av förlorare

förlorare
lör, 2022-09-17 - 00:45

Min man gick hastigt bott. Obduktionen visade 2.25 promille i blodet och 3.06 promille i urinen.

Det lämnade mig totalt chockad. Visst tjafsade vi om alkoholvanor men han städade upp sig. Jag var bortrest veckan han gick bort och då nu när jag sett kontoutdragen köpte han alkohol må, ons och fre.

Först sa jag att han druckit väldigt lite för vårt vin som vi hade hemma var orört och boxen han hittades med var inte taget så mycket ifrån. Sen hittade jag 2 boxar som ihopvikta paket in och utvända i soptunnan. Det är så klart en mycket stark varningssignal till att smyga med alkoholen när man viker dem till små askar ut och in.

Jag kan inte förstå hur han har kunnat smyga så här. Har letat överallt efter undangömda flaskor och liknande och hittar inga någonstans.
Kan han fått ett megaflipp medan jag var bortrest eller smög han hela tiden?

Jag ska leva resten av mitt liv med att aldrig få svar på vad som hände och hur dålig han egentligen var.

Vi har under årens lopp haft några incidenter med alkoholen. Att han somnat och börjat dricka igen när han vaknat runt 3-4 när normala människor lagt ner att dricka och gått och lagt sig.

Antar att jag varit medberoende och blundat men tycker jag varit noga ändå. Vi har druckit allt mer sällan och för att få stopp på hans gå upp och börja om så hällde jag ut det vi hade kvar eller vägde boxen inför honom.

Han var en fantastisk man men med tanke på att jag hittade 2 ihopvikta kartonger ut och in som små vanliga bruna lådor så var han förstås väldigt smart också.

Nu sitter jag ensam med lån, fordon och problem som ett stort berg och han tog ju hemligheten med sig I graven.

När drack han.. efter att jag somnat?

Inte en enda flaska eller nåt spår förutom de 2 boxarna i soptunnan.

Han jobbade som vanligt hela veckan. Han var på jobbet och var älskad på sin arbetsplats. Alla blev chockade av hans bortgång.

Fick veta att han gått bort av stroke och att berusningen garanterat hjälpt till. Inget om levervärden eller skrumplever. Det svider att de inte lämnat ut det så jag hade vetat om han hade problem alkoholen. När obduktionsrapporten kom så var han redan begravd.

Hade de lämnat ut det om det varit något onormalt där? Så att det bara är så att är värdena normala så ger de ingen upplysning om det.

Inga spår av mediciner eller nåt sånt.

Jag har så klart enorma skuldkänslor för att jag accepterat att vägning av boxar mm lugnade ner honom och att det ändå kändes rätt kontrollerat.
Jag lurade så klart totalt mig själv där.

Själv så har jag slutat helt nu men det var ju försent. Jag älskade min man otroligt mycket och avskyr att jag missade så mycket att han mist sitt liv.
Samtidigt är jag imponerad över att jag hittade ju alla skrymslen och vrår och fick stopp på alla gömmor så att han fick sitta och vika dem ut och in till små lådor ner i soptunnan för att undkomma mig. Tyvärr så får jag bara kontoutdrag från månaden han gick bort så jag kan inte se hur det såg ut tidigare månader.

Hur kommer jag över det här. Att min man hellre drack ihjäl sig än valde vårt liv. Vi hade ett fantastiskt liv tillsammans om vi inte tjafsade om alkohol.

Jag själv var så klart på helspänn om vi drack. Visste lätt att det blev för mycket för honom. Städade undan vin och öl när han blev berusad och ställde fram vatten. Han var okej med det annars ville jag inte att vi skulle dricka alls men det kanske fanns en gömma som han smög till som jag aldrig hittade.

Ja mitt liv är totalt tragiskt nu. Hur går man vidare?

