag har druckit på det och haft dialoger i mitt huvud med jättesmarta argument som skulle kunna få allt att bli på mitt sätt. Argument som jag glömt bort till dagen efter. Det går helt enkelt inte att Se klart på situationer om man tar till flaskan. Och inte heller hjälper sömnen till att lösa problemen om man dricker. För annars kan ju en god natts sömn skapa andra vägar, andra lösningar. Jag tänker att det också blir den där barriären som man behöver. För det är lite intressant det du beskriver… snussugen och hungrig… Det var vad du var när första tanken inte var att dricka. Då tänker jag att man är förankrad.
Trist att du inte fick igenom din kloka (är jag övertygad om) lösning. Kanske är det inte kört ännu. Kanske chefen gick hem och sov på saken. Fast det är ju klart.., det var ju fredag… Då dränker nog många veckans vedermödor med alkohol och sover inte klartänkt.

Jo men @sisyfos det räknar jag med att få igenom- ska presenteras i olika sammanhang nu. Det går ju inte att säga nej till 😊 (hoppas jag) men då får de hitta på något smartare utan mig, och det är helt ok. Jag är inte det minsta arg längre utan bara grundad i att det kommer att bli bra.
Fick dessutom en god indikation från HR och det är viktigt.
Nog om det (for now)
Ska städa på landet- inne. Mannen klipper äppelträd, två barn som framlever dagen i total anarki av tv och spel på paddan.
Kram på er alla 🙏🏻🌸

Jag läste hos @annabell och detta med mammor. Jag hör mig själv säga till barnen att ”nu finns det 30 assietter av de här och 30 stora tallrikar i boden så ni vet” till jular och påsk, jag hör mig instruera dem i; perennerna på baksidan och hur ofta rensa dem så vallmon inte tar över.
Jag får sluta med det här. Barnen får göra som de vill när jag inte finns.
Solen skiner men det är kallt som satan idag. Kram alla kämpar. Det blir faktiskt bättre även om man står och stirrar på skor som glider baklänges- så blir det bättre. 😍

Ja känslan av att lyckas är enormt skön. Det bästa är ju att lyckas vara nykter med allt positivt det innebär. Jag har inte heller problem med att folk dricker. Min omgivning vet ju om att jag är en nykter alkoholist men ibland kan det vara frustrerande när man ska dricka bara för att. Jag klarar inte av det.

Ja @tofu vi får väl starta nåt ihop då? Kruxet är ju att det visat sig att om man satar allt på nänniskors känsla av att vara med, att utvecklas, och att ha roligt under tiden- så hänger de finansiella målen med, eller blir till och med överraskande ännu bättre. Makes u think. Sånt är dock inte pojk-gubbar till chefer redo för i min ändå ”moderna” bransch. Men det är inte ett problem jag behöver lösa. Det glädjer mig att du signar på 😍

Tagit hand om barn denna helg och det tog nästan musten ur mig/oss. Sovit knöligt och trångt, lite för kallt för att njuta av uteliv. Men handlat ett gäng plantor, sålt trädgårdsmöbler på marketplace och spanat på träd (små) att plantera i vin-fat, årets nyhet (för mig).

Jag tänker inget på alkohol en sån här helg- min man dricker inget alls eftersom förra helgen var så mkt socialt med vin många dar i rad. Så oneurotisk- när det kommer till sånt och hjälper mig nog.
Och det är skönt att många veckor går mellan mig och tjatterfjanten (i gammal hittepå-passion).
Jag får en känsla av att vara fri.
Frihetskänslan kom ofta över mig under det första året. Det var nästan läskigt. Det kändes som ”om jag klarar det här finns inget jag inte kan klara”.
Det finns ett ordspråk eller en text som handlar om det- om hur rädslan för vilka vi kan bli- håller oss tillbaka.
Det låter som jag pratar om nån övermänniska men jag menar egentligen tvärtom.
Att vi räcker och duger. Att det är en sprängkraft i det. Att känslan av otillräckligt är vad som får oss att jaga, sova illa, dricka för mycket, bita på nagelbanden.
När vi, eller snarare, när jag erfar det andra. Då stillar sig något. Och konstigt nog kan det brusiga- och stillnandet. Börja om och börja om, det rör sig ständigt.
Nu ska jag läsa bokklubbsbok. Snabbt som tusan. 😩 Kram och godnatt. 🥱

