@Kullamannen Har inte läst alla inlägg från dig. Men har du nån medicin mot depression eller sen tidigare? Tänkte på det när du skrev att det känns meningslöst mm. Eller nån kontakt med vården på annat vis. Jag började med medicin för många år sen. Visst kan det hjälpa till att se positivare på livet. Men självmedicinerar man med alkohol slutar det inte lyckligt. Önskar allt gott! / B

@Kullamannen Har inte läst alla inlägg från dig. Men har du nån medicin mot depression eller sen tidigare? Tänkte på det när du skrev att det känns meningslöst mm. Eller nån kontakt med vården på annat vis. Jag började med medicin för många år sen. Visst kan det hjälpa till att se positivare på livet. Men självmedicinerar man med alkohol slutar det inte lyckligt. Önskar allt gott! / B

@BEATNGU - Tack för inlägg! Jo, jag äter Sitalompram alltså Ssri medicin samt ångestdämpade vid behov och imovane. Har gått hos psykitriker kanske 4-5 ggr det senaste året. Fått olika terapiformef, men inget har hjälp mitt mående, eller skall jag säga så att det kanske inte hjälp pga mitt mångåriga alkoholmissbruk!
Jag tror själv alkoholen är boven i dramat, därför blir jag inte heller bättre!
Det är liksom ”kniven mot strupen” läge nu! Antingen gå ner sig eller ge upp alkoholen!
Det är alternativ 2 som gäller, utan tvekan!

@Kullamannen Bra att du skriver även när allt känns skit. Tänker som @BEATNGU och undrar om du kanske har en depression i botten? Jag har själv en kronisk depression och medicinerar sedan snart 15 år. Min erfarenhet är att det är omöjligt att ta tag i saker och ting när man är i en depression. Därmed inte sagt att medicin hjälper mot allt (har ju själv ändå lyckats bli missbrukare av alkohol).

Något jag har funderat på ett tag är hur ens kropp och vad man gör med den, påverkar det psykiska måendet. De perioder i livet jag har tränat eller rört på mig mycket så har jag också mått bättre i huvudet. Nu har post-covid och påföljande period av alkoholmissbruk gjort att jag varit väldigt passiv och därmed mått sämre.

Vad jag vill säga är att jag tror på att promenera, springa, simma och träna måttligt. Det är också ett sätt att pausa tankar och känslor en stund.

