Då kom dagen då de brast, drack ett sexpack tre femmor, några koppar glögg söndag kväll, sent blev det. En helg med massa Öl, säker 1,5 flak starköl. Vet inte hur länge jag levt med missbruket/riskmissbruket, det har eskalerat senaste 6 månaderna minst sagt. Men då på väg till jobbet så kom det, stoppad i kontroll, fick följa med till stationen. Kände mig okej, men det var de inte. 0,24 promille. Idag har jag tackat Ja till hjälp enligt skelleftemodellen. Poliserna som höll förhör är jag oerhört tacksam för. Jag vill ha hjälp, har velat ha det länge. Men nu är det dags, jag vill må bra igen. Jag vet inte vad som väntar härnäst. Orolig är jag, av så många anledningar, jag är inte fast anställd på mitt nya jobb, körkortet måste jag ha då dottern har diabetes. Jag vet inte vad som kommer hända, jag vill bara inte att det ska bli värre innan det blir bättre. Jag vill vara fri från alkoholen. Allt känns som en ond spiral just nu. En mardröm jag aldrig trodde jag skulle hamna i. Väntar på samtal från Socialtjänsten imorgon, det sades på stationen att dem hjälper en med sånt här. Jag vill inte dricka mer.