Otrogen alkoholist

@Ozzy Förnekar sin situation för sig själv och andra är nog väldigt vanligt. Känner flera som dricker för mycket. Ingen av dem är otrogna dock vad jag vet så tror inte man kan säga om alkoholist = otrohet. Inte heller att man går runt och ljuger om ditten & datten. Däremot är det nog som sagt väldigt vanligt att man förnekar hur det är ställt för sig själv och andra.

Otrohet är väl statistiskt sett vanligt oavsett om man är beroende eller ej.

en nära släkting som är nykter sen över 20 år stöttade mig när jag berätta om att den alkoholberoende kvinnan jag träffat ljugit om allt. helt tiden. Han sa:

"Vet du hur man ser att en en alkholist ljuger?"

"nej" sa jag.

"läpparna rör sig."

Efter att tjejen jag träffade blev nykter så erkände hon alla lögner, precis som du kan läsa i massa trådar här så ljuger alkoholister om ALLT. även helt ovidkommande saker som varken innebär prestige eller ens någon vidare vikt.

Och de vet det knappt, för de ljuger även för sig själva. "min" alkoholist hade målat upp ett helt universum av lögner i vilket hon kunde dricka i lugn och ro. Så långt som 8 månader in i henne nykterhet så kunde hon ljuga omedevetet (och erkände direkt när jag visade att hon ljög) och jag kunde även visa henne hur hennes självbedrägeri gjort henne till en person som hon trodde hon faktiskt var, men som inte ens finns.

För en motiverad nykter alkoholist är processen att ta itu med detta brutalt svår. Enorm skam måste hanteras (värre än skammen som skapade lögnerna.

Vad gäller otrohet och manipulation som du frågar så är det mer vanligt än ovanligt, men såklart beroende på vilka kontaktytor alkholisten har. I mitt fall hade hon mängder av gränslösa kontakter med andra män, om hon faktiskt gjorde något av dessa kontakter kommer jag aldrig få veta.

min tjej (då) sa såhär: Om du tror att jag ljög, då ljög jag nog. Och om du tror att jag drack, då drack jag nog.

Sen kartlade vi hennes dagar med hjälp av kontoutdrag. Men där kunde vi också se att hon även över ett år som efter händelse intalat sig om att hon var nykter. Vid ett "nyktert", som hon bedyrade, tillfälle, då hade hon druckit för nästan 2.000:- under en eftermiddag i en bar. Men bokföringsdatumet hade inte kommit rätt, man var tvungen kolla transaktionen. Varje gång (och de var över 30 tillfällen jag ville ha svar om) så var min magkänsla rätt.

Det är en fruktansvärd sjukdom. Och man blir INTE bra för att man tar bort alkoholen, det är DÅ det börjar. Och i mitt fall var det inte en särskilt kärleksfull eller fin person kvar. (om än ångerfull och insiktsfull)

Hej Ozzy!

I vår erfarenhet är det vanligt att människor ljuger eller undanhåller sanningar om saker som de skäms för, och alkohol är ofta ett sådant ämne. Det är komplext med alkohol eftersom lösningen ofta är synbart enkel (sluta dricka), men där det finns en massa saker som försvårar och gör att personer tar snedsteg eller återfall, eller inte klarar att påbörja en förändring över huvud taget. Det här är för många ett smärtsamt dilemma som kan göra det attraktivt att inte vara ärlig med alkoholen, och som kan leda in i olika tankefällor (t ex att det är bättre att försöka undanhålla sanningen för de närstående, för att skydda dem). Som du verkar ha märkt, i likhet med många andra i den här forumdelen, så fungerar den här strategin sällan särskilt bra. Framför allt kan den få stora konsekvenser för tilliten i personens relationer. Vad gäller otrohet så tänker jag som Lora ovan, att det är relativt vanligt överlag, men att det inte mig veterligen finns något som pekar på att det skulle vara mer vanligt bland människor med alkoholberoende.