Allt gott till dig✨

@Kullamannen. Jag minns att det var 2008 jag fick en panikattack första gången. Trodde jag hade hjärtinfarkt först, för armarna domnade och tryck över bröstet osv. Exet körde mig till akuten där dom förklarade arr du har fått en panikattack. Det är inte farligt och det går över av sig själv efter et tag. Det räckte för att det skulle släppa. Men sen gick jag till vårdcentralen och bad om att få testa anti-depp medicin. Det fick jag. Tänkte inte på det då men min bästa kompis hade precis dött och vi skulle ha vårt första barn om några veckor. Plus att jag nyss blivit av med jobbet lite tidigare pga varsel. Tror det var en jäkla massa som kokade över tillslut. Vet att jag druckit kvällen innan också och då kom det ju lättare. Sen vaet jag att jag har självmedicinerat för att jag inte tyckte medicinen hjälpte. Vilket den inte gör heller när man dricker. Höll upp med den i ett par år, men kände nån dipp på hösten nån gång och bad att få den igen trots att jag drack varje helg. Nu äter jag samma som dig. Har testat andra preparat än alkohol, men allt sånt skit hjälper bara för stunden. Nu när jag är nykter så känner jag knappt ångesten längre. Den kan komma. Men inte som förut. Efter först barnet så fick jag tillbaka mitt gamla jobb efter två år med lite svartjobb och vikariat. Resten finns nog i min tråd. Du kan ju ha nåt du behöver ta tag i på något vis som du håller inom dig eller så. Oro, meningslöshetskänslor, social fobi hade jag problem med när jag drack, och det blev inte bättre ju mer men drack heller. Jag rör alldeles för lite på mig nu, och skulle behöva komma igång. Men det är så jävla svårt när man bor själv och inte känner många här. Har stillasittande jobb nu också, det gör ju inte saken bättre. Har nyss haft en dipp. Den första stora sen jag slutade dricka. Då visste jag ju vad det berodde på men nu var det annorlunda. det mesta kändes meningslöst. Fast jag är nykter, fått nytt jobb sen ett halvår tillbaka som jag trivs med. Bra kontakt med barnen. Ändå fick jag tankar om varför ska jag leva? Blir det inte roligare än så här. Tror att det är en period när jag skulle suttit ute i solen på semestern och druckit och bara rensat skallen som jag brukade göra. Så det kanske är det som gör sig påmint på nåt vis. Idag fick jag besked om att jag kanske inte kan jobba kvar pga att jag är inhyrd och hela företaget jag jobbar på ska flytta och slås ihop med ett av våra andra befintliga företag. Jag har vetat om det sen jag började och visste att det kanske inte behövs mer folk än vad dom får vid i hopslagningen. Men jag ligger bra till, men att inte veta hur länge jag behövs där jag är nu och om jag blir anställd på det nya stället är helt ovisst. två veckor? två månader? ett år? Ångest som fan av att bli arbetslös även om det blir en kortare tid. Då mår jag inte bra. Det märkte jag förra gången. Dricka kommer jag inte göra men jag är rädd att psyket påverkas och jag blir en tråkig pappa eller nån jävla eremit. Och att oron och paniken kommer tillbaka igen trots nykterhet. Har dubblat medicinen för ca en månad sedan när jag mådde dåligt sist. Men jag märker ingen skillnad. Kommer fortfarande dom där känslorna att inget är roligt och att jag känner mig meningslös. Men det löser sig nog. Det brukar det göra. Nu skriver jag bara en massa skit om mig själv när det var dig det handlade om. Som sagt. Om du kan prova att vara utan alkohol i några veckor och titta i bakåt då och jämför. Då kanske du upptäcker att det var det. Jag har haft Corona, men inte fått några symtom efter det. Kom undan med lite feber bara. Snacka med läkaren finns nån anti-depp som brorsan tipsade om som ska göra en lite mer motiverad samtidigt som mer positiv. Kommer inte ihåg vad den heter, men ska kolla upp det. Värt att prova kanske. Jag fick super hjälp via öppenvården när jag söp ner mig senaste gången dom gjorde allt för att stötta och hjälpa mig bort från skiten. Snart två år sedan jag drack sist. Trodde aldrig att det skulle gå så här lång tid utan ett återfall till. Förra rekordet var 9 veckor. Men jag kom över nån kulle och sen var det nerförsbacke ett bra tag istället. Småsaker blev roligare. Maten smakade mer. Jag såg inte ut som 80 längre utan 40 som jag var då. Alkoholen eller smaken av den lockar inte någonting längre. Men det är nu och jag hoppas att det håller sig så. Det kommer svackor och vissa dagar är skit, men det göt det väl för resten av alla på jorden också kan man tycka. Men det hålet som jag kallar det där alkoholen brukade fylla, får jag nog leva med resten av livet. Sen är det upp till mig om det blir positiva saker eller något annat destruktivt. Det är därför jag skriver som fan nu för då mår jag lite bättre. Befinna sig bland likasinnade. / B

Oj vad jag känner igen mig i de senaste inläggen!

Mitt liv har kantats av depressioner och okontrollerat drickande sedan sena tonåren. Otaliga gånger har jag lovat mig själv och andra att vara försiktig med alkoholen. Men så kommer den där kvällen när det är fest. Allt känns bra i början och sen går allt åt helvete... Så startar det om från noll.

Lever själv sedan åtta år och brottas i perioder med melankoli och livsleda. Medicinerar med ssri och humörstabiliserande sedan flera år men känner ändå väldigt sällan glädje. Vinflaskan har blivit som min snuttefilt. När den är slut drar jag till pizzerian och fyller på. Morgonen efter känner jag mig som världens mest tragiska människa.

