Tack snälla @Andrahalvlek, jag behövde höra det, jag vet inte riktigt ut eller in i de sammanhangen ibland. Känns som om jag gör så jag blir utanför om jag inte är med men det ger mig inget mer än en dålig känsla att vara med så jag vill jobba med att bli starkare i att välja det jag känner för och att inte känna mig utanför för det men hur gör jag?

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Exakt så. Du ska lyssna på din magkänsla och stå upp för det du behöver och vill ha. Villhöver. Att sitta och dricka en hel kväll tillhör kanske inte de sakerna längre? För mig går det fetbort.

Det du kan göra är att ta initiativ till andra umgängesformer med dina vänner, gärna på tu man hand. Promenad med fika, hotellbrunch, långlunch, åka och spela bowling, go-kart, laserdome - whatever du själv känner är roligt 🥰

Nykterheten kan innebära att man stänger vissa dörrar, till vänner som enbart vill sitta och dricka och festa typ, men man kan också öppna nya dörrar. Lära sig nya saker, börja med en hobby, gå med i en förening.

Du ska fylla ditt liv med roligheter ❤️

Vad det gäller andras drickande bryr jag mig inte så mycket längre, men när alla har slutat lyssna och de babblar om samma sak gång på gång så går jag hem. Utan att säga något om festen är modell större. Då slipper jag kommentarer som ”vad tråkig du är, ska du redan gå?”

Egentligen vill jag bara svara: ”Ja, ert fyllesvammel tråkar ut mig”. Det säger jag förstås inte, men det känns lite skönt att faktiskt tänka så!

Det är inte mig det är fel på. Inte dig heller ❤️

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Om du inte gillar din mans drickande, och om han inte vill/kan dricka på ett sätt som du tycker är ok, så tycker jag du ska lämna honom. Din egen nykterhet är viktigast av allt.❤️ Läs gärna @Miss lyckads trådar. Där har du ett mycket lyckat exempel på hur bra det blev när hon gick isär med sin partner pga hans drickande. Hon har varit nykter länge nu, så du får gå tillbaka till år 2017 och läsa.😃

Kram

Hej Himmelellerhelvette..Jag är en sådan som separerade pga min fd sambo. Han var nykter ihop med mig, närmre ett år. Han hade andra dryckesvanor än mig, men är helt klart mer beroende, om det kan räknas. I början gick det fint, vi promenerade, reste utomlands, hade ett lugnt och fint liv..Tills..Jag upptäckte att han smygdrack när jag hade journatt på jobbet. Sonen skickade sms till mig att ” Pappa är full”. Jag blev vansinnig. Det tog några månader av diskuterande, försöka få ur honom hur han ville leva, jag sa att jag inte kunde leva med honom som är beroende, och smög med drickandet. Jag fick mycket pepp här på Forumet, som var ovärdeligt.❤️För många i min omgivning tyckte inte att det var så farligt. Mina vuxna barn hade dock sagt detta i åratal att vi måste skiljas om han inte slutar dricka. Mer om detta finns i min tråd. Jag flyttade 2017, och köpte ett eget hus. Jag har inte ångrat mig en enda gång. Däremot så har han stört mitt liv, och barnens ibland med sitt drickande. Tex genom att inte komma på kalas osv. Vi är vänner, men han är ännu mer nere i skiten. Han är omtyckt och duktig på jobbet. Men det går utför. Jag tycker du har gjort en fantastisk resa Himmelellerhelvette ⭐️⭐️⭐️Du är enormt stark och inspirerande på Forumet. Du blir starkare dag för dag. Ditt liv har förändrats till något fint, din man får välja sitt liv. Men det är inte kul att leva med någon som döljer, ljuger och luktar skunk. Min fd man försvann i alkoholens klor. Han jag älskade fanns inte kvar, och det var hans eget val. Den snygga, fina partnern och pappan, blev en fumlig, ostadig, opålitlig, illaluktande person. En sån kunde jag inte leva med. Inte mina barn heller.🍃

@Himmelellerhelvette Du frågade om din dröm och att du drack 2 glas bubbel. Min tanke är dels att det kan handla om att passa in på festen du var, men mest tänker jag på det du berättar om din man. Att du är så ledsen på honom. Inte många gånger han umgås med dig sedan du slutade dricka. Att han festar och dricker själv. Att drömmen kanske handlar om att om du dricker så skulle du få umgås med din man, att du saknar honom. Samtidigt är du besviken på honom.

