Det låter som ett superbra upplägg för terapin @Wind ! Du ger en helt autentisk bild av hur beroendehjärnan funkar. Hoppas du får med dig några verktyg från KBT:n. Kampen går vidare, kram✨✨✨

Jag va på terapin
Berättade mina dialoger
Sa hur mina tankar vart efter första mötet när hon pekade på att ja va beroende. Jag talade om att jag förstår nog inte riktigt. Hur vet vi om jag är det osv

Hon hämtade några papper med text och man kunde kryssa för, slags kriterier... Har du 3 av 7 så har du osv
Det var ett för missbruk och ett för beroende.
Jag hade båda två 🤔🙄

Jag går i försvar
För även om jag ser på pappret så tvekar jag.

Skriver ner tankar

Varför jag tvekar till att jag är sjuk är pga min starka, målinriktade, sida syns när jag tränar och gör det jag tycker om och gör att jag ser fräsch ut.

Då låter det så här

Sjuka! Ska vi ta nån öl för o fira
Den fräscha! Vore skit kul men nä jag har tränat och imorgon ska jag ut och gå powerwalk. Vill göra det o de går inte om det blir öl
Sjuka!! Ok

Känner en frestelse ca 30 min men väntar ut den o sen är det borta.
Det blir ingen diskussion som med min svaga osäkra sida.

Det är likadant om någon vän lockar, det funkar inte, jag kan säga ifrån stora fester, där jag får allt gratis en hel kväll, finns droger o sex mm
De skiter jag i, då går jag dit nykter

Så då undrar iallafall jag, hur sjuk är jag då???

Jag beter mig inte 100% som en beroende

Frågan är om det ens finns ett objektivt sätt att se på beroende @Wind ?

Obs! Nu spekulerar jag bara, har nog aldrig tänkt på detta förut.

Men jag tänker att det handlar om de _problem_ man får av att missbruka. Hur mycket man _lider_ av det. s.a.s. Annars skulle man kanske kalla det ett bruk och inte ett miss-bruk?

Att du har letat dig hit och skriver här, tolkar jag som att du upplever att ditt (miss)bruk skapar såpass stora problem i ditt liv att du vill göra nånting åt det.

Vården har kanske satt en ”stämpel” på dig som du inte är bekväm med? Tycker du skall prata om det med dem. Att du kanske hellre ser det som en beteendeproblematik och inte en beroendesjukdom!?

Till syvende och sist är ord ”bara” ord. Det är handling som gäller! Kram 🌻

@Allegra
Jag förstår hur du tänker

Jag är helt med på att jag får stora problem med alkoholen. Det är inga tvivel om det

Men att jag är sjuk i beroende och missbrukar det är svårt att ta in. Jag trodde jag skulle acceptera det, men jag går i försvar. Jag vet inte när jag kan acceptera det, det får tiden utvisa.
Jag var inte beredd på att det skulle bli så här allvarligt
🌹

@Wind Du säger att du går i försvar och inte kan acceptera att du skulle vara sjuk i beroende och missbrukar. Och att tiden får utvisa om du kan acceptera det. Att förneka är som du säger, en försvarsmekanism då det är för obehagligt att acceptera det som sagts till dig. Du avvisar det och insisterar på att det inte är sant trots att det finns det som talar för att du har stora problem med alkohol och sug på droger när du druckit. Det säger du också, att det finns inga tvivel om detta. Det som blir svårt är att det kan stänga ute din motivationen att bli drogfri och frisk genom att du förnekar att det är ett problem, en ond cirkel. Kanske att det känns som att det inte tycks finna någon väg att ta dig ur detta?

För egen del hade jag också svårt att acceptera att jag var beroende, ville inte att det skulle vara sant. Det skulle ju innebära att jag inte kan dricka mer och få en kick, bli berusad. Till slut gav jag upp och accepterade att jag är beroende . Jag slutade ljuga för mig själv och se sanningen som den var, jag är beroende. Jag orkade inte med all skit som alkoholen medförde och jag mådde inte bra. När jag till slut accepterade, kände jag en slags befrielse, jag var sann och ärlig mot mig själv. Jag fick motivation till att sluta dricka och vara nykter. Det är över 10 månader nu. Jag ångrar inte en sekund, mitt liv har blivit så mycket bättre och jag mår så bra på alla plan. Det enda jag ångrar att jag inte slutade tidigare. Så skönt att aldrig mer vara full och göra tokiga saker och vara bakis med ångest och skam.

Ha det gott!💕

Oj oj oj va intressant det här var att gå tillbaka här.

Nuläget är helt annorlunda
Jag går på möten på NA och delar mina tankar mm där. Har vart på behandling men skrev ut mig pga mitt medberoende till mannen jag nämt i andra inlägg.

Vilka fina svar ni gett här 🫶🌹
Jag minns innan NA så gick det så långt med alkoholen, att jag fick återfall av droger, och konsekvenser av det plus alkoholen vart för allvarliga. Det här med att dricka kontrollerat fungerar inte för mig alls.

Idag vet jag hur beroendesjukdommen yttrar sig. Ser i tråden här att den har tydliga tecken lite var som.

Idag slåss jag fortfarande om just accepterande....
Jag har inte acepterat min sjukdom än och hävdar att det har med att göra att jag någonstans vill kunna välja att ta några öl eller ej.

Jag var nykter och drogfri i nästan 2 månader igen men fick 2 dagars återfall och är tillbaka in i nyktert tillstånd just nu.

Det var lärorikt att gå tillbaka här och läsa 🌹🙏

Hoppas ni mår bra och har det gott
Sänder värme och tankar till er från mig
🌹❤️

God morgon, acceptansen är viktig. För mig har den gjort och gör att jag fortsätter vara nykter.
När tanken kommer... ("om man skulle ta ett glas vin") så kommer svaret direkt på automatik numera: nej det kan och vill jag inte.
Jag vill inte må som gjorde när jag drack och vara slav under alkoholen.
Det är MITT svar inte alkoholens. Jag ha tagit kommandot och tar hand om mig själv. Och jag går inte miste om något alls för att jag inte dricker. Tvärtom ju.
Heja dig💪 kram🌺

@VaknaVacker
Godmorgon

Ja acceptansen fattas och det får ta lite tid men tufft nu när den inte sitter i ryggen än.
Vi pratade mycket om det på behandlingshemmet... om just acceptans !
Att många vet de är sjuka men eftersom det fattas acceptans så blir det mer att man får inte dricka, eller kan. Accepterar man så är det mer åt jag vill inte.
Får se hur processen fortsätter.
Fortsätt lycka till i din nykterhet
🙏🌹⭐️

@Wind Jag tror det är lättare att hitta en annan väg om man accepterar att man inte kan dricka ( om det är så). Så länge jag kämpade med när, var och hur jag skulle få dricka var det dom tankarna som styrde mig. Först när poletten pkte ner kunde jag sluta helt m alkohol.
Och har inte ångrat det beslutet.
Så kämpa på vännen, det är så värt det.❤️🙏🏻

Världens längsta halvmeter, eller den gyllene halvmetern, är de mellan hjärnan och hjärtat.
När jag äntligen mentalt förstod att jag var alkoholist så öppnade sig alla spärrar mellan hjärna och hjärta och jag kände för första gången en kärlek till mig själv och mitt liv.
Då kom också friheten att leva mitt liv fullt ut utan alkoholen.

@Wind För mig växte acceptansen sakta fram, det tog ca 9 månader innan jag verkligen kunde känna att jag aldrig mer vill dricka alkohol och att jag kände lättnaden av att slippa. Låt processen ha sin tid och ha tillit till processen ❤️ Kram