@vår2022 Mmm, jag känner mig uppfylld av kärlek ❤️

Jag tänkte att det måste vara lite som med barnbarn. När man ”bara” har dem en kort stund kan man verkligen uppleva varje minut med dem på ett helt annat sätt. Man orkar liksom vara på deras nivå hela tiden, för man har inte en massa annat att göra. Man har avsatt den tiden för umgänge med just dem, och på deras nivå fullt ut. Så kändes det att umgås på tu man hand med min yngsta dotter i totalt 15 timmar, varav vi sov 8 timmar.

I eftermiddag skulle hon på teater med en kompis/granne och en ur personalen. En Astrid Lindgren-teater. Min dotter älskar teater - och Astrid Lindgren-teater älskar hon allra mest 🥰 Hon kollar massor på amatörfilmer från Astrid Lindgrens värld (ALV) på youtube, om och om igen. Vi brukar gå på alla sådana föreställningar som sätts upp i vår närhet.

Vi brukar även åka till ALV varje sommar och då hinner vi med 6-7 föreställningar på en heldag. Vi bara knallar på mellan olika scener hela dagen. I år har det dock inte blivit någon resa. Idag kom hon att tänka på det: ”Jag har inte varit där i år!” Jag fick svara henne att vi gör det nästa sommar. Hon överlever.

Imorgon börjar hennes dagliga verksamhet igen, och hon är taggad som sjutton. Hon har ju fyllt år under ledigheten, så de måste givetvis börja med att fira henne med tårta och ballonger. Bra start på första jobbdagen!

Kram 🐘

Kommande vecka har jag något roligt inplanerat varenda dag. Plus läkarbesök på fredag. Men allt är nedskrivet i min kalender, så det är bara att beta av en dag i taget. Och se till att jag får mycket vila innan och efter aktiviteterna. Dans, pausa, dansa, pausa. Jag lagade mat igår, så jag har fyra matlådor i kylen.

I eftermiddag ska jag hälsa på ex-svärisarna. Det blir först promenad och sen blir det säkert fika och lite mat också. Och mycket prat, prat, prat. Mysigt 🥰

Idag börjar min yngsta dotter på sin dagliga verksamhet igen. Skönt för henne att få tillbaka sina vanliga ruiner igen. Hon har ju saknat sina ”jobbarkompisar” och personalen också. Hon var väldigt taggad inför att börja ”jobba” igen efter fyra veckors semester. Alla behöver ett sammanhang. Där man är en del av en gemenskap.

Kram 🐘

Besöket hos ex-svärisarna igår var trevligt. Det blev ingen promenad, eftersom skur på skur satte stopp för det. Det blev istället yatzy, fika och mat. Jag tror att mina besök hos ex-svärisarna gör dem lika gott som det gör mig. Jag märker att ”farfar gubben”, som min yngsta dotter kallar honom, skiner upp. Han får delvis beklaga sig, men han anstränger sig också lite eftersom han vill tjöta en stund med mig åtminstone.

Jag brukar alltid få honom att prata gamla minnen också. Han har skrivit ett antal böcker om sin livsgärning, som egen företagare med flera olika företag. Han skriver om sin barndom på en stor gård också. Böckerna är på 70-80 sidor och rätt så amatörmässiga. De trycks upp på ett lokalt tryckeri och skänks till största delen till nära och kära. Böckerna blir väldigt fina minnen när han inte finns mer. Han fyller 84 år och den åldern har respekt med sig.

En del böcker lyckas han dock sälja till andra, bland annat en stor bok med fina färgbilder (tryckt i Estland) som summerar deras 36 år som ägare till ett stort dansställe. Den boken köper gärna gamla dansgäster. För ex-svärfar verkar det väldigt viktigt att summera sitt liv, och jag tänker att det håller hans hjärna igång. Det första pusslet (han fick två nya av mig förra veckan) är nästan färdiglagt.