Jag märker att jag börjar bli allt mer anti mot alkohol. Det har hänt så mycket tråkiga saker i min omgivning som har haft med alkohol att göra. Bråk, reptilhjärnor och ångest. Jag har noll lust att ordna fest hemma tillsammans med alkohol. Jag förstår hur du känner inför din man och hans drickande, det blir två olika världar, en nykter och en med alkohol och det går inte riktigt ihop. Min man har varit onykter på en fest vi var och jag tyckte det var jobbigt när han var det, blev annorlunda. Det såg man inte när man själv var full och annorlunda för jämnan. Någon gång har han varit påverkad och även det irriterar mig. Det skulle vara svårt om han drack sig påverkad varje helg och om han dessutom inte skulle dra sig undan. Det gemensamma livet finns inte där då.

Det är knepigt när man börjar ta olika vägar i livet. Något gemensamt liv, framtidsplaner mm tror jag man måste ha för att känna samhörighet och trygghet. Du är inne på en bra väg i ditt liv. Du mår så mycket bättre som nykter och processar så mycket om ditt liv. Det går inte att gå tillbaka till ett liv där du mådde dåligt. Jag tror många skiljer sig om den ena blir nykter och partnern fortsätter dricka för mycket. Det tror jag är för att man hindras i sin utveckling och att man ser på relationen genom andra ögon. Att ”är det alkoholen som hållit oss ihop?”. Det tänkte jag på när jag slutade dricka. Min man gick med på att inte köpa hem alkohol mer och det känns som att det var en förutsättning för vårt gemensamma liv. Vi drack tillsammans och för mycket, varje dag.

Det var lite tankar från mig. Det händer mycket på alla fronter när man gör en stor och livsviktig förändring i sitt liv, det är tufft och många gånger svårt, men det leder framåt och det är bra❤️

Jag blev nykter när jag redan var separerad, då hade vi levt 24 år ihop. Jag hade bott själv i 6 år, och hade till och med hunnit vara ihop med, och sambo ett halvår, med en man som visade sig vara alkis. Han fick flytta.

Jag är med andra ord inte rätt person att uttala mig, men jag kan förstås inte låta bli att göra det ändå 😉

Jag tänker att det som nykter nog är svårt att ha ett förhållande där den andre bara vill hitta på ”festsaker” på helgerna. Att allt går ut på att dricka med kompisar och bli full. Och bakfull. Varje fre-sön.

Det funkar nog inte i längden. Finns nog bara två vägar ur det: 1) Börja dricka igen för att stå ut. 2) Separera och göra nya nyktra val i sitt liv.

Kram 🐘

Jag kan berätta lite om min relation till Y, som slutade med buller och bång. Vi var ihop i 1,5 år, varav det sista halvåret som sambo.

Han flyttade hem till mig. När han hade gått över gränsen upprepade gånger, trots varningar, så fick han flytta. Han fick sova ruset av sig och nästa dag fick han packa ihop sina saker och flytta hem till sin syrra.

Under de 5 sista månaderna som han bodde hos mig så gick han på antabus. Den oron höll på att gnaga sönder mina nerver. Jag gick med en konstant oro i magen. Och det var återfall som blev hans fall till slut.

Oron för hans drickande, även innan perioden med antabus, slungade tillbaka mig till min barndom. Min pappa var alkis. Jag scannade av tonfall, ordval, kroppsspråk. På en millisekund märkte jag om han hade druckit. Ridå. Ilskan och besvikelsen knockade mig nästan. Varje gång.

En gång skulle han laga mat medan jag tog en höneblund. Han somnade i soffan, apkalas. Jag väcktes av brandvarnaren när steken i ugnen blev vidbränd. En annan helg var han så full och bakfull att jag vägrade att följa med hem till hans syster på söndagsmiddag. Jag skämdes så. Dessa två tillfällen var innan han flyttade hem till mig. Det var jag som besökte honom över helgen.

Jag minns första dejten. Han hade lagat mat hemma hos sig. Köpt 1 flaska vin. ”Kanske lite snålt?” Typiskt alkisar som låtsas vara sparsamma med drickat. I början. Det tog inte många veckor innan bag-in-box i flertal köptes in till ledigheterna. Han jobbade ju ofta helger, så supandet kunde ske när som helst i veckan.

Och jag drack också, dock inte lika mycket som honom. Men jag drack mer med honom än jag hade druckit innan vi träffades. Väldigt fel sällskap var han för mig.

Han sa alltid: ”Om vi bara sitter hemma och krökar så ska ingen annan bry sig om det.” Men jo, det spelar visst roll hur man beter sig även om man är helt ensam!

Jag kunde inte förlika mig med att han ryckte på axlarna åt att han sluddrade, raglade, kräktes och somnade på fel ställen. Jag kunde inte rycka på axlarna åt det. Jag skämdes som en hund. Både å hans vägnar och mina egna, när jag gjorde likadant några gånger.