Sisyfos
sön, 2022-09-18 - 05:54

För det första. Beklagar sorgen. Förstår att det här känns chockartat. Du får ta det här inlägget för vad det är - någon som inte har någon aning alls utan bara gissar. JAg kommer från beroendesidorna. Det är ett rätt vanligt beteende att beskriva att man ”passar på” när den som begränsar alkoholintaget är bortrest. Jag tror på nåt sätt att du borde ha märkt om han drack annars. Man blir seg och ”slarvig”. Du borde ha hittat nåt.
Nu vet jag inte hur obduktioner och obduktionsrapporter funkar, men det borde kanske ha stått om det varit något mer fel?
Om jag gissar, så tror jag att du verkligen har bidragit till att han har haft ett kontrollerat intag. Och att han också har varit nöjd med det. Du beskriver att han hamnade i ”inget stopp”- fortsatte att dricka på natten etc. Jag har hamnat i det vid några tillfällen. Väldigt obehagligt för man tappar kontrollen. jag tänker att det hade varit svårt att dölja ett sånt typ av missbruk om det varit aktivt. Du hade troligtvis hittat honom i berusat stadium nån gång.
Så min gissning är att han valde dig. Han valde ert liv tillsammans. Och att du inte alls var medberoende utan satte gränser runt dig och er som ni båda kunde leva med. Att han sen ”passade på” när du var bortrest och det gick alldeles överstyr har med hur hans hjärna reagerade på alkohol att göra. Jag förstår att du kanske har skuldkänslor över att ha tillåtit drickande alls, men jag tror kanske inte att det hade blivit ett annat utfall om du nekat helt. Beroende är knepigt. Jag tror att du har gjort vad du kunnat i det här. Önskar dig att du kan släppa grubblandet och gå vidare. Du verkar vara en väldigt klok person.

Ullabulla
sön, 2022-09-18 - 16:54

Hej förlorare.
Ja visst är det väldigt tragiskt när en människa dör indirekt av sitt missbruk.
Min historia är lång,men jag ska korta ner den.
Jag levde också med en jättefin och omtyckt man som "ibland" drack för mycket.
Vi bröt efter 20 år då han inte klarade det ultimatum jag ställt.
Jag fick då månaderna efteråt veta att han bara druckit cirka en sjuttiofemma sista tiden vi levde under samma tak.
I min värld var han nykter i två år efter att jag ställt ultimatum.
Hans drickande eskalerade väldigt snabbt efter vår skilsmässa.
Han blev nykter efter tre år då jag skjutsade honom till behandlingshem.

Jag visste under de tre år han drack kopiöst att jag tillfälligt hade kunnat stoppa utförskurvan.
Men jag fick lära mig av beroendeterapeut att det förlängde bara processen.

Sen dog han efter 2.5 års nykterhet i magcancer.
Min skuld var enorm.
Både att han drack ner sig totalt och att jag inte levde med honom och fick iväg honom till läkare så att cancern upptäcktes tidigare.

Men där vet jag att jag snubblar på mina egna tankar.

Så min fråga till dig är:
Var någonstans blev det ditt ansvar och din skuld hur mycket och när din man drack?

Självomhändertagande
mån, 2022-09-19 - 07:11

@förlorare
Hej förlorare,
Jag beklagar din förlust. Och jag förstår att du är chockad när det framkommit hur mycket promille din man hade i blodet. Jag fick en chock då mitt ex berättade om hur mycket promille han hade i blodet då han hade hamnat på akuten efter ett fall.
Han följde därefter upp sitt promille, blev av med körkortet i 6 månader och slutade då dricka. Sedan började han igen. Och där bröt jag kontakten.
Han lät mig se alla kartonger som stod tomma i köket. Det var i princip jag som städade efter hans drickande. Och oftast var han hemma och arbetade med egna projekt som inte genererade någon inkomst.
Men jag fick iväg honom till ett arbete och där kunde han tydligen dricka. Han hällde i cider i en spriteflaska och det verkade som han drack läsk.
Han hade byggt upp sin toleransnivå sedan många år. Och jag hade helt missat den höga nivån.
Efteråt förstår jag att han kört omkring med hög promille genom Europa. Och jag är tacksam att vi aldrig var med om någon olycka. Jag hade körkort, men jag vågade inte köra hans dyra bil.
Den sålde han till sist. Alla hans pengar tog slut, av drickandet. Jag försörjde honom.
Han blev av med jobbet, pga drickandet. Tyvärr så förstod han inte, att han kunde ha fått hjälp av företaget.
Han ville inte berätta det för mig. Utan slutade och trodde att hans egna projekt skulle leda till ekonomisk framgång, vilket han haft tidigare i livet.
Att din man drack mer när du inte var hemma känner jag igen. Tror det är så Siofys säger, man passar på när man kan dricka utan att höra "tjat" som mitt ex sa.
Jag tycker att det låter fint att du satte gränser och det verkade bra att väga boxen. Din man arbetade och klarade av det.
Alkoholproblematik är så stort. Jag vet vilka vänner mitt ex kunde ringa då han var berusad, full och de som kunde prata om ångesten och det riktiga problemet.
Då jag träffade honom var det mycket restaurangbesök med vänner på trevlig ställen. Det kostar enorma summor att leva det livet. Jag ville aldrig ha det, men när jag väl förstod hur illa det var, då var det svårt för mig att få honom att flytta ut. Och hans föräldrar tyckte nog att det var väldigt bra att jag "tog hand om honom" vilket jag gjorde. Jag var så medberoende. Och jag tycker att det är så bra att du satte de gränser du satte. Det ska du vara stolt över.
Jag tror att det kan vara klokt att prata med någon som du kan prata med. Och landa i chocken.
Ta dig ut och promenera i den vackra hösten.
Frisk luft, motion och dagsljus gör dig gott.
Lyssna på naturen. Och se den.
Ta hjälp av kommunen med budgetrådgivare.
Och ta hand om dig, som du behöver.
Det kommer att bli bra.
Du kommer vidare!

