Det totala mörkret av ångest har börjat släppa, dem negativa tankarna blir färre. Börjar känna mig som en människa igen, nu börjar istället kampen för att inte hamna på detta ställe igen. Total nykterhet är vägen för mig, även om sorgen över att aldrig få känna det härliga ruset igen, känns det ändå som att listan över negativa saker med alkoholen är 100 ggr så lång jämfört med dem positiva. Är dock rädd för att inte klara att hålla mig, rädd att jag kommer svänga förbi bolaget en dag när suget blir för starkt och vakna kallsvettig med hjärtat bultandes ännu en gång. Vet inte hur jag ska förhålla mig till målet om nykterhet, ska man sätta upp målet livet ut eller en månad i taget, en dag i taget kanske?

@less12 Vad det gäller att sätta mål är väldigt individuellt. Vissa tar en dag i taget, andra lite mer, vissa 3 månader. Visa blir stressade av att sätta för långa mål och andra gillar det. Det som rekommenderas är att minst sätta 3 månader så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans. Sen kan man ta nytt beslut om hur man vill göra. Personligen satte jag för alltid, efter 4 dagar, för jag vet att jag är beroende och inte kan hantera alkohol och jag orkar inte med ångesten och det paketet mer. Jag är också orolig för hur det till slut skulle sluta. Att sätta för alltid för mig innebar också att jag inte behöver fundera på hur jag ska göra framåt eller lägga energi på antal glas mm.

Vad gäller suget och oro för att inte klara det är att konsekvenstänka och välja den säkraste lösningen. Att stanna upp ordentligt och tänka över riskerna, vad är risken om jag åker till bolaget och köper vin? Förmodligen kommer du att dricka upp vinet. Hur kommer jag att må dagen efter? Förmodligen massor av ångest och skam. Är det värt att då åka till bolaget om detta är riskerna? Nej! Vad är den säkraste lösningen? Att åka förbi bolaget, dricka något gott alkoholfritt, ta en promenad eller annan aktivitet. Även att vänta ut suget är bra, för det går över, precis som med ångest, det släpper efter ett tag.

Bit ihop! Kämpa på!💪💕

Tack för dina ord!
Du beskriver så väl så som jag också känner, jag orkar inte vakna ännu en dag bakis, orkar inte ligga i sängen kallsvettig under täcket med paniken gro inom mig. Även om det känns läskigt så kan jag nog aldrig dricka igen. Tror aldrig att jag kan lära mig dricka måttligt, vet ju att när jag väl dricker så häller jag i mig vinet/ölen för att snabbare få känna känslan av berusning. Ja, kanske är bra att sätta upp 3 månader som det första målet, var dock längesen jag höll mig nykter i 3 månader. Får kanske sätta upp delmål, just nu vill jag klara mig förbi dag 5, när jag gjort det får jag sätta upp ett nytt mål så det inte blir för övermäktigt. Är också rädd för hur det skulle kunna sluta om jag fortsätter med alkoholen, förmodligen fängelse eller sjukhus tillslut, det lockar inte direkt haha.

@less12 Jag funderar kring mål med och att ponera att man inte skall dricka mer i livet är kanske 40 år !! Kan ju bli ett stort magplask om man inte kan hålla det . Mitt mål är dricks så sällan som möjligt och så lite som möjligt. Lite som med min vikt har totalt gått ner 14 kg men skall ned 40 till .. Känns jobbigt att tänka men jag tänker allt nedåt och fram åt är positivt oavsett takten. Jag tänker räkna nyktra dagar i början så känns det inte som ett misslyckande. Lätt att man ger upp då !

@less12 Hej, och välkommen hit! Det låter som du är redo för att bli fri från alkoholen för gott. Jag har varit helt nykter i ca 2 år och 5 månader nu. Jag mår hur bra som helst sedan länge, och har aldrig varit i närheten av att ta ett återfall sedan den dagen jag slutade dricka. Min strategi från dag 1 var ganska simpel egentligen. Målet jag satte var ”aldrig mer alkohol”. Men jag tog en dag i taget tillsvidare. Alltså, jag försökte att inte tänka längre fram en just en dag. Ju fler dagar som gick, desto bättre mådde jag, och detta gjorde mig bara ännu mer taggad till att klara fler dagar. Ett par viktiga saker vill jag tipsa om. Lyft varenda litet positivt framsteg som du märker av till skyarna, och var stolt som sjutton för varje avklarad dag. Var beredd på att det är riktigt tufft ett tag, räkna med dålig sömn, räkna med att allt känns tråkigt, räkna med sug efter alkohol. Det är fullt normalt att känna så, men det är absolut inte farligt. Det går över. Och viktigast av allt, prio 1 hela tiden är att absolut inte dricka en droppe alkohol. Allt annat, såsom jobb, vänner, familj mm kommer i andra hand. Det enda som gäller är att du själv mår så bra som möjligt. Så om du är trött, sov. Är du sugen på godis, ät godis osv. Efter en vecka eller två är det värsta över, och då är det bara att köra vidare med ett allt bättre mående och en växande stolthet för att du har klarat av att bli fri från det jäkla giftet.

