av Axianne

Axianne
lör, 2022-08-27 - 19:11

Jag har slutligen givit efter och nu är jag här. Inte för att någon bett mig, snarare för att det var dags. Och det känns lite som första dagen i ny klass när man flyttat mitt i en termin. Alla andra har gått ett tag redan och känner varandra. Man är lite bortkommen och så vill fröken att man ska komma fram till katedern och presentera sig. Där står man och känner rodnaden stiga på kinderna samtidigt som alla i klassen tystnar, vänder sina ansikten mot en och väntar på att man ska säga något. Man harklar sig, tummar på kjolfållen och så kommer de första trevande orden.

Några av er känner mig redan från ”Vara alkoholfri”. Jag är 55+. Smart enligt vissa men med en ovana att vara urbota dum mot mig själv. Kompetent yrkeskvinna. Nybliven småchef med nyfunnen arbetsmoral en gång förlorad till alkoholen. Avtrubbad känslomänniska. Empatisk och ofta omtänksam men med narcissismen bubblandes under ytan. Förr i tiden kallad vacker men numera mycket sliten. Överviktig på gränsen till fetma. Grå. Trött. Otränad. Nykter i mer än ett år. Dock för alltid medveten alkoholist.
Jag började skriva här på Alkoholhjälpen i oktober 2021 när jag var 50 dagar nykter men som alla andra har jag börjat känna att jag kanske ska gå vidare och byta tråd eftersom jag inte längre siktar alkoholfrihet. Jag lever den. Jag har inte druckit på över ett år nu. Tänkte inte lova att sluta dricka egentligen men är helt säker på att jag aldrig mer vill börja igen.

Mitt liv har varit väldigt rörigt de senaste åren och på många sätt är jag tacksam över att jag fortfarande lever efter att ha varit nere i avgrunden så djupt man kan komma i ett väldigt svårt alkoholmissbruk. För lite mer än ett år sedan var jag riktigt dekis och nedsupen, sjuklig, arbetslös, skuldsatt och totalt utan framtidstro när en vändning plötsligt inträffade. En gåta för mig är väl fortfarande hur det gick till, men kortfattat: Jag slog i botten, kom till insikt, fick en tro, lyfte mig själv i håret och tog chansen till ett nytt liv genom att äntligen våga göra slut med alkoholen på riktigt och befriades därigenom från det satans gissel som jag levt med i mer än 25 år. Något jag inte ångrat en enda sekund av förståeliga skäl. Det där sista var väl som klippt ur en pamflett för godtemplarna vid sekelskiftet, men det stämmer ju faktiskt. Typ.

Om någon vill läsa min historia så finns min gamla tråd här:
https://alkoholhjalpen.se/forum/vara-alkoholfri/196797

När jag under det nyktra året axlat alla nya utmaningar och försökt acklimatisera mig i den tillvaro som jag ganska oväntat landat i har min energi och mitt fokus hamnat på nykterheten först. Sedan att ens få ett jobb och att behålla det, att återknyta kontakt med familjen, få ordning på bostaden och slutligen vila, avkoppling och möjligen lite kulturell förströelse. Inte så mycket mer. Det har varit mina primära fokus och mycket annat har inte dykt upp som varken krävt min uppmärksamhet eller förtjänat den.

Tills nu. Det börjar så smått finnas utrymme för annat än de basala behoven i mitt liv vilket gör mig både glad, förväntansfull, spänd och förvirrad. Jag är trots allt en levande kvinna med andra behov, även om jag undertryckt dem väldigt länge. Jag kände mig som en väldigt ung 50-åring för några år sedan innan allt rasade totalt men plötsligt var det som att jag åldrats 20 år över en natt.

Nu står jag här nykter, alert och klarögd. Jag har fått tillbaka så mycket av det jag en gång söp bort i form av jobb, pengar och livsglädje, men det har gått tio år på fem minuter under tiden jag söp som värst. Jag vill inte känna mig gammal redan. Det måste finnas möjlighet för mig att leva lyckligt liv på fler sätt än bara yrkesmässigt nu med allt jag återfått.

Ungefär så ser det ut för mig idag.
Tack för att ni tog er tid att läsa. ❣️

Andrahalvlek
lör, 2022-08-27 - 20:28

@Axianne Välkommen hit! Här hos oss platsar du verkligen 🥰

Att sluta dricka är steg 1, och härinne övar vi på steg 2, 3, 4 och resten. För livet är så mycket MER som nykter. Man upplever mer och starkare. Typ allt.