När jag ser tillbaka på min och Y:s relation med mina nya nyktra glasögon blir jag helt mörkrädd. Hur kunde jag utsätta mig för det? Hur kunde jag någonstans tycka att ens hälften av det som hände under 1,5 år var okej någonstans?

Tack och lov att jag kom helskinnad ur det. Min självkänsla tog rätt mycket stryk, men den har piggat på sig. Det är drygt 5 år sedan vi separerade och i snart 3 år har jag själv varit nykter. Hur det är med Y vet jag inte, jag har blockat honom.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette hej, jag har samma tankar som dig. Min man dricker för mycket. Har dragit ner sitt drickande betydligt sedan jag slutade dricka för 10 veckor sedan men han låter alkoholen styra sina val, det är så tydligt.

Jag tänker att jag ska ha tålamod och se hur det utvecklas men jag ser definitivt en risk att vi glider isär

Det värmer så innerligt i hjärtat av er respons, tusen tack ni fantastiskt underbara människor❤️

Jag tänkte i somras när vi pratade om att vi drack för mycket att jag drack så mycket mer än honom och på ett så mycket mer destruktivt sätt än honom. Han drack för mycket han med men med min okunskap jämförde jag.
Vi har sagt många gånger att vi dricker för mycket och för ofta och att vi måste ändra på det.
När jag blev helt nykter skulle han bli en sällandrickare.
Han var med mig första månaderna men jag reagerade sedan på att han kom på många fler fester han måste gå på än innan (Vi har ju mest varit hemmadrickare)
Några veckor efter det reagerade jag riktigt starkt på att han drack för sig själv dagen innan han skulle på en festlighet, det resulterade i stark ångest i mig och att jag knappt sov alls, helgen blev förstörd. (Helgerna är så viktiga för mig och jag ser så mycket fram emot dom och allt jag kan göra när jag är ledig)
Jag har även reagerat på en bag-in-box som jag hade trott var från i somras som han hade tagit något glas av då och då, när den låg i sopporna tänkte jag att det var väl inte det märket på den boxen? Vet fortfarande inte men oavsett tänkte jag då inte på att han hade tagit av den de första månaderna då han skulle ”sköta” sig. Jag var så upptagen med mig själv. Nu i efterhand förstår jag att han har smuttat på den eller om det var en ny men skött det riktigt snyggt!
Denna helgen drack han för sig själv i fredags efter vi kom hem från parmiddagen, han drack typ inget där därför misstänker jag att han drack en del när vi kom hem eftersom rummet och han luktade bakfylla när han gick upp.
Frågan är hur mycket man behöver dricka för att det ska lukta så efter 8 timmars sömn?
I lördags skulle han på något igen, började med nått att grunda med redan efter lunch och var sedan inte hemma förrän inatt.

Vi är nu världens ovänner för han tycker inte det är något fel på hans dryckesvanor. Jag blir lite osäker på om jag överreagerar för jag blivit så anti eller om min magkänsla är rätt och att han går i försvarsställning så som jag hade gjort. Jag försvarade mitt drickande som mitt eget barn, ingen skulle ta ifrån mig min snuttefilt.
Jag vet inte vilket som är mina erfarenheter som jag projicerar på honom och vad som är sant.
Jag är ena stunden klar med att jag ska lyssna på magkänslan och andra stunden tycker jag synd om honom om jag har fel.
Men jag tycker det är konstigt att lukta alkohol dagen efter om man bara dricker 2-3 långburkar?

@Himmelellerhelvette Lita på din magkänsla. Han går i samma försvar som du hade gjort om han hade konfronterar dig. Stå på dig, men ta inte diskussionen vidare. Sov på saken. Båda två. Prata vidare när det inte är lika irriterat mellan er.

Kram 🐘

PS. Glas hit eller dit kvittar. Missbruk handlar om att man fortsätter med missbruket trots att det får konsekvenser. Istället för att leta gömda bag-in-box
- fokusera på konsekvenser som hans drickande får. Men framför allt - fokusera på vad som känns okej för dig. Klura ut var dina gränser går.

Jag tror det är bra om du skriver här på Forumet, för då kan du reda ut dina egna tankar. För mig blev det så jobbigt, för jag trodde verkligen på att vi båda skulle leva nyktra och ha det gött! Det blev inte så, och det var lite sorg, ilska, och blandade känslor länge. Som jag skrev tidigare, så fick jag en otrolig pepp från Forumet. Det stärkte mig, när jag vacklade, och började tvivla på mig själv. Vissa sa att mitt X valde alkoholen framför mig. Nej, det var alkoholen som tog honom, han var för svag. Jag var den starka, och hade kanske alltid varit. Men det märktes än mer när det väl gällde. Vårt välmående, våra barns välmående. Det valde jag. Jag tror att du Himmelellerhelvette, måste fundera på hur du vill leva, sedan fråga din man om han vill leva likadant. Att den ena går runt och smyger, och dricker, och gör livet osäkert för den andra, borde inte vara okey. Varm Kram. Du är stark!⭐️

Jag håller med @Se klart! Ta inga förhastade beslut. Låt saker landa, förgro och spira i lugn och ro.

