Hej,
Jag loggade in häromdagen och skrev i en tråd. Jag tänker på flera av er som jag har skrivit med här. Och jag undrar hur ni har det i livet. Jag undrar när ni skrattar, när ni pausar, när ni unnar er att göra allt det där som ni har skrivit att ni ska göra. Jag skriver och jag har lekt med tanken att jag skulle träffa er i verkliga livet, över en ordentlig fikastund. Där vi får lov att vara de vi är.

Att vara den man är. Det är något som jag tänker på mycket. Jag är den jag är. Och det är inte alltid så att man kan vara som man är. På arbetet eller i vissa sociala sammanhang.

Men om man vill och ser till att skaffa sig den hjälp som man behöver, då får man lov att leva fri från den där man varit medberoende till. Och för min del så går jag in i december imorgon med vetskapen om att det är första gången på massor av år, som jag inte alls har kontakt med mitt ex. Vi hade kontakt ett tag, under pandemin. Över telefon, eftersom han känner mig utan och innan och jag känner honom på samma sätt.

Men jag kom fram till att jag ville träffa en man och bli kär, efter att mitt ex flyttade ut för nästan 3 år sedan. Jag behövde landa och ta tag i mitt liv. Jag mötte en smäll kan man säga. Av insikter, hur jag öst kärlek och pengar.

Och jag förstår verkligen vilken skit det är med alkohol och medberoende. Det var nära på att ta knäcken på mig. Jag funderade på att hoppa ut genom fönstret i ett desperat ögonblick, då han var så jävla full och insikten av att leva med honom var hemsk.

Men jag kunde inte slänga ut honom. Istället ringde jag hans pappa dagen efter detta och han var oförstående. Det fick mig att agera på egen hand. Och det tog mig flera år att få honom att flytta.

Jag lever i nuet. Jag har träffat en bra kärlek. Och jag lever i nuet.

Julen närmar sig. Jag rensar och hittar lite minnen från mitt ex. Jag kastar. Jag rensar ut. Jag rensar ut allt som påminner som det som var sjukt. Jag kan inte förstå att jag levde så.

Och samtidigt så kan jag det. En människa behöver sin egen tid. Tid för att tänka. Tid att meditera. Tid att komma hemifrån och få vara ensam med sig själv. För att processa och orka kämpa med att ta sig ur en destruktiv relation.

Allt ansvar ligger på en själv. Jag förstod att jag behövde kavla upp och träna fysiskt för att orka. Det är den fysiska träningen som gjorde att jag orkade. Och det är mindfulnessträningen som gjorde att jag fick insikt om att ta hjälp.

Och nu lever jag i mitt nya liv och rensar spåren av han som var en parasit. Även om jag tyckte om honom nykter, så är ändå alkoholisten en parasit. Som inte har förmågan att ta hänsyn till den han lever på. Allt han vill är att överleva och han tror att han måste dricka för att överleva.

Och då jag var medberoende förstod jag ingenting av detta. Jag ville bara bli av med honom.

Och jag är tacksam varje dag för att jag säger stopp till allt som jag inte vill. Det var vad jag lärde mig då jag behövde öva i väldigt många år på att säga stopp. Till sist ville han flytta och göra slut och jag kände äntligen att jag blev bönhörd.

Idag andas jag ut, varje dag. Jag har brutit all kontakt, då min nya pojkvän undrade hur jag kunde ha kontakt med honom efter att jag berättat hur det var. Det är lätt att glömma.

Och nu har det gått en tid då jag stängde av hans möjligheter att kontakta mig. Han lyssnade inte när jag bad honom backa.

Jag förstår att jag ska vara tacksam för att han aldrig var hotfull eller en stalker. Det skrämde mig ändå att när jag berättade att jag hade träffat en man som jag var intresserad av, då hörde jag att han trodde att det skulle bli vi en dag. Och jag tänker på hur hemskt det är med människor som inte lyssnar. Eller är som parasiter.

Det är bara att fly. Och stänga av. Och säga stopp.

Och leva sitt eget liv. För tusan!

Hoppas att ni alla tar hand om er så gott ni kan. Gör en sak om dagen där du uppmärksammar dig själv och ditt välmående.

