Har en särbo sen 8.5 år. Vi har samma intressen och syn på framtiden. Vi vet att vi älskar varandra och vill bli gamla ihop. Vi har pratat om att flytta ihop snart eftersom mina barn är såpass stora att de snart flyttar hemifrån. Varit alkoholfri i nästan fyra år men trillade dit i sensomras pga en jobbig händelse med sonen. Särbon blev jättebesviken och ledsen med all rätta.Vi pratade om det och allt har varit bra sen då. I fredags när jag fick ett besked om min dotter som inte var så roligt så drack jag när han var hos mig. Såklart smusslar jag och tror att han inte märker.....
Den dagen slutade han prata med mig. Han var hos mig hela helgen, åkte till sig på söndag och efter det har han inte svarat på mina sms. Igår voltade min dotter med sin Epa och hade änglavakt. Att hon överlevde med en skadad axel är ett under när man tittar på bilen. Jag skrev såklart till min särbo om detta, han är ju trots allt mer pappa till mina barn än deras biologiska. Han frågade om min dotter och hur hon mår vilket var bra såklart. Men inte ett ord om hur jag mår eller har haft det eller om vi behöver hjälp med nåt.
Varför finns han inte för mig när jag som mest behöver honom?