Det är i alla fall min erfarenhet, med drygt 2,5 år som nykter i ryggen.

Kram 🐘

Kaveldun
sön, 2022-08-28 - 08:14

@Axianne
Välkommen! Läste din tidigare tråd och det är en kioskvältare! Det ter sig nästan som ett mirakel hur alkoholen släpper greppet och du tar dig vidare i livet - med kraft - från ett så utsatt läge.
Det är som att det ändå finns en ljus kraft som är större än vad vi ser 💚

Axianne
sön, 2022-08-28 - 11:06

Tack för välkomnandet @Andrahalvlek @Geggan @vår2022 @Sattva @Kaveldun ❣️❣️❣️

Jag börjar så smått förstå hur mycket jag egentligen missat i forumet när jag aldrig läst i "Det vidare livet" utan lagt fokus på "Vara alkoholfri". Jag tror att jag har kommit till vägs ände när det gäller att vältra mig i minnen av min smuts och vanära under de åren jag söp och mina spaltmeter där borde nog vara tillräckligt för att skrämma de flesta som letar efter skäl till att sluta dricka. Mina egna behov har gått åt ett annat håll den senaste tiden.

Nu vet jag att jag, även om jag fortfarande behöver påminna mig om hur illa det varit ställt med mig innan det vände så behöver jag även se hur andra går vidare när man lämnat alkoholen bakom sig. Här finns ju allt detta och jag ser fram emot att hitta min plats i detta sällskap. Jag har mycket att läsa i kapp och ser fram emot att ta del av hur ni andra gör, mår och lever.

Tack igen! 🤗

Adde
sön, 2022-08-28 - 12:05

Fint att se att du hittat livet igen !
Jag som nynykter var så otroligt nyfiken på allt vad livet kan ge så jag kände det som jag gick på upptäcksfärd varje dag ! Det fanns så mycket jag valt bort som jag lyfte upp igen och studerade noga, en del lade jag försiktigt tillbaka, en del kramade jag ömt om ! Några saker jag hade lagt tillbaka lyfte jag återigen upp när jag var mogen för det och avnjöt just då ! Det kunde ta år innan jag mognade så pass så jag kunde uppskatta och behålla det i mitt sinne.

Inte minst var det många överraskningar min kropp gav mig rent fysiskt, förutom att jag de facto blivit äldre under supaåren, så hade jag ju en kul inspirerande nyfikenhet som gjorde allt så himla bra ! Under den aktiva tiden ville jag ju bara gömma mig och umgås med flaskan men nu ville jag gärna se och umgås med folk. Att vara social och lära mig av andra ger mig en kick utan baksmälla !

Trots bränslepriser och mycket gnäll tuffar jag runt i vårt avlånga land och kastar mig in i olika event och bara njuuuuuter ! Igår fick jag övning i mitt tålamod när det tog över 2 timmar att komma ut från en parkering :-)) Kul att se reaktionerna hos många i köerna medan jag satt och åt choklad och drack Coke i bilen :-)) (Har jag sagt att jag är diabetiker 2 :-)) ) Det blev också en upplevelse på sitt sätt !!

Ta hand om dig och välkommen tillbaka !

Axianne
sön, 2022-08-28 - 12:35

Lyckorusen och euforikickarna fortsätter till min glädje att slå ned lite här och där i min vardag. De dyker upp helt oväntat och sprider en värme och njutning inom mig när jag kan vara fullt upptagen med något helt ordinärt. Jag kanske sitter på bussen, skriver ett mail på jobbet, sorterar tvätt eller läser nyheterna på mobilen när jag bara stannar upp och liksom ler inuti för att det känns så otroligt skönt. För mig har dessa små stunder av oväntat rus varit en bonus som jag inte helt kunnat förklara. Jag minns inte exakt det första tillfället men väl att jag upplever dem några gånger i veckan sedan jag började bli kemiskt fri från alkoholen.

