av Bellan1

Jag har en tvillingsyster som haft problem med alkohol och morfintabletter (efter ryggoperation för 9 år sedan).
Hon slutade dricka på heltid (tror jag) för några år sedan men tar massa Morfin varje dag och blir så fruktansvärt full varje gång hon dricker att hon beter sig pinsamt och folk får sätta henne i taxi och kolla adressen på Eniro. När hon tar sitt morfin så är det så starka doser att hon blir helt borta och det är när barnen på 4 samt 8 år är närvarande.
Hon har svår obehandlad psykisk ohälsa och nu reser hennes extremt medberoende man i jobbet.
Nu har det hänt flera gånger att hon är själv med sina barn, hög på morfin och alkoholpåverkad. Jag har hört att jag bör orosanmäla men jag vågar inte. Hon kommer veta vem som gjort det.
Hon blir jätteelak och är expert på att manipulera och lägga över skit på mig och jag mår så jäkla dåligt varje gång jag försökt ta allt med henne.
Jag har inget stöd från övrig familj för vi skall alltid avvakta pga att vi kommer ”krossa henne”.
Hoppas ni inte tycker jag är feg men hur vågar man orosanmäla?

Ullabulla
fre, 2022-11-04 - 17:04

Hej bellan och välkommen hit!
Jag tror att du redan vet svaret.
Bör du skydda din syster eller hennes barn?
Sen att det blir jobbiga konsekvenser är en annan femma.
Råg i ryggen och gör det rätta.
Det kan bli räddni gen för din syster också som troligen kommer att erbjudas/tvingas till hjälp om barnen ska få vara med henne i fortsättningen.
Barn ska aldrig offras för en beroendes oförmåga att själv söka hjälp.

gros19
fre, 2022-11-04 - 22:30

Du har inget val utan måste anmäla och det vet du. Vad som sedan händer är det ingen som vet, men det viktiga är att du gör det som du anser är rätt. Att låta rädslan för vad din syster ska göra eller säga kan inte vara avgörande för hur du ska agera. Det som är bra för barnen är alltid det rätta. Förr eller senare kommer situationen barnen lever i att uppdagas och då har skadorna din syster åsamkar sina barn blivit ännu större.

Himmelellerhelvette
fre, 2022-11-04 - 22:45

Hej @Bellan1!
Du måste göra en orosanmälan hur jobbigt det än känns. Det kommer förhoppningsvis leda till att din syster får den hjälp hon behöver och barnen kommer i första hand. Barn som växer upp med missbruk mår inte bra och man tar med sig det hela livet. Jag är själv uppvuxen i en missbrukarfamilj som blev anmäld tillslut. Jag önskar bara att någon tog mod till sig och anmälde tidigare, jag hann bli alldeles för stor och medveten och minns allt, hur jag kände, min oro, att jag skulle hjälpa, att jag fick ta ansvar, att jag försökte mörka inför andra, inte vågade ta hem kompisar, men dom runt omkring såg bara på.
Det ger men för livet att växa upp och känna sig otrygg, för det blir man när de vuxna inte är vid sina sinnestillstånd bruk.

Kram

Sisyfos
lör, 2022-11-05 - 06:40

Din syster är sjuk, så det finns inte så många alternativ. Om du tänker på vad en orosanmäla faktiskt skulle kunna leda till så är det ju att både din syster och barnen får hjälp. Mannen också men han borde själv anmäla för att skydda sina barn. Du skriver att din syster slutat dricka dagligen så det finns kanske en viss insikt, men det är inte så lätt att våga söka hjälp i sitt beroende, så en anmälan kanske är något hon både räds och önskar. En önskan om att det ska ta slut. Det är jobbigt att vara beroende.
Jag tror inte att ni kommer att krossa henne, tvärtom. Jag förstår att det är svårt att ta steget, särskilt om andra nära vill avvakta, men jag tror att du redan på sätt och vis har bestämt dig för det som du vet måste hända för barnens skull. Det är oansvarigt att stå bredvid och titta på. Hon kommer kanske att bli arg och låta det gå ut över dig. Du blir ett extremt hot mot hennes beroende, men försök vila i insikten om att du gör det rätta, mot henne och mot barnen. Jag har svårt att förstå de runt omkring dig som vill avvakta. Just nu krossar hon sig själv och sina barn och du fattar det. Ibland måste man kunna se sig själv i spegeln. Jag tror att det kan bli det bästa som kan hända.

Mimzan
lör, 2022-11-05 - 18:38

@Bellan1
Precis som övriga skriver är det klart att du ska orosanmäla. Jag har varit i samma situation, och jag led alla kval. Till slut landade jag i att det var en kärlekshandling ATT anmäla och bara min egen feghet och medberoende som hade hindrat mig.

Det jag också vill lägga till är hur viktig du kan vara för barnen; ta hand om dem en helg, säg att du vet hur det är och att de alltid kan ringa dig, planera för att ta hand om dem när deras pappa är borta etc. Många gånger är det sådant som räddar barnen - att någon såg och hjälpte. Vi kan inte förlita oss på att socialtjänsten kan lösa allt, vi runt omkring är oerhört viktiga och det är vi som finns kvar över tid. Men TILLSAMMANS med professionella kan det vända och bli riktigt, riktigt bra till slut.

Azalea
mån, 2022-11-07 - 20:34

Känner igen denna vånda att våga anmäla. Sätt själv i den sitsen under väldigt lång tid och hade ångest över att jag svek min man genom att anmäla honom.
Slutligen gjorde jag det och det blev då fler i vår familj som gjorde det.
Jag valde att förstå gången göra det anonymt vilket du har all rätt att göra men såklart misstänkte han mig och var ju allt annat än glad på mig.
Men det är värt det. Vi som kan se nyktert från utsidan måste göra det för alkoholen och tabletter är en snabbt nedåtgående spiral och de är själva inte medvetna om hur farligt det är för dem själva och framför allt inte hur barnen blir så väldigt drabbade.
Så för barnens skull, tveka inte utan bara gör.
Kram Azalea🧡