Anonym31513

@Andrahalvlek skrev:"Hon stampar hårt i golvet när hon tycker att jag behöver bromsa. ”Ser du den” gastar hon titt som tätt." Precis så håller min mamma också på när jag är ute och kör med henne! Det retar gallfeber på mig.
Jag fick en spricka i ett revben för några år sedan. Det tog väldigt lång tid för det att läka, men det blev helt bra.
Ha en fin helg!

Hemma igen. Totalt 40 mil i bil ihop med min mamma och ex-svärmor. Vi babblade oavbrutet. Sen babblade vi när vi besökte min äldsta dotter också i 5-6 timmar. Lätt sönderbabblad nu.

Äldsta dottern är nöjd med besöket. Min mamma och min ex-svärmor är jättenöjda. Så själv är jag supernöjd 🥰 För att jag tog initiativet och genomförde det.

Ett litet payback för det som min dottern gjorde för mig i våras ❤️ Hon var så stolt och glad över att få visa upp deras fina lägenhet och mysiga nya hemstad.

Nu är jag trött. Sunt trött. Man ska vara trött efter en sådan utflykt. Sista timmen körde jag i mörker också, det var obehagligt. Linsen blir mindre flexibel med åren och det blir så svårt för ögat att växla mellan ljus och mörker. Några gånger blev vi rejält bländade också 🤬

Nu bada, sen tv en stund och sen sova.

Kram 🐘

Idag blir det handla, tvätta, kort besök hos yngsta dottern, och sen chatta för tjejjouren ikväll. Däremellan vila, vila, vila. Ingen matlagning idag, jag håller fortfarande på att tömma frysen. Mycket mat som gömmer sig där. Mån, tis, ons ska jag dessutom äta middag på annat ställe, och då blir det inte många dagar kvar av veckan.

Sov till kl 9 idag, tjoho! Det bekymrar mig lite att jag inte har vågat försöka sova utan sömnmedicin. Min sömn känns otroligt viktigt och nu har jag nog blivit psykiskt beroende av tabletterna. Jag kan liksom inte förmå mig att inte ta tabletterna, av oro för att jag ska ligga sömnlös. Men så snart jag kan sova på min favvosidan igen så ska jag dra av plåstret.

Kram 🐘

Idag inleder jag min fjärde ”fulla” vecka på jobbet. Fortfarande jobbar jag ”bara” 25 procent. Arbetsuppgifterna faller på plats en efter en, och ramlar ner i det automatiska minnet så att jag inte behöver koncentrera mig djupt på allt jag gör. Jag har samtidigt sett till att ha saker att göra på kvällstid och helger, för att testa min förmåga. Det går bra. Jag mår bra.

Sover fortfarande med hjälp av medicin, och det är nästa sak jag behöver sluta med. Sannolikt är det mest placebo, för jag har svårt att tro att zopiklon (insomningstablett) fortfarande funkar som den ska efter åtta månaders intag. Å andra sidan sa min läkare att på vissa individer funkar den hur länge som helst.

Att 1/2 tablett propovan funkar som det är tänkt märker jag dock. Cirka en timme efter intag riktigt känner jag hur allt börjar gå i slowmotion i min skalle. Lite obehagligt, men det betyder å andra sidan att jag är hjälpt vid insomning. Funderar dock en del på hur tabletterna påverkar mig dagtid. En del säger att de är mosiga i skallen hela nästa dag när de tar propovan och zopiklon.

Jag ska inte spekulera mer. Jag är inte ensam i detta längre, tack och lov 🙏🏻 Imorgon ska jag träffa min duktiga och erfarna läkare och då ska jag ventilera den här frågan med honom. Jag ska också ta upp om jag ska utredas för bipolaritet eller inte. Och diskutera fortsatt återgång i arbete. Som det känns nu så vore det bra med fortsatt 25 procent ett tag till, och sen utöka till 50 procent från mån 17/10. Får se om min läkare håller med.

Skynda långsamt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tjenare! Det är ju jätteskönt att du sover så bra nu!🤗 Men bra att du är uppmärksam på det här med sömnmedlen. Jag läste på lite, och framförallt zopiklon lät minst sagt lurigt. Narkotikaklassat, beroendeframkallande, och särskilt lurigt för personer som är eller har varit alkoholberoende stod det. 😳 Du vill ju absolut inte hamna i ett annat beroende nu, när alkoholen har blivit en ickefråga.❤️ Men läkaren vet väl om att du har varit beroende av alkohol förmodar jag, och vet ju om riskerna.