Om jag ska beskriva känslan så är det lite som när man är nykär och det pirrar till för ett ögonblick vid tanken på den älskade, fast utan den sexuella undertonen då förstås. Helt klart är det endorfiner inblandat, för det sprider sig någon form av värme och väldigt lätt känsla av domning i kroppen men det är snabbt övergående. Jag vet att jag inte är ensam om att erfara den här typen av microkickar men det som gör saken intressant för mig är att de faktiskt verkligen har med nykterheten att göra. Det är inget jag någonsin upplevt när jag druckit, och inte innan dess heller vad jag vet, men kanske har min hjärna varit för upptagen med att hantera andra signaler och substanser för att ens uppmärksamma en så litet och snabbt övergående rus?

Just detta med att nu uppskatta små saker i livet har blivit något stort. Det har uppstått ett värde i vardagens stilla lunk eller arbetets rutiner. Jag gläds t.ex. väldigt mycket åt mitt jobb till och med när det är som struligast och gillar min chef även när han beter sig inkonsekvent. Musik låter bättre än innan. Jag kan tycka att en tidig morgon är bland det vackraste som finns, till och med när jag stretar mot bussen i motvind och det är mörkt, kallt och jävligt väder. Färger är klarare, dofter starkare och maten smakar mer. (förutom under Covid då, förstås) och jag tycker bättre om andra människor som jag tidigare inte alls uppskattade. Faktum är att jag nog klagar mindre och njuter mer. Jag letar inte fel som förr utan känner tacksamhet för det jag fått i stället. Det är kanske helt naturligt att man gör det om man förlorat mycket och sedan återfått det.

Kom på en sak jag också är glad över. I fredags hämtade min ena son mig på jobbet och vi åkte tillsammans hem. Han jobbade i trakten och slog en signal när han var utanför för att kolla om jag ville ha skjuts. När vi satt i bilen och började prata om allt möjligt blev det läge och jag berättade att jag nu passerat ettårsdagen som nykter förra veckan. Hans svar gladde mig så otroligt. Han förklarade att han också nästan slutat dricka helt. Inte för att han känt något beroende, utan för att han bara vill vara rädd om sig. Och så lade han till följande som liksom fastnade i mitt huvud:
"Jag tror inte det är någon ärftlighet i drickandet i vår familj, mamma. Du har druckit av depression och sorg, inte för att det är genetiskt. Det smittar inte så var inte orolig för oss."

Jag häpnade för en sekund över hans insikt och förstod att han funderat en hel del på detta. Han är på fester eller hos kompisar nästan varje helg, så på något sätt förutsatte jag att han dricker. Men tydligen inte.
Jag blev väldigt glad och lite förvånad. Ännu en sak att känna tacksamhet över.

Så denna söndag går lite i tacksamhetens tecken och jag välkomnar svalkan som äntligen låter mitt sovrum ha en njutbar temperatur på natten. Jag ser fram emot den kommande hektiska veckan på jobbet med en massa roliga utmaningar, och jag längtar efter känslan efteråt när jag senare i dag har städat badrummet och får njuta av ett skönt skumbad med tända ljus och en bok. Inget av detta är något jag värdesatte förr. Det är först nu i mitt nya liv som jag kan vända det mesta till något positivt. Det uppskattar jag och är så glad över att jag får känna.

Ha en fortsatt härlig söndag! 🎇🎇🎇

Axianne
sön, 2022-08-28 - 12:36

@Adde Tack!
Det var nästan så att det du skrev medan jag satt och filade på mitt inlägg var lite hand i hand. Roligt att läsa dina tankar som ju tangerar mina på ett sätt, och tack igen för välkomnandet! 🎇

Torn
sön, 2022-08-28 - 14:15

@Axianne Välkommen hit! 🤗 Jag har följt din resa från när du började skriva på forumet, och har känt igen mig i väldigt mycket som du har skrivit om. Stort grattis till det första nyktra året i frihet! En sak som jag håller med om till punkt och pricka som du skrev för ett tag sedan är detta med ”hemligheten” med att bli nykter. 1: Vilja bli nykter för sin egen del. 2: Acceptera att man inte klarar att dricka måttligt, och 3: verkligen bestämma sig för att inte dricka.
När dessa tre punkter var uppfyllda för mig, så var det egentligen inte så svårt. Suget efter alkohol försvann mycket fortare än vad jag trodde.

Jag har varit nykter i över 2,5 år nu, och att ha blivit nykter är utan tvekan det bästa som någonsin hänt mig.