Jag lever, utåt sett, ett välordnat liv i bostadsrätt och ett hyfsat kvalificerat arbete. Senaste året har jag förstått att några av mina kollegor misstänker att jag överkonsumerar vilket får mig att känna mig ännu mer tragisk.

Jag har känt mig lättad efter att ha läst allt i tråden. Alla inlägg är välformulerade och det är tydligt att funderingar på alkohol och alkoholkonsumtion upptagit mycket tid. Jag har ofta funderat på varför jag dricker för mycket fastän jag vet vilka skador den orsakar. Jag har också insett att mitt psykiska mående försämras efter fyllor och bakfyllor.

Jag ska fortsätta följa tråden. Den gav mig energi och hopp om förändring.

@Inge Jag tror att det bara är en enkel flykt från något tråkigt i vardagen. nån skit på jobbet eller bara formatera hårddisken så den är tom igen på måndag och allt börjar om. Vissa kan köra på så i många år. Men begäret blir ju mer och mer. Alkohol har ju tyvärr ett fysiskt beroende också. Så det syns ganska fort när man går över gränsen. Mina kollegor tyckte att jag lyckades dölja mitt drickande bra under många år. Sjuk ibland pga baksmälla. Men då var det vabb istället eller att dom tagit hem magsjuka från skolan/dagis. När jag lade korten på bordet efter att chefen fått reda på hur det låg till så berättade jag i lunchrummet att jag har problem med alkoholen och har druckit för mycket på helgerna under en länge tid. Nu har det blivit värre för jag och frugan bråkar osv. Dom blev nästan förvånade att det var orsaken. Jag levde ju ett perfekt Svensson liv. radhus två barn och jobb där jag blev befordrad ett par gånger. Men jag mådde ju inte bra under ytan. På jobbet var jag en skämtsamma och lätta att rata med. Jobbade bra och var bra på det jag gjorde. Hemma på helgerna åkte drickat ner för att rensa bort eventuell ångest över nåt eller nåt som skulle göras som jag inte såg fram emot. så att använda alkohol som medicin är inget konstigt alls. Det har jag gjort i många år utan att erkänn att det är därför jag dricker både för mig själv och andra. Det var många år sedan jag tyckte att en öl eller ett glas vin var "gott". Det var bara effekten jag är ute efter. På familjefester om det var nån sån nån gång kunde jag medans andra jag pratade med dricka en öl när jag hade druckit 3 under den tiden. Det vet jag att mina bröder och morsan reagerade på. Toleransen steg snabbt. Känner du själv att du inte kan vara utan alkohol p.ga att dom andra problemen tar över? Eller vill du bara skjuta fram dom till dagen efter ihop med baksmällan? Jag kunde ju börja må dåligt redan på kvällen innan jag lade mig för att jag såg hur mycket jag druckit under kvällen. I morgon blir ingen rolig söndag tänkte jag då. Äta och dricka vatten glömde man ju allt för ofta också. Jag flydde mitt mående genom alkoholen. Men tillslut tog alkoholen över allt och man visste inte vad som berodde på den och dom vanliga besvären med ångest och oro. Förlåt Kullamannen att jag kapade din tråd med en halv novell. Kan inte sova och då blir det skrivande här och där.

@Allegra - Jo, tror jag har en depression som ligger i botten! Ssri medicineringen har ju bevisligen dålig effekt om man dessutom missbrukar! Motion är jag inte mycket för 🙈, men ute i naturen på promenader är balsam för själen!

@Inge - ” Vinflaskan har blivit som min snuttefilt. När den är slut drar jag till pizzerian och fyller på. Morgonen efter känner jag mig som världens mest tragiska människa”
Exakt så, kunde inte beskriva det bättre!