Det här var några generella tankar, vet inte om det var hjälpsamt som svar på din fråga. Oavsett hur det är i befolkningen i stort låter det på din fråga som att du har en del smärtsamma upplevelser från en relation med någon som druckit för mycket. Vill du får du gärna berätta mer om vad som hänt och vad du tänker!

Enligt min erfarenhet väldigt vanligt. Det är mycket skam kopplat till alkoholmissbruk och kopplat med orsakerna till att de dricker (psykisk ohälsa, jobbig barndom, tuff livssituation eller annat) så får man en situation där varken drickandet eller orsaken till det är något man vill prata sanningsenligt om. Även om alla kan se drickandet och orsakerna och kan påtala dem.
Mitt ex har druckit hela sitt liv, är drygt 50. Har fyra barn med två kvinnor, har fått klagomål på att han raggat på jobbet och betett sig olämpligt mot andra kvinnor (sexuella trakasserier bland annat), har haft konflikter med kollegor, har haft mycket samtal med chefen etc. Det är ett mönster som jag tror hänger ihop med hans ovilja att se sina egna problem och göra något åt dem. Det är sorgligt men så blir det ju när det är nära på stört omöjligt att tvinga någon att acceptera vård utom vid fara för eget eller andras liv.

@Ozzy
Enligt min erfarenhet så är det vanligt med lögner, otrohet och gränslöshet.
Otrohet förekommer även ofta hos människor som inte är alkoholister men Otrohet förekommer ofta kopplat till alkohol.

@Ozzy Enligt min erfarenhet är det extremt vanligt med lögner och manipulation. Ha ögonen öppna för när dom börjar svara på saker utan att svara. Lite som en politiker gör mellan varven. Tex, så började min alkis att sluta nämna folk hon påstod sig träffa vid namn. Det visade sig att hon såklart satt själv och drack därav detta beteendet började. Så fort jag började ifrågasätta hennes liv och lögner så vet jag att hon gick direkt till nästa stackare som gick på allting. Hon lämnade inte mig då jag var en trygghet men otroheten började då. Sen sprack även den bubblan då dom hon träffade också såg problematiken och insåg att dom inte var ensamma i detta. En alkoholist ljuger om precis allting, dom ljuger om allt till den grad att dom tror på det själva. Dom målar upp en bild av vem dom är hur dom vill bli sedda och sen är det deras sanning. Spelar ingen roll hur mkt man överbevisar dom eller argumenterar. Har dom inte insikten så kommer det ljugas...

@Tomas_E
Det är precis det helvete jag nu får erfara 😣 min "man" gick igenom hela processen för att bli nykter och enligt honom var barnen och jag den stora drivkraften. Efter massvis med svek otrohet och lögner, så var vi separerade i tre år från det att han skulle söka till och till slut bli nykter. Under de här tre åren har han alltid lyckats hålla mig kvar och skyllde all skit under denna period på alkoholen. Jag antar att jag är medberoende 💔 nu har han varit nykter i ett och ett halvt år och fått jobb och kommit på fötter .. så tar han tillbaka allt han har lovat och sagt för en kvinna han har träffat på samma efterbehandling. Ha bor i en annan stad och han har varit hos oss och vi har levt som en familj varje gång och han skulle be jobbet om att flytta honom till Stockholm och bad mig hitta en lägenhet som vi skulle börja om på nytt i. Han lovade barnen så mycket saker vi skulle göra tillsammans som familj. Jag skaffade lägenheten, men i december när han började bete sig konstigt, han verkade inte så intresserad så lämnade jag tillbaka lägenheten. Jag sagt så många gånger till honom att meddela mig om han ångrar sig eller vill nåt annat,men han har bara nekat. Det enda jag har bett honom om,är att aldrig mer ljuga. När han var här sist i november så var han så otrolig fin , och omtänksam. Vi sov med varandra och han uppvaktade mig så som han inte gjort på flera år. Jag kände att vi hade äntligen nått det målet vi kämpat för. Han skulle ha kommit hit nu den 11 januari, men dagen efter nyår när han inte ens ringde barnen under nyår så fick jag dra ur honom sanningen om att han hade någon annan redan. Men han ville ändå komma den 11 och vara med oss en vecka. Jag sa nej. Jag är så knäckt... Trodde aldrig att jag skulle gå igenom detta helvete igen, och nu när han är nykter dessutom. Jag förstår inte.