Jag måste tillägga att detta är min erfarenhet av min egen resa. Det är ju inte säkert att det fungerar för andra. Men prova gärna om du vill. 😀

Ha det bra!

@Torn
Tack för att du delar med dig av din resa mot nykterheten, suger åt mig varenda tips du delar! Hur gjorde du i början i dem situationer där du ”förväntades” dricka? Hade du några strategier för att klara dessa? Var du öppen mot folk kring din nykterhet/alkoholproblem? Hur tog omgivningen detta isåfall?

@less12 Detta var ett stort orosmoment i början. Jag gjorde helt enkelt så att jag undvek alla situationer där det kunde tänkas drickas alkohol den första månaden. Dels för att jag inte skulle riskera att bli triggad/övertalad till att dricka. Och dels för att jag behövde bli starkare för att säga som det var. Sedan vid den första ”festen” så sa jag som det var. Att jag hade lagt av med att dricka alkohol tillsvidare för att jag mådde mycket bättre av det. Min fru visste om hur det låg till från dag 1, och hon stöttade mig fullt upp. Det togs emot bra, folk var väl lite förvånande, men sedan var det inte mer med det. Dock har jag aldrig känt något behov av att säga hur jäkla beroende jag egentligen var. Till en del närmare vänner och släktingar har jag senare haft lite mer ingående samtal om detta. Och det har bara känts bra. Så det tror jag är en väldigt viktig sak också. Inte skämmas, utan i stället vara stolt för att jag lyckades ta mig ur skiten!

Efter ett tag blev det där med att säga att jag inte dricker en total ickefråga. Inget jag oroade mig för för fem öre. Fördelen var också att jag mådde bra av att vara ärlig och inte ljuga. Och ganska snabbt så visste ju alla att jag inte drack, jag hade inget att dölja liksom. Men jag tycker det kan vara helt ok att köra med lite vita lögner i början. Hellre det än att riskera att dricka alkohol. Viktigast först, inte dricka!

@Torn
Okej förstår. Ja kanske smartast i början att inte utsätta mig för sånna situationer. Skönt att folk runtomkring dig verkade hantera det så bra, annars känns det jobbigt om folk börjar hetsa och tjata osv.

@less12 Tänker att oavsett hur kort eller långt mål man sätter finns det en risk att man inte klarar det. Men, det viktigaste är att man tror på sig själv att man kan lyckas, att man har tilltro till den egna förmågan. Det gör en stor skillnad om man har den inställningen. Som sagt, det finns alltid en risk i allt man gör att man inte lyckas och om man är mer rädd för att misslyckas, än man är för att lyckas är risken större att man gör det. Så tro på dig själv, med delmål, mål och ta samtidigt en dag i taget. Du kommer att mogna i dina tankar och beslut på vägen🌱💕

@less12
Hej du behöver inte skämmas för att gå på AA mötena. Det är både unga och medelålders personer där. Oerhört välkomnande och fin gemenskap ingen dömer dig. Har hjälpt mig någon enormt hade aldrig klarat snart 1 månads nykterhet annars. Ta hand om dig🌞

Har brutit tystnaden och berättat för en familjemedlem att jag har problem med alkoholen, var väldigt skönt och som att en stor tung Sten lyftes från bröstet. Vet inte vad som gick fel denna gång, om det var suget som inte släppte som gjorde att jag gav in, om det var för att alla andra drack?

Jag var livrädd innan jag sökte hjälp. Skämdes som en hund osv. Men vet du: de är proffs inom vården, plus att vi är långt ifrån ensamma att söka hjälp för alkoholmissbruk. Jag var så lättad efter att jag tagit steget dels att berätta för mina närstående och att söka hjälp. Sen krävs det lite jävlaranamma och pannben. Jag skrev varje dag här första tiden och tog rygg på andra som började sina nyktra resa samtidigt. För mig var det ovärdeligt. Kämpa på!@less12

Hur tänker ni kring alkoholfri öl etc? Är det bara att dra ut på lidandet, kommer det trigga igång ett större sug när hjärnan inser att den blir lurad eller har det hjälpt er att ändå kunna ta en alkofri dryck?