av Backen123

MalmMia
fre, 2022-01-14 - 10:04

@Backen123 så skönt att se att barnen börjar hämta sig. Ja, det är ju "bara" att skärpa sig och lyfta blicken, eller ja i alla fall att säga det. Jag vet verkligen hur svårt det kan vara, så terapi tror jag är en god idé. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv, vi dömer oss själva hårdast. Jag har gått hos flera, anhöriggrupp, kurator och psykolog via nätet och alla de kontakterna har hjälpt mig framåt. Jag är fortfarande inte klar med min process men på god väg. Lycka till på din fortsatta väg.

MalmMia
fre, 2022-01-14 - 10:05

@Backen123 så skönt att se att barnen börjar hämta sig. Ja, det är ju "bara" att skärpa sig och lyfta blicken, eller ja i alla fall att säga det. Jag vet verkligen hur svårt det kan vara, så terapi tror jag är en god idé. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv, vi dömer oss själva hårdast. Jag har gått hos flera, anhöriggrupp, kurator och psykolog via nätet och alla de kontakterna har hjälpt mig framåt. Jag är fortfarande inte klar med min process men på god väg. Lycka till på din fortsatta väg.

Backen123
sön, 2022-01-16 - 23:09

@MalmMia hej, kära forumvän, vad kul att höra ifrån dig ❤ ja jag har ju också avverkat några samtalskontaker under tiden i kaos, tror absolut att prata med någon nu är rätt. Skulle så gärna vilja komma i kontakt med någon inom kyrkan då den där högre kraften gjorde sig påmind ibland. Hur har ni det, hur går det för exet? Tänker på dig ofta och glad att du kommit vidare, men som jag börjar förstå för egen del så kommer det ta tid att läka ❤

Självomhändertagande
mån, 2022-01-17 - 06:27

@Backen123
Hej! Det var länge sedan vi skrev i en tråd. Har läst i din tråd och har velat skriva så länge, men jag ser också att min ADHD går igång ibland och jag behöver tänka mig för lite. Jag är lindrigt sjuk i Covid och har isolerat mig hemma. Det är så frustrerande. Jag skriver om en del av min resa med mitt ex, för min egen skull. Och promenerar i naturen.

Jag har läkt och det tog tid. Jag ville ha kärlek med mitt ex, men han stötte bort mig under många år. Så när jag äntligen fick honom att flytta ut, vilket tog mig flera år att vara tydlig med mig själv och sedan vara tydlig med honom. Då behövde jag landa länge. Var helt ointresserad av att träffa någon och när jag väl blev intresserad av att träffa en man, så visade det sig att han hade en helt annan intention med mig. Så det var en ny lärdom. Att inte längre vara så naiv och bli förälskad i någon man inte har en aning om vem det är. Men han fyllde en funktion och jag behövde den erfarenheten som den relationen gav just då. Men eftersom jag ville ha kärlek, valde jag att avsluta det vi hade.

Och så mediterade jag i månader. Tog kontakt med en psykolog och ville förstå hur jag skulle tänka, i valet av en framtida livspartner. Det är det jag har velat ha hela tiden, men om man inte vet vad man behöver så vet man inte heller vad man ska leta efter. Min ADHD har gått igång på "spännande" män genom livet och jag har förstått att de relationer jag har haft där är det jag som har stått för tryggheten då jag tydligen har träffat osäkra män, eller de har i alla fall inte varit trygga i sig själva. Jag har tagit hand om, stöttat och lyft, passat upp och vårdat, som en medberoendepersonlighet antar jag.

Jag förstod att jag behövde träffa en trygg man som är självständig och som inte behöver mig, men som önskar en partner på samma villkor. Och jag har funnit honom, han har funnits länge i min kännedom och vi umgicks en del förr, i ett socialt sammanhang.

När man vet vem som är bäst för en, då hittar man den människan. Och då kan det bli jättebra. Jag behövde förstå, att jag inte skulle gå igång på mitt tidigare beteende och därför så ägnade jag mycket tid att meditera och landa. För att jag skulle lyfta blicken så behövde jag psykologen och meditationen. Och min ADHD diagnos som är ganska ny. Nu förstår jag hur jag inte tänkt långsiktigt förr.

Vad behöver du för att lyfta blicken? Om du skulle skriva din film där du spelar huvudrollen och där du träffar mannen som du drömmer om, eller vill drömma om. Kan det vara möjligt för dig att tänka att han finns där ute och väntar på att träffa just dig?