@Niki18 Det är så dom funkar tyvärr (en högst personlig åsikt å ska inte dra alla över en kam). En alkoholist blir inte frisk, hen blir inte nykter och hen kommer alltid få jobba och aktivt få leva med sin sjukdom och alla runtomkring kommer aktivt konstant få söka sanningar, åtgärder och bli besvikna. Kanske kan den nya förmågan som hen hittat se förbi allting då hen inte blivit sårad ännu. Men DU har antagligen alldeles för mkt kunskap, erfarenhet med mera för att inte märka när något inte stämmer.

Som medberoende eller nära anhörig så ser man på sekunden när nåt inte stämmer. Detta är en förbannelse man får leva med. Att höra hur "sättet" en person uttalar ett ord om den ljuger eller inte, om nåt är fel eller inte gör att man blir paranoid. Personligen så tror jag du väntar och hoppas på något som aldrig kommer komma. Han har nog skadat dig för mkt och du är nog alldeles för paranoid för att ni någonsin ska kunna hitta en samvaro igen tyvärr. Jag funderade många ggr på att bara hon blir nykter så kommer allt fungera. Sen blev hon "nykter", lite mer ärlig en period och allt verkade bra. Sen ser man det där tecknet på att nåt inte stämmer... Behöver inte betyda nåt allvarligt men i huvudet på en medberoende så går alla varningsklockor igång på en gång. Det blir ohållbart för alkoholisten och det blir ohållbart för den medberoende. Jag är säkert tråkig nu men jag tror inte det finns en chans att ett förhållande som en gång splittrats pga missbruk går att laga igen. Förr eller senare så kommer historien upprepa sig. Kanske räcker med att han om 5 år råkar säga ett ord fel då han ljuger om vad han köpt till dig i julklapp och du kommer triggas igång igen och vips är karusellen igång. Eller så kommer du komma på honom med en faktiskt stor lögn och allt barkar iväg.

En alkoholist är en missbrukare oavsett om hen är nykter eller inte och att förstå sig på en sådan kommer skapa mer huvudvärk och problem än nöje tyvärr...

@Haga skrev: ” En alkoholist är en missbrukare oavsett om hen är nykter eller inte”. Det där var nog det mest idiotiska jag har sett hittills på det här forumet. 😵‍💫Så du menar att tex jag som har varit helt nykter i 3 år, utan att ens ha varit i närheten av ett återfall, fortfarande är en missbrukare?

Otroligt korkat skrivet av dig!

@Torn Du får tala för dig själv såklart och om du klarar av att dricka normalt utan negativa konsekvenser så är du absolut inte en missbrukare enligt mig. Men om du håller dig nykter pga en missbruksproblematik så är du en missbrukare enligt mig. Precis som vilket missbruk som helst så är det "enligt mig" en livslång sjukdom med livslånga symptom som när som helst kan ta två steg bakåt. En spelmissbrukare som spärrar sig själv på spelsidor är lika mkt missbrukare även om hen inte spelar aktivt just nu... Samma sak med alkohol/droger...

Varför har du vart nykter i 3 år om du inte har en missbruksproblematik är ju också en fråga man kan ställa....

@Haga Jag är inte riktigt med på hur du menar att någon med missbruksproblematik som har upphört att missbruka fortfarande är en missbrukare. Du säger enligt dig, men man kan ju inte definiera ord precis hur som helst. Jag skulle ju kunna säga att varm snö faller uppåt på sommaren, enligt mig. Men det betyder ju ingenting.

Sen verkar du också låta din definition styra vad en missbrukare är. Om en missbrukare kan ta sig ur sitt missbruk så har hen alltså antingen 1. inte varit en missbrukare per definition eller så 2. är fortfarande och kommer alltid förbli en missbrukare.

