Hej.
Har under ca 5 års tid haft ett aktivt alkoholmissbruk med allt vad det innebär som eskalerade i takt med att pandemin gjorde entré. Har druckit mycket, mycket, mycket.
Jag har hela livet haft det kämpigt med hypokondri (även kallat hälsoångest) vilket såklart blev en enorm trigger för mig när pandemin drog igång.
Lösningen blev att dämpa ångesten med alkohol. Smart va, tänker ni säkert. En person som är rädd om sin hälsa gör något av det mest ohälsosamma man kan göra mot sin hälsa för att dämpa rädslan kring det. Ja, jag vet. Kan bara hålla med…
Det senaste året har jag haft en vilja att sluta pga att hälsan har börjat bli lidande av mitt missbruk. Hade väl egentligen ingen plan utan skulle trappa ned gradvis och ta det när det var “rätt läge”.
Snabbspolning till mitten på början av December 2022 då jag fått nog och ångesten av att dricka blev större än njutningen. Vakna upp med skam, ångest och såklart en sjuhelvetes hypokondri att “nu jävlar har jag supit sönder mig själv för all framtid”.
I Söndags när det var VM-final sade jag till mig själv att “This is it - nu dricker vi för att sätta punkt för en era”.
Jag var nykter en dag.
Jag var nykter två dagar.
Jag var nykter tre dagar.
Och idag, på fjärde dagen - när jag trodde att allt skulle vända så blev abstinensen istället det svåraste jag upplevt i min “karriär”.
Det chockade mig lite för jag hade läst att efter 3 dagar ska allt bli mycket bättre. Varför blev det inte så för mig?
Jag hade en enorm huvudvärk, så jag lade mig för att vila runt lunch. Jag kom på att det kan ha varit att jag inte druckit kaffe på hela veckan så jag tog mig en rejäl kopp för att bli av med huvudvärken. Det skulle jag INTE ha gjort.
Vad som hände sedan var att huvudvärken istället blev värre, men jag började stelna till i muskler. Jag fick inte kramper, men det kändes heller inte långt ifrån.
Jag gjorde allt jag kunde för att mota detta. Jag lade mig i ett varmt bad, gjorde avslappningsövningar, försökte äta frukt för att få upp blodsockret. Alla mina försök att må bättre resulterade bara i att jag mådde värre och värre. efter 3.5 timmar började jag känna mig rejält yr och det kändes även som att jag fick svårare och svårare att andas.
Jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta mig igenom detta, men när jag började bli rädd för att tappa medvetandet eller att sluta andas hade jag ingen annan utväg längre.
Jag tog 2st 50cl 3.5 och satte mig och fokuserade på ett spel som jag kan sjunka in i.
Det hjälpte en del - den mest akuta abstinensen är under kontroll.
Jag vill och ska sluta dricka och det känns piss att jag var tvungen att avbryta det hela efter 4 dagar utan att jag själv ville. Kände ingen njutning i att dricka, bara en sorg över att jag behövde göra det för att inte krascha.
Så… vad gör jag nu? Vilken strategi ska jag ha för att kunna sluta dricka.
Jag vill A.B.S.O.L.U.T inte blanda in sjukvård och hamna i massa register där jag aldrig kommer få klassade mediciner utskrivna oavsett i hur stort behov jag är av dem.
Vilken strategi kan jag ha, med detta utfallet i åtanke?
Kan jag göra ett nytt försök och skippa kaffet helt och hållet och hoppas att det går vägen nästa gång?
Bör jag dricka en 3.5 varannan dag i en vecka för att glesa ut tills det inte längre behövs?
Notera att viljan att sluta finns, jag vill inte längre och kan inte längre om kroppen ska hålla till min 50-årsdag. Det vet jag.
Men om jag möter på fysiskt motstånd när jag försöker sluta, vad har jag för alternativ då?
Tacksam för tips!