Ha det bra!

miss lyckad
sön, 2022-08-28 - 15:01

Välkommen Axianne🍃🌺🍃Så fint att du förändrat ditt liv, och att din son har tänkt på fördelarna med det. När man börjar leva i frihet från alkohol, så händer mycket i livet. Man väljer ju sig själv på något sätt. Man väljer att ge sin kropp och själ chans att leva fri från alkohol. Jag som flera andra bevittnar en succesiv förändring till det positiva. Jag börjar närma mig 60 år, men känner mig lätt som 50! För 10 år sedan hade jag vinmage, och huvudvärk var och varannan dag. Jag visste inte att min nykterhet skulle göra mig så nöjd och glad. Klart att jag också har dåliga stunder, men i det stora hela är jag nöjd och lycklig över mitt friska liv. Grattis än en gång till ett mycket klokt och härligt beslut🌟💫🌟

Andrahalvlek
sön, 2022-08-28 - 18:28

@Axianne Jag förstår precis hur du menar, jag får också små ”kickar” av lycka då och då. Om inte dagligen, så åtminstone flera gånger i veckan. Att jag skulle få uppleva mer lycka och njutning som nykter än jag gjorde när jag drack, det kunde jag inte ens fantisera om. Det går inte riktigt att beskriva det heller, det måste liksom upplevas.

Jag brukar säga att allt känns MER som nykter. Alla känslor känns mer. Maten smakar mer, musiken berör mig på djupet mer, eller får mig att sjunga och dansa mer. Jag skrattar hjärtligare, och kan hålla på och skratta en lång stund. Jag kan också bli tvärilsk och inte ge mig förrän jag rett ut det som har gjort mig ilsk.

Samtidigt retar jag inte längre upp mig över skitsaker. Man blir mer chill som nykter 😎 Jag har också upptäckt att jag inte är lika snarstucken - och att min tolerans för andra har ökat enormt. Låt dem tycka som de tycker och göra som de vill, så länge som det inte drabbar mig. Jag står upp för mig själv på ett helt annat sätt också. Tar ingen skit helt enkelt.

Annie Grace beskriver det så här i sin bok ”Tänka klart”: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje och uppskatta vardagliga saker.” Den insikten är tung. Men det går som sagt knappt att försöka förklara det - man måste uppleva det själv. Och det kommer först efter en längre tids nykterhet, cirka 6-7 mån.

Du har gjort en massa förändringar i ditt liv redan, och fler förändringar kommer garanterat. De flesta som har varit nyktra en tid brukar göra förändringar i sitt liv. Och då finns vi här för varandra - som ett stöttande bollplank.

Kram 🐘

Axianne
sön, 2022-08-28 - 19:06

@Torn Hej! Jag vet att du kommenterat ibland. Roligt att höra att du läst mina inlägg i min gamla tråd. De 1,2,3-punkterna är nog precis som du säger själva nyckeln men det tog tid för mig att förstå det och vad skillnaden var denna gång jämfört med tidigare. Kanske egentligen en kombination av de tre, men störst av allt; denna gång när jag "försökte" sluta så var det inte längre med en bakdörr öppen. Jag gjorde slut på riktigt med the big A, även om det var med sorg i hjärtat men på samma sätt som man till slut måste acceptera att ett trasigt och destruktivt förhållande med en människa måste ta slut, så var jag framme vid vägs ände med min relation med A. När man till slut är så trasig och förlorat nästan allt är det dags för skilsmässa på riktigt.
Tack för dina tankar! 🎀

@miss lyckad Tack för fint välkomnande! Jag är också närmare 60 nu. Jag är tacksam att jag kommit så här långt i min nykterhet och jag, precis som du, har förbättrat min hälsa väsentligt tack vare att jag slutat dricka. 🎀

@Himmelellerhelvette Tack för din kommentar, kul att du känner pepp eftersom hela jag är peppad av allt som händer i mitt liv nu. Kul att kunna förmedla det! 🎀

@Andrahalvlek Ja, visst känns allting så mycket mer när det kommer till positiva upplevelser och det är ju egentligen inte så konstigt eftersom jag levt med i ett ständigt avtrubbande dis under större delen av mina senaste år och dragit på mig mörka solglasögon när livet kommit nära. Märkligt nog har det varit tvärtom med negativa känslor, tankar och upplevelser. När jag druckit har jag varit betydligt mer lättkränkt, snarstucken, argsint och irriterat mig till höger och vänster på det mesta. Det har förstås grundat sig i det enorma självhat och det missnöje som vuxit inom mig, egentligen riktat mot mig själv och mina val, men yttrat sig genom att jag farit ut mot andra. Precis som du har jag blivit så mycket mer tolerant och har en ny förmåga att skaka av mig i stället för att ta åt mig.