Så om någon dricker varje dag i 10 år och förlorar jobb, hem, körkort och familj och sen slutar dricka och är nöjd med det och vill inte dricka igen. Har hen aldrig varit en missbrukare eller har hen fortfarande missbruksproblem?

@TappadIgen Kanske är jag som är onödigt svart och vit mellan varven det kan jag hålla med om. Sen kan man ju kalla det för en tillfrisknad alkoholist eller missbrukare om man så vill. Dock så tror jag att har man druckit i 10 år och förlorat allt som du beskriver så är väl det bra. Men jag tror inte man har en mindre problematik för det, man har i grunden utvecklat ett missbruk och man är antagligen bara en katastrof eller motgång bort från att missbruket ska ta över igen.

Huruvida man kan ta sig ur ett missbruk eller inte låter jag vara osagt, jag tror dock inte att man slutar vara missbrukare bara för att man slutar dricka för en period eller för evigt. Finns alldeles för många som sagt sig vara nyktra och slutat missbruka osv osv för att 10 år senare börja igen. Har den personen slutat missbruka i 10 år för att sen börja igen eller har den alltid vart en missbrukare är ganska oviktigt egentligen.

Vi kommer kanske även från två olika sidor, kanske kan man som tillfrisknad missbrukare känna sig just frisk och livet kan knalla på som för alla andra vilket såklart är bra och önskvärt. Kvar står dock ofta någon som är lika bitter och svartvit som jag är. Den eller dom som tog smällen, som blev bedragen, ljugen för, vilseledd och lurad gång på gång att tro att det inte är ett problem, det är inte ett missbruk. Alla 1000 tals ursäkter och lögner som skapat den svartvita personen som tyvärr inte ser något annat än att en missbrukare ljuger och en missbrukare kommer in i det sista hävda att den inte är en missbrukare... Moment 22 så att säga.... En frisk missbrukare säger sig vara frisk, en sjuk missbrukare gör exakt samma sak och den som står bredvid blir lurad varenda gång...

Var inte meningen att "kränka" någon därav som jag skriver är det en högst personlig åsikt från min sida och inte ett facit. Har för många gånger lyssnat på och trott på en missbrukare som säger sig inte vara just missbrukare för att ens försöka lita på det en gång till.

Oj, här blev det laddad stämning. Jag antar att det du Haga vill säga är att har man en gång haft alkoholproblem så finns alltid en risk för återfall. Många definierar sig som nyktra alkoholister och försöker sig aldrig på att dricka måttligt på grund av risken för återfall. Däremot så är den vedertagna definitionen av missbrukare att det finns ett pågående missbruk, så det är en olycklig benämning. Håller med Tappad igen om att språk blir meningslöst om vi alla bestämmer själva vad ett ord betyder. Sen blir det en krock när det du skriver påverkas av dina känslor av sviken anhörig och sen blir läst av personer som kämpat och tagit sig ur sin alkoholism. Då känns det hårt att höra att man alltid kommer vara missbrukare och inte kunna ha tillitsfulla relationer. Vill man ha en konstruktiv diskussion ska man nog undvika den typen av brutal ärlighet som du nog upplever att du skriver med, den blir ofta ett rött skynke. Men som sagt, jag förstår att du skriver utifrån din upplevelse att gång på gång bli sviken. Men alkoholister, liksom alla människor, är olika. Det finns många som förblir nyktra livet ut.

@Kennie Precis så, man kan kalla det för aktivt missbruk, alkoholism, tillfrisknad alkoholism, pågående eller icke pågående osv osv... Innebörden i min mening var och är så som du skriver. Att det finns alltid en risk för återfall gällande denna sjukdom precis som med många andra sjukdomar. Sen från anhörigperspektiv så blir man alldeles för färgad (tror jag). Har man en gång börjat se tecknen, lögnerna, sveken osv osv så kommer man alltid se dom. I och med att man gör det blir man nog både sin egen och alkoholistens värsta fiende. Finns säkert dom som kan komma över det och få allt att fungera men jag tror det är ovanligt. Trådskaparen har ju tex i detta fall kämpat för att få det att fungera medans alkoholisten velat ha kakan och äta den i form av fler lögner, fler svek med mera. Kanske inte med avsikt att såra eller vara elak men pga att man lever två olika liv med två olika behov. Trådskaparen kämpar för att hitta en väg framåt medans alkoholisten i fråga antagligen kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan och kommer säkert få göra det under en lång tid, antagligen hela livet om man ska klara av att inte trilla dit igen.