En av de bästa sakerna med mitt liv nu för tiden är att varje dag innefattar nya upptäckter (om mig själv och andra) och alltid- stunder av tacksamhet.
Det går inte en enda dag utan dessa två följeslagare och det är i sanning något mycket fint att få leva livet så.
Jag känner ALDRIG att livet är orättvist eller behandlar mig illa, jag tycker ALDRIG synd om mig själv.
Jag känner VARJE dag glädje över att finnas till och att få leva. Jag tycker att det är osannolikt fint faktiskt.
Det betyder INTE att livet alltid behöver att vara- eller kommer att vara- precis så här.
Men jag vill påstå att de känslorna varit med mig varje dag, även de dagar min pappa var sjuk, mitt jobb var övermäktigt, jag inte sov eller var sjuk.
Min hjärna - rätt eller fel- den går de här nya tanke-vägarna utan att jag behöver… tänka.
Det har varit ett arbete att jämställa med att vända en atlantångare - men det har inte varit jobbigt för det har varit ett litet steg i taget. Myrsteg. Kolibrins vingslag, eller en fjäril är det väl?
Jag vandrar runt i mitt landskap inombords, och på gatorna utombords.

Idag har jag haft bokklubb, lagat mat och pratar mycket- länge- senare än vanligt.
Jag drack mitt goda Ein Zwei Zero- testa om ni inte är oroliga för att det ska väcka sug efter riktigt vin.
Nu har jag diskat och det är städat och igår köpte jag mig en håll-käften-bukett med snittblommor för att det var måndag, lön och för att jag nog tycker att måndag - snarare än fredag- är den bästa dagen att fira numera.
Präkto-pastorn har möjligen tröttar ut er med denna vardagens lovsång, men jag tänker att livet nog inte blir bättre än såna här stunder. Och det är något att vara rädd om, det nyktra tankesystemet- underhålla och gulla med. Kram 🥰

Så vackert skrivet @Se klart 💕
Du är en fena på att använda orden…texten är som en dans där orden följs åt.
Det finns en enkelhet i vad du berättar men även något storslaget💕

Din berättelse betyder mycket för mig. Även om vi lever olika liv..tänker jag att det är den riktning jag vill följa…åt ditt håll. Det vackra i att vara nykter. Tack🙏🏻

Kram🥰

Tack till fina hejaklubben @sattva och @varafrisk 💜 Vi lever inte så olika liv- det är samma samma- jobb som ska göras och mat som ska lagas och hundar (ibland) och ungar (för jämnan och alltid- sån tur) och där nånstans är det liksom som att vi måste få livet att spark joy.
Idag gick jag hem och såg SÅ mycket fram emot; en kväll för mig själv. Greja med mina blommor (hög pensio-varning) äta yoghurt och jordgubbar pga mannen är på jobbresa och då behöver jag inte laga mat.
Man på jobbresa förr i tiden betydde jobb (in i kaklet så jag verkligen kunde motivera att få sätta mig i soffan och koppla av med 2,3,4 glas vin) Alltid skulle man in i det stans kaklet med pannan först- för DÅ hade man gjort sig förtjänt.
Så trött på att ”ha gjort mig förtjänt av” sånt lurigt ord. Jag vilar för att jag behöver- inte för att jag tjänat ihop det.
Det är ett behov, viktigt sådant. Livsviktigt.
Utan att vila räcker inte krafterna.
Konstigt nog räcker de så mycket längre nu. Konstigt nog känner jag alltid när de är på upphällningen. Då ligger jag en lång stund i soffan. Sen kommer orken tillbaka.
Så sinnrikt system.
Kram i den iskalla vårsolen. 🥶 ☀️