Många känner att de inte vågar vara sig själva utan alkoholen men jag kan nog känna att jag inte varit mig själv sedan jag började dricka kopiöst. Jag har varit en karikatyr och en parodi av mig själv men haft en helt annan självbild av mig som en cool och härlig person när jag druckit. Då har jag varit bäst på allt i mitt eget huvud men sanningen har förstås varit en helt annan. Det är med stor ödmjukhet jag tar emot min chans att få leva ett tag till men med andra ögon både vad gäller mig själv och i relation med andra.

Jag uppskattar att ni finns här och jag tror att nu när jag är i detta forum så kan jag prata mer med folk i min egen situation och få utbyta tankar med alla som gått före. Det känns som att det kommer att vara bra och rätt.
Tack @Andrahalvlek för att du alltid bidrar med pepp och klokskap!🎀

Axianne
sön, 2022-08-28 - 19:11

@Andrahalvlek och bara för att förtydliga: bilden jag beskriver av hur jag såg mig själv var förstås innan jag gick ned mig totalt, för de senaste åren fanns bara smutsiga tankar om personen jag blev.
@Torn Samma gäller för tankarna när jag äntligen bröt med alkoholen, det var egentligen ingen riktig sorg i hjärtat eftersom det inte längre fanns något att sörja, det var bara skit kvar.
Men allt det vet ni redan. 🎀

Se klart
sön, 2022-08-28 - 23:28

Hej Axienne och välkommen ”hem”till den här delen av forumet. Har följt din tråd och hållit tummarna även om det knappast behövts då jag upplever att du varit så klar från första stund. Själv slutade jag dricka för ca 2,5 år sedan, forummetoden har funkat som mitt AA och har också haft den enorma förmånen att få hänga med ett gäng vänner här som betytt oerhört mycket för mig. Att skriva här varje dag (med få undantag) har varit ett sätt att logga nykterheten, men även efter typ ett år då sug och annat försvunnit har jag tyckt mycket om att samla ihop mig och mina tankar här. Tankar som inte självklart handlar om A, men livet efter- förhåller sig till livet före. Allt hänger ihop.
Jag var inte den 6 januari 2020 lika långt gången i mitt missbruk som du beskriver. Men här he jag lärt mig att det för de flesta av oss bara är en tidsfråga.
Mina främsta lärdomar är att lära mig vila och att lära mig känna igen behovet av att göra det. Inte så lätt som det låter 🙈
Hoppas att du ska trivas här, och återigen välkommen och grattis! 😍

Axianne
mån, 2022-08-29 - 17:38

@Se klart - Tack för välkomnandet! Roligt att du läser mina inlägg. Jag ska försöka läsa ikapp här vartefter jag hinner. Vi har alla olika behov. Vissa läser nästan enbart medan andra skriver och för mig är själva skrivandet i sig en terapi och ett utlopp för känslor och tankar. Det är också värdefullt att få feedback och respons, i synnerhet om det är från andra i samma eller liknande situation. Precis som du säger så blir det ofta att man slås av hur stor skillnad det är mellan livet idag och livet när jag var på väg ned eller på botten. Tack igen och på återseende!! 🎀

Tack för gratulationerna @Vill Bara Sluta och stort tack för att du vill läsa och följa! Jag är glad när jag vet att ni tar del av mina tankar. 🎀

Axianne
mån, 2022-08-29 - 19:17

Ibland när man har TV:n igång och den liksom bara bildar en ljudkuliss i bakgrunden så yttras något som fastnar i skallen. Det händer förvånansvärt ofta att några ord eller en händelse i pågående program passar så väldigt bra in på min sinnesstämning, vad jag tänker på, sysslar med eller rentav skriver om. Nyss när jag satt här och tänkte skriva ned några ord om mitt festbeteende förr och nu så hörde jag plötsligt detta korta men allomfattande replikskifte som utspelar sig i Outlander, säsong 6. Avsnitt 4. Jag har faktiskt redan sett avsnittet men måste ha missat denna ordväxling då:

Scotchee Cameron:
"One dram becomes two, becomes three, becomes ..." (pretends to be confused) "What’s after three?"
"En sup blir två, blir tre, blir … (låtsas vara förvirrad) Vad kommer efter tre?"
Jamie Fraser:
(laughs) "Twelve. In yer case."
(skrattar) "Tolv. I ditt fall."