Jag är av den tro eller övertygelse att en missbrukare alltid kommer vara en missbrukare i benämningen att man riskerar att återvända till missbruket vid till exempel motgångar i livet. Hur ofta har man inte hört att NU är jag nykter och nån månad/år senare så händer nåt som gör att dom sitter där igen med ett glas för att "det behövdes" å det är "bara denna gång" osv osv... Tror inte det spelar någon roll om man vart nykter i 1 år eller 25 år, den dagen man definierar sig som "frisk" så öppnar man även dörren för det där glaset som tog en tillbaka ner i avgrunden. Precis som psykisk ohälsa eller en kronisk sjukdom så är det ett tillstånd man måste tackla hela livet och jag tror inte man blir frisk. Jag kan såklart ha fel och blir ärligt talat glad den dagen jag blir motbevisad men har inte blivit det ännu.

Ett liv med en missbrukare handlar inte bara om att personen i fråga har problem, kan svika, lätt ljuger, är aktiv eller oaktiv i sitt missbruk. Det handlar ofta om att man själv måste göra uppoffringar. Avkall på saker i livet, allt från att man inte kan syna varje lögn, till att en person i missbruk konstant behöver dig men aldrig själv kommer ställa upp den dagen du behöver. Det handlar om att man som anhörig "tvingas" in i att hantera alla dom sidor som missbrukaren skäms för, om ursäkter, att släppa allt mellan varven för att någon annan behöver dig mer än du själv, alltid stå "stand by" redo att tackla nästa kris osv. Jag är säkert synisk nu och det finns garanterat människor som får allt detta att fungera. Kanske är dom bättre på att se och höra, glömma och förlåta än vad jag är, men jag kan bara utgå från mina erfarenheter och mina insikter i detta.

Dom erfarenheterna är svarta och vita. Jag levde med en "aktiv" missbrukare och det var ett helvete, när den "aktiva" missbrukaren blev "oaktiv" så blev det ett annat helvete och inget annat. Den dagen jag levde utan missbrukare så blev livet bättre för både henne och mig. Man förvandlas som sagt lätt till en vårdare, detektiv och kontrollant efter alla svek och lögner och det hjälper ingen, särskilt inte alkoholisten i sin nykterhet.

Det är bara min erfarenhet som sagt och finns säkert massa goda exempel också men efter att ha pratat och skrivit och läst och lyssnat så tror jag att dom goda exemplen är sällsynta och ska man försöka hjälpa både missbrukaren och sig själv så är ofta det bästa att gå olika vägar och låta någon annan ta över vården och hjälpen i livet med missbrukaren. På så vis kan man vårda sig själv och faktiskt hitta en väg mot tillit och ett liv utan oro för en annan vuxen människa.

Hej @Haga och ni andra, det verkar ha blivit en liten diskussion och kanske spänd stämning som ni nämner och jag ville också kika in för att påminna om att fortsatt behålla det fina klimat vi som oftast har här inne på forumet.

Det vi framför allt vill lyfta är att undvika etikettering, alltså att övergeneralisera och påstå att en sak gäller för alla.

Du är långt ifrån ensam om att tänka så här det är en ganska vanlig syn i samhället samtidigt som forskning och erfarenhet visar att alla som har alkoholproblem inte för evigt kommer vara beroende och alla som är närstående behöver inte lämna sina anhöriga, situationer och personers resor och behov ser olika ut.

Det är bra att skriva sådant som du gör här, att det är en högst personlig åsikt och att meningen inte är att dra alla över en kam eller kränka någon. Det är samtidigt bra att fortsatt utgå från sig själv och prata om hur har det varit eller är för en själv.