Eller känner du fortfarande att "bara tanken på att träffa en ny man gör mig illamående." I så fall behöver du annat. Ta hand om dig och göra det du vill. Jag "gick igång" på just den meningen och kände igen mig själv för några år sedan. Jag vet hur tungt det kan vara att börja om med en ny relation. Jag är 45 år och jag lever i nuet varje dag. Och är så otroligt tacksam för att jag minns knappt hur jobbigt det var att vakna med en alkoholstinkande man varje morgon.

Jag är så tacksam att jag ens har träffat en ny kärlek som passar mig och jag passar honom. Jag tror att kärlek är allt. Och om man inte har det till en partner så kan man känna den för sin familj, sina vänner och till ett djur.
Jag var rädd för att fastna i en bitterhet, eller en sorg, eller förtvivlan genom att upptäcka vad hur naiv jag hade varit. Eller hur sjuk jag hade varit i mitt medberoende. När jag hörde från mitt ex att han spenderade pengar på en ny kvinna, när han egentligen lånade massor av mig, som jag gjorde om till en gåva för att inte fastna i något osunt, då blev jag först irriterad. Sedan såg jag dem framför mig, hur han drack och hon rökte på. Och så tänkte jag att det är så det är, i missbrukets värld. En missbrukare behöver sin missbrukare, eller vårdgivare.

Tack vare att min nya pojkvän ifrågasatte att jag hade kontakt med mitt ex, när han känner till mycket, valde jag att bryta helt med mitt ex igen. Nu har 3 månader gått sedan jag hade kontakt med mitt ex sist. Jag har aldrig mått bättre.

Jag hade inte kunnat föreställa mig att det fanns ett nytt liv att bygga vidare på. Jag kunde inte föreställa mig det med mina 11 år som medberoende.

Det finns ett helt nytt liv. Och allt jag behövde göra, var att gå till botten med, "vad behöver jag hos en man och vem vill jag vara för honom".

Jag tar ingenting för givet, men jag är tacksam varje dag för mitt nya liv. För att jag äntligen får uppleva ett sunt och friskt liv tillsammans med en man som lever som jag.

Och jag önskar dig kärlek. Jag är övertygad om att du får kärlek från dina barn. Men du förtjänar även kärlek från en man. Från en man som passar dig. När du är redo, så ser du honom.

Jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Inte projicera något. Hoppas att det var ok. Ha en fin dag!

Backen123
mån, 2022-01-17 - 07:50

@Självomhändertagande jag blir rörd, så fint skrivet och rätt skrämmande i ett sammanhang från igår. Igår så skrev på Insatgram Anna Tebelius Bodin om att ändra tankens kraft, jag förstod inte och ställde en fråga, hon svarade bra tillbaka. Sms även med min syster som förklarade ytterligare och hon tog upp exemplet män, om min vana att attraheras av en viss typ av män. Eller som andra kloka sagt, en viss typ av män attraheras av mig 🤔 Jag har också fått min ADHD diagnos sent, en light version som dämpas av dopamin och det känns ok, det är ju jag men när jag läser din text så slår det mig att den kanske också har varit en del i relation till män, jag älskar ju när det händer, strulet, kaoset i ex renoveringar, projekt etc men då får man kanske även det andra också som är mindre kul. Känslomässigt kaos med män, "små" män och sjuka män, typ alkoholisten. Har också hittat i text den positiva personligheten hos alkoholisten och det är den jag attraheras av. Den där kluriga, som är fenomenalt händig oftast problemlösare inom sitt arbetsområde, allmänbildad med en bredd och snabb i tanken, en skörhet som i en konstnärlig själ (djupt, men den texten slog huvudet på spiken för mig).
Jag vet vad jag behöver i en relation till en man, precis som du skriver och jag får kanske gå till botten med det här. Har sökt efter en hobby för att kunna lyfta blicken från exet, det här får kanske bli min hobby, blicka framåt men samtidigt rota 😁
Håller tummarna att du klarar dig från Covid och jag är så glad för din skull att du just nu är i hamn, det är du så värd och jag är så imponerad av din resa att du tagit sånt ansvar över dig själv för att komma dit du är idag, kram ❤