@BEATNGU - Du är sannerligen en inspirationskälla här, ditt engagemang för att hjälpa är ”rörande”, TACK 🙏!
Suger åt mig av alla råd och tips! Du får gärna fortsätta att kapa min tråd 😊😊😊

Ikväll lite lungare i själen! Jag vill inte dricka mer! Talade med doktorn idag ang min
medicinering! Har tidigare legat på 20mg ssri medicin, trappade ner till 10mg under vårens
gång men har inte mått bra med den dosen! Nu höjer jag till 15mg för att se hur det verkar!
Jag fick för mig att jag skulle trappa ut medicinen för att klara mig helt utan, men det gick inte!
Fick sjukt mycket ångest, oro mm.
Hur mycket mitt stora alkoholintag spelat roll har jag ju ingen aning om eftersom jag druckit i medeltal 3 kvällar i veckan, o då inga små mängder!
Jag har druckit för berusningens skull, har aldrig tyckt om vin elr sprit!
Får bara tacka min skapare att jag faktiskt aldrig ställt till med något på fyllan!
Jag är rätt stor o kraftig så vet inte om det är därför jag inte heller vinglar, faller etc fast jag varit
ordentligt på röken!
Som människa är jag också väldigt snäll, med diagnos hsp (highly sensitive person), därför
brukar jag aldrig munnhugas och ge elaka kommentarer! Jag vill bara, just det,
först vara salongsberusad och sedan dricka tills jag blir rätt ordentligt full!
Nuförtiden är det som jag tidigare skrivit mer för att ”fly vardagen och tristessen”!

Ganska sällan har frun kommit med några synpunkter om mitt drickande, men under det senaste
halvåret har hon nog påpekat att hon tycker jag borde låta cognacsflaskan vara o kanske dricka
något färre glas rödvin!

Nå, nu är det slut med de glasen iaf!

Ha de gott allesammans!

@Kullamannen Tack för att du gillar det jag skriver. Jag är en väldigt humoristisk person så jag brukar utan att tänka mig för köra lite ironiska svar som egentligen är på rent skoj när det passar. Så du inte tror att jag är flummig eller är här bara för att jag inte har nåt bättre för mig. Jag är nog som en blandning av Robert Gustavsson och Leif i Leif o Billy tror jag. Du verkar vara en snäll person. Det märktes ganska fort när du skrev nåt från början. Jag har ecitalopram eller vad fan den heter. Ökade den till 20 istället för 10 efter en liten dipp jag hade för ett tag sedan. Jag dricker ju inget längre och har provat att trappa ner och bli av med den några gånger. Har lyckats förr för många år sedan. Men varje gång jag har minskat den nu så har det hänt nåt som gör att jag inte vågar minska så jag tog normaldos igen. Kunde bara vara nån tanke som gjorde at det inte gick. Varit mycket på jobbet med mycket övertid och stress så då gick det inte heller. Får hitta ett läge längre fram. Kan säga att medicinen är helt värdelös om man dricker som du och jag. Ångesten kommer när alkoholen går ur kroppen. Min ångest och oro finns kvar, men sen jag slutade dricka så kommer den väldigt sällan och den triggas inte heller igång vare dag efter en fylla längre. Jag kan nog säga att 70-80% av min ångest som jag fick från början med oroskänslor osv kommer från alkoholen. Då drack jag inte alls så mycket som det sista. Har bara haft en riktigt stor ångestattack och det var den första. Sen gick jag snabbt i gruppterapi och fick lära mig hantera den på bästa sätt. Det gjorde att jag kunde hålla tillbaka själva utbrottet, men obehagligt var det ändå. Jag har haft en mer latent gnagande ångest som smyger med hela tiden för att ställa till det lite vid fel tidpunkt. Så känns det iaf. Det måste finnas tusentals saker som är negativa tack vare att alkoholen finns. Eller mer. Det går ju hitta den till så jävla många orsaker med dålig utgång överallt. Nästan så man kan börja med uttrycket "det var inte jag, det var alkoholen" Det är ju delvis sant i mycket. Den skiten ligger bakom många plågor i världen. Nu blev jag ju negativ när jag precis skrev att jag gillar humor. hur gick det till ¿ ;-)