Men hur sant är inte det? Kan man dricka en sup och inget mer? Förr var det inga som helst problem. Jag gillade nog inte ens nubbar eller starksprit när jag var ung eller till och med fram till 35-årsåldern, men sedan min alkoholism passerade gränsen till missbruk så har en sup aldrig varit nog. Det är ju den som öppnar dammluckorna och sedan sitter man och vrider sig i väntan på att det ska fyllas på.

Däremot har det hänt på tillställning där det fanns arbetskollegor eller en dejt man ville verka normal inför, att jag med planerad behärskning värdig en Oscarsstatyett faktiskt nästan alltid "bet av" nubben och skålade flera gånger med samma futtiga skvätt i glaset för att verka måttlig. Åh hur duktig skådespelare jag var när jag gestikulerade nekande och höll handen över glaset när man ämnade fylla på mitt glas, men sedan sökte upp "The Motherlode" (förrådet) i pentryt och kunde ta mig några rejäla supar bakom skyddet av en öppen skafferidörr. Jag var väldigt ofta den som var snabb att hjälpa till med att bära ut disk av just det skälet. I annat fall hade jag troligen en backup i väskan som jag kunde halsa ur på toan. Alltid extra alkohol med sig om det inte fanns en bar, annars var kvällen förstörd.

Men jag tror aldrig att någon uppmärksammat eller på minsta vis påpekat (som i ordväxlingen ovan) att jag ligger steget före med drickandet. Inte någonsin. Ingen har ifrågasatt hur jag dricker på fester eller i sociala sammanhang. Kanske för att det ingick i sjukdomen att planera i förväg och skapa utvägar, möjligheter och tillfällen. Väl förberedd kunde jag dricka i smyg utan att någon märkte och tydligen lyckades jag med det? När alla andra börjat få i sig så att de var lite lagom i gasen så var jag trots mitt ihärdiga drickande vid sidan av, troligen fortfarande inte speciellt berusad eller ens märkbart påverkad. Däremot var jag fylld av manisk jakt på mer. Jag var definitivt inte nöjd.

Jag vet inte hur många fester och tillställningar som passerat utan att jag hade roligt för att jag totalt missat allt och alla. För att jag inte sett folk i ögonen, stannat upp och pratat utan fladdrat runt bland flaskorna. För att jag bara haft tankarna på att ta mig förbi vänner som ville umgås och jag i stället bara hade sikte på baren eller drinkvagnen medan jag försökte spela "normal". Öppen bar? Fullträff! Jag beställde alltid två glas och låtsades att det ena var till en vän. Ställde ett på ett bord och svepte det första med vrålkoll på att ingen såg, för att sedan lyfta det andra och gå tillbaks till gruppen med bekanta. En halv liter starksprit, ett tiotal starka drinkar eller några flaskor rödvin bara för mig själv på några timmar var inget som gjorde mig särskilt ostadig. Så sjukt hög blev min tolerans med åren.

Så det kommer aldrig mer att bli "One dram" för mig. Jag kan inte längre ta bara en sup, drink eller något annat med alkohol. Om jag gör det så vaknar varenda missbrukscell i min hjärna till liv ur sin slummer. Det vet jag efter många uppehåll och efterföljande "Nu kan jag kontrollera det här så jag tar bara ett litet glas för att vara som andra ..." som gått helt åt helvete.

Jag är allergisk mot alkohol nu. Det har jag druckit mig till och det är precis som med pälsdjuren jag inte längre tål. Det går inte över bara för att jag inte gosar med dem på ett tag. Om jag i ett svagt ögonblick lockas av att kela med den söta lilla hundvalpen så lider jag i timtal. Samma sak om jag gosar med alkohol, men då lider jag i veckor, månader och kanske resten av livet. Och det finns inga piller mot det.

Kram vänner! 💋