Det tror jag också - jag som har lärt mig säga nej först de senaste två åren kan bara hålla med. Helt uppenbart behövde jag lära mig att sätta, och hålla, gränser.
Många kramar till dig Självomhändertagande och fortsätt på den inslagna vägen! 🤗

@Åsa M
Just nu, när jag läser din kommentar, så blir jag väldigt glad. Det tar verkligen tid att lära sig att sätta gränser, men när man gör det, då bjuder livet på en framtid. Jag kan känna framtiden som jag längtade så efter. Jag känner det extra mycket då jag funnit gamla meningar i skrivböcker, som vittnar om misären jag levde i förr. Jag fortsätter rensa ut det jag kommer över. Jag behöver inte mina gamla skrivböcker, som beskriver hur det var. Sidor rivs ut och vissa skrivböcker går till pappersåtervinningen. Allt som har med mitt ex att göra åker ut. Och det blir plats för ny energi!
Många kramar till dig Åsa M! 🤗

Kände för att skriva till dig, tänker du har skrivit så insiktsfullt och engagerat så många gånger och jag blir så glad över att läsa att du är med en man som du är lycklig med. Du och jag fick ju en diagnos att hantera, det har varit rätt tufft tycker jag. Först tänkte jag inte bry mig så mycket, men den pockar på och vill ha uppmärksamhet, ADHD har gett mig så mycket att rannsaka, men tyvärr inga verktyg förutom medicin. Läste att du har och rensat ut exet, rätt jobbig process der med men man kommer ut lite renare på andra sidan.
Jag träffar också en man, och vi planerar nästa steg. Han är mitt ex, pappa till mina barn och det känns häftigt, tryggt och väldigt märkligt. Ha nu en riktig härlig Påsk 😍

@Backen123
Hej!
Åh, vad glad jag blev av ditt svar här! Tack! Och jag är så glad för din skull, att du träffar ditt ex, som är pappa till dina barn. Vad häftigt att få uppleva det du skriver med en man du redan känner. Jag kan tänka mig att du har mycket att landa i, liksom jag, att förstå hur ens ADHD är och har varit. Hur man kan förhålla sig till den. Jag går en kurs just nu, på en mottagning för ADHD. Det är en gruppbehandling med andra vuxna. Det är en KBT behandling utifrån Safren modellen. Kanske det finns en sådan där du går? Eller kan du önska en gruppbehandling? Jag stod i kö i 1,5 år och redan efter 7 veckor så har jag gjort enorma förändringar i mitt liv. Det finns hjälp att få, med verktyg. Det tar tyvärr bara lite tid. Och det ser säkert olika ut, beroende på var man bor. Lycka till!
Och ha en underbar påsk 😍!

Jag har just avslutat en terminslång kurs i KBT för min ADHD. Jag har jobbat så bra och bara bestämt mig för att göra det jag kan för att förändra. Och att stanna vid good enough. Det har varit så hjälpsamt och jag har fått större insikter om mina tidigare symtom och besvär. Idag har jag så mycket kunskap, att jag skulle aldrig ens fastna i en dialog med en människa som har så mycket problem som mitt ex. Jag fastnar inte med någon som har ett "hjälp mig!" Och jag finner det oerhört intressant. Hur vissa lärdomar faller på plats och jag kan fokusera på att hjälpa mig själv att få det jag behöver. Det är som två helt olika liv. Jag uppskattar verkligen mitt nya liv där jag inte längre är medberoende. Och jag förstår att jag behövde vilja och våga tro att mitt liv är värdefullt. Och så behövde jag förstås stöd. Får man inte stödet, så får man be om det eller i värsta fall, tjata om det. För stöd finns. Och det finns ett liv utanför livet som medberoende. Det går att komma vidare. Med acceptans. Och att leva det liv man vill. Så får andras liv vara som de vill. Tänker jag.

Vilken härlig insikt! Jag hoppas jag har arbetat mig dit också. Tränar på att inte bli indragen men gillar ju att hjälpa andra, så jag måste dra tydliga gränser för engagemanget. Så fort någon verkar livnära sig på min energi får jag automatiskt stresspåslag och backar. Tror det är sunt.

@Åsa M
Visst är det härligt att hjälpa andra. Vi mår ju bra själva när vi hjälper andra. Det handlar om att hjälpa sig själv i första taget, sen kan man hjälpa andra. Och man kan hjälpa på många sätt, utan att bli indragen. Men det är en konst som man kan behöva öva på. Att hitta en sund balans. Och sätta gränserna. Att hjälpa behöver inte vara så stort. Det kan räcka med att lyssna på någon. Och bekräfta att man hört på den människan.
Visst är det sunt att kroppen säger till, backa nu. Och med mycket övning, kanske man inte ens behöver komma dit. Men det beror också på hur man vill ha det. Och vad man prioriterar. Jag har just läst klart boken Häslogåtan och jag tog verkligen till mig att vårda goda relationer. Det tänker jag ägna mig åt där närmaste tiden och se vad jag upptäcker!
Ha en fin helg!