Men det är fint och bra att ni delar saker med varandra här inne och det är såklart viktigt att diskutera ämnen som väcker känslor, hoppas diskussionen kan få fortsätta på ett accepterande sätt från alla håll!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

@Haga skrev:"Tror inte det spelar någon roll om man vart nykter i 1 år eller 25 år, den dagen man definierar sig som "frisk" så öppnar man även dörren för det där glaset som tog en tillbaka ner i avgrunden. "

Jag vet inte om jag definierar mig som frisk, men fri från missbruket kanske. Det är väl i princip det som du menar med den dagen man definierar sig som "frisk". I alla fall, jag förstår hur du menar, men min ståndpunkt är ändå tvärtom mot din. Jag definierar mig fri från missbruk just för att jag stängt den dörren. Öppnar jag dörren igen är det en en annan sak.

Den som har varit i ett missbruk av alkohol och tror att den kan sköta drickandet snyggare denna gång, det är en annan sak. Där kan jag hålla med om att det handlar om ett missbruk.

Jag måste säga att jag har den största sympati för dig som har levt med någon på det sätter och jag förstår att det har varit tufft. Skönt att du är fri nu i alla fall. Men du låter nog din begränsade erfarenhet styra lite för mycket hur du målar upp din världsbild. Med begränsade menar jag alltså inte att du inte har mycket erfarenhet, det har du ju, men med en person framförallt och sen vet jag inte, men kanske en handfull till. Har du sedan läst och hört lite andra anhörighistorier så är ju de sig inte helt representativa.

Det är väl kanske inte så många som har en anhörig som har alkoholproblem som vänder runt på skutan utan några problem som går in här och skriver att nu går det bra för oss. Det behovet finns ju inte då. Det finns såklart en snedfördelning inbyggd redan i forumet. Om du jämför de som är här för sin egen skull vs de som inte är här själva men har en anhörig som är här på grund av dem så är det ju en skillnad. Det gör ju att grupperna i sig kommer uppvisa skillnader gentemot varandra och är var för sig inte heller representativa för missbrukare som en helhet.

Jag kanske också ska tillägga att det egentligen inte är konstigt att din erfarenhet är begränsad. Det är ju min med och alla andras för den delen. Så försöker vi naturligen pussla ihop en bild utav det som är vår erfarenhet som således aldrig kan bli fullständig.

@TappadIgen Nej att vi har olika eller begränsad erfarenhet från den "andra sidan" är inget konstigt och jag är helt med på att mina åsikter eller känslor kring begreppen är färgade. Med lite tur så lär man sig och går vidare, blir lite visare och klokare med tiden. Men som du skriver så lär ingen sitta på facit eller bli fullständig då alla med erfarenhet av ämnet blir färgade och "drabbade" (om man ni kan säga så).

Självklart finns det goda och bra exempel på par och relationer eller missbrukare som kommit ur det och gått vidare lyckliga i alla sina dagar. Min insikt baserar sig enbart på egna erfarenheter och säkert en hel del skräckhistorier och värsta möjliga utgång osv. Dessa ska inte tas som en regel men jag tror inte heller dom är ett undantag.

Hur som helst så blir jag glad varje gång jag blir motbevisad, finns få saker som är så positiva som när en fördom eller en dålig erfarenhet motbevisas. Det ger hopp om livet.

Tack för en bra och nyanserad diskussion och jag hoppas trådskaparen hittar sin väg i detta med sig själv i fokus oavsett om det är att lösa saker med eller gå därifrån.

Denna diskussion behövs verkligen. Den är nog som ett utkast i hur många där ute som faktiskt lägger över sina egna känslor i en sanning för att förenkla sin världsbild. Skapa stereotypa sanningar. Här ligger nog roten i att många par går isär... Under dessa omständigheter som debatten ovan visar tar det nog för mycket på en relation för att man ska orka vidare. Snacka om nedbrytande för en relation om man måste fortsätta hävda sig år efter år enligt ovan.

Så viktigt att den medberoende hanterar sina och att den med problematik tar sin del. Att man sedan faktiskt vågar gå vidare. Inte fastnar. Där har vi alla ett val.