Självomhändertagande
sön, 2022-01-30 - 19:55

@Backen123
Tack för ditt fina svar! Det är så intressant som du skriver. Jag tror att vissa män attraheras av dig, som jag vet att en del har attraherats av mig. Att förstå hur ens ADHD uppträder kan vara hjälpsamt. Jag har tidigare i livet blivit vald av killar/män som vetat att jag är rätt för dem, utan att förstå det själv. I min ungdom blev jag uppvaktad av unga män som satte mig på en slags piedestal. Det funkade inte alls för mig. Men ändå lät jag mig bli vald. Idag förstår jag hur min ADHD har uppträtt och fått mig att fastna som flickvän, som fisken fångas i nät.
Och jag förstod att jag behövde välja, vem jag vill ha vid min sida, i livet.
Tack, jag är frisk nu, efter några veckor med Covid. Nu är jag tacksam för minsta lilla sak.
Jag hoppas att du finner en lust, i att utforska, vilken man som passar in i din värld! Det kan ta lång tid att komma dit, men när man väl är där. Att känna sig nyfiken på en man. Den känslan är underbar. Och den blir bättre, när man är medveten om vad man själv behöver. För att det ska bli hållbart. Bara det i sig, kan vara en intressant upptäcktsresa.
Kram

Backen123
tis, 2022-03-08 - 00:47

Tack själv omhändertagande, länge sen du skrev, men klokt och jag skulle ha svarat. Har inte varit här så mycket, försökt gå vidare och känner att jag har ofta lyckokänslor nu. Bara ligga i soffan och titta på tv och känna känslan av att det är bra nu 🙏 Ett sorgearbete har sina faser, i den fas jag går in i nu vet jag inte vad den bär med sig, en känsla av att har det verkligen hänt. Mannen är borta, inte hört ett ord sen i höstas, mina vänner har tagit bort honom från sina vänlistor och det känns otroligt skönt. Funderar hur han har det och vet att han nångång kommer ta kontakt. Ibland önskar jag han blivit sämre så hans nära får se, men samtidigt inte för hans barns skull och för att han är sjuk. Jag kan förlåta honom för han är sjuk, och under hans behandling och efter olyckan så stod jag vid hans sida, men det hände så mycket där innan vi gifte oss och ett år efter som jag inte kan förlåta. Man gör inte så mot en människa man älskar och som man står nära.

Backen123
tors, 2022-08-18 - 23:17

1 1/2 sedan det var över för oss på riktigt nu, han flyttade hem till sin stad och lämnade allt, jag fick sköta husförsäljning, tömma, städa hela förra sommaren. Jobbat med skammen och sorgen och en längtan efter oss, honom, han som jag gifte mig med. När jag bröt upp så kände jag en avsky inför den mannen jag svarade ja till året innan i kyrkan. Han förvandlades så fort från en fräsch trevlig man, till en aggressiv, en som inte brydde sig om sig själv eller mig.
Nu lever jag i en nygammal relation, vi känner varann och har det lugnt och bra. Men nåt gnager i mig, och jag förstår det är fortfarande längtan och sorgen och även över det kan jag klandra mig själv, hur kan jag överhuvudtaget känna så.... Men så läste jag en artikel idag, om en kvinna som bröt upp ifrån sin stora kärlek pga av otrohet, där dom hade kämpat men till slut fått ge upp. Idag föreläser hon om kärlek och att man fortfarande kan älska en person fast man vet att det aldrig blir vi, något mer. Det var så tröstrikt, så skönt att känna att det är ok, det får vara så och det blir bra ändå. Låta sorgen få blekna ifrån det fina som fanns så kanske minnena från kaoset och allt det där som gjorde så ont får ta mindre plats. Kram på er alla som kämpar på där ute, ni är starka och jag lovar en dag vänder det oavsett om ni går vidare eller blir kvar ❤️

Tröttiz
fre, 2022-08-19 - 11:49

@Snödroppen och @Backen123 Tack. 💕

Jag önskar också få ro, en sådan som går på djupet ... Då jag hinner tänka att ja, nu är det äntligen bra! 🙏 , så kommer det förflutna och liksom knackar en på axeln ... 😔 Samtidigt försöker jag tänka på hur långt jag faktiskt kommit, hur mycket av t ex oro som släppt till förmån för nya planer för mig gällande framtid.

Eller är det kanske något som alltid finns inom en som man lär sig leva med samt hantera. ? 🤔
Kram.
🌹

Snödroppen
fre, 2022-08-19 - 13:20

@Tröttiz
Du ställer så bra frågor och jag har inga svar.
Det jag märkt med mig själv och fått hjälp med är vara ärlig mot mig själv, först då kan jag finna en acceptans.
Om jag ger mina känslor plats och lyssnar på de, ger stöd till de och accepterar de så lugnar de sig.
Sorg finns ibland och det är ok, inget farligt.
Ångest kommer ibland och det är ok, inget farligt.
Jag ser idag att mitt ex inte är en person som jag tycker om, älskar och accepterar och försöker förstå mina egna mönster.

