Tack snälla @varafrisk för att du kikar in och hejar ❤️

Idag har jag betat av viktiga samtal. HR, chef. Jag var samlad och uppriktig. Vi har en bra hr-chef, det är bra.
Efteråt- när jag kom hem- var den övergripande känslan nån sorts skam. Att jag tog i, att jag överdrivit, att jag varit besvärlig.
Jag har inte känt skam, tror jag, sedan jag slutade dricka. När jag drack skulle jag druckit bort känslan. Den är inte så farlig men den rör sig med rottrådar ner i undervegetationen.
Det här att skämmas för den man är- för sina känslor- för att begära att tas på allvar.
Att det är- förmätet, för mycket?
Allt vi, jag, vill är ju att vara synlig. Att finnas. Är det inte något man har liksom grundläggande behov av? Inget att skämmas över.
Jag ”brukar inte” vara krävande i vanliga fall, försvarar jag mig. Jag brukar inte prata så mycket om mina behov- de gör sig inte så ofta gällande- eftersom jag så ofta har det jag behöver.
Lite skam skvalpar runt. Det är okej. Jag har tagit ansvar för mig själv- så att inte andra behöver göra det. Jag känner mig tung och lite fri på samma gång. Det är som det ska. Allt är inte enkelt, somligt är lite svårt. Också det är som det ska.
Katterna tycker om att somna på mig när jag ligger i soffan. Jag tänker att min kropp är som ett litet bergsmassiv för dem, med klippor och små avsatser. De är gulligare än vad som går att beskriva. Små öron som fladdrar, små kurr i otakt.
Kram kram, fredag imorgon och det blir skönt. 😴

@Se klart Intressant det där du berättar om skam. Kan känna igen mig mycket. Att man i en situation berättar ärligt om hur det känns, på ett lugnt, sansat och balanserat sätt. Att man ändå efteråt kan känna skam. För att man öppnat munnen och berättat hur man upplevt något. Har haft en situation, med en kollega jag samarbetar nära med, som kör på med eget race och inte involverar mig. Det har tärt på en del men jag bestämde mig för att prata med henne först innan jag i värsta fall måste gå till min chef. Det har känts jobbigt och någon slags skam i detta. Att jag inte känner mig behövd och körs över. Tappar lite självförtroende också. Att ev måste gå till chefen och blotta mig. Nu har vi pratat. Hon har även själv upptäckt att något inte är så bra, troligen för att även andra hon arbetar med inte reagerar så bra på hennes sätt. Blev väldigt förvånad att hon inte gick i försvar när jag berättade hur jag har upplevt vårt samarbete. Hon bad om ursäkt och jag vill tro att det var äkta. Jag var väldigt hjälpande mot henne och sade att jag vill hjälpa henne till att landa och att vi börjar om vårt samarbete på nytt. Att vi måste hjälpa varandra för att lyckas med vårt uppdrag. Efteråt kändes det bra. Kände mig både mogen och modig men ändå kom lite skam också…eller något åt det hållet. Idag känns det bra och jag är glad för vårt samtal. Vi trivs bättre ihop i våra uppdrag och uppskattar varandra mer. Jag hoppas att det håller och att det är ärligt. Jag vill tro det i alla fall. Som du uttryckte det, jag känner mig lite tung men fri, det är ok och är som det ska.

Bra och modigt gjort av dig! Att det tas ifrån dig ansvar som du haft och utfört bra, är inte enkelt, det är svårt. Men du hanterar det så otroligt bra. Kram❤️

Så är vi fostrade.
Inte vara besvärlig - och framförallt inte visa behov. Vara samlad och kompetent och bara be om hjälp i yttersta nödfall.
Det verkar som du har agerat högst adekvat och uppriktigt. Skammen är ett gammalt reaktionsmönster…låt den skvalpa runt lite men ta inte så mkt notis om den,
Du ska vara stolt över att du tagit ansvar över situationen och sagt det som behövde sägas!
Fint med små kattungar ändå som trampar runt. 🐈‍⬛

🌾🌾

@Se klart Jag följer dig som alltid, Se klart❤️.
Vad bra att du har stått upp för dig själv o dina behov. Hellre det än att känna skav att inte ha gjort det. Skammen kommer väl av att hablottat sig. En redig stark kvinna som varit med om det mesta ska väl inte känna oro???
Jag tycker du ska landa i att du gjort rätt mot dig själv och det är gott så.
Njut av dina fina katter. Djur är otroligt helande!
Kram💕🌸🍃

@Se klart Instämmer med föregående talare. Du stod upp för din oro, satte ord på den, och stod upp för din eventuella framtid på företaget. Du krävde fakta på bordet, för att senare kunna ta ett adekvat beslut utifrån dina premisser. Du vill veta om du har en framtid på företaget, eller om du ska se dig om efter något annat jobb. Och du vet ditt värde. Det måste vara upp till dig enbart, om du vill växla ner eller upp.

Istället för skam tycker jag att du ska fyllas av stolthet för att du vågade visa mod. Jag vet att bara tanken känns helt befängd, men smaka på tanken lite så kanske den får plats i din kropp. Knuffar ut skammen.