Även jag är nykter sedan 5 år. Lever kvar i samma relation. Nyckeln har varit öppen kommunikation och att vilja förstå sina egna känslor och våga möta egna rädslor. Att våga prata om egna rädslor och inse att det faktiskt går att påverka hur hjärnan tänker. Fokusera på det positiva och inte fastna i massa gamla destruktiva hjulspår. Att båda har en vilja att utvecklas och fokusera framåt. Skapa nya spännande upplevelser tillsammans.

Så här har ni en till som är nykter, galet nöjd med hur livet utvecklas och hur man kan få diverse relationer att växa.

@Haga Tack för ditt svar. Jag missade det tyvärr tills nu. Jag brukade vara mer aktiv på forumet förr, men är det inte längre.

Jag tänker lite på hur det kan vara för en anhörig och det finns nog egentligen inte så många gemensamma saker som gäller för alla alkholister, skulle jag tro. Det finns nog en del saker som är väldigt vanliga. Att undanhålla för sina anhöriga vilka nivåer av konsumtion det rör sig om är nog väldigt vanligt och att ibland försöka få det att framstå som att man inte druckit något alls, på grund av att det inte ser så bra ut. Om man står och lagar middag en vanlig tisdagskväll t.ex. Andra saker tror jag har mycket med andra saker att göra än just alkoholen. En admi svarar ju trådstartaren om det där med otrohet att det honom veterligen inte finns några belägg för en korrelation mellan alkoholberoende och otrohet t.ex. Det jag kan tänka mig är att om man nu har en tendens att vara otrogen att de spärrar man har mot att faktiskt vara det skulle kunna släppa när man är onykter. Men jag kan inte tänka mig att en person som av naturen är trogen och går och utvecklar ett alkoholberoende också plötsligt blir otrogen av sig. Det där med lögner, det är ju också admi inne på om att människan är komplex och undanhåller sanningar och ljuger om sådant man skäms för. Om jag ser tillbaka så ljög jag aldrig rakt ut om min konsumtion, men så fick jag väl sällan frågan heller men blev jag tillfrågad om jag druckit så svarade jag ja, men försökte förmodligen trivialisera det varje gång. Däremot är det ju helt uppenbart att jag försökte dölja vilka mängder jag drack. Och det hände också, och jag får ta fram en skämskudde bara jag tänker på det, att jag drack alkohol som inte var min egen. Att dölja sanningen rättfärdigade jag väl med att ingen förstod. De överdrev såklart och jag hade ju koll så då är det bättre att de inte vet, intalade jag förmodligen mig själv. Det var väl inget jag medvetet tänkte på, så jag kan ju inte exakt säga hur tankegångarna gick. Om att dricka andras alkohol, så fanns det väl inget rättfärdigande, men jag försökte så dolt som möjligt att ersätta det jag druckit i de fallen som det gick.

Men att jag ljög mer om andra saker än kring alkoholen? Jag tror inte det. Allt hade något med den att göra. Jag kunde fejka ett behov av ett toalettbesök för att dricka lite alkohol. Men jag skulle ju inte göra det samma i något annat sammanhang utan det var ju alkoholen som var drivande där.

Samtidigt blir säkert många människor förändrade av alkoholen och klarar man inte av att släppa den helt så dras man säkert med en del mindre önskvärda personlighetsdrag. Det är väl kanske ett dilemma, för jag tänker att om alkholisten som varit nykter ett tag vill gå tillbaka till alkoholen så är det ju stor risk att det är något man döljer i så fall.