Azalea
lör, 2022-08-20 - 06:34

Fina Backen123 🙏
Jag är så glad att du hittat någon åt dela ditt liv med. Lugn och harmoni är en skön känsla och att hitta dit är fint.
All lycka till dig.
Jag förstår att känslorna kan spöka lite för dig, det är inget konstigt med det.
Min man gick ju bort för lite mer än ett år sedan och det har varit en jobbig tid på må gå sätt men jag har landat i mig själv rätt bra.
Kärleken är mysko och efter de hemska åren jag hade och så bitter och arg som jag var så väljer jag att inte leva kvar i dom utan jag minns och tänker på fina åren och allt som var bra istället. Jag mår bättre av det och det ger mer kraft än att fundera på det som gick fel.
Följ din nya stig och njut av nuet .
Kramar från Azalea🧡🧡

Självomhändertagande
lör, 2022-08-20 - 10:16

@Backen123
Tack för att du delar dina reflektioner!
Jag är så glad för att du upplever lugn. Och det där som gnager. Det som inte blev som det var tänkt. Dina visioner som din ex make inte delade. Och förändringar som du inte såg komma.
Igenkänning på det.
Jag tror det kallas livet.
Hoppas att du fortsätter ha det bra i din nygamla relation.
Som du förtjänar det!
Och DU inspirerar!
Kanske du ska skriva och/eller föreläsa en dag.
Kram ❤️

Backen123
lör, 2022-08-20 - 12:58

Alla ni kämpar som jag läser om här , ni som har varit här länge och ni som har nyss påbörjat resan resan till förändring. Det gör så ont i en att läsa om ni som längtar efter en förändring och där insikten sakta sjunker in att det är bara dom som kan skapa en förändring för sig själv, alkoholisten får göra sin. All denna kärlek den anhörige känner, all denna önskan om kärlek och respekt tillbaka, tilliten. Upptäckten av fler missbruk hos en och samma person. Det gör ju så ont. Vetskapen att alla känslor är ok, men vad hjälper det när ångesten är så svart så man nästan får paniken, eller uppmaningar och råd att göra något för en själv, när man bara vill göra dom sakerna med den medberoende. Ja vi som är förbi, vi vet.... Vi vet också att ja, det är skönt att tänka på sen att vi gjorde ju faktiskt den där utflykten, resan, det var inte bara bortkastad tid när bitterheten slår till.
Jag lever tillsammans med pappan till mina barn igen, efter 10 års ifrån, det är lugnt, skönt och vi vilar i det. Jag hamnade i djupa funderingar här i vår när vi just återförenats att nåt gnagde och det var just det som var så skönt med texten, vi får älska flera, även det som var och även fast vi inte vill dit igen. Det sköljer över som en sorg ofta. Jag är inte där att jag kan förlåta, och han har inte bett om förlåtelse, som är ett av stegen i tillfrisknandet. Och jag hatar inte, det är ju en sjukdom och jag vet att han och hans barn har fått tagit största smällen.
Det här en fantastisk sida, aldrig hårda eller dömande ord, alla som stöttar och jag är helt övertygad om att här blev jag hjälp mest. Alla er som blev som vänner och som man lidit med, din oro i kaoset som Azalea, Självomhändertagande som av alias beskriver så bra din resa och som skriver så klokt. Tröttiz som stark och insiktsfull reflekterar över livet sen och alla ni andra, inga nämna men heller inte glömda. Flera som jag skrev med här och som jag saknar och undrar hur gick det sen.❤️
Vi blev så vingklippta av den här sjukdomen och jag önskar att jag aldrig hade behövt uppleva den, en del säger att det har lärt en så mycket om en själv och etc, men jag ville verkligen ha sluppit, jag tycker lite av livsglädjen försvann av att vara i det där mörkret. Men samtidigt det har inte gått så lång tid.
Jag kommer återkomma att skriva fast min akuta resa är över, jag vill kunna gå tillbaka och påminnas om hur det var, och dom olika stegen ifrån.
Ännu en gång önskar jag en träff med alla er, några dygn på ett spahotell, gott att äta och dricka och kunna reflektera mera. Jag vet att tanken är att vi ska vara anonyma men det borde finnas en möjlighet för att kunna, ja ni förstår 😄