Missbrukets olika faser? Har kunnat konstatera att missbruket kan se olika ut för oss, eller hur är det? Här berättas de mest eländiga situationer en människa kan finna sig i, total missär, problem med psyket, ensamhet med alkoholdjävulen etc!
Jag undrar, jag har inte själv det problemet (tack o lov), att jag inte kan sluta när jag börjat!
Drack tills jag var berusad, läs typ 2 vinflaskor o några cognacs glas, sen i säng! Detta har jag gjort typ 3 kvällar i veckan!
Jag vill inte se alkohol följande dag utan botar min bakis med annat! Jag skulle inte kunnat tänka mig att dricka genast jag vaknat, för att sen fortsätta så dagen igenom!
Utvecklar man missbruket progressivt för att till sist ”hamna” i den situationen att man plötsligt
börjar dricka mer och mer?
Man har ju hört och läst om att endel fötts med missbrukar ”genen” vbt alkohol, mer eller mindre är fast genast och kan inte sluta dricka när man en gång börjat!
Hur förhåller det sig egentligen?
Jag hatar ju alkoholen för att den förstör hälsan, påverkar psyket enormt med all ångest den ger men jag har ju inte druckit destruktivt i dagar eller veckor, men ser mig inte som ”mindre” missbrukare för det!
Här kommer man väl till den personliga botten, som kan se olika ut för oss!
Hur har det sett ut för er? Skulle jag också till sist utveckla ett ännu större begär om jag fortsatt att dricka och inte satt ner foten i tid?

@Kullamannen Ju oftare man berusar sig, desto högre grad av tolerans utvecklas över tid. Man behöver då allt mer för att uppnå berusningseffekten. Din alkoholmängd var stor den dagen du drack, 2 flaskor vin och några cognac på det. Måttlighet för män är typ 2 flaskor vin/vecka och max 4 standardglas, 15 cl, per gång. Så kanske kunde du inte sluta dricka när du drack, då det blev en sådan mängd, men du kanske menar att du kunde sluta på så sätt att du inte drack dagen efter. Jag drack tidigare inte varje dag, det ökade successivt genom åren då, både toleransen och beroendet blev större. Till slut drack jag varje dag. Hur vi druckit, hur ofta och hur mycket ser olika ut men beroendet och påverkan på våra hjärnor är den samma. Vissa har ärvt gener av alkoholism och då är man mer sårbar för att bli beroende. Jag tex har ärvt detta och hade svårt att sluta dricka, tog jag ett glas vin ville jag ha mer. Jag skötte jobb, hem, barn mm men drack i stort sett varje dag sista åren. Det var ju också pandemi så det blev enklare att dricka varje dag när man skulle jobba hemifrån. När man blivit beroende kan man man ändå hålla uppe någon/några dagar, men hjärnan har blivit påverkad och vill gärna att man ska fylla på med alkohol för att den ska få en berusning igen. Får hjärnan inte alkohol blir den stressad och det skapas känslor av ångest, vilket man dämpar med alkohol. Dock hjälper det bara en kort stund, sedan blir hjärnan stressad av alkoholen och skapar mer ångest och den onda cirkeln är igång. Så det som skapar mest ångest är alkohol, den som vi tror dämpar ångesten.

Jag tror att du skulle ha utvecklat din tolerans och ett större begär om du fortsatt dricka och inte satt ner foten. Så superbra att du satt ner foten och stoppat skiten i tid!💪💕

@Kullamannen Såg nu att det står så här på systembolagets hemsida:
Lågriskkonsumtion för friska män och kvinnor är när man dricker färre än tio standardglas per vecka, och inte mer än tre standardglas vid samma tillfälle. Man ska också ha några dagar i veckan då man inte dricker alls.