Men mest svarade jag kanske för att jag inte kände igen mig i det du skrev alls. Jag har sedan jag blivit nykter, gift mig med den person jag levde med då jag slutade. Hon är såklart glad för att jag slutat då hon såklart såg hur destruktivt det var och det påverkade ju henne också. Men efter två och ett halvt år så märker jag inget särskilt. Jag känner mig fri från alkoholen på så sätt att jag i det närmaste vet att jag aldrig kommer att dricka igen. Dels vet jag att jag aldrig skulle kunna ha en sund relation till alkoholen på något sätt igen, men helt ärligt

alkoholen var en fotboja som jag blivit av med

Det vet jag att alla inte känner, men jag känner inte att jag offrar någonting när jag säger att jag aldrig kommer att dricka någonting igen. Jag känner att jag nu lever det liv jag skulle kunna ha haft om jag aldrig börjat med den. Jag har haft en del motgångar under dessa två år, men inte enda gång har jag tänkt att alkoholen skulle vara en lösning. Det är inte ens så att jag önskar att jag hade ett nomalt förhållningssätt till alkoholen så att jag kunde dricka två öl en kväll och vara nöjd med det. Jag vet ärligt talat inte ens hur jag tog mig ur det eller varför jag känner som jag gör nu, men jag är tacksam för att jag har det så nu. Jag har börjat studera heltid, samtidigt som jag arbetar heltid, och det är något jag aldrig kunnat klara av om jag hade kvar alkoholen i mitt liv.

Samtidigt kan jag väl egentligen aldrig säga aldrig. Du nämner t.ex. om man har en motgång. Men som sagt, en motgång klarar jag mig bäst igenom nykter och genomlever den, hur plågsamt det än må vara. För den enda alkoholen gör med smärtan är att den senarelägger den, men man måste betala tillbaka med skyhög ränta. Så är det väl klart att i pressade situationer kanske inte alltid agerar rationellt så något kan ju hända. Av den anledningen är det bra att inte släppa det helt utan diskutera det, som t.ex. med dig och jag uppskattar dina tankar här. Men samtidigt känner jag att jag ändå lever normalt utan att lägga särskilt mycket tanke på alkoholen.

Jag vet att det inte är självklart att det skulle vara så. Jag kunde kanske idag hållt mig nykter på vita knogar och då hade jag varit i en annan situation. Om man har ett förhållande med någon som tilliten har brustit rejält till under dryckesperioden men som nu är nykter men går på vita knogar, kan säkert vara mycket annorlunda, men det kan säkert fungera också. Jag har ingen erfarenhet av det. Jag vet också av många anhörighistorier jag har läst här att de gått isär och det har tyckts vara exakt rätt sak att göra för dem. Alkoholen är en förjävlig drog.

Tack @Lora också för din input! Jag vet inte om jag tillförde så mycket egentligen men det var skönt att skriva av sig lite.

Så intressant att läsa allas inlägg. Det är just detta jag älskar med bra diskussioner när man har olika perspektiv är att mitt perspektiv breddas.
Hade inget annat att tillägga mer än att jag uppskattar verkligen Alkoholhjälpen, diskussionerna här, stödet, gemenskapen och framförallt att det breddar mitt ibland smala perspektiv.
🙏

@Niki18

oj, vilket elände. Beklagar. Bara lev vidare med andra människor.

"min" alkoholist säger precis som AA att det är en obotlig sjukdom, och att den är progressiv. Går att bromsa, ej att bota. Dvs man är missbrukare för livet. Det betyder ju inte att man missbrukar aktivt. Men har kan inte bruka alkohol. Nåja. för mig (och henne, vi har skiljts som vänner) så är det så narrativet är. Hon vill fortfarande inte ta fullt ansvar för vad som hände med vår relation. Men hon är bara nykter ett drygt år. Det kommer. Hon förstår inte att hon aldrig fått lära känna "riktiga mig" eftersom hon själv visade upp en fasad av lögner och manipulation. Vad jag har för del i det kan jag inte se. Och jag bryr mig inte heller. Inget bränner ut så mycket som att gå in i deras värld av resonemang. Även i de korta formella kontakter vi haft om kvarglömda saker eller oskyldiga tips om saker så känner jag hur vrickat allt är. Är så glad att jag äntligen är fri och har kunnat gå vidare.

Jag kan inte föreställa mig vilken smärta du går igenom. Men kanske, om han går i programmet och har en bra sponsor så kan han komma till insikt nån gång. Så du kan få en ursäkt. Men gå vidare. Gå vidare. Man lever bara en gång.