Haft en sinnessjukt stressig start på dagen- jobb från 07 och i ett. Hann ut en kortis på lunchen- nu in i mötesrace- igen.
Hundvakt, barnvakt (imorrn) byta klipptid, glömt betala tandläkaren, hämta ut balkongmöbler, middag med två vänner ikväll och förutom detta som skulle kunna uppehålla mig på heltid- ett jobb.
Detta är fortfarande mitt go-to-ställe när det stormar i hjärnan.
Här centrerar jag mig. Samlar ihop spretiga delar av mig och rullar ihop som ett fint måttband, kanelbulle eller snigel.
Knyta ihop sig- kring sig själv.
Andas några andetag. Skänker en tanke åt min hjärnas klarhet- jag kan stanna upp och snabbt återfå fokus. Vad är viktigt.
Låt allt annat komma efter det.
Kram på er där ute, inne! 🥰

En stressig och väldigt (ovanligt) social vecka för mig. Är inte riktigt van även om vi umgås med människor på helger och så, men inte så mkt till vardags. Trött nu.
Smitit upp och lagt mig lite tidigare så får övriga avsluta kvällen när de vill.
En vecka med bokklubb och barnvaktande, jobb och en hel del stress är över.
Jag är tacksam över att det är fredag.
Tänker på mina vänner här och hur viktiga ni är för mig och för min möjlighet att fortsätta leva det liv jag vill leva. Kram på er 😍

845 dagar står det i min app idag som jag väldigt sällan går in i, men nån gång varannan månad kanske. Jag har börjat säga 2,5 år om nån frågar hur länge jag varit nykter. Eller ingen frågar ju just om ”nykter”, utan hur länge jag inte druckit alkohol.
Mina noteringar här är verkligen av dagbokskaraktär- ibland förbluffande lik mina första dagböcker: ”idag är det 7 grader” 🧒
Jag har övervägt att sluta med det, men jag är otroligt tillfreds med att sammanfatta mina dagar- på något litet vis, det skulle jag kunna göra någon helt annanstans men det känns bra att göra det just här- det har varit så avgörande för mitt liv- som @torn brukar säga så är jag nog beredd att hålla med om att det är mitt viktigaste beslut.
Jag funderar på att det är så väldigt få yngre (mammor tänker jag på i första hand) som skriver här. Men kanske ägare man varken hunnit eller kunnat utveckla ett beroende, än mindre tagit itu med det.
När mina barn var små var jag antingen helnykter eller högst måttlig. Hade inte råd (dvs hade inte heller något beroende) och hade så lite egen tid.
Eftersom jag fick barn så tidigt hann jag inte heller utveckla så mycket alkohol-beteenden under tonåren.
Däremot- när jag skilde mig. För att sedan gå tillbaka, en tid. Sen böljade det fram och tillbaka under många år. Mer vissa perioder, mindre under andra. De sista två- tre åren var värst. Förfärliga.
Det finns hemskt mycket som talar för att alkoholen hade kunnat ödelägga mitt liv, och den rädslan var så stor. Men ändå satt jag på den och försökte kräva den, och därefter drack jag.
Nu lyssnar jag på vänner som pratar runt vårt köksbord en trappa ner. Jag lägger mig när jag vill. Jag bestämmer.
Imorrn blir en mysig morgon, helt säker. 😻

Summering:
Veckan innebar två sociala kvälls-aktiviteter (hos oss), gäster på landet- nära vänner, härligt men också tröttande. Avslutade med tidig söndagsmiddag (några barn och barnbarn)
Slutsats: för mycket åtagande för mig och oss. Ska försöka undvika, men det går ju inte alltid. Däremot ska kvällen tankas med tv, man, soffa, och vila.
Dusch och tidigt i säng.
Den här veckan bjuder på noll sociala aktiviteter- praise be.

Usch fick dåligt samvete nu eftersom alla som jag umgåtts med i veckan är kära vänner, och det är en ynnest att ha dem att dela livet med. Så inget är fel med varken det ena eller andra. Tvärtom- jag har något fint som inte är alla förunnade.
Behöver bara pusta ut lite… och vara tyst. Och njuta av stillhet. Kram 🦚