@vår2022 - Tack snälla för dit utförliga svar! Att dricka för att döva ångesten är ju som att hälla bensin på brasan, slutresultatet blir bara värre! Jag är fast i mitt beslut att inte dricka mer!
Har ”grubblat” på min alkoholkonsumtion säkert 10-15 år, gjort sporadiska försök att sluta men alltid trillat dit igen! Har läst nästan alla biografier kopplat till alkoholism, följt A Grace, C Beack, sober Leon mfl. Poletten har ändå aldrig trillat ner!
Det har gått någon dag så har jag förminskat mitt problem med klassiska ”det är nog inte så illa”, jag sköter jobb, familj, villa etc o dricker inte följande dag…. Klassisk förnekelse, eller hur?
Jag vill inte vara nykter ”med vita knogar” jag vill välja att vara nykter för att jag inte VILL dricka mer! Jag vill leva livet som det är, utan att hälla i mig alkohol jämt o ständigt!

Önskar dig en jättefin dag 🙏💕

@Kullamannen Ja, att dricka för att döva ångesten är verkligen som att hälla bensin på brasan, ångesten flammar upp och håller liv i den. Man kan läsa hur mycket som helst utan att poletten faller ned, för beroendet är starkare och man är så rädd för att släppa taget. Man är rädd för att man ska få ett tråkigare liv utan alkohol, och man kan inte förstå att det är just alkoholen som skapar ett tråkigt liv, som sänker en sakta, sakta. Precis som du säger så förnekar man sina problem med ”det är nog inte så illa” för man är rädd att släppa alkoholen. Om man kan genomskåda och inse att man skapat ett beroende och att det är som förstör livet för en, att det enda som hjälper är att inte dricka för det stjälper en. Att det är alkoholen som är boven i dramat pga man blivit beroende. Kanske ska du läsa litteraturen igen, du kanske ser och hör det med andra ögon och öron idag? Nu när du är så mycket mer fast besluten om att inte dricka och att du inser hur alkoholen påverkar din hjärna och att du är beroende.

Ha en fin torsdag!💪💕

Stark igenkänning på längtan efter livet utan A. @Kullamannen jag kämpade länge innan jag kom till skott. Också "välfungerande" trots alkoholism, ingen anade min kamp. Inte ens min man.
Jag ställde mig på en tidslinje som jag ritat upp i sanden. Från 1 till 87. Jag ställde mig på min ålder. Tittade bakåt åt mina levda år och tittade framåt åt mina förväntade kvarvarande år av livet. Mycket mindre kvar än levda... de vill jag leva fullt ut! Inte i alkoholens klor.
Kämpa på kära du! Allt blir bättre bara man aldrig lyfter glaset igen.

@kullamannen.
Jag är ingen utbildad expert på något sätt men läst och lyssnat mycket på ämnet samt träffat många inom Aa. Så ta min text utifrån det.
För mig tror jag det inte var medfött. Jag var nånstans där du beskriver tills plötsligt gränserna flyttades litegrann. Tills en dag återställaren blev naturlig. Tills en dag då dricka innan lunch kändes ok. Tills en dag då jag behövde alkohol bara för att lindra abstinensen. (Efter toleransökningens topp behövde jag dricka bara för att känna mig normal, ej berusad)
Inom AA kallas det för en fysisk allergi.
Inom vetenskapen såg jag att någon redan beskrivit det bra, men tror det var ett avsnitt med mamma Skarsgård i någon podd där som gick igenom den fysiska snedbalansen som skapas i hjärnan och som jag tror är oåterkallig. Så vitt jag förstår verkar vissa födas med ”hålet”, andra dricka sig till fysiskt beroende. Vissa har mer anlag för beroendet.

@Tackohej @Kebne1 @vår2022 - Tack för att ni berättar 🙏! Suger åt mig allt!
Det finns inget alternativ, tänk vad skönt att slippa a!
Jag dras nog med sug, mycket återkopplingar och vanor man lagt till med!
Det är liksom att starta från noll, mycket skall ”renoveras” i skallen 😎

Önskar alla en fortsatt fin lördag!