Oavsett - nu har du gjort vad du kan just nu, nu får du bida din tid. Det som har varit har varit och framtiden kan vi bara sia om i vissa lägen. Då är det klokare att leva nu, nu, nu, nu. Med små kissemissar som sover på din kropp 🥰

Kram 🐘

@Se klart Stort grattis till 1000 dygn i frihet! 😍 Jag minns när vi firade 100 dagar, jag mådde bra redan då, och var väldigt stolt. Numera är det ju ingen kamp alls vad gäller alkohol, och tiden går väldigt fort. Men 1000 dagar tycker jag är värt att uppmärksamma.😀

Kram 🤗

@Torn @Se klart Hurra, hurra, hurra, hurra för er på er 1000 nyktra dag! 🥳🥳🥳 Ni är bäst! Vi är bäst - ihop! Som syskon, fast från olika mammor 🥰 Önskar er båda all lycka och harmoni som finns att uppbringa i världen. Även om kriget rasar och allt blir dyrare - vi är fan fortsatt nyktra, och det är allra viktigast.

Kram 🐘

Tack för grattisar! Ja men 1000 dagar är ju nånting- även om det inte blir parader och ballonger här. Jag låter mig själv ligga kvar i sängen och dricka kaffe och klappa kattungarna och titta på regnet där ute.

Läste i @torns tråd kring jämförelsen då och nu. Ja jag kan bara instämma att söndagarna var ett crescendo av baksmälla, trötthet och ständigt svullen (trots att jag var smalare då…) smal men faktiskt sjuk.
Lördagkvällen om den bedrevs hemma var ett pimplande av mycket vin/ dock hade jag en så pass hög tolerans att det sällan märktes hur mycket jag drack. Men jag kunde också vakna upp på söndagen och inte minnas hur jag kom i säng.
Jag var i princip aldrig sjuk en måndag för jag visste ju hur illa det såg ut. Och måndagar var mörka dagar- ångest och oro- kroppen, livet.
Läste just en ny bok av läkaren Christian Unge- tror jag- om hans pappa som dog av levercancer. Och barnen fick börja nysta i- efteråt- hur mycket han egentligen drack.
Där har ni mitt mardrömsscenario,,, som jag brukade gå igenom på måndagarna. Och lova mig själv att jag måste förändra mitt drickande.
Repeat!
Nu är det över och förändrat i grunden. Jag dricker inte, aldrig mer. Jag har helt slutat med några sorts tankar kring om ifall det finns några ”nackdelar” jag har sörjt klart (tog ett år) at jag är en sån som inte kan dricka. Jag är såhär, och jag dricker inte.
Ett bra tips är att skaffa nån liten hobby som tar lite tid- att läsa om- att göra och planera för. Tiden finns plötsligt i överflöd, särskilt i början. Det är väldigt skönt att känna att man kan addera något till livet. Som gör det bättre redan från start.
Mitt liv är så rikt på människor, små och stora, katterna, vinterdopp, renovering (I hate it) vänner! Och kollegor som jag tycker så mycket om. Det finns ingen tid för det slukhål som alkoholen är.
Jag tackar mig själv- men lika mycket forumet och det gäng som kört på ihop sedan dag 1. Utan forumet hade jag inte klarat att bli nykter ”på egen hand” vilket ju snarare är med hjälp av en väldig massa händer- pepp- kramar vid behov- och stadiga armar som burit när det varit svåra partier. Tack ❤️

@Se klart Hipp, hipp, hurra till ettusendagar!🥳🥳🥳 . Tack för att du finns här, delar med dig och stöttar andra i kampen att bli nyktra. Det är fint och det betyder mycket❤️

majken_r

@Se klart Stort grattis, skickar dig en ballong genom cyberrymden🎈 Du betyder mycket för mig och har gjort sen jag gick med här. Glömmer ibland att du, och de andra ”gamla”, gjort en så stor och omfattande resa. Leder mig och de andra vidare. Kram❤️

Tusen tack för tusen-pepp 🥰
Idag var en bra dag för lite hurra-rop då jag bedrivit lite trädgård (klippa ner i pallkragarna) samt växtpyssel (preppa pelargoner för vintern) och det är helt okej men inte världens roligaste jobb.
Är trött och har sovit på em både igår och idag. Jobbet ligger som en app som drar batteri fast den inte gör någon nytta. Inget att göra- men jag brukar vara bra på att lyfta mig ut dessa svackor- nu känns det som trassel i skallen, eller som en jobbig hund står och biter sig fast i byxbenet. Jag vet att allt går över och ändrar karaktär men det är segt ändå. Min lust som är min valuta-växlare för att få saker gjorda- är låg.
Men jag nöjer mig idag med målet 1000 dagar uppnått och så får det vara bra nog.
Hösten kom idag- sänkte sitt lilla brandgula täcke över vår by. Kram på er alla som kämpar 🍂🍁

@Se klart Många gånger avslutar du dina inlägg med ”Kram på er alla som kämpar”. Den hälsningen värmer för jag inkluderar mig i den hälsningen och tänker att jag finns med dig🥰

Ha det bäst och jag hoppas innerligt att det ska ordna sig på bästa vis för dig på jobbet! Kram❤️

1000 dagar! Det är faktiskt otroligt många.
Grattis och hurra!
Och fattar att jobbet drar på batteriet 😞
En aktiv alkoholist hade druckit mängder 😳 i den situation du är i.
Men du jobbar i trädgården och blir trött och ser nyktert ( och lite dystert …vilket är adekvat) på saken.
🌾🌾