gros19
lör, 2022-08-20 - 13:33

Det är ju en sjukdom och han och hans barn har fått ta den största smällen, men det hjälper inte dig. Du har dina känslor och har förmodligen tryckt ner massvis av negativa känslor, aldrig fått uttrycka hatet du säkert kännt, ilskan, sorgen, smärtan, raseriet osv. Som anhörig kände jag ibland att jag skulle kunna döda min son för det var så oehört smärtsamt att se honom rasera sitt liv, att förstöra allt som var bra. Vi anhöriga har dessa känslor kvar när våra anhöriga blir nyktera och det hjälper inte att i huvudet tänka att någon annan har det värre, men så gör vi ofta. Vi hittar många ursäkter för att slippa ifrån dessa "förbjudna känslor" Jag gick själv ett sorgebearbetningsprogem där jag fick hjälpa att kunna släppa det förflutna mina drömmar och förväntningar som gick i kras och där det var tillåtet att känna alla sina känslor. Det som var så sköt var att inse att mina känslor är bara mina och det behövs ingen förlåtelse för att jag ska kunna gå vidare.

Backen123
lör, 2022-08-20 - 14:25

@gros19 jag har följt dig med genom åren, och jag brukar ibland tänka när jag ser mina söner på vad du/ni med barn går/har gått igenom. Jag kan bara föreställa mig 😪 Det som stör mig och det kanske har med åldern att göra, jag som är igenom och är ute fortfarande känner att jag är förändrad. Jag vet jag har skrivit det tidigare, jag blir aldrig densamma igen och det stämmer men jag vill för den delen aldrig dit igen. Glädjen är inte riktigt framme än i mig, men samtidigt en vila i att det får komma när det kommer och lyckan finns där, där blir det lite tudelat. Blir lite flummigt att försöka sätta ord på ett kroppsminne som det blir av denna oro, rädsla och ångest.
Önskar dig ro så du får vila och klokt att känna att du inte behöver någon förlåtelse för att gå vidare, så är det nog för mig med. ❤️

EsterHanna
sön, 2022-08-21 - 08:07

Hej! Har gått in här någon gång och börjat skriva men sen suddat och lämnat. Kände dock att nu är det läge. Så fint att se er alla i en tråd.
Ni var min enda hjälp och tack vare er och att ni fanns tog jag mig ur. Den 1/8 var det exakt ett år sedan jag stängde dörren till min alkoholist. Det kan inte bli värre tänkte jag men det blev det ju. Men nu är det "över och jag lever ett "nytt liv, ensam med min dotter och mina djur.
Har blockerat alla kontaktvägar sedan den 16/6 då det var sista gången han ringde och skrek i fyllan, då fick jag nog och poff, allt stängdes. Har fått be nära och kära att inte förmedla hälsningar att jag ska ringa. Det enda jag vet att fängelsedomen kommer verkställas nu i september. Det är så konstigt, jag orkar inte ens tänka på det jag upplevde. Kaoset, stressen och allt som hände. Förstår inte hur man överlever. Så härligt att höra ifrån er alla, Ni har betytt så mycket för mig. Läsa att Ni lever i nya relationer och att livet sakta snurrar på, det gör mig så glad, så glad...
Kram till Er alla!!!!

Tröttiz
sön, 2022-08-21 - 09:32

@EsterHanna
Jag tänkte nyligen på dig, hur du har det då jag åtminstone inte noterat inlägg från dig.
Fint att höra hur du lever nu. 🙏 ☺️
Och - tack själv. 🌹

Backen123
sön, 2022-08-21 - 13:43

@EsterHanna ja det är verkligen en stark hjälpande kraft här inne, vi alla förstår det den andre skriver. Vad glad jag blir för din skull, och jag vet den häftiga känslan av frihet, att slippa oro och ångest när man kommer hem 🙏❤️

Självomhändertagande
sön, 2022-08-21 - 15:07

@Backen123
"Ännu en gång önskar jag en träff med alla er, några dygn på ett spahotell, gott att äta och dricka och kunna reflektera mera. Jag vet att tanken är att vi ska vara anonyma men det borde finnas en möjlighet för att kunna, ja ni förstår 😄"
Det låter så trevligt. Borde vara genomförbart. Det är tack vare många av er som jag lärde mig vad ett medberoende är. Och den insikten hjälpte mig att hjälpa mig själv. 🙏❤️