förlorare
mån, 2022-09-19 - 07:37

@Självomhändertagande vi hade vänner till honom som kunde ringa jättefulla. Jag var helt chockad över hur påverkade de var och sa till min man att den personen kommer ju inte minnas imorgon att han ringt. Jaja sa min man då, han är sån. Sen hade han jättestädade vänner också som aldrig skulle ta en droppe för mycket, även de som aldrig skulle dricka. Han levde 2 helt olika liv med olika vänner. Jag upptäckte en gång tidigt i vårt förhållande att han bytt ut innehållet i sin folköl mot whiskey. Vet att jag frågade hur han kunde göra så och låtsas att han bara tar en folkis inför mig och varför man ens vill låtsas så där. Fick faktiskt aldrig svar på det. Han hade slutat med whiskey då, det var ett krav från mig för den blev helt ohållbar. Ramlade och slog sig illa, somnade utomhus och sånt. Där kunde jag ju gått men såg honom aldrig mer ta whiskey när jag sa att starkare än vin var oacceptabelt. Såg aldrig några flaskor heller (letade ibland).

1 gång förra året upptäckte jag samma sak med en folkis men med rödvin istället. Jag sa ilsket gör du så här nu igen. Hur ofta har du gjort så? Hela tiden? Och krävde ett svar på varför men det fick jag inget svar på.

Vi hade god ekonomi lyckligtvis mest tragiskt att jag inte kopplat att han smugit så dolt att jag inte upptäckt något alls senaste året.

Han älskade mig mycket det vet jag och han vet att jag älskade honom enormt.

Han måste haft mycket ångest inombords att han inte bara kunde låta bli drickat åtminstone inbillar jag mig det eftersom han dolt det så otroligt.

Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka min man och undrar ju så smått hur vår framtid blivit. Kanske massa bråk om alkohol eller så hade han fortsatt dricka lagom och dränkt sig i alkoholen när jag var bortrest eller helt städat upp sig.

Nu får jag aldrig veta. 💔

förlorare
mån, 2022-09-19 - 07:53

@Sisyfos jag måste ju bearbeta min sorg innan jag kan gå gå vidare. Just nu är jag i chockfas. Bearbetar mig själv också och mina egna alkoholvanor samtidigt. I början av vårt förhållande var det supermysigt med levande ljus och korka upp t ex en flaska cava. Vi festade och skrattade till sena natten men nånstans vände det och när jag vaknade mindes jag inte när vi gått och lagt oss och hur vi kom i säng. Han var inte bekymrad över sånt när jag sa att jag hade minnesluckor för mig blev det ett extremt obehag för "jag vill ju ha koll på läget"

Min alkoholkonsumtion krympte och när han började somna lite varstans och fortsätta dricka när han vaknat då började jag bli på helspänn när vi skulle ta några glas sen blev det inte kul alls att dricka längre men det är väl vanligt att den ena partnern blir sån när den andre eskalerar.

Känner också igen så mycket här på akoholhjälpen om ursäkter. Nu har vi slitit så hårt ikväll nu förtjänar vi ett glas, eller vädret är så underbart vi kan väl koppla av, livet känns så underbart kan vi inte bara ta några glas ikväll.

Ja så kvällar vi bestämt oss för att inte dricka blev ändå oftast några oplanerade glas tillslut.