@Självomhändertagande Hej min vän, jag tänkte på dig här om veckan när jag avslutade en relation med en vän som tog så mycket energi av mig utan att ge något tillbaka. Gjorde ingen stor grej av det men städar bland mina relationer. Så skönt!! Hur mår du? Det låter som du har det bra!! Skön sommar!!!! Och kram!!!

@EsterHanna
Åh, hej min vän! Vad fint att höra om hur du "rensar". Det är så viktigt att ta hand om sig och lyssna på sig själv.
Jag mår bra. Jag har tänkt att min sommar ska bjuda mig på ögonblick med människor som jag trivs med och värdesätter.
Igår hörde mitt ex av sig. Han är i stan. Jag kunde läsa meddelandet fast det hamnade i blockerade listan. Han ville tala om vilket hotell han checkat in på. Jag raderade, släppte taget, lever mitt nya liv. Är medveten om att han kan söka upp mig och i så fall ska jag be honom gå. Jag vill inte ha någon relation med honom alls.
Tänker på dig. Hoppas att du får en underbar sommar!!
Kramar

Igår lärde jag mig att ställa in så att jag slipper se aviseringar när blockerade nummer ringer, i min mobil.
Jag har stängt och låst dörren och kastat nyckeln, metaforiskt.
Jag förstår att mitt ex inte förstår. Han levde på mig i många år. 4 år senare så tror han att han kan ringa och få min uppmärksamhet. Det är patetiskt och sorgligt på samma gång.
Och kanske värre, att det gäller även mig. Att jag inte satte gränsen innan i höstas. För 8 månader sedan gjorde jag mig oanträffbar. Det värsta är att jag hade inte förstått hur illa det var, om jag inte träffat min nya friska pojkvän som ger mig ett liv att glädjas åt. Jag behövde bara skriva det här och för att synliggöra att det går att ta sig vidare, till ett liv man vill ha!
Och uppleva kärlek. Så glad att jag stod ut och överlevde de åren som jag kände hopplöshet och "fångad" i mitt eget hem. Hade tankar på att avsluta livet, då jag inte fick stöd någonstans, trots att jag letade i åratal. Som han manipulerade. Som han psykad, förstår jag nu.
Och jag har en stor STOPP skylt till allt som rör honom.
Livet blev fint igen.
Jag andas.
Och jag känner andetaget hela vägen ner i magen.
Jag känner hur lugnet sprider sig i hela kroppen.
Det parasympatiska nervsystemet gör sitt.
Amygdala går inte längre igång på ljudet av burkar som öppnas.
Stressen ökar inte, för det som jag förknippade med exets alkoholmissbruk.
Jag har släppt taget.
Och släpper inte in honom igen.
Det var inte vänskap, som jag trodde.
Vänner utnyttjar inte varandra.
Vänner lever inte på andra människor.
Han var som en parasit som jag behövde få ut ur mitt liv.
Alla år.
Anhöriga som teg.
En vän sa häromdagen, du borde kräva det han var skyldig.
Jag svarade inte. Jag tänkte.
Jag kunde ha köpt ett hus, mitt drömhus.
Istället lät jag honom leva på mig.
Och ändå är jag lyckligare nu.
För jag har sett allt och upplevt allt, som jag har behövt lära mig.
Jag behövde min resa, lärdom av motgångar. Och jag uppskattar hälsan över allt.
Jag säger nej, till allt som är dåligt.
Det är en stor färdighet, att kunna säga nej.
Och STOPP till allt jag vill säga stopp till.
Och jag antar att jag skulle inte kunna det, om det inte var för min erfarenhet.
Önskar alla er som kämpar mycket kraft. Ge inte upp.
Det går att få ett bättre liv. Man behöver bara ta ett steg i taget. Och vara snäll med sig själv.
Och våga tro, att det finns ett liv utan medberoende.
Ett liv med kärlek.
Och lugn.

Tack själomhändertagande för insikterna du låter oss på forumet ta del av. För oss som kanske ännu inte är där. Så värdefullt när man upplever som du skriver hopplöshet och att vara fångad i sitt hem. Du skänker hopp och utan det blir livet outhärdligt.