Min ex-svärmor mår också bra av att tjöta. Hon har förvandlats till en sjuksköterska. Hon har alltid passat upp på sin man, men nu har det uppassandet nått helt nya nivåer. Men hon vill absolut inte ha hemtjänst ”springande hemma”, så då får hon ta hand om honom. Hon är sex år yngre än honom och i väldigt god form för sin ålder, smärt och rörlig. Varje vecka sätter hon på honom morfinplåster mot smärtorna, och andra mediciner får han i apo-dos, som hon hämtar ut på apoteket varje vecka.

Och hon behöver liksom ha någon att beklaga sig för, att någon lyssnar. Och hon lyssnar på mig också. Jag är så oerhört tacksam för den relationen jag har till mina ex-svärisar. Jag blev ihop med deras äldsta son när jag var 20 år, så vi har en lång relation att falla tillbaka på. En riktigt god relation dessutom.

Min ex-svärmor har i mångt och mycket varit den mamma som min mamma inte kunde vara, eftersom min mamma bodde 30 mil ifrån mig när jag var 20-46 år. Min ex-svärmor stod pall när det blåste, och hon ryckte handgripligen in och tog hand om mina barn och mitt hem när jag inte orkade stå på benen. (Även om barnens pappa tog hand om barn och hem också förstås.)

Fortfarande har hon en kanonrelation till alla sina barnbarn. Min yngsta dotter träffar hon varje vecka. De andra tre barnbarnen bor långt bort, men hon pratar med dem i telefon varje vecka och de hälsar på sina farföräldrar flera gånger om året.

Kan jag ”betala tillbaka” litegrann genom att lyssna på henne nu så gör jag det med kärlek och värme. Jag får så mycket värmande kramar och tröstande ord tillbaka. Det är verkligen en vinn-vinn-situation på alla sätt. Och det är med gamla människor som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet. Igår sa min ex-svärfar: ”Du är välkommen hit när som helst.”

Idag ska jag vårda en annan relation. Jag ska träffa min gamla chef, och jag ska resa iväg några mil för att träffa henne. Min ex-chef jobbade på vårt företag i 16 år. De tio sista åren jobbade vi väldigt tajt ihop - hon som högste chef och jag som personalansvarig. Hon stöttade mig även enormt mycket under min första sjukskrivning för utmattningsdepression år 2007. Hon var en kanonchef helt enkelt - och jag saknar henne massor.

När hon slutade jobba hos oss för sex år sedan sa jag till henne: ”Nu när du inte är min chef längre så kan vi bli kompisar.” Och hon blev så glad 🥰 Hon var en chef med mycket integritet. Hon var personlig, men aldrig privat. Efter det har vi träffats en-två gånger per år, förutom under corona-åren eftersom hennes man har väldigt dåligt immunförsvar så då isolerade de sig i princip.

Vi brukar ta initiativ till varsin dejt varje vår och höst, förutom i våras då eftersom jag var sjuk. Men nu är det dags igen och jag reser till hennes hemstad, som ligger lite norrut från mig. Det ska bli så kul att träffas - vi känner ju varandra väldigt väl och det brukar alltid bli en massa jobbsnack också.

Hon vill alltid höra det senaste skvallret, men det kan jag ju inte bidra med idag eftersom jag inte har hört något skvaller. Jag har ingen aning om hur de andra har det på jobbet. Jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Jag är bara helt fokuserad på att själv komma tilllbaka till jobbet på ett hållbart sätt. Så småningom.

Från och med september börjar jag jobba 25 procent, och sen får vi se hur snabbt jag kan utöka tiden. Huvudsaken är att det känns bra hela tiden, eller åtminstone okej. Jag är medveten om att jag behöver testa mina gränser hela tiden. Och det lär inte finnas kraft och energi till allt för många kompisdejter. Men några tänker jag dock få till - jag behöver mina kompisar SÅ mycket.