Snödroppen
mån, 2022-09-19 - 08:24

@förlorare Förstår att du är chockad och utan svar, du ska dessutom hantera att din älskade hat gått bort.
Jag känner med dig. Det är hela spektrat av känslor när man levt med en aktiv alkoholist som man haft en kärleksrelation med.
Bra att du skriver här. Du är inte ensam här.
Ge dig själv tid, utrymme och massa förståelse i den här processen.
Beklagar din sorg <3

Självomhändertagande
mån, 2022-09-19 - 09:49

@förlorare
Det är svårt att veta vad människor har med sig från tidigare. Mitt ex var så mobbad i skolan. Han var rädd för att bli ihjälslagen under första skolåren. Det gör något med en.
Jag har mött en del människor i hans affärsnätverk. En del är onda. Jag drack själv i början, men råkade illa ut av onda människor, så jag slutade helt och hållet. Att leva kvar med honom i nästan 11 år och 10 utan alkohol för min del gjorde att jag observerade de som drack. Jag har skrivit av mig, om olika scener som jag har bevittnat. Det gjorde att jag förstod, att jag skulle se på alkohol som jag ser på psykopater.
Vi har alla våra processer att landa i.
Du kommer att landa i vad du behöver.
Ta hand om dig.
Det du inte får veta. Kanske du kan skriva om det. Eller skifta fokus. Kanske du kan börja med något som du inte haft tid med? För att ge dig själv en "nystart".
Och möta människor med liknande intresse.
❤

Snödroppen
mån, 2022-09-19 - 15:38

@förlorare jag förstår den känslan, naiv och blåögd.
Men vad är alternativet att misstro folk, bli cynisk?
Det visar att du är en empatisk, kärleksfull person som inte tappar tron på det goda i människor. Det är de finaste egenskaper som finns hos en människa tycker jag ❤️
Alkoholismen är en grym sjukdom som inte bara drabbar alkoholisten själv utan även de som lever med alkoholisten, ja till och med efter man lämnat (i de fallen man gör det).
Som sagt, var snäll och förstående mot dig, du har sannerligen gjort vad du kunnat. Stor kram ❤️

Backen123
mån, 2022-09-19 - 20:34

@Sisyfos en väldigt intressant och tröstande text, jag tackar för den och låter den sjunka in 🙏 skriver inte mer för att inte kliva in mer i någon annans tråd

Självomhändertagande
tis, 2022-09-20 - 05:28

@förlorare
Jag vaknade just och tänkte på din tråd. Tänker på dig. Tänker på vad du har framför dig. Ser också utan att läsa mina kommentarer igen, att det hände något hos mig genom att jag satte ord på vissa tankar. Utan att utveckla dem mer.
Min historia med mitt ex stod för det osunda. Nu har jag det sunt igen. Och jag har jobbat för det, kämpat. Att springa i skogen, träna på gym och basta efteråt, liksom att ta hand om det inre med meditation var min väg att hitta den jag var innan han bröt ner mig, bit för bit.
Du upptäckte något han hållit hemligt. Mitt ex drack öppet med mig, men det visade sig att han hade små flaskor av jäger i sin portfölj. Och det där med cidern var mycket värre än så. Han stod i en park och drack direkt ur en spritflaska, en billig sort med hög procent.
Det började med Gourmet restauranger och fantastiska viner. Och det slutade med att han drack i en park.
Jag känner till varje vän till honom som har liknande problem. Och jag undrade som du, varför pratar han med någon som är så full, nästan så att de inte kan föra en konversation.
De pratar förmodligen, för att de är de enda som lyssnar på varandra, när de behöver varandra, när de är nere i botten av glaset. Och i bästa fall har de haft glädje av varandra i ett nyktert liv också.
Om du behöver svar, fråga de han ringde på fyllan. Eller de han svarade.
Ta hand om dig.
Nu pausar jag att logga in här. Jag har fått ett dödsbesked. Och det har inget med alkoholmissbruk att göra.

Azalea
fre, 2022-09-23 - 06:20

Känner verkligen med dig och beklagar förlusten av din man❣️
Att bli ensam kvar efter att haft ett krig emot alkoholen är oerhört tufft.
Det finns så många obesvarade frågor om varför och vad som kunde blivit i framtiden.
Min man gick bort för ett och ett halvt år sedan och även om jag visste och trodde mig vara helt på det klara att det är en dödlig sjukdom, alkoholberoendet, så blev chocken och sorgen så stor. Att det är oåterkallelig är svårt att ta in.
Tänkte att om du har frågor så går det att ringa till den som har gjort obduktionen så förklarar han/hon allt de kan för dig.
Jag gjorde det och det kändes bra att få ställa frågor och förstå lite mer av det som de skrivit i sin rapport.
Sänder dig en stor kram🧡Azalea