Kram

@Torn Oj 😳 Det hade jag ingen aning om. Men jag har inte höjt dosen eller tagit fler tabletter. 1 tablett per kväll. Varje kväll sen jag blev sjukskriven i slutet av januari.

Men den måste jag förstås sluta med. En del säger att de är helt groggy hela nästa dag om de tar zopiklon. Det märker inte jag. Jag kanske blir pigg som en Duracellkanin när jag slutar ta den 🤣

Till helgen slutar jag! Med båda. Punkt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Propavan är inte beroendeframkallande eller narkotikaklassat, så det skulle du kunna fortsätta med om det hjälper. Men zopiklon verkar vara riktigt farligt. 😬 Tydligen så är det det preparatet som används till flest självmord i Sverige. Folk överdoserar, och vaknar aldrig upp igen.😳

Kram

Idag kl 11 ska jag träffa min läkare. Tre saker ska vi diskutera: 1) ev utredning för bipolaritet, 2) min sömnmedicin, 3) fortsatt återgång i arbete. Stor skillnad från tidigare besök hos honom. På vårt första möte var jag så ångestriden att jag knappt kunde få ihop 1 + 1 även om någon hade hotat mig med pistol. Jag hade noll tankar om vad vi skulle snacka om. Jag sa knappt ett enda ord under hela den timmen vi pratade. Eller han pratade rättare sagt. Nu när jag går dit har vi livliga diskussioner. Jag är påläst och vetgirig, han är erfaren, kunnig och pedagogisk. Vinn-vinn.

Angående återgång i arbete så vet jag att min vikarie har kontrakt på heltid året ut. Ingen panik för den sakens skull alltså, jag kan göra det här i lugn och ro, inte hasta mellan stegen. Jag tänker fortsatt 25 procent några veckor till och 50 procent från den 17/10 och sen året ut. Sen siktar jag på 75 procent från årsskiftet. Jag hinner inte upp till 100 procent innan sjukårets slut (slutet av januari), men vi får se om försäkringskassan kan hävda några undantag från den stränga ”årsregeln”.

Ikväll ska jag iväg på en stressföreläsning. Ni vet en halvrolig gubbe på en stor scen (Konserthusteatern i det här fallet) och det sitter i princip bara kvinnor i publiken. Skrattar och hummar medgivande växelvis. Det finns några sådana gubbar som turnerar runt och jag gillar sånt. Alltid hittar man några bra säg att införliva i sin tillvaro.

Jag ska gå med en kompis (hon som tvingades sluta hos oss under spektakulära former), och det ska bli kul att hänga med henne lite. Det är inte lönt att jag kör hem emellan så jag hänger på henne hem efter kl 15 och lånar hennes soffa i källaren, för att få vila från intryck lite innan kvällens föreläsning. Jag måste vila innan jag ska iväg på sådant. Alltid planera in vila - både innan och efter.

Kram 🐘

Besöket hos läkaren idag gick jättebra. Jag inledde med att säga att jag ville diskutera fyra saker.

1) Ev utredning om bipolaritet. Läkaren svarade att han ska initiera en utredning med ansvarig psykolog. Han sa att oavsett vad utredningen visar så får jag en grund att stå på. Så att jag kan agera på bästa sätt för att slippa bli deprimerad igen.

2) Sluta med sömnmediciner. Läkaren sa att jag eventuellt är psykiskt beroende, att det funkar som placebo. Men att det faktiskt kan hjälpa kemiskt fortfarande. Han sa också att jag ska avvakta tills revbenen är läkta, och först då ska jag ta 1/2 propovan respektive 1 zopiklon varannan dag, för att se hur jag reagerar.

3) Upptrappning av arbete. Vi bestämde att jag ska börja jobba 50 procent från 17/10 till och med 15/1. Ny läkartid andra veckan i januari, men utgångspunkten är att jag börjar jobba 75 procent den 16/1. Om FK undrar över något får de initiera ett nytt avstämningsmöte i dec-jan.

4) Stanna kvar på dagpsykiatrin. Min dotter psykologen har skrämt upp mig med att jag kanske återförs till vårdcentralens ansvar nu när jag mår bättre. Men läkaren sa att han inte har några sådana planer, utan jag får stanna kvar som patient hos honom.

Det känns otroligt skönt att jag får fortsätta vara patient hos honom. Vi har en bra nivå på våra samtal, vi bidrar båda två men drar väldigt tydligt åt samma håll.