Kram 🐘

Jag höll ju på att glömma, men blev påmind av min vän @TappadIgen. Jag firar 30 nyktra månader idag, tjoho! Hela 2,5 år har jag varit nykter, hurra 🥳🥳🥳🥳

Och det tillhör de allra bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Grattis till 2,5 år nykter!🥳🥳🥳! Så fantastiskt bra gjort och du är en förebild för oss andra här. Att du dessutom inte drack under din tuffa period som du gått igenom, visar att du är bergfast i din nykterhet. Ingen alkoholdjävul har hos dig att göra💪❤️

@Andrahalvlek 🥳🥳🥳🥳 till 30 månader tillika 2,5 år av frihet! Du är en förebild på alla sätt och jag skriver det igen - din nykterhetsresa med all fakta och tips skulle göra sig i bokform! Hoppas du haft och har en underbar dag och att du firat dig själv🎉! ❤️

Tack @Ny dag ❤️ Jag umgås med tanken om bokform skulle passa 🤔 Man kan ju börja med att kopiera ner all text - och sen får texten tvättas rejält. Jag babblar ju om så mkt annat - om jobb och kollegor och barn och släktingar. Merparten av det måste bort. Jag fortsätter umgås med tanken!

Det finns en bok på engelska med en kvinna som slutade dricka, där hennes blogg är själva handlingen, plus hennes läsares reaktioner. Minns inte namnet nu.

Kram 🐘

Grattis min fina kompis och vän, går inte att nog uttrycka hur mycket du betytt för mig (och många andra) Nu kör vi ju bara på, och jag måste som vanligt instämma i vad @torn säger- det blir faktiskt bara bättre - och bättre. Jag tycker att något ”nytt” hände efter 2,5 år. Något lättade. Order frihet blev centralt. Det är så coolt att få fortsätta växa- och att göra det ihop är en ynnest. Största kramen 🤗 💞🌸☀️✨🍀

Tack @Se klart ❤️ Jag känner verkligen numer ett helt annat lugn i mitt beslut. Det finns inte längre någon oro över att jag plötsligt skulle få för mig att börja dricka igen. Det finns heller ingen oro över vad andra ska tycka. Undrar någon så svarar jag att jag helt har slutat dricka alkohol. Punkt. Vill de fortsätta diskussionen så tar jag den gladeligen, men jag kan lika gärna låta det bero. Jag ser bara till att få något gott alkoholfritt istället. Punkt.

Kram 🐘

Idag vill jag helst fylla mitt inlägg med fina bilder på min yngsta dotter och en jättevacker grå storpudel som vi har hälsat på i eftermiddag. Han var så vacker att jag nästan smälte 🥰

Storpudeln T vägde 28 kg. Min älskade pudelpojke vägde 7 kg. Det är stor skillnad på mellan- och storpudel. Men psyket är likadant. Stabil, mycket integritet, studsig, pigg och glad, otroligt läraktig, nyfiken, struntar i andra hundar osv.

Den här storpudeln har dessutom fått högsta betyg på ett skott- och skrämseltest. Cool som bara den. I Tyskland används storpudel som polishund. Min pudelälskling var väldigt ängslig och skott- och åskrädd 😢

Jag är sugen på en storpudelvalp 🥰 Jag umgås med tanken. Har gått med i en FB-grupp för den kennel där T kommer ifrån. Inte skynda, bara umgås med tanken och möjligen planera för framtiden.

Först och främst - var ska jag bo? Det är avgörande om jag ska lyckas hitta en dagmatte/husse. Och det vill jag ha, så han/hon har sällskap dagtid när jag jobbar.

Kram 🐘

😉@Andrahalvlek ! Jag tänker också lite på hundar. Vår labbe Zoja dog för drygt år sen . Roar mig också med fb-grupp vi som älskar labradorer. Underbart m alla valpar. Men försöker påminna mig om att jag nog tänkte aldrig mer. För bundet, för mycket lunka runt när man inte är så sugen. Så det blir nog inget här! Men följer din plan m intresse.