Du borde kräva det han är skyldig säger en vän till dig, men du fick något som var mycket mer värdefullt inget fint hus men en boning i dig själv. Ja du behövde dina erfarenheter och så ät det när vi motsätter oss förändringar, när vi inte släpper taget om det som är destruktivt för oss. Vi lever för att utvecklas och vårt bettende blir ofta ett hinder. Så tänker jag som för tillfllet kämpar väldigt mycket, men jag gör det tilosammans med min son och vi delar sorgen efter den han var. 🌹

Tack @gros19 för att du säger det. Att jag delar med mig av mina insikter. Jag är så tacksam för att du och många andra har påmint mig om det jag behövde påminnas om tidigare. Att inte dansa djävulsdansen. Jag är så tacksam. Det är verkligen här på forumet för anhöriga som jag fick de viktigaste insikterna.

Visst är det oerhört svårt att förändra beteenden, men om man vill förändra så går det. Och det kan behövas ett professionellt stöd.

Det är fint att höra att du och din son kämpar tillsammans. Hoppas också att ni kan dela stunder med tacksamhet. Och att njuta av det som ni kan, som det är, just nu.

Kram

Jag befinner mig på landet med min pojkvän. Rör på kroppen. Springer, simmar och cyklar. Matar höns och sköter om ett land. Sköter om mig och ser min pojkvän sköta om sig. Vi har det bra. Livet är bra. Allt är bra.

Mitt ex kan inte nå mig längre. Han mejlar därför under min bästa semestervecka någonsin. Han vill berätta om något om en process som han vet att jag har varit intresserad av förr. Jag får information via en tidningsartikel. Och jag tänker på hur det är.

Jag läser inte artikeln när jag är på landet. Mitt ex ringer en av mina vänner och vill berätta hur en man som bedragit oss och många andra människor, sitter i ett fängelse utomlands. Jag har en kort sms dialog med min vän. Sa att jag inte bryr mig. Jag vill inte ha något med mitt ex att göra. Jag vill inte att hon ska medla.

Lugnet fortsätter infinna sig, men min PMS gör sig påmind. Jag går undan, är för mig själv. Mediterar och landar en stund. Jag behöver åka hem några dagar. Vara för mig själv. Träna och skriva. Ta hand om det som är. Det som dyker upp. Jag behöver vara ensam med mina tankar en stund. Jag behöver njuta av att jag kan bestämma hur jag vill leva mitt liv.

Min pojkvän tycker att jag är känslig. Jag är känslig när jag har PMS och det hjälper inte mig att höra att jag är känslig då. Jag har ju en NPF diagnos och min ADHD har lite svårt med valen av ord i vissa lägen. Så jag tar en paus och tar hand om det jag behöver. Det är ingen stor sak. Det är att lyssna på mina behov. Och att vara varsam med mig själv.

Jag sover bra. Läser artikeln när jag vaknar. Ser det gamla livet med människor som badar i pengar, de flesta på andra människors kostnad, förstås. Jag investerade själv en del och jag investerade tid med mitt ex. Och jag trodde att det skulle vända, men det vände aldrig. Istället vaknade jag och insåg att jag behövde göra mig fri. Fri från ett medberoende.

Att bli fri från medberoendet måste vara det högsta priset som jag har vunnit. Jag såg stora summor flyga iväg, som kunde trygga en framtid.

Men jag fick något bättre. Jag fick frid. Och jag uppskattar enkelheten före något annat. Kanske också för att jag har sett spelet som pågår bakom fasaderna.

Jag vet inte helt vart jag vill komma. Behövde skriva av mig. Det är intressant att mitt ex verkar tro att jag ska finnas tillgänglig igen för att han har nyheter.

Nyheter om ett gammalt liv som har hakat upp sig som en dålig film.

Jag har inte tid med dåliga filmer. Och jag lever för den sakens skull inte heller i en film. Jag lever det livet som är. Och njuter. Och så roas jag i efterhand av att jag har en alldeles underbar pojkvän som tycker att jag är för känslig ibland.

Jag bad honom läsa på om PMS och ADHD. Tror inte att han kommer att göra det. Men man kan ha större bekymmer än så. Och jag finner dialogen mycket roande. Den är intressant. Och den är alltid nykter. Och jag tackar mig själv som övar medveten närvaro i varje stund.

Mindfulness hjälper mig att förhålla mig till världen som den är. Den värld som är rå och ondskefull samtidigt som den är alldeles vacker och magisk. Jag väljer att inte fastna i det som inte är bra att fastna i. Och det kräver fortfarande att jag övar, hela tiden.

Sortera, prioritera, släppa taget, acceptera och njuta av de njutbara ögonblicken.