Den typen av dialog har jag haft med några av min yngsta dotters läkare också. Jag bidrar med mitt tänk och upplevelser, och läkarna bidrar med sin kunskap och erfarenheter.

Jag pratade med min chef idag också. Mån 10/10 ska vi ha ett gemensamt möte med de andra kollegorna också och då ska vi diskutera vad jag konkret ska göra från och med den 17/10. Arbetstiden blir då kl 13-17, eftersom det är mest att göra på eftermiddagen.

Tacksam och nöjd 🥰

Kram 🐘

PS. Jag passade på att fråga min chef vad som händer med min tjänst i och med den nya organisationen. Hon sa att det beror på var tjänsten hamnar, lokalt eller på koncernnivå. Och att de olika tidningscheferna är oense om var tjänsten ska hamna. Hon tycker själv att tjänsten ska ligga lokalt. Jag sa att jag föredrar att ha min närmaste chef lokalt, men att jag finner mig i vilket det än blir. Min anställning är jag inte orolig för. Och det är klart uttalat att alla ska jobba kvar på respektive tidning så jag behöver inte pendla längre heller.

Idag ska jag få massage, hur det nu ska gå eftersom jag fortfarande har ont i mina revben. Sen ska jag jobba lite tidigare idag, kl 12-14, eftersom jag har fått massagetiden redan kl 10. Brukar gå kl 11 annars.

I kväll är det äntligen start för kören! 🥳🥳🥳 Jag betalade för förra terminen, men jag fick inte dit. Nu har jag betalat och ska gå dit. Plus i kanten är också att vi flyttat tillbaka till vår gamla lokal, som ligger i en gymnasieskola som ligger tvärs över gatan från mitt.

Närmare att gå för mig, men framför allt har lokalen bättre akustik. Vi står i skolans entréhall som har ett stort och högt glastak. Där bildas ljuv musik och skönsång. De flesta samlingslokaler är ju byggda för att allt sorl inte ska ska höras, med djuddämpare i taket tex. Inte bra när man ska sjunga.

Och eftersom jag slutar jobba kl 14 har jag tre timmars paus hemmavid. Det behöver jag. Hinner sjunga upp mig lite också 🥰

Kram 🐘

Handläggaren på Försäkringskassan ringde. Hon sa att vi redan nu behöver ha en plan gällande att jag troligen inte kan jobba 100 procent från den 25/1. Då har det ”magiska året” uppnåtts. All tid som överskrider det datumet kräver en ordentlig plan och argument, så kallade undantag. Efter lite snack kom vi fram till att jag planerar att börja jobba 75 procent från den 16/1 och att jag sen börjar jobba 100 procent från den 13/3. Två månader på 75 procent är minimum, tycker jag.

Och skulle jag inte fixa 100 procent från den 13/3 så väljer jag att gå ner i sysselsättningsgrad 25 procent i ytterligare några månader. Så gjorde jag förra gången (2018). Vi får se hur jag känner helt enkelt. Jag tänker inte riskera mitt mående, men det är samtidigt omöjligt för mig att veta idag hur jag kommer att må den 13 mars nästa år. Och 75 procent lön ger ändå mycket mer pengar än 100 procent sjukskrivning.

Jag gillar min handläggare, hon är klok och förstående. Hon är helt grym på att skriva avstämningsprotokoll. Massa info, och jag har inte hittat ett enda fel eller missförstånd. Sånt imponerar på mig. För att jag vet hur svårt det är att i efterhand få ner saker korrekt på papper när folk på ett möte babblar huller om buller.

Jag har ju skrivit många liknande protokoll själv. Inte med samma typ av info förvisso, men man får sortera skriftligt på ett helt annat sätt än det pratas på ett sådant möte, där man inte håller sig till en regelrätt dagordning utan alla bara pratar rakt ut typ. Den uppstyrda skriftliga strukturen skulle inte en AI få ihop, tror jag. För det krävs nog en mänsklig hjärna.

Nu är det rast och vila några timmar, sen sjunga 🥰

Kram 🐘

Vad du betar av och bara gör- @andrahalvlek. Är impad av dig. Det är tufft att komma tillbaka - strukturerat och så ordnat. Min erfarenhet som chef är att man får baxa in människor i ett lägre tempo, men du har sån koll. Hoppas du haft en fin eftermiddag, och kväll, kram kram 🌸