Fokusera på att förbli nykter - och fundera över vad du vill fylla ditt liv med. Vilka värderingar och beteenden du behöver slå vakt om.

Jag har alltid sagt att en sak skulle jag aldrig klara av med en arbetsplats. Jag skulle inte kunna vara anställd på ett företag som i praktiken stred mot min syn på hur man ska bete sig mot sina anställda. Går kanske att likna med en relation? Eller också är det bara jag som är extra intresserad av personalfrågor.

Kram 🐘

Jag har inte diskuterat vidare och jag står på mig, tack ❤️ Min magkänsla säger mig att jag har rätt i att han dricker mer än han planerade för i somras och att det går åt fel håll men att han kanske inte är medveten om det eftersom det är väldigt mycket mindre än han drack innan då jag också drack. Jag tror han känner sig duktigt som minskat så rejält och därför står han på sig i diskussionen och säger att det inte är något fel på hans dryckesvanor. Jag ser det utifrån med en 4 månader klar hjärna och jag ser risken och jag ser att han gärna vill dricka något varje helg och det var inte vad han sa i somras, det är inte att vara sällandrickare.
Konsekvenserna med hans drickande blir att vi drar åt olika håll, medan jag jobbar med personlig utveckling står han och stampar i
”lyckan att det blir helg och då får man unna sig, det gör alla, det tänker jag också göra, att hon valt att bli helnykter är hennes val, jag tänker inte välja det, då får det gå som det går”

En ny insikt hos mig är att jag inte känner mig så desperat beroende av honom längre, jag tror det har varit min rädsla för att bli lämnad som ligger i mitt inre barn som blev lämnad av sin mamma. En desperat kärlek och rädsla, så innerligt älskande ”lämna mig aldrig, jag kan inte överleva det, mitt hjärta sprängs” så har min kärlek varit för honom.
Jag jobbar med mina rädslor och jag omfamnar mitt inre barn, lilla rädda himmelochhelvette, som levde i oro, skräck och blev övergiven.

Jag ska låta det landa, förgro och spira i lugn och ro. Jag ska när han, om han blir mottaglig berätta att jag ser att vi drar åt olika håll och om att framtiden kan bli svår för oss ihop om vi inte utvecklas tillsammans.

Jag ska försöka leva kvar i känslan som har infunnit sig i mig att allt kommer bli bra, hur det än blir bra så kommer det bli bra sålänge jag är nykter och fortsätter min resa i mig, med mig. Min personliga utveckling.

Håller med de andra, avvakta lite, låt saker bero. Det är verkligen ingen brådska med något. Jag tror att du kan lita på din magkänsla, men om jag får ge dig ett råd, så börja inte undersöka och fokusera på hans drickande nu. Det räcker med ditt eget. Det är lättare att vara nykter under den ljusa årstiden för många tror jag. Och han är inte där ännu, där han uppfattar sitt drickande som problematiskt, eller så är det ändå det han gör eftersom han börjat smygdricka och ”passa på”. Men än så länge kan du avvakta. Berätta om allt positivt du upplever istället kanske.
Och @Geggan, angående din vännina som himlar med ögonen, så tänker jag att du kan välja att konfrontera henne som @Vår skrev, eller lägga problemet tillbaka hos henne genom att svara henne lugnt och sansat. Problemet ligger helt klart hos henne och jag gissar att hon är i en ålder och position när det inte är någon som helst idé att konfrontera. Jag tror inte att du når fram och om du tänker efter så är det kanske heller inte viktigt för dig att hon slutar himla sig. Du har gjort ett sunt val. Om hon har problem med att du inte dricker så är problemet hennes. Du behöver absolut inte ta emot apan hon kastar i ditt knä (@AH 😃). Låt andras känslor och problem stanna hos dem. Tror jag bara träffar en person som måste kommentera och fråga om jag inte dricker varje gång. Det är en person jag heller inte litar på helt på, som gärna pratar lite skit om andra om hen får chansen. De flesta jag umgås med är rätt trygga i sig själva och de behöver aldrig ge sig på andra (t.ex. för att de inte dricker), utan nyanserar lägger fram olika perspektiv på frågor och ageranden. Så mycket trevligare att umgås med sådana personer.
Önskar dig fortsatt lycka till på din resa Himmelochhelvete. Det är en mycket utvecklande inre resa du har påbörjat också.