Semester med en sund kärlek. Har upplevt den bästa sommaren i hela mitt liv. Har fått precis det jag alltid önskat. Och då menar jag inget materiellt. Allt handlar om att vara och uppleva ett sunt liv, fysisk aktivitet, bra mat, god sömn, härliga skratt, omtänksamhet, varsamhet, görande och varande i nuet. Mindfulness, sol, moln, skugga, vatten, vinden, vinbär, jordgubbar, hallon, körsbär, krusbär, blåbär. Livet. Vi jordar oss i gräset, i sanden. Vi leker. Vi är vuxna tonåringar som ofta känner oss som barn. Vi vet båda hur det är att vara i klorna i en osund relation som höll på att förgöra och förgifta. Vi tog oss ur på varsitt håll. Vi har bearbetat på varsitt håll. Vi känner till varandra sedan länge. Och jag har tänkt, varför tog det sådan lång tid innan vi upptäckte varandra. Så bra vi passar för varandra.

Allt som behövdes var att bearbeta. Släppa alkoholisten. Gå vidare. Ge livet en framtid. Och att ge kärleken en chans. Det var allt som behövdes. Och det tar tid.

För min del så krävdes det en oerhörd stark lust och vilja att uppleva kärleken igen. Och den kärlek som jag upplever har gett mig ett helt nytt liv.

En hälsa som jag värderar i diamanter. Inget som jag tidigare upplevt förr, som kändes stort är i närheten av det jag upplever nu.

Friheten. Och kärleken. Det är en dans jag vågar släppa taget om på kvällen, för att somna gott och vakna utvilad. Då börjar dansen igen. Och den är balanserad och håller sig inom hälsans ramar. Jag behöver inte nypa mig. Jag känner allt så verkligt. Jag upplever livet. Jag upplever nyanserna. Han upplever mig. Och jag upplever honom.

Och jag har aldrig älskat livet så mycket som nu.

Och med mitt ex så upplevde jag en konstant stress i 11 år. Han jagade de stora pengarna. Och det materiella. Det jag aldrig själv jagat.

Jag är jordnära. Och jag övar på att vara medvetet närvarande. I varje ögonblick. Oftast njuter jag. Tackar mig själv, för att jag ville träffa en ny kärlek och för att jag vågade. Och träffade honom.

Andas In. Andas Ut. Är i kroppen. Känner hur det är att vara jag.

Jag tar hand om mig.

Ta hand om dig.

Livet är här. Du lever det.

Hur vill du leva.

Hur vill du känna.

Följ ditt hjärta.

Ta hjälp.

Och bli fri. Eller acceptera. Att inte bli det.

Oavsett.

Så går det att må bra!

@Självomhändertagande
Så underbart att läsa. Det vibrerar livslust mellan raderna.
Jag kan inget annat än att hålla med dig.

Det gäller att släppa alkoholisten och gå vidare.
Jag har gjort det nu och upplever frid, glädje i mötet med andra människor och livslust igen.
För ett år sedan var det kaos, ständig oro och ångest osv osv.
Glad för din skull och det krävs också styrka att jobba med sig själv, att våga gå framåt.

@Självomhändertagande
Ja, verkligen sådana kontraster ... Uppskattar tillvaron nu gör jag, och behövligt komma dit men ojoj, det var inte helt lätt att släppa taget. Att tampas mellan hjärta och förnuft...

Kram.

@Självomhändertagande
Ja, verkligen sådana kontraster ... Uppskattar tillvaron nu gör jag, och behövligt komma dit men ojoj, det var inte helt lätt att släppa taget. Att tampas mellan hjärta och förnuft...

Kram.

@Tröttiz
Ja, jag skulle säga att det är svårt att se nyktert på tillvaron även om man är nykter, när man är mitt i det. Man vill bara hjälpa, men det är inte hjälpsamt att pröva hjälpa någon som inte vill själv. Och att komma fram till det tog mig så många år.
Jag läste en artikel om medberoende i DN häromdagen. Efter att den publicerades har en vän sagt att hon förstår att jag haft det tufft. Hon är äldre än mig och har stor insikt. För mig var det skönt att en vän bekräftade att jag måste haft det tufft. Många andra väljer att inte prata om det. Det får mig att fundera på att de själva har en viss problematik inom området eller på liknande sätt.
Från DN 2/8 2022 INSIDAN. Anhöriga till beroende får pausa sina egna liv.
"Fred Nyberg är senior professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet. Han kan se paralleller mellan medberoende och beroenden av vissa beteenden, som till exempel hasardspelberoende, det första icke substansrelaterade beroendet som blev en diagnos. Han förespråkar en ny diagnos med namnet anpassningsstörning med risk för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom."

Kram.