@Geggan Men hundar ger ju så mycket kärlek ❤️ Mina fyra år med älskade pudelpojken var ljuvliga. Så gränslös och villkorslös kärlek har jag nog aldrig tidigare eller senare upplevt. Jag vill uppleva det igen. Att hunden dör efter ett antal år får jag ta. Det jobbiga uppvägs av varje dag man får ihop.

Kram 🐘

Idag ska jag träffa läkaren M. Det blir sista gången innan avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Vi får snacka ihop oss helt enkelt. Jag vet precis hur jag vill lägga upp mitt arbete på 25 procent. Jag tänker jobba kl 13-15 varje dag och göra en specifik sak, som är precis lagom för två timmars jobb. Och jag tar för givet att arbetsgivaren i princip bara tackar och tar emot.

Nu gäller det att få med FK på planen också. Läkaren M sa att om man ger dem en plan för återgång i arbete så håller de sig lugna och fina. Vi får hoppas att han har rätt. Efter september har jag ingen plan alls. Jag har ingen aning om hur snabbt det känns okej att utöka till 50 procent. FK kräver kanske en fortsatt plan för okt-dec på sittande möte? Vi får ta det då helt enkelt, jag kan inte oroa mig för det nu. Jag vet inte alls hur jag reagerar när jag börjar jobba.

Något som dock har funkat alldeles utmärkt hittills är de veckovisa dejter som jag har haft med yngsta dottern, ex-svärisarna, min mamma och olika vänner. Idag kl 12, efter läkarbesöket, ska jag promenera iväg och luncha med min mamma. Hon ville även gå ner till stan först och handla en grej.

Igår träffade jag en kollega, som också har potential att bli en god vän. Vi har träffats ytterst få gånger på fritiden, men vi har upptäckt att vi har stor samsyn både vad det gäller vår verksamhet och våra jobbkollegor, så samtalen är mycket givande.

Vi är dessutom mellanchefer båda två och det är lite speciellt. Man får protestera så mycket man kan och vill i slutna rum med bara chefskollegor, men så fort du går ut på ”golvet” så måste du sätta på dig fasaden. Inte visa utåt hur du egentligen tyckte i vissa frågor, och absolut inte snacka skit om beslut som tagits av ledningen, även om du personligen inte tror på idén.

Att göra så sliter oerhört, man känner sig liksom sliten mitt itu. Men har man protesterat och fått alla, inklusive chefen, emot sig så är det bara att gilla läget. Man har gjort så gott man kan. Jag och kollegan L kan dock stötta och peppa varandra, och vi kan göra gemensam sak i våra protester. Det gör större verkan då.

Jag är mer den som går i taket på ledningsgrupperna, som bråkar och för liv för det jag tror på. Hon är mer tyst och vill nog verka lite mer i det tysta, trots att hon normalt är väldigt högljudd. Kan jag få henne att högljutt bråka med chefen också så är mycket vunnet 🤣 Hon kom in som mellanchef för bara några år sedan, så jag tror att hon känt sig lite obekväm i rollen och inte riktigt har vetat om sitt mandat.

Jag har varit mellanchef längre och har tagit många strider med min chef när jag har tyckt att hon tänkt fel, eller inte har tänkt hela vägen. Jag är övertygad om att min chef inte är betjänt av att ha ja-sägare omkring sig. Hon behöver folk som säger ”stopp stanna, hur tänker du nu?” I slutna rum.

Enda nackdelen med gårdagens dejt var att vi satt på stranden kl 13-17. Det blåste och vi hade mycket att prata om. Jag märkte inte att solen tog som sjutton. Jag äger inte ens en solkräm, jag brukar inte vara på stranden mer än max två timmar. Nu blev det fyra timmar. Jag ser ut som en nykokt kräfta. När jag träffar läkaren idag så ser han att jag mår mycket bättre i alla fall